Önska det omöjliga.

[Görel]

Slippa ha skolios. Det finns de som har det värre än vad jag har, men det begränsar mitt liv varje dag.

 

[_Taggis_]

Försökte skriva nåt peppigt men nej, jag önskar mest av allt att jag aldrig hade blivit född

 

[Myzan87]

En gård tillsammans med en familj och att min ponny som fick somna in i november och hunden som fick somna in i januari fick härja fritt där

 

[lingonben]

Jag vill inte ha artros. Ja, och fixa globala uppvärmningen.

 

[TheRedLightning]

Fred på jorden...

 

[bitta]

Fred på jorden och åt människorna en god vilja...
Min bror tillbaka i livet, frisk och glad.

Samt gärna en elegant svans. (I en värld där det inte vore helt abnormt att jag har en, kanske är bäst om jag ändå får önska)

 

[Enya]

Att min man inte dog.
Vara frisk.
Annat yrke.
Resa till Australien.

 

[alazzi]

Backa tiden 20 år. Då hade jag sluppit göra mitt livs misstag.

 

[Islandshästryttare]

Önskar att jag skulle vara frisk. Min sjukdom gör att jag inte kan ha körkort och det är en del intressanta jobb som jag inte ens kan söka på grund av det.

Körkort hade underlättat livet i stort också. Ibland har jag velat ta mig till olika ställen t.ex. en utställning jag ville se bara för att besviket konstatera att kollektivtrafik inte finns. Har också fått säga nej till en del jättebra erbjudanden om medryttarhästar på grund av inga eller usla allmänna kommunikationer som gör att det inte går att ta sig till stallet på vettig tid.

Sen hade det såklart varit skönt att slippa mediciner och de gånger som jag blir riktigt dålig av min sjukdom.

 

[Tranan]

Börja om från 1982!

 

[Sofie.S]

Önskar att jag sluppit min ätstörning som 20 åring. Jag kan nästan se mig som ”frisk” men sviterna finns kvar. Återkommande känslor som testar mina värderingar om min egna kropp.

 

[athena_arabians]

Jag tänker inte önska tillbaka någon av mina kära (både två- och fyrbenta) jag saknar för det är en del av livet: Vi föds, vi lever och sedan dör vi. Det finns något vackert och starkt i det. Livet ska inte bara vara lätt och motståndsfritt, hur ska vi då kunna uppskatta det som är bra och inte ta det för givet?

Det jag önskar är att min kropp var frisk och även att särbons kropp var det. Lite mer ekonomisk trygghet hade också varit bra men annars är jag på det stora hela rätt nöjd.