Bukefalos 28 år!

Ögonoperationer

Jag är född för tidigt, klena muskler leder, hade flaskbottenglas till glasögon och låg ändå med näsan i böcker på skolan för att se vad det stod och vad jag skrev. Min ögonläkare sa det samma som din sa de ville inte operera pga jag kunde bli blind... men det var då... för ett par år sen opererades jag för starr bägge ögonen med någon månad emellan. De tog bort gamla linsen och satte in ny i bägge ögonen och läkaren frågade samtidigt om jag ville ha slipning på linsen så att jag inte behövde så starka glas. Eftersom jag är skelögd, så ville de inte göra operationen i vaket tillstånd utan jag sövdes och när jag vaknade såg jag "KLART" för första gången på 40 år... UTAN glasögon... så jag sitter vid datorn utan glasögon, läser utan glasögon och har glasögon med liten skärpa i övrigt.

Det sved lite första två dagarna och jag fick droppar att droppa i ögonen en tid efter. Men jag hade INGET ont utan kan bara rekommendera det. Även om det fanns en hel hop med gamla tanter som tyckte det värkte och var krångligt med droppar och fel på både det ena och det andra...

Örebro är kända för sin ögonexpertis och tar ofta emot patienter från när o fjärran för diverse ögonåkommor Det kom bland annat en man, som fått nånting från spikpistol i ögat pga att han o praktikanten "lekt"... Och jo, ögat och synen gick att rädda... :p
Det är inte pga risken att bli blind som min ögonläkare inte vill operera utan det är för att det inte går, det är omöjligt att förändra, en operation skulle inte göra något alls eftersom det inte går. :(

Morfar hade både grå och grön starr och har opererat båda ögonen, men han blev blind och levde de sista 20 åren i stort sett helt utan syn. Han kunde se färger bara. Så starr förvånar mig inte om jag får, har för mig det är rätt vanligt? Du blev sövd vid starroperation?
 
Det är inte pga risken att bli blind som min ögonläkare inte vill operera utan det är för att det inte går, det är omöjligt att förändra, en operation skulle inte göra något alls eftersom det inte går. :(

Morfar hade både grå och grön starr och har opererat båda ögonen, men han blev blind och levde de sista 20 åren i stort sett helt utan syn. Han kunde se färger bara. Så starr förvånar mig inte om jag får, har för mig det är rätt vanligt? Du blev sövd vid starroperation?

Ja, på grund av astagmatism på bägge ögonen, värre på ena... De ville inte riskera att ögonen skulle hoppa till. om jag var i vaket tillstånd. Eller om det var för att de såg, "kände" att jag oroade mig.

Farfar hade förändringar på gula fäcken, grön starr och grå starr var halvblind i nästan 10 år och var helt blind sista året... så vi får väl se, vad som blir med min syn i framtiden.

Jag har liten förändring på gula fläcken och det kan bli något för framtida åtgärd, men jag är "för ung" än så länge... ;)
 
Oj ja, det tänkte jag inte på att de kan göra om man är vaken! Tycker onekligen att alla ögonoperationer borde vara i narkos ;) Så slipper man se eländet! Jag skulle automatiskt blunda!
 
@Enya , som jag förstod det så gör de bara ett snitt och suger ut glaskroppen och ersätter den med annan vätska. Jag har även plastlinser iom gråstarren men de är nu 25 år gamla och utvecklingen går ju framåt så de hade kunnat bytas ut och kanske förbättra min syn. Men eftersom jag fått gråstarr som barn så har ju inte synutvecklingen varit optimal så frågan är om det hjälper att byta lins.

Det som gör att jag tvekar är att jag är så rädd att något ska hända, att det går fel och det blir sämre... Jag får panik bara jag tänker tanken.
 
Jag förstår din rädsla! Jag har ofta tänkt den tanken när andra berättat att de korrigerat en synnedsättning som inte ens varit i närheten av min. Hur vågar man egentligen? Jag tycker att det är obehagligt med just riskerna att man kan bli blind om något går fel! Det är ju inte som ifall tandläkaren drar ut fel tand precis.

Men kan du inte höra med din läkare om vad denna tror om en sådan operation på dig, så kanske du sedan eventuellt slipper fundera så mycket?

Det där med att utvecklingen går framåt är något jag har funderat på mycket. I dag går inte att operera mina ögon, inte för 30 år sedan heller visserligen, men kanske o en framtid? Hur ska man ställa sig till det då? Då är det dessutom nytt och "vad som helst" kan ju råka hända. Men tänk om en operation skulle göra så att jag slipper vara blind och till och med har körkort (viktigast), skulle jag satsa på en sådan operation då? Svårt att veta egentligen, väldigt svårt.

Jag tycker visserligen lite grann att man ska acceptera sitt öde lite, tror skador och sjukdomar blir lättare at hantera kanske, men att hoppas att mina ögon skulle ha en körkortsrikare framtid hoppas jag ju ändå på. Ödet att bli blind har jag i övrigt accepterat nu. Har haft många år på mig att sörja min syn, men jag sörjer fortfarande att jag inte får körkort!
 
Men precis, folk som har ett litet synfel och kan bära kontaktlinser äventyrar sin syn för att slippa linser är galna :nailbiting: Jag hade gjort nästan vad som helst för ett "vanligt litet synfel".

Pga ärrvävnader lite här och där på ögonen är jag dömd till ett liv med glasögon då jag bara kan bära kontaktlinser kortare stunder och då enbart i ett öga (det andra skaver linserna i så det känns som att någon skär med kniv).

Ja jag borde egentligen prata med en läkare, men jag stoppar huvudet i sanden ett tag till, det skrämmer mig för mkt helt enkelt.

Men om du blir blind, och de om 15 år kan operera dig, kommer ögonen funka då? Eller "dör" de efter ett tag i blindhet?

Intressant att höra om andras problem, det är sällan jag pratar om det här och tror att de flesta i min närhet faktiskt inte vet om mina problem.
 
Men precis, folk som har ett litet synfel och kan bära kontaktlinser äventyrar sin syn för att slippa linser är galna :nailbiting: Jag hade gjort nästan vad som helst för ett "vanligt litet synfel".

Pga ärrvävnader lite här och där på ögonen är jag dömd till ett liv med glasögon då jag bara kan bära kontaktlinser kortare stunder och då enbart i ett öga (det andra skaver linserna i så det känns som att någon skär med kniv).

Ja jag borde egentligen prata med en läkare, men jag stoppar huvudet i sanden ett tag till, det skrämmer mig för mkt helt enkelt.

Men om du blir blind, och de om 15 år kan operera dig, kommer ögonen funka då? Eller "dör" de efter ett tag i blindhet?

Intressant att höra om andras problem, det är sällan jag pratar om det här och tror att de flesta i min närhet faktiskt inte vet om mina problem.
Ja, jag också. Ett vanligt litet synfel, korrigerngsbart med glasögon och då fått ta körkort, det önskar jag mig i julklapp. Det låter nog som jag är lite bitter och så där. Men det är jag inte, ibland är jag bara så ofantligt besviken.

Linser har jag aldrig vågat använda eftersom jag inte vågar peta mig i ögonen. Hörde även någon gång att det inte skulle gå att ge mig linser med tanke på mina ögon, men jagvet inte om det stämmer. Har aldrig brytt mig om att ta reda på just det.

Jo, jag tycker att du får kolla upp det i alla fall, då får du veta vad läkaren anser och kanske inte behöver stoppa huvudet i sanden längre :) Men du bestämmer ju själv så klart. :)

Oj, jag hari nte alls tänkt på om ögon blir obrukbara när man blir blind. Det tror jag inte kanske. Eller? Vilken intressant tanke! Jag kanske ska fråga min ögonläkare om det! Och varför går det inte att operera synnerver när man kan operera så mycket annat? Det undrar jag. När jag frågar får jag veta "det går bara inte, vissa saker går bara inte".
 
Jag kan beskriva min operation och upplevelserna i samband med den. I vintras bestämde jag mig för att se om det gick att få bort min närsynthet. Jag var endast närsynt men upplevde det som problem att använda glasögon och linser i jobbet eftersom jag jobbar i dammig och skitig miljö. Jobbar på en bondgård!

Kontaktade en välkänd klinik för konsultation och fick tid att genomföra en LASEK på båda ögonen. På grund av ögonens form kunde jag inte göra LASIK. Skillnaden mellan de båda metoderna är hur ingreppet går tillväga och hur lång konvalescens man får efteråt.

Ingreppen gjordes i vaket tillstånd. Fick lugnande en halvtimme innan, och i behandlingssalen bedövades ögonen med ögondroppar. Man la på en ring på hornhinnan och luckrade upp hornhinnan med en alkohollösning. Därefter drogs den mjuka hinnan åt sidan. Linsen i ögat slipades till med laser och det gick fort. Därefter drog man tillbaka honhinnan och la över en skyddslins. Antibiotika droppades i förebyggande syfte.

Första veckan efter ingreppet fick skyddslinserna sitta i. Hade återbesökstid för kontroll efter 3 dagar och efter 7 dagar. Den veckan var jag sjukskriven eftersom det inte fick komma in skit, man droppar ganska många droppar, och efter tredje dygnet blev jag sänkt och sov i princip ett och ett halvt dygn. Ögonen smärtade rätt duktigt. Kändes som någon hällde chilipulver i dem och de var grusiga. Men jag skulle göra om det eftersom resultatet blev så bra.

Att köra bil var inte att tänka på första månaden. Det tar tid att få igång synskärpan. Fick dock till perfekt skärpa på tre månader så det gick fort ändå. Det kan ta upp till ett halvår-år att få bra syn med denna metod. Det beror på dina förutsättningar och hjärnans förmåga att anpassa sig.

Nu i efterhand har jag inte några följdproblem. Upplever inte halo-fenomen, torrhet i ögonen eller extra ljuskänslighet. Så även om det var lite kämpigt då så är jag mycket nöjd nu!
 
Hur ser du på skelningsoperationer som vuxen? Nu vet jag inte direkt hur man opererar det i dag dock, men en sådan operation påverkar inte en vuxen människas syn då synutvecklingen redan är gjord ( tror man säger fram till ca 8 år ska sådana operationer göras). Jag gjorde sådan operation när jag var 2-3 år gammal, men det är nu nästan samma som när jag föddes. Ser inte klokt ut, men eftersom en sådan operation i dag inte gör min syn bättre utan bara påverkar utseendet så känner jag inte att den är viktig. Ibland vill jag dock eftersom jag ju skäms över mina missbildade och fula ögon, men jag försöker tänka att mina gröna ögon faktiskt ÄR vackra i sin ovackerhet i alla fall.

Jag har funderat på det där också, att operera i övrigt friska ögon känns riskabelt. Tänk om det blir skit och man blir blind!

Skelningsoperationer och resultatet av dessa, beror ju på vilken sorts skelning som du har. Lider du inte av det (kosmetiskt) så ser jag dock ingen större vits med att operera. Om du bestämmer dig för att operera så försäkra dig om att det blir en operatör som är van vid dessa operationer. De är inte så vanliga på mindre sjukhus och därmed har kirurgerna där inte så jättestor vana.

När man opererar i ögonen så används en ögonlockshållare så man behöver inte vara rädd för att störa operationen med blinkningar (ögat spolas under operationen, det är ingen risk att det torkar ut).
 
Jag förstår nog inte riktigt vilken typ av ögonoperation du vill göra, men ...

Jag opererade en dold skelning i höstas. Alltså en skelning som aldrig synts, jag visste inte om den. Men den var stor och skulle kunna ligga bakom en del av min migrän, därför fick jag operationen.

Jag var sövd men fick gå hem samma dag. Vad läkaren gjorde var små snitt i ögonvitan på var sida iris, gick in via snitten och drog lite i ögonmusklerna för att räta upp ögat och sydde sedan ihop.

Att vara sydd i ögonvitan var precis så kul som det låter. :arghh: Det gjorde ONT när jag vaknade. Fick med mig antibiotikasalva samt smärtstillande salva hem, det hjälpte mot den värsta smärtan men gjorde samtidigt väldigt ont när de applicerades. Ögat protesterade vilt med att spruta tårar.

Första två nätterna var jävliga, om jag låg ner och blundade tryckte ögonlocket mot stygnen och det gjorde svinont. Jag försökte sitta och sova men det gick inte.

Sedan blev det gradvis bättre. Smärtan övergick i klåda när ögonvitan började läka, och jag kunde ju inte klia så det var lite jobbigt.

Var sjukskriven 2 veckor, doktorn sa att jag kunde börja jobba tidigare om det kändes bra. Fast det gjorde jag inte för jag fick en massa migrän av alltihop.
 
Jag förstår nog inte riktigt vilken typ av ögonoperation du vill göra, men ...

Jag opererade en dold skelning i höstas. Alltså en skelning som aldrig synts, jag visste inte om den. Men den var stor och skulle kunna ligga bakom en del av min migrän, därför fick jag operationen.

Jag var sövd men fick gå hem samma dag. Vad läkaren gjorde var små snitt i ögonvitan på var sida iris, gick in via snitten och drog lite i ögonmusklerna för att räta upp ögat och sydde sedan ihop.

Att vara sydd i ögonvitan var precis så kul som det låter. :arghh: Det gjorde ONT när jag vaknade. Fick med mig antibiotikasalva samt smärtstillande salva hem, det hjälpte mot den värsta smärtan men gjorde samtidigt väldigt ont när de applicerades. Ögat protesterade vilt med att spruta tårar.

Första två nätterna var jävliga, om jag låg ner och blundade tryckte ögonlocket mot stygnen och det gjorde svinont. Jag försökte sitta och sova men det gick inte.

Sedan blev det gradvis bättre. Smärtan övergick i klåda när ögonvitan började läka, och jag kunde ju inte klia så det var lite jobbigt.

Var sjukskriven 2 veckor, doktorn sa att jag kunde börja jobba tidigare om det kändes bra. Fast det gjorde jag inte för jag fick en massa migrän av alltihop.
Om du läser tråden igen alternativt kolla r på länken jag la in så förstår du nog bättre vad jag vill operera. Jag ville nu bara veta hur andra upplever operationer i ögonen, vilken sorts operation det än må bara. Vi är ju alla olika och det var det som var min tanke, att få höra olika svar. Eller läsa då.

Den operationen jag vill göra går inte att göra, men jag tycker ändå det vore intressant att få veta hur andra uppfattar ögonoperationer.

Din var tydligen smärtsam, men var det en vanlig skelningsoperation egentligen? Jag gjorde en sådan som liten och vägrade öppna ögonen eftersom det gjorde för ont. mycket salvor och droppar fick jag och jag ville inte titta på flera dagar heller.

Har operatioen förbättrat din migrän något?
 
Skelningsoperationer och resultatet av dessa, beror ju på vilken sorts skelning som du har. Lider du inte av det (kosmetiskt) så ser jag dock ingen större vits med att operera. Om du bestämmer dig för att operera så försäkra dig om att det blir en operatör som är van vid dessa operationer. De är inte så vanliga på mindre sjukhus och därmed har kirurgerna där inte så jättestor vana.

När man opererar i ögonen så används en ögonlockshållare så man behöver inte vara rädd för att störa operationen med blinkningar (ögat spolas under operationen, det är ingen risk att det torkar ut).
Nej jag tänker inte operera skelningen, det gör mig inte snyggare och inte ser jag bättre. :)

Tur med ögonlockhållare, tänk om man sumpar allt med att blinka annars :D
 
Om du läser tråden igen alternativt kolla r på länken jag la in så förstår du nog bättre vad jag vill operera. Jag ville nu bara veta hur andra upplever operationer i ögonen, vilken sorts operation det än må bara. Vi är ju alla olika och det var det som var min tanke, att få höra olika svar. Eller läsa då.

Den operationen jag vill göra går inte att göra, men jag tycker ändå det vore intressant att få veta hur andra uppfattar ögonoperationer.

Din var tydligen smärtsam, men var det en vanlig skelningsoperation egentligen? Jag gjorde en sådan som liten och vägrade öppna ögonen eftersom det gjorde för ont. mycket salvor och droppar fick jag och jag ville inte titta på flera dagar heller.

Har operatioen förbättrat din migrän något?
Ja alltså jag menade inte att kritisera dig, ville bara markera att jag inte visste om min operation var relevant eller inte.

Det VAR ju smärtsamt, även för mig. Om det är samma typ av operation av dold skelning som synlig vet jag inte. Men jag kan tänka mig att tekniken kanske gått framåt sedan du var liten. När jag var på återbesök ett par veckor efteråt berättade läkaren att patienten varit en fyraåring, som var helt obekymrad bara några dagar efter operationen.
 
Jodå, din upplevelse var relevant :) Du upplevde inte dne så lätt som andra har beskrivit sina operationer. :) Klart det är olika beroende på operation, men det är ju det jag är nyfiken på.

Ja, operationstekniken vid skelning har förfinats gissar jag, men jag kan absolut tänka mig att det var en smärtsam operation. Blev migränen bättre, har du några problem i dag med ögonen alls?
 
Nej, migränen blev inte bättre. Fast enligt ortoptisten var det bra att ha gjort operationen ändå för skelningen var så stor.

Fortfarande är det nån koppling mellan mina ögon och migränen som vi inte hittat och ögonläkare utreder inte längre, hon har inget att gå på. Hennes gissning är att det möjligen kan vara så att jag inte klarar progressiva glas som jag haft i många år. Utan att jag märker det kanske ögonen får jobba för mycket med att hitta rätt skärpa på olika avstånd.

Men det är mest en gissning, jag överväger att kolla med optikern om glasögon som inte är progressiva kan vara värt att testa, men jag har inte orkat ta tag i det än.
 
Vad tråkigt med migränen! Kanske är det som för mig, att huvudvärken beror på ögonen och inte kan gå att fixa på något vis? Det är så jag fått förklarat om min värk, ögonen orkar inte med och hjärnan kämpar på sitt håll och så blir det värk av det. Har du ofta migrän? Jag har huvudvärk nästan varje dag. I perioder så varje dag, Jag behöver ljust runt mig för att slippa värk har jag märkt. Mörker gör mina ögon mer ansträngda.

Köpte en telefon av min bror i förrgår och genast ändrade jag ljusstyrkan på skärmen, jag har ofta lampor tända så fort det blir mörkt och har svårt för att se i mörker rent allmänt. Spelade ett datorspel i går och det var i nattmiljö. Otroligt svårt att se! Barnen stod bredvid mig och skrek "skjut mamma" men jag såg ingen att skjuta ibland. Det är irriterande!

Hoppas optikern har tankar och förslag!
 
Ja, jag också. Ett vanligt litet synfel, korrigerngsbart med glasögon och då fått ta körkort, det önskar jag mig i julklapp. Det låter nog som jag är lite bitter och så där. Men det är jag inte, ibland är jag bara så ofantligt besviken.

Linser har jag aldrig vågat använda eftersom jag inte vågar peta mig i ögonen. Hörde även någon gång att det inte skulle gå att ge mig linser med tanke på mina ögon, men jagvet inte om det stämmer. Har aldrig brytt mig om att ta reda på just det.

Jo, jag tycker att du får kolla upp det i alla fall, då får du veta vad läkaren anser och kanske inte behöver stoppa huvudet i sanden längre :) Men du bestämmer ju själv så klart. :)

Oj, jag hari nte alls tänkt på om ögon blir obrukbara när man blir blind. Det tror jag inte kanske. Eller? Vilken intressant tanke! Jag kanske ska fråga min ögonläkare om det! Och varför går det inte att operera synnerver när man kan operera så mycket annat? Det undrar jag. När jag frågar får jag veta "det går bara inte, vissa saker går bara inte".

Var tvungen att googla om transplantering av synnerv och av öga. Förstår nu faktiskt varför det inte går, ögat och synnerven är ju otroligt avancerade och sedan ska det kopplas ihop med hjärnan... :( Men under sker ju, och kanske det sker under din livstid, jag håller tummarna för det!
 
Var tvungen att googla om transplantering av synnerv och av öga. Förstår nu faktiskt varför det inte går, ögat och synnerven är ju otroligt avancerade och sedan ska det kopplas ihop med hjärnan... :( Men under sker ju, och kanske det sker under din livstid, jag håller tummarna för det!
Ja, transplantering, så heter ordet jag sökte förut! :o Då närj ag skrev adoptera istället för jag kom inte på det.

Jag förstår att det inte går, men man kan ju så mycket. Men visst är det avancerade saker! Rätt häftigt egentligen hur människokroppen är. Det är ju som en större dator nästan ;)
 
Ja, transplantering, så heter ordet jag sökte förut! :o Då närj ag skrev adoptera istället för jag kom inte på det.

Jag förstår att det inte går, men man kan ju så mycket. Men visst är det avancerade saker! Rätt häftigt egentligen hur människokroppen är. Det är ju som en större dator nästan ;)

Ja det är häftigt och avancerat!

Just ögon har jag först på senare tid insett HUR avancerade de är. När min dotter fick sin ögonsjukdom 10 månader gammal och panik utbröt och hon opererades 5 dagar efteråt, för varje dag ett barn går med dålig syn så försämras chanserna att synen ska bli bra. Är inte ögonen okej så kan inte syncentra i hjärnan utvecklas, och utvecklas inte det så är det kört för all framtid. Vi har bänglat med ögondroppar och kontaktlinser från det att hon var 10 månader tills hon var två år, då fick hon glasögon.

Nästan allt annat går ju att operera/transplantera/fixa i efterhand (hjärta, njure, lever, osv osv). Men ögon är verkligen ett kapitel för sig, tror det är därför jag är så rädd för att göra något åt mina egna. Händer det nåt så är det kört.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 668
Skola & Jobb Jag har insett att jag kollar rätt mycket på serier i genren "Sjukhusserier", dvs Greys Anatomy, The Good Doctor, New Amsterdam osv...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 192
Senast: Silver Girl
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 202
Senast: Bapelsin
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 086
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp