Överviktsoperation

[Kattennizze]

• 
  

• Nej men det var inte maten heller

  Eller fetmans konsekvenser.

 

[gul_zebra]

Victoza kanske.

Googlade och den verkar inte så effektiv. Möjligtvis vid en mindre övervikt men vid fetma, nja.

 

[Mia_R]

Gastric ballong, man sätter in en ballong i magsäcken genom titthål(?) som sedan fylls med koksaltlösning för ökad mättningskänsla så man äter mindre portioner, sen plockar man ut den efter 6-12 månader, beroende på vilken ballong man väljer.

Fick upp det som reklam av en slump på Facebook och blev nyfiken, i kommentarsfältet hade många som gjort detta ingrepp skrivit att dom var såååå nöjda.

Det som jag kan tänka mig är svårt i detta fall är väll det att när det väl är dags för ballongen att tas ut så återgår ju magsäcken till sin normala storlek, så det är nog extra viktigt att man ändrat sin kost, tänk och vanor tills dess.

Den sätts in oralt och tas ut samma väg, ingen operation och du går hem efteråt.

 

[Fibusen]

Den sätts in oralt och tas ut samma väg, ingen operation och du går hem efteråt.

Jaa, men tack! Fick total hjärnsläpp där, därav mitt frågetecken, det kändes nämligen inte riktigt rätt!

 

[Enya]

Jag känner två stycken som gjort gastric sleeve. Den ena en väninna som gjorde det för flera år sedan. Hon gick ner runt 40 kg och har sedan behållit sin form vad jag har sett. Men hon måste vara stenhård med kost och träning. Den andra som gjorde operationen är min mor. Hon gjorde den för några månader sedan och har gått ner ett antal kg sedan dess. Hon har sagt till mig att hon har mått mycket bättre efter operationen och haft mycket bättre ork att komma ut och röra på sig. Men det känns som att operation för att gå ner i vikt ska vara en sista utväg. Det är inget man ska ta för lättvindigt.

Kom på att jag känner en som gjort gastric bypass. Hon gick först ner ett antal kg men nu är hon nog tyngre än vad hon var från början. Men vad jag vet så har hon inte skött kosten som man ska.

Jag har förstått det som att sköta kosten är A och O vad gäller operationerna. Men hur kan det komma sig att så många ändå kan missköta den och vissa äta som förut när man mår dåligt av det?

 

[Enya]

Alkoholproblem kan ha flera orsaker. Dels om man har ett matmissbruk och helt enkelt byter till alkohol, men kroppen kommer även reagera annorlunda på alkohol efter operation och det kan strula till det. Kort sagt, på en normal människa så åker spriten ner i magsäcken, en del förbränns innan det portioneras ut ner i tarmen där spriten tas upp i blodet. Hos en gastric bypass-opererad går alltihop raka vägen ner i tarmen. Inget förbränns innan och all alkohol åker rätt ut i blodet, bara PANG. Sen nyktrar man ofta till fort som fan, tar en ny drink, nyktrar till, tar en ny... Och så håller det på sådär. Under tiden blir man alltmer tolerant och får dricka mer och mer. Sleeve lär väl vara snarlikt antar jag.
Därtill så får ju många fd feta sina liv tillbaka på ett vis och går ut och festar mer, även det en riskfaktor.

Har man sen alkoholproblem i släkten så bidrar det såklart till en ökad risk också. Därmed inte sagt att det är ett hinder. Har mycket alkoholism i släkten själv men beviljades operation - det var inte direkt något problem när de såg hur pass lite jag druckit. Fick fylla i alkohol från det senaste året (tror jag det var) på ett papper, jag hade druckit tre cider på två dagars festival bara. Ska mycket till för att bli alkis i det läget även som opererad Men läkaren var noga med att poängtera att när andra borde dricka varannan vatten så ska vi opererade ta två vatten för varje drink.


Här är en till, jag åt helst 1-2 ggr/dag, det är en del av min grundproblematik. Kan konstatera att det inte är lika motbjudande att äta oftare längre, kroppen har liksom reglerat det där rätt bra, så jag VILL äta oftare än innan. Sen kan jag fortfarande slarva en del dock (därav att jag är positiv till hypoglykemi, som en extra skjuts), men inte hur mycket som helst.
Man brukar ju iaf säga att man ska äta varannan timme efter operation, men ta det med en nypa salt. Man gör det i början, men det tunnas ut i takt med att tarmen lär sig ta emot större portioner. Till slut är väl tanken att man ska hitta det som fungerar för en själv. En del är superstrikta med att man minsann ska äta varannan timme livet ut, även personal som sysslar med viktoperationer, men människor är olika och fungerar på olika sätt. För vissa är det mat strikt varannan timme, för andra är det mat 4-6 ggr/dag, och för andra (mig bland annat) varierar det beroende på aktivitetsnivå, tid på menscykeln osv. Vissa dagar tycker jag mig knappt äta nånting och mår tiptop, andra dagar gör jag fan inget annat än äter, för att jag behöver det. Alla är olika, och dagsform och sjuttioelva andra grejer varierar, och det är liksom helt okej.


Jag skulle önska att Biggest Loser lades ner och att programmet fick betala feta skadestånd för den skada de gjort. Biggest Loser är inte på något vis ett föredöme, tvärtom är det sjukt ohälsosamt och nästan alla deltagare går upp all vikt igen. Det fungerar helt enkelt inte att hårdbanta bort fetma, det är en kronisk sjukdom som ska behandlas av sjukvården.


Gör det! Speciellt podd-avsnittet rekommenderar jag verkligen, han tar upp många av de aspekter som dykt upp i tråden, från orsaker till fetma till operationerna och följderna och däremellan förtrycket, sjukvårdens bemötande, genetik, bristande uppföljning, folk som går upp igen, alltihop. Det är så jäkla bra så jag önskar att varenda kotte kunde ta och lyssna på det, både tvivlare och frälsta.

Men precis! Som om man kunde bota ett brutet ben med kostomläggning och motion liksom. Det är så jävla orimligt. Visst kan man ha mentala bitar att jobba på, men fetman i sig är fysisk.

Ja det håller jag med om. Däremot är ju enda "boten" att opereras, men ska man få ett bra resultat så är det ju klart lättare om man kan arbeta på orsaken och då måste man känna till den. Sen är det väl värt att påpeka här att grunden till 80% består av gener, och det är lite svårt att göra nånting åt.
Ja gör det! Det finns grupper på facebook bland annat, finns säkert någon lokal för Skåne också, där du kan få veta vilka erfarenheter andra medlemmar har av just Skånes uppföljning.
Jag googlade lite och hittade att man tydligen bara följer upp i 2 år innan man slussar iväg folk till primärvården iaf (https://vard.skane.se/lasarettet-i-...-behandlingar/fetmaoperation--gastric-bypass/). 2 år är inte långt alls

Jag är som du vad gäller alkoholintag. Drack två 3,5% öl förra året, året innan var det två 4,5% cider, men i år har det inte varit något. På pappas sida av släkten var alla missbrukare, de flesta alkoholister men även några narkomaner- alla hans brödrar och föräldrar var missbrukare av något slag. Jag har två syskon som "gillar" alkohol och som tyvärr är narkomaner. Det känns som om det räcker med missbruk nu. Jag gillar inte ens att vara påverkad av något, så det krävs ytterst pyttelite alkohol för att jag ska känna av den där äckliga "värmande" känslan som sprider sig innan man ens kan betrakta sig som påverkad direkt....

Det låter rätt vettigt att kroppen säger ifrån mer att den vill ha mat efter en operation! För det skulle vara mitt problem. Det är sååååå lätt att ignorera hunger, jag gör det varje dag. Hungrig men inte sugen på att äta. En stund senare inte hungrig ett dugg och ju längre tid som går desto svårare blir det att äta, jag blir nästan äcklad av tanken! i morse vid 06 drack jag en liten drickyoghurt, samma vid 14 och nu sitter jag och försöker äta två mackor med ost, gurka och tomat på. Kan säga att det går aningens trögt. Är lite hungrig, men inte tillräckligt för att jag ska känna mig motiverad nog för att äta med bättre aptit. Har ätit tomaterna och gurkan på den ena i alla fall!

Ja, nu när du nämner det så har jag hört något om att min syster sagt 2 år också och sedan till vårdcentralen, som inte vet särdeles mycket om sådana operationer, tydligen. Jag vet inte om det stämmer, beror nog på vårdcentral?

 

[Enya]

Fast det gjorde den ju, i och med att hon var tvungen att hålla sig till endast flytande en tid före operationen. Givetvis har hon förstått förändringen. Men det är en sak att förstå den, och en annan sak att genomföra och hålla kvar den. Där är eftervården tyvärr riktigt usel. Hon känner själv flera som genomfört OP men som efter några år är tillbaka i samma vikt eller mer.

Jag tänkte mer att man börjar motionera mer, äter mer regelbundet och nyttigare osv redan innan operationen en tid, som ett led i att kunna hålla det efteråt. Att man tex får ett program att följa och couchas igenom det. Och jag tycker att man självklart borde få rätt vård efteråt också så att man kan fortsätta hålla det rätt, det är ju viktigt att det blir bra, annars rent krasst gör vården en massa operationer totalt i onödan. Utkastade resurser för vården om man inte tar hand om det efteråt. Utkastade tid, engagemang och känslor för patienterna som drabbas också.

 

[Enya]

Där har du en jättestor poäng.

Att leva på flytande föda för att lite kvickt gå ner i vikt inför en operation är ju långt ifrån att visa att man 1) kan lägga om matvanorna och 2) klara av att hålla den omläggningen också.

Av de jag sett som gjort en sån operation så blir den oftast väldigt lyckad för de som vill och kan lägga om matvanorna och livsstilen och för de som inte egentligen är intresserade av att lägga om livsstilen och matvanorna, så går de ner i vikt till en början eftersom de inte fysiskt kan äta lika mycket direkt efter op och sen börjar de stadigt öka igen.

Med vilken inställning och motivation folk går in med innan op är nog A och O.

Jag tror personligen inte att det är så enkelt att säga att de som inte kan hålla vikten nere inte är intresserade av vad som krävs. Jag tror det handlar om att man inte kan/vet hur man gör. det är en sak att man får veta "du ska motionera och du ska äta det här och det här så här ofta" men en helt annan sak att någon faktiskt drar i en åt det hållet och nästan fysiskt leder en åt rätt spår. Det borde inte vara helt omöjligt att fixa det både innan och efter så att man inte tappar bort sig. Det är trots allt en stor skillnad i hur man ska leva sitt liv. För många människor är det Bara att.... men för vissa är en förändring stor så det där lilla Bara att är stort som ett höghus, det är ju antagligen en anledning till att man lider av fetma från början. För att bara att inte alls var så bara.

Sedan finns det säkert de personerna som inte alls är intresserade av att förändra något egentligen, men jag tror i grunden inte att de är lika många som de som har svårt att komma över tröskeln.

Om någon skulle säga till mig att jag måste lära mig äta varannan timme i en månad innan jag blir beviljad operation så skulle jag nog känna först att jag nog hellre hänger mig i ett rep i ett träd, för hur fasen gör man när man inte KAN? Sedan skulle jag nog känna att belöningen är operationen, men det viktiga där vore ju hjälp att hitta rätt, inte bara någon som ger mig en broschyr.

 

[Enya]

Såg i ett program att nuförtiden finns det mediciner som är effektiva. En operation är alltid svår och dessutom äta alla möjliga tabletter livet ut. Dom är inte gratis vad jag förstått.

Bantningspiller i all ära, men jag har inte hört om några som verkligen verkar trovärdiga. Då skulle vi inte ha så många överviktiga människor. eller så många operationer göras. Det skulle ju vara i onödan så att säga.

Vad gäller tabletter så tar jag redan två olika epilepsimediciner (och två olika ögondroppar) och vem vet om det är livet ut på båda. Så jag är van, det är med andra ord det minsta bekymret!

 

[Enya]

Gastric ballong, man sätter in en ballong i magsäcken genom titthål(?) som sedan fylls med koksaltlösning för ökad mättningskänsla så man äter mindre portioner, sen plockar man ut den efter 6-12 månader, beroende på vilken ballong man väljer.

Fick upp det som reklam av en slump på Facebook och blev nyfiken, i kommentarsfältet hade många som gjort detta ingrepp skrivit att dom var såååå nöjda.

Det som jag kan tänka mig är svårt i detta fall är väll det att när det väl är dags för ballongen att tas ut så återgår ju magsäcken till sin normala storlek, så det är nog extra viktigt att man ändrat sin kost, tänk och vanor tills dess.

Det lät ju intressant! Har aldrig hört om det faktiskt, får kolla upp det!

 

[Enya]

Den sätts in oralt och tas ut samma väg, ingen operation och du går hem efteråt.

Tar tillbaka, det låter ju värre än döden! titthål låter ju som en trevligare metod!

 

[Petruska]

Tar tillbaka, det låter ju värre än döden! titthål låter ju som en trevligare metod!

Jag håller med. Genom munnen!! Blä!

 

[Fruentimber]

Jag tänkte mer att man börjar motionera mer, äter mer regelbundet och nyttigare osv redan innan operationen en tid, som ett led i att kunna hålla det efteråt. Att man tex får ett program att följa och couchas igenom det. Och jag tycker att man självklart borde få rätt vård efteråt också så att man kan fortsätta hålla det rätt, det är ju viktigt att det blir bra, annars rent krasst gör vården en massa operationer totalt i onödan. Utkastade resurser för vården om man inte tar hand om det efteråt. Utkastade tid, engagemang och känslor för patienterna som drabbas också.

Jo, visst gjorde min mamma det. I perioder. Hon var jojobantare hela min uppväxt. Men den där "perioden innan" blir helt meningslös om du inte får ordentlig eftervård. Hon motionerade och åt bra flera år efter operationen. Men nu har hon som sagt gått upp igen. Det handlar inte bara om vilja.

 

[Gnist]

Jag tror personligen inte att det är så enkelt att säga att de som inte kan hålla vikten nere inte är intresserade av vad som krävs. Jag tror det handlar om att man inte kan/vet hur man gör. det är en sak att man får veta "du ska motionera och du ska äta det här och det här så här ofta" men en helt annan sak att någon faktiskt drar i en åt det hållet och nästan fysiskt leder en åt rätt spår. Det borde inte vara helt omöjligt att fixa det både innan och efter så att man inte tappar bort sig. Det är trots allt en stor skillnad i hur man ska leva sitt liv.

Därav att det vore till gagn för patienten att påbörja omställningen Innan en operation, att komma in i den nya livsstilen, att göra det mer hållbart.

"Alla" vet ju hur man går ner i vikt, men alla klarar inte av att göra vad som krävs på egen hand och kommer den processen igång innan en operation så att de är inne i det på ett mer praktiskt sätt, så skulle nog fler klara sig bättre efteråt.

 

[Enya]

Du har PCOS skrev du, samt astmaliknande symptom? Vikt som går upp och ner med mensen tillika? Har du kollat dig för överkänslighet för biogena aminer?

Jag har PCOS också, men aldrig märkt av det innan jag slutade med p-piller för att bli gravid. Alltid varit smal, gick jag upp så berodde det på att jag år för ofta och fick igång hungern. Tänkte jag på att inte äta sött, mellanmål så fanns inget problem. Efter jag slutade med p-piller, vilken omvälvning! Gick upp i vikt, svullnar lätt i kroppen, gubbmage, hungern kan jag inte lita på och berodde inte på sött/mellanmål. Efter ett tag kom en ansträngningshosta, svårt att andas efter jag ätit och konditionen försvann. Fick även problem med magen, ibland hård, ibland lös. Oftast hård, rejält så.

Efter barnet kom så blev det ännu värre. Äter någon morot i min närhet får jag ingen luft. Som tur var första gången det hände hade jag en sjuksköterska bredvid mig som hade med antihistamin i smälttablett. Hon var snabb!

Allt detta ovanpå varandra verkar påverka min kropp enormt. Jag har varit hos VC och ingen allergi finns enl deras tester. Jag har genom uteslutningsmetoden och matdagbok konstaterat att solanum släktet i matväg tål jag inte, plus morot och vissa däromkring. Genom att ta antihistamin innan måltid kan jag äta allt, utom morot. Magen är ok, hungern fungerar och kondisen kom åter. Gått ner ca 5 kg på en månad nu, inte alls lika svullen. Är det däremot pollen ute tex blir jag sämre igen.

Jag har ju inget på papper ang histaminöverkänslighet tex pga VC säger jag tål allt. Får ändå antihistamin på recept pga jag ville ta blodprov för allergi. Då var jag tvungen att visa antihistamin hjälper. Väntar nu på hösten och det testet.

Vad biogena aminer är;
https://www.livsmedelsverket.se/mat...lighet/histamin?AspxAutoDetectCookieSupport=1

Jag känner igen mig i lite av det du berättar om dig faktiskt, men vet samtidigt inte om det kan vara samma svar. Ska läsa om det och se om jag kan ta upp det som förslag kanske? Fick du kämpa mycket med din vårdcentral om det här?

Jag är för tillfället aningens... purken på min vårdcentral. Har haft astma sedan tonåren. Kommer vid förkylning men framför allt allergisk. Jag är allergisk mot vissa djur, tex hamster och kanin. Är doftkänslig och varje vår svär jag över en märklig förkylning som aldrig bryter ut tills jag kommer på det här med pollen och tar allergitabletter och blir bra.... så har det varit i många år nu.

Vårdcentralen har tidigare skrivit ut mediciner åt mig utan problem men i samband med att jag flyttade och bodde i Sörmland i två år och typ aldrig träffade folk kände jag att jag när medicinen till slut tog slut att jag inte behövde den. Jag hade sällan problem så varför ta medicin varje dag då. Flyttade tillbaka till Skåne igen och där började samma problem igen lite smått eftersom jag började röra mig mer ute bland folk, drabbades oftare av förkylningar, reagerade på dofter och sönerna är tonåringar och använder skarpa parfymen utan att tänka på vad jag tål eller inte. I december förra året under en jobbig förkylning fick jag nog och skickade in ett önskemål om att förnya min astmamedicin och höll tummarna.... Fick till svar att eftersom det inte finns en astmadiagnos i deras journal på mig så sätts jag upp på tid till sköterskan för spirometri, väntetid ett par månader. Min astmautredning gjorde när jag var tonåring, det är alltså massor av år sedan.

Gjorde spirometri i slutet av mars och det visade "normal lungfunktion". Jag berättade om att jag har svårt med orken, orkar inte som förut och det beror INTE på vikten, det är en matthet och inte brist på kondition, jag berättade om min hosta sedan första förkylningstillfället i december- den var kvar, ibland bättre, ibland sämre, men aldrig borta och att jag sedan det tillfället och fram till besöket i mars varit förkyld 4 gånger till. Förutom andra astmasymptom jag känner av. Hon skulle prata med läkaren om att det borde göras en lungröntgen och ett blodprov för att se vad jag är allergisk mot (typ om jag är allergisk mot pollen eller så). I mitten av maj får jag kallelse till röntgen och brev om att jag ska lämna blodprov osv. Jag är då rätt uppgiven eftersom det redan lät på sköterskan att jag inte har astma.... så eftersom jag inte hade hundvakt och sedan blev mamma sjuk i två veckor (som skulle köra mig) så tog det nästan en månad innan jag tog mig dit.

Sköterskan ringde några dagar efteråt och berättade att läkaren skrivit ut antibiotika till mig att ta i 10 dagar mot lunginflammation och att det nog är så att lunginflammationen är anledningen till min långvariga hosta. Det är deras fundering. Röntgen om 6 veckor. Svaret på allergitestet har inte kommit än men jag såg en anteckning om att det var negativt.

Jag gissar att jag enligt dem 1 inte har astma, 2 inte är allergisk, 3 inte får medicin, 4 lunginflammationen som syntes på röntgen har jag alltså gått med sedan december. Jag kan meddela att jag INTE ens är pyttelite bättre efter kuren, inte det minsta, snarare sämre. Men jag är nog rätt säker på att det här är avslutat enligt min vårdcentral. Om nu röntgen om 3 veckor inte visar på lunginflammation så är det alltså klappat och klart trots att jag inte är det minsta bättre, snarare sämre. Du vet när man känner sig sjuk, men inte riktigt sjuk, men inte eller frisk? Så har det varit sedan december. Något är fel, men jag kan inte peka på vad. Jag tror att om jag återigen kontaktar VC om att jag inte mår bra så kommer jag få svaret att "börja simma, ät bättre, gå ner i vikt, du är tjock" för vi vet väl alla att viktnedgång är lösningen på fetas alla hälsoproblem? I alla fall enligt sjukvården. Sköterskan frågade till och med om jag ville att hon skickade en remiss till dietist! Eh, nej??!

 

[Enya]

Jag håller med. Genom munnen!! Blä!

Kanske, ytterst kanske om det är min tandläkare som gör det! Han är nämligen den enda som får titta mig i munnen! Min neurolog bad mig en gång öppna munnen och sträcka ut tungan. Jag gav henne en skeptisk och mörk blick medan jag tveksamt, i CHOCK, gjorde som hon sa! Det var SÅ nära jag sa trotsigt "Du är inte min tandläkare!!"

 

[gul_zebra]

Ang ballongen så har man använt den förr, men slutade pga kassa resultat. Det blir ju liksom ingen skillnad mot att banta vilket vi vet tenderar att ge ny viktuppgång. Ballongen gav helt enkelt inga varaktiga resultat så man slutade med den. Jag begriper inte varför man börjat med den igen.
Finns ytterligare en operation, där man opererar in en liten lucka så man kan tömma ut det man ätit. Jag är jävligt skeptisk men det är säkert en möjlig lösning för överätare som inte får bukt på överätandet om inte annat, för att trots det kunna gå ner i vikt och hålla vikten. Den är väl rätt ny dock, vet inte om den ens finns tillgänglig nånstans eller fortfarande är på forskarstadiet så att säga, om man inte rentav förkastat metoden.

Jag är som du vad gäller alkoholintag. Drack två 3,5% öl förra året, året innan var det två 4,5% cider, men i år har det inte varit något. På pappas sida av släkten var alla missbrukare, de flesta alkoholister men även några narkomaner- alla hans brödrar och föräldrar var missbrukare av något slag. Jag har två syskon som "gillar" alkohol och som tyvärr är narkomaner. Det känns som om det räcker med missbruk nu. Jag gillar inte ens att vara påverkad av något, så det krävs ytterst pyttelite alkohol för att jag ska känna av den där äckliga "värmande" känslan som sprider sig innan man ens kan betrakta sig som påverkad direkt....

Det låter rätt vettigt att kroppen säger ifrån mer att den vill ha mat efter en operation! För det skulle vara mitt problem. Det är sååååå lätt att ignorera hunger, jag gör det varje dag. Hungrig men inte sugen på att äta. En stund senare inte hungrig ett dugg och ju längre tid som går desto svårare blir det att äta, jag blir nästan äcklad av tanken! i morse vid 06 drack jag en liten drickyoghurt, samma vid 14 och nu sitter jag och försöker äta två mackor med ost, gurka och tomat på. Kan säga att det går aningens trögt. Är lite hungrig, men inte tillräckligt för att jag ska känna mig motiverad nog för att äta med bättre aptit. Har ätit tomaterna och gurkan på den ena i alla fall!

Ja, nu när du nämner det så har jag hört något om att min syster sagt 2 år också och sedan till vårdcentralen, som inte vet särdeles mycket om sådana operationer, tydligen. Jag vet inte om det stämmer, beror nog på vårdcentral?

Jag dricker egentligen gärna, men det blir liksom inget festande pga brist på socialt liv. Mina 3 cidrar var ovanligt mycket I våras provade jag en cider för första gången efter operationen, en 4,5% tror jag att det var. Kände lite påbörjan till snurr när flaskan var slut, men inte mer och det var borta inom ett par minuter.
En del blir väldigt dåliga av alkohol efteråt däremot så folk brukar rekommendera att prova hemma med anhöriga först, så man inte tuppar av ute på krogen typ.

Ja jag tycker det! I början var det svårt dock, innan hungern hoppat igång och man skulle äta varannan timme. Jag blev fan knäpp av att sitta med en mat- och sovklocka och äta pyttemängder hela jävla tiden, som dessutom skulle ske långsamt och i pyttetuggor. Knäckebröd blev det mycket av, det vill jag aldrig se igen typ Det som är svårt nu tycker jag är att känna igen hungern ibland. Kurrar det så är det ju inga konstigheter, men oftast känns det bara "tomt" liksom. Det har jag skitlätt för att hoppa över men till slut sitter jag och huttrar och hackar tänder. Det tog ett tag att koppla att jag inte fryser egentligen och ta det som ett tecken på att jag måste äta mat, men man lär sig till slut. Och är matlusten låg så underlättar det att det är just små mängder
Just överhoppade måltider var en oro för mig innan som jag tog upp med dietisten iom att jag gjorde precis som du, så jag var osäker på om jag pallar att äta så ofta. Hon konstaterade att det är skitvanligt bland feta att vi äter alldeles för sällan (vill minnas en majoritet, kan ha fel), och att det brukar gå fint efter op iom att kroppen helt enkelt "tvingar" en att äta. Det blir inte hållbart att låta bli, för då sitter man där och skakar och mår dåligt.

Beror nog på både vc och aktuell läkare. Läste nyligen om en som skulle göra sin årliga koll av värden på vc men läkaren tyckte att det var onödigt och att hon skulle sluta äta b-vitamin. Det är så jävla okunnigt och rent nonchalant Samtidigt finns ju risken att skit händer. Känner tex en som gått upp i vikt efter några år pga en depression. Hade hen behövt gå till vc så, well, de har ju ingen koll på det här. Nu hade hen tur så vi har ju 5 års uppföljning här (och bariatripersonal som poängterar att man är välkommen även efter 5 år om man behöver det, vi dumpas inte på gatan liksom) så hen kunde få hjälp och stöttning av dietisten. Den där biten är så jävla viktig så jag fattar verkligen inte varför många landsting ska slänga iväg en så fort. Det är inte som att det går jättestora resurser på att bara finnas tillgänglig och kolla så värdena ligger bra en gång om året i några år till liksom.

Jag tänkte mer att man börjar motionera mer, äter mer regelbundet och nyttigare osv redan innan operationen en tid, som ett led i att kunna hålla det efteråt. Att man tex får ett program att följa och couchas igenom det. Och jag tycker att man självklart borde få rätt vård efteråt också så att man kan fortsätta hålla det rätt, det är ju viktigt att det blir bra, annars rent krasst gör vården en massa operationer totalt i onödan. Utkastade resurser för vården om man inte tar hand om det efteråt. Utkastade tid, engagemang och känslor för patienterna som drabbas också.

Här beror det lite på läkare men min rekommenderar att man börjar träna styrka innan (och remitterar till sjukgymnast för igångsättning). Mest för att viktminskningen även minskar på musklerna och det är lättare att komma igång före op än efter op. Och så långsam upptrappning till 10.000 steg om dagen om man inte redan går så mycket och börja öva på att äta långsamt.

Kanske, ytterst kanske om det är min tandläkare som gör det! Han är nämligen den enda som får titta mig i munnen! Min neurolog bad mig en gång öppna munnen och sträcka ut tungan. Jag gav henne en skeptisk och mörk blick medan jag tveksamt, i CHOCK, gjorde som hon sa! Det var SÅ nära jag sa trotsigt "Du är inte min tandläkare!!"

På tal om det - en nackdel med op som inte nämnts är tänderna. Mycket småätande kan ge sämre tandhälsa och på en del är det rätt illa. Man rekommenderas att tugga tuggummi med xylitol eller fluor efter maten, själv tar jag fluortabletter istället då jag inte tål tuggummi, och såklart sköta tänderna och gå på regelbundna kontroller.

 

[Enya]

Ang ballongen så har man använt den förr, men slutade pga kassa resultat. Det blir ju liksom ingen skillnad mot att banta vilket vi vet tenderar att ge ny viktuppgång. Ballongen gav helt enkelt inga varaktiga resultat så man slutade med den. Jag begriper inte varför man börjat med den igen.
Finns ytterligare en operation, där man opererar in en liten lucka så man kan tömma ut det man ätit. Jag är jävligt skeptisk men det är säkert en möjlig lösning för överätare som inte får bukt på överätandet om inte annat, för att trots det kunna gå ner i vikt och hålla vikten. Den är väl rätt ny dock, vet inte om den ens finns tillgänglig nånstans eller fortfarande är på forskarstadiet så att säga, om man inte rentav förkastat metoden.


Jag dricker egentligen gärna, men det blir liksom inget festande pga brist på socialt liv. Mina 3 cidrar var ovanligt mycket I våras provade jag en cider för första gången efter operationen, en 4,5% tror jag att det var. Kände lite påbörjan till snurr när flaskan var slut, men inte mer och det var borta inom ett par minuter.
En del blir väldigt dåliga av alkohol efteråt däremot så folk brukar rekommendera att prova hemma med anhöriga först, så man inte tuppar av ute på krogen typ.

Ja jag tycker det! I början var det svårt dock, innan hungern hoppat igång och man skulle äta varannan timme. Jag blev fan knäpp av att sitta med en mat- och sovklocka och äta pyttemängder hela jävla tiden, som dessutom skulle ske långsamt och i pyttetuggor. Knäckebröd blev det mycket av, det vill jag aldrig se igen typ Det som är svårt nu tycker jag är att känna igen hungern ibland. Kurrar det så är det ju inga konstigheter, men oftast känns det bara "tomt" liksom. Det har jag skitlätt för att hoppa över men till slut sitter jag och huttrar och hackar tänder. Det tog ett tag att koppla att jag inte fryser egentligen och ta det som ett tecken på att jag måste äta mat, men man lär sig till slut. Och är matlusten låg så underlättar det att det är just små mängder
Just överhoppade måltider var en oro för mig innan som jag tog upp med dietisten iom att jag gjorde precis som du, så jag var osäker på om jag pallar att äta så ofta. Hon konstaterade att det är skitvanligt bland feta att vi äter alldeles för sällan (vill minnas en majoritet, kan ha fel), och att det brukar gå fint efter op iom att kroppen helt enkelt "tvingar" en att äta. Det blir inte hållbart att låta bli, för då sitter man där och skakar och mår dåligt.

Beror nog på både vc och aktuell läkare. Läste nyligen om en som skulle göra sin årliga koll av värden på vc men läkaren tyckte att det var onödigt och att hon skulle sluta äta b-vitamin. Det är så jävla okunnigt och rent nonchalant Samtidigt finns ju risken att skit händer. Känner tex en som gått upp i vikt efter några år pga en depression. Hade hen behövt gå till vc så, well, de har ju ingen koll på det här. Nu hade hen tur så vi har ju 5 års uppföljning här (och bariatripersonal som poängterar att man är välkommen även efter 5 år om man behöver det, vi dumpas inte på gatan liksom) så hen kunde få hjälp och stöttning av dietisten. Den där biten är så jävla viktig så jag fattar verkligen inte varför många landsting ska slänga iväg en så fort. Det är inte som att det går jättestora resurser på att bara finnas tillgänglig och kolla så värdena ligger bra en gång om året i några år till liksom.


Här beror det lite på läkare men min rekommenderar att man börjar träna styrka innan (och remitterar till sjukgymnast för igångsättning). Mest för att viktminskningen även minskar på musklerna och det är lättare att komma igång före op än efter op. Och så långsam upptrappning till 10.000 steg om dagen om man inte redan går så mycket och börja öva på att äta långsamt.


På tal om det - en nackdel med op som inte nämnts är tänderna. Mycket småätande kan ge sämre tandhälsa och på en del är det rätt illa. Man rekommenderas att tugga tuggummi med xylitol eller fluor efter maten, själv tar jag fluortabletter istället då jag inte tål tuggummi, och såklart sköta tänderna och gå på regelbundna kontroller.

Men seriöst, en lucka? Att tömma ut mat med? Hur robotslikt är inte det? Det känns lite som symptombehandling bara. Det kanske är effektivt för de som överäter, men bara för stunden känns det som, löser nog inga problem. Inga grundproblem alltså.

Jag kan förstå att ballongmetoden inte skulle ge önskad effekt, men trist att det är så, hade ju varit bra om man sluppit operera så många människor. Borde man inte kunna förminska magsäcken så smått genom att göra ballongen mindre och mindre med tiden så den inte tar lika stor plats hela tiden.

Ja det är matvanorna som är mitt allra största problem. Ska inte sticka under stol med att jag har svårt för att motionera i annan form än promenader, men med hund blir det ju dagligen mer än 10 000 steg i alla fall. Jag ser dåligt och känner mig inte bekväm med att gå och simma ensam, men simning är vad jag vill göra annars för det är effektivt och jag har lättare för att simma en del utan att bli trött då. Inte förrän jag kliver ur bassängen, och då gör det inget att jag har en astrött kropp ju!

 

[Mia_R]

Men seriöst, en lucka? Att tömma ut mat med? Hur robotslikt är inte det? Det känns lite som symptombehandling bara. Det kanske är effektivt för de som överäter, men bara för stunden känns det som, löser nog inga problem. Inga grundproblem alltså.

Jag kan förstå att ballongmetoden inte skulle ge önskad effekt, men trist att det är så, hade ju varit bra om man sluppit operera så många människor. Borde man inte kunna förminska magsäcken så smått genom att göra ballongen mindre och mindre med tiden så den inte tar lika stor plats hela tiden.

Ja det är matvanorna som är mitt allra största problem. Ska inte sticka under stol med att jag har svårt för att motionera i annan form än promenader, men med hund blir det ju dagligen mer än 10 000 steg i alla fall. Jag ser dåligt och känner mig inte bekväm med att gå och simma ensam, men simning är vad jag vill göra annars för det är effektivt och jag har lättare för att simma en del utan att bli trött då. Inte förrän jag kliver ur bassängen, och då gör det inget att jag har en astrött kropp ju!

Jag tror man har ballongen i sex månader, minst, lite osäker på hur länge det är då det var förra året jag läste om det. Sen tar man ut den och sätter in en ny om det behövs, men tanken är ju att man ska under den tiden hinna vänja sig med att äta mindre och helst nyttigare. Fördelen är ju att det inte är något operativt ingrepp och inget som är irreversibelt.

 

[gul_zebra]

Men seriöst, en lucka? Att tömma ut mat med? Hur robotslikt är inte det? Det känns lite som symptombehandling bara. Det kanske är effektivt för de som överäter, men bara för stunden känns det som, löser nog inga problem. Inga grundproblem alltså.

Jag kan förstå att ballongmetoden inte skulle ge önskad effekt, men trist att det är så, hade ju varit bra om man sluppit operera så många människor. Borde man inte kunna förminska magsäcken så smått genom att göra ballongen mindre och mindre med tiden så den inte tar lika stor plats hela tiden.

Ja det är matvanorna som är mitt allra största problem. Ska inte sticka under stol med att jag har svårt för att motionera i annan form än promenader, men med hund blir det ju dagligen mer än 10 000 steg i alla fall. Jag ser dåligt och känner mig inte bekväm med att gå och simma ensam, men simning är vad jag vill göra annars för det är effektivt och jag har lättare för att simma en del utan att bli trött då. Inte förrän jag kliver ur bassängen, och då gör det inget att jag har en astrött kropp ju!

Lucka är kanske fel ord men ja typ! Men vet som sagt inte om det förekommer än eller forskas på eller förkastats, det var nåt jag läste om i förbifarten under min utredning och minnet är sisådär. Grundproblem lär det inte lösa men samtidigt kanske det kan rädda ett och annat "hopplöst fall" av hetsätare tänker jag? Allt kanske inte måste vara perfekt liksom, utan om det står mellan hetsätande och fetma eller hetsätande och övervikt (exempelvis) så är ju den senare en hälsovinst trots fortsatt hetsätande liksom.

Nej alltså magsäckens storlek är ju en väldigt liten del av operationerna. Det är inte den i sig som är speciellt avgörande utan allt annat - att maten snabbare kommer ner i tarmen vilket triggar mättnad, och hormonella förändringar som påverkar både hunger, mättnad, sug och blodsocker. Det får du inte till med bara en mindre magsäck och det är det som gör operationerna framgångsrika.
Magsäcken har ju dessutom inte så mycket med mättnad att göra utan mätt blir du när maten hunnit ner en bit i tarmen, som skickar mättnadssignaler till hjärnan. Därav att man vid viktminskning ska äta långsamt, för att inte hinna få i sig så mycket innan mättnaden kickar in.

Simning är kul! Det var en sån grej jag såg fram emot att kunna börja med efter viktminskning. Sen skaffade jag gymkort på friskis och konstaterade att simningen inte blir av, för jag går hellre på gruppass där. Men det blir nice med valmöjligheten iaf!