Okej, halshugg mig!

Fast nu vrids det ju till riktigt extra, lite halmdockavarning faktiskt.
Ingen situation som tagits upp handlar om att "inte hälsa". Allt handlar bara om själva ritualen.
Att jag hälsar på min sambo med en kram och hälsar på dig genom ett leende, en nickning och en höjd hand betyder ju inte att jag undvikit att hälsa på dig bara för att jag inte vill vidröra dig. Eller? :)
Jag tycker inte alls det börjar bli halmdockigt, det var ju det som sades i TS.
 
Det där tycker jag bara är tramsigt och överdrivet av dig.
Självklart skäller man inte ut folk på det sätt du föreslår.

Och jag borde i och för sig ha insett att tonfall i den här tråden skulle ha potential att bli lite otrevliga, både från dem som uttrycker sig så hårt som du gör, och från dem som tycker att det är fel att över huvud taget reagera på situationen.

Den i mina ögon viktiga frågan, något annorlunda formulerad, handlar väl om jämställdhetsfrågan eller kulturtraditionsfrågan, och individens rätt att slippa särbehandling, och vilken av de två särbehandlingsgrunderna som eventuellt är mest acceptabel.

Svaren verkar luta åt att det är mest acceptabelt att bli särbehandlad pga kön.
Jag tycker inte att man ska bli särbehandlad på grund av kön. Men man ska heller aldrig behöva tvingas till kroppskontakt man inte vill ha. (Utom tex säkerhetskontroll och sådant)
 
Hm, lustigt att jag såg denna tråden just nu.
Kom precis tillbaka från ett möte med bl.a ett muslimskt par (relativt nyanlända) och det togs i hand vid början av mötet med alla deltagare (varav alla var etniska svenskar) utom paret - de "sökte" inte den gesten, men inget sades från något håll. Vid avslutet av mötet togs det i hand igen och då tog jag i hand med mannen (kvinnan var inte kvar i rummet) bara på ren rutin. Det föll sig helt naturligt för mig att avsluta mötet på detta sätt, eftersom "det är så man gör".

Det slog mig nu när jag läser tråden och påminns om olika seder att oj, det kanske var en jättekonstig/oväntad/onaturlig gest att ta i hand på det sättet - även om det för mig var helt rutinmässigt.
Nu verkade inte mannen tycka att det var ett konstigt uppförande, men jag tyckte det var nyttigt för MIG att bara nu i efterhand klura ett varv till om att en så rutinmässig sak hade kunnat uppfattas så.
Jag möter mängder med muslumska män, och det är väldigt sällan ett problem att ta i hand.
 
Jag tycker inte att man ska bli särbehandlad på grund av kön. Men man ska heller aldrig behöva tvingas till kroppskontakt man inte vill ha. (Utom tex säkerhetskontroll och sådant)

Intressant.

Självklart är ett handslag en kroppskontakt.
Men det är ju en väldigt "o-intim" kroppskontakt. Om inte ena parten håller i utan att släppa taget, liksom.

Får erkänna att jag associerar till psykisk sjukdom när det gäller att undvika all sorts kroppskontakt.
Typ, bacillskräck eller autism-spektrum-störning av lite mer uttalad grad.
 
Kom att tänka på hur min sambos pappa (som är muslim, från Sudan) hälsar. Han kör på både kram, ryggdunk och handslag (varför välja, när man kan ha allt ihop liksom? :p) - när han hälsar på alla, oavsett kön. Det är tydligen så man hälsar på folk i Sudan. Det tog en stund innan jag lärde mig det - det känns nästan som en liten dans ibland :D

Gud så suspekt för en svensk, visa att man är glad för att träffa någon och ha ordentlig kroppskontakt :cautious: :cautious:

:rofl: Han verkar härlig :D
 
Intressant.

Självklart är ett handslag en kroppskontakt.
Men det är ju en väldigt "o-intim" kroppskontakt. Om inte ena parten håller i utan att släppa taget, liksom.
Fast för att DU upplever det som ointimt betyder inte att andra känner likadant.
Jag träffar tex muslimska kvinnor som kört någon slags "döda fisken" med handskar på även när de hälsat på mig ( kvinna). Det har synts att de tyckt det varit obehagligt. Så då har jag inte heller propsat på är skaka hand efter mitt första försök utan vi nickar och ler istället. ( De ser ungefär ut som jag gör om nån försöker krama mig)
Det går hur bra som helst.
 
Intressant.

Självklart är ett handslag en kroppskontakt.
Men det är ju en väldigt "o-intim" kroppskontakt. Om inte ena parten håller i utan att släppa taget, liksom.

Får erkänna att jag associerar till psykisk sjukdom när det gäller att undvika all sorts kroppskontakt.
Typ, bacillskräck eller autism-spektrum-störning av lite mer uttalad grad.
Ärligt? Så för att en människa inte vill ha kroppskontakt till höger och vänster så associerar du det till sjukdom? Jag hoppas verkligen att du skämtar för som läkare bör du ha så mycket större människokännedom än så.
 
Jag har varit med om detta på jobbet. En person valde att inte hälsa på mig men däremot på min manliga kollega. (Som dessutom var praktikant och således bara var med för att se och lära.)

I mitt tycke är det oförskämt. Befinner jag mig på en plats med en annan form av kultur gällande hälsningar så respekterar jag den kulturen. Det oavsett om det är bugning, nickning, kram, kindpussar eller något annat.
 
Det beror ju på hur det sägs/görs. Ett hej samtidigt som ögonkontakt är mer seriöst i min mening än ett handslag utan ögonkontakt.

Fast det är ju också knepigt, en del med NPF har ju svårt att se andra i ögonen. Sedan finns det väl traditioner kopplade till om man tar ögonkontakt eller ej också (osäker där, det är inte riktigt inom mitt kompetensområde).

Edit: Det finns tydligen olika traditioner gällande ögonkontakt också. Mycket intressant artikel: https://www.hd.se/2016-07-12/att-ta-ogonkontakt-kandes-fel-i-hela-min-kropp
 
Jag tycker inte alls det börjar bli halmdockigt, det var ju det som sades i TS.
Då läser vi olika eller så visas olika trådstartsinlägg.
Jag ser detta:
"När jag hälsar på en (muslimsk manlig) person, räcker fram handen i vanlig ordning och vederbörande drar undan händerna."
Han vill inte ta i hand. Det är inte samma sak som att inte hälsa. Han kan ju ha nickat eller vad som helst som han ansåg vara en hälsning.
Att "inte hälsa" är för mig synonymt med att helt ignorera en persons existens.
Jag gömmer också undan händerna om någon sträcker fram handen. Ibland förklarar jag, ibland ser jag bara till att ta ögonkontakt, nicka, le och säga hej. Betyder det för dig alltså att jag inte hälsar?

Får erkänna att jag associerar till psykisk sjukdom när det gäller att undvika all sorts kroppskontakt.
Typ, bacillskräck eller autism-spektrum-störning av lite mer uttalad grad.
Då är nog svaret på din fråga om fördomsfullhet besvarad :) Ja du är ytterst inskränkt.
 
Ärligt? Så för att en människa inte vill ha kroppskontakt till höger och vänster så associerar du det till sjukdom? Jag hoppas verkligen att du skämtar för som läkare bör du ha så mycket större människokännedom än så.

oförskämt av dig att misstänkliggöra mig på det sättet.
Men du är vanligen ganska eftertänksam och nyanserad, så jag ska svara.

Jo, det är klart att mitt yrke kan ha viss betydelse - om inte annat så för att folk troligen är mer förberedda på att viss kroppskontakt kommer att ske. Och att då handslaget är en väldigt "o-intim" kroppskontakt jämförelsevis.

Och jo, personer som är så avogt inställda till kroppskontakt, att ett handslag känns "närgånget" verkar vara rädda för kroppskontakt i onormalt hög grad.

Att hälsa formellt, och då också i hand, ser jag verkligen inte som att "ha kroppskontakt till höger och vänster". Nej. Och jag har stött på väldigt få människor som tycker att ett handslag i form av hälsning, är intimt och "kroppskontakt åt höger och vänster". De enda undantagen är enstaka muslimska män.

Kanske särskilt med tanke på mitt jobb, som sagt.
 
Då är nog svaret på din fråga om fördomsfullhet besvarad :) Ja du är ytterst inskränkt.

Utveckla gärna: träffar du på många människor som vill undvika all sorts kroppskontakt? I normal vardag?

Det gör inte jag.
Varken i jobb eller privatliv.
Och i jobbet, som sagt: de som verkligen inte vill ha någon form av kroppskontakt, lider oftast av något större problem (men som sagt igen: i mitt jobb förutsätts ju många gånger viss kroppskontakt ske, varför det kanske är extra udda i ett sådant sammanhang, att sky all form av beröring).
 
Fast det är ju också knepigt, en del med NPF har ju svårt att se andra i ögonen. Sedan finns det väl traditioner kopplade till om man tar ögonkontakt eller ej också (osäker där, det är inte riktigt inom mitt kompetensområde).

Edit: Det finns tydligen olika traditioner gällande ögonkontakt också. Mycket intressant artikel: https://www.hd.se/2016-07-12/att-ta-ogonkontakt-kandes-fel-i-hela-min-kropp
Absolut! Så är det såklart. Att se någon i ögonen kan vara svårt av många skäl. Jag tror att vi helt enkelt får sluta tänka "mitt sätt är rätt" när det kommer till sådant här och inte döma så hårt när vi inte vet. I @kryddelydd s fall så handlade de förmodligen om en förminskning av henne som kvinna och det är självklart inte okej alls men det behöver ju inte vara så i alla lägen.
 
Du får ett svar till...

ytterst inskränkt för att jag tycker att det är udda att undvika all form av kroppskontakt?
Japp. Och för att din första beskrivning av "udda" var att folk måste ha en psykiskt sjukdom för att de har andra tankar om sånt än du. Och jag har nu absolut ingen lust att prata mer med dig om saken. :)
 
Absolut! Så är det såklart. Att se någon i ögonen kan vara svårt av många skäl. Jag tror att vi helt enkelt får sluta tänka "mitt sätt är rätt" när det kommer till sådant här och inte döma så hårt när vi inte vet. I @kryddelydd s fall så handlade de förmodligen om en förminskning av henne som kvinna och det är självklart inte okej alls men det behöver ju inte vara så i alla lägen.

Jag har haft svårt att se folk i ögonen och jag vet exakt varför och när det började. Jag var ju mobbad i skolan och mina lärare hanterade inte det vettigt jämt kan vi lugnt säga :meh:

Jag är som sagt väldigt starkt präglad av den uppfostran jag fått, speciellt hur man ska bete sig och vara (gammal bondetradition med inblandning av socialt tänk på vänstersidan ;)). Det har alltid varit självklart för mig att man ser den man pratar med i ögonen, även om man är den yngre i sammanhanget. Min lärare på mellanstadiet tog mig åt sidan för ännu ett av samtalen gällande min skolgång. Jag tittade honom i ögonen som jag var uppfostrad till och fick till slut höra att jag såg så arg och aggressiv ut när vi pratade (vilket var det sista jag var, jag var rädd och ville inte vara där). Jag antar att det var att jag tittade honom i ögonen men oavsett, det var det jag associerade hans ord till. Det tog mig MÅNGA år innan jag klarade av att se någon i ögonen igen och det krävde hårt jobb för att komma över det.

Och det var inte ens min värsta lärare :grin:
 

Liknande trådar

Övr. Hund Har en renrasig hund av mindre ras som kom till oss för fyra år sedan direkt från uppfödaren. Hon var 14 månader när vi tog henne och är... 2
Svar
20
· Visningar
2 621
Senast: Otherside
·
Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 120
Senast: __sofia__
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever... 2 3
Svar
50
· Visningar
7 812
Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför... 2
Svar
22
· Visningar
3 992
Senast: lirco11
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Att lämna i smyg
  • Sängproblem...
  • Vad gör vi? Del CCXIII

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp