Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

[martha]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Går det?

Det är klart att det går eller?

På lite förekommen anledning så kan det vara en sak att vrida och vända på.

Själv har jag varit den som visst har försökt att ta plats men många gånger fått vika ner mig och mått dåligt av det. Numer försöker jag att faktiskt ta plats på riktigt, det är mitt liv och det jag gör i mitt liv har plats i mitt liv.
Inte för att jag vill på något vis trampa andra på tårna men förstår att det ändå kan bli så. Försöker att i alla fall stampa försiktigt, även om jag kan vara lite klumpig.

Men ska man skämmas bara föra att man råkar vara karl som fyllt 40 och inte vill kliva undan?

Och nu menar jag inte det som det skrivits om i andra trådar, som mera liknar, fel, det är rena sextrakasserier som det beskrivs.


Ptr

Jag är en såndär som tar plats om jag vill , och gör det nog för det mesta. jag har oftast haft jobb där jag är själv eller är egen företagare, där jag kan lägga upp jobbet som jag vill. Skulle inte drömma om att må dåligt för att ta plats för att nån annan tycker nåt annat, sen behöver man inte köra över folk heller.

 

[Magiana]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Man frågar helt enkelt tills man fått svar som man begriper. Jag ser inte det som att man gör det på andras bekostnad bara för att de får vänta med att rusa vidare. Det hör liksom till att alla ska få säga sitt och då gör man det bara. Som det är nu så rusar de andra vidare - på Din bekostnad. Det handlar lite om att både ge och ta. Man kan inte bara låta andra ta och låta sig köras över.

Sträck på dig. Fråga tills du fått dina svar. Du har rätt att göra det.

 

[Lejonelle]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag vill ha nån sorts svar eller reflektion innan jag vi går vidare. Men jag har redan givit halls några gånger, jag känner suckarna och blickarna redan när jag sträcker på halsen.

Men min skoltid är viktig för mig. Mycket av det vi resonerar vid föreläsningarna har jag ingen suck att tillgodogöra mig i det skrivna materialet,

Ska jag behöva skämmas som karl bara därför?

NEJ! Du ska inte behöva skämmas för att du är karl och behöver fråga om något du inte förstår. Om det suckas och stönas i klassen så tycker jag det är för j*kligt, ärligt talat. Nu vet inte jag var du studerar och vad det är för undervisningsform och vad det är för nivå på dina frågor men varför bemöts du så? Är du inte respekterad i gruppen? Varför i så fall?

 

[Milosari]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Självklart ok att fråga på föreläsningar men det händer då och då att man har folk i klassen som verkligen inte förstår vad föreläsaren säger vilket betyder att när föreläsaren måste förklara om och om igen vad denne menade så drar antingen föreläsningen ut på tiden eller så hinner vi inte med allt som skulle varit med. Båda är dåligt för resten av klassen. Så det är en balansgång hur mycket tid man ska ta från andra tycker jag. Är det då och då, fine, det händer alla att det är en viss grej man inte förstår. Men är det ofta så tycker jag att man får sätta sig ner och läsa in sig lite på ämnet innan föreläsningen.

När det gäller att ta plats så är det väl aldrig någon som stör sig på den som ger lika mycket plats som hon eller han tar. Men bekräftelsejunkies och egoister brukar reta de flesta. Så man får väl fundera lite på varför man vill ta plats och hur man gör det helt enkelt.

 

[JosefineLi]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Se där! Nu kommer vi nån vart!

Men slutklämmen var sur. Är det för att jag är karl och minsan tar för mycket plats som jag inte ska få möjlighet att reda ut hur det menades? Vilka frågor är intressanta och vem bestämmer det? Om jag inte begriper, ska jag då bara nicka när frågan om det är glasklart kommer? Bara för att jag är karl och annars tar för mycket plats?

Har faktiskt roat mig med att hinta till nån tjej intill om vad jag inte begriper så hon kunnat fråga, det tas inte alls emot på samma sätt av församlingen. Är ju en väg att gå, men blir lite fånigt men det funkar och gett bra svar.

Och vad vad är det som per automatik gör att det jag funderar över och inte förstår om det som tas upp inte hör hemma bland det som diskuteras?

Hur det än är så är det diskussionen jag är där för för att det är på det viset jag lär mig. I annat fall kunde jag gått nån distanskurs och kört på den. Det är inte ett alternativ för mig.

Ptr

Jag anser inte att det är "surt" att säga att många män borde låta andra ta mer plats. Vi lever ju i ett samhället där män tar mest plats på alla maktpositioner, talmässigt, inom media osvosv.

Jag har läst på universitetet i fem år snart och jag kan inte räkna alla gånger som (män) ställt (i mina ögon) dumma frågor i stil med
1) Försöker "sätta" dit föreläsaren genom att påpeka att valfri forskare inte aaaalls menar så som föreläsaren har sagt.
2) Upprepar exakt det föreläsaren har sagt för att få ett "ja, precis".
3) Ställer skrytfrågor i stil med "jag känner politikern blabla, jag kanske kan ordna en gästföreläsning?"
4) Diskuterar sina personliga erfarenheter och upplevelser på ett orelevant sätt som tar massor av tid från det viktiga.
5) "vad anser du om filosofen x?" Vilken är en allmän filosof som inte hanteras under föreläsningen/seminariet.
6) Det är tydligt att de inte förberett sig genom att läsa någonting till seminariet och vill ha gratishjälp genom att läraren och de andra ska förklara exakt allting.

Och så vidare.

Där tycker jag att detta bör tas efteråt eftersom frågorna inte är relevanta. Frågar man saker om det som tagits upp på föreläsningen/seminariet är det en sak. Min upplevelse är att de frågorna inte bemöts med suckar och blickar, men det kan ju vara annorlunda där du pluggar.

Förbereder du dig ordentligt till föreläsningarna/seminarierna? Gör du det och ställer relevanta frågor så tycker jag att du borde skita i hur de andra beter sig vid frågor, då det är en bra chans för alla att lära sig mer och utveckla sina kunskaper. Att ställa frågor är inte automatiskt buffligt, men det kan vara respektlöst när man gör det på det sättet jag tagit upp ovan.

 

[tott]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Den här bilden behövs inte alls visas på mitt jobb eller i "min" förening. ...och det finns både män och kvinnor på både jobbet och i föreningen.

Känner ni (inte speciellt Migo som jag svarar) att en sådan här bild borde visas innan ett seminarium? Känner ni att bilden stämmer?

 

[Mabuse]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

När man har studerat hur kvinnor och män pratar på möten och liknande så går det till ungefär så. Det är inget man är medveten om, för det mesta, vi är ju så vana vid det. Det man reagerar på är oftast om man bemöts annorlunda än man är van vid, men är allt som det brukar tänker man inte på det.

Så bilden beskriver helt enkelt de normer vi har idag, den blir ju lite kul därför när man sätter ord på det framstår normen som absurt orättvis, i vanliga fall är det ju en outtalad norm givetvis.

 

[Mabuse]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Som nu i skolan med ett trettiotal personer i diskussion om något så föds det tankar på nåt annat som frågas, debatteras och svaras på. Jag vill ha nån sorts svar eller reflektion innan jag vi går vidare. Men jag har redan givit halls några gånger, jag känner suckarna och blickarna redan när jag sträcker på halsen. Tiden är begränsad och det är många som har funderingar vid föreläsningarna.

Jag tror du kan ha svaret där, helt enkelt. Tiden är begränsad, och om du vill ha uttömmande svar på alla frågor och tankar som föds under föreläsning och diskussion, så kan det vara så att de andra upplever att dina frågor tar upp väl mycket av undervisningstiden. Handlar de dessutom inte om det som diskuteras, utan om annat som du kommer att tänka på, så kanske inte klasskamraterna uppfattar diskussionerna som så givande alla gånger.

Hur många frågor ställer du under ett undervisningstillfälle? Hur lång tid går åt till att svara på dina frågor? Om alla skulle använda lika mycket tid, skulle tiden räcka till då? Är svaret nej, så tar du ju av de andras tid, så att säga, och det kan förklara suckarna.

Är det dessutom så att dina frågor oftast handlar om sånt som egentligen inte hör till dagens ämne, så ledsnar nog folk ännu tidigare, dessvärre.

 

[mandalaki]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

.

Men min skoltid är viktig för mig. Mycket av det vi resonerar vid föreläsningarna har jag ingen suck att tillgodogöra mig i det skrivna materialet, det är klart att det finns där men jag har inte det verktyget att läsa in mig så in i den grad, så är det.

Men i skolan förväntas man väl ha just det där verktyget? Man måste kunna tillgodogöra sig skrivet material - eller få extra stöd för att göra det.

All undervisningstid kan ju inte gå åt till en enda person.

 

[stjarnhimmel]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag tror du kan ha svaret där, helt enkelt. Tiden är begränsad, och om du vill ha uttömmande svar på alla frågor och tankar som föds under föreläsning och diskussion, så kan det vara så att de andra upplever att dina frågor tar upp väl mycket av undervisningstiden. Handlar de dessutom inte om det som diskuteras, utan om annat som du kommer att tänka på, så kanske inte klasskamraterna uppfattar diskussionerna som så givande alla gånger.

Hur många frågor ställer du under ett undervisningstillfälle? Hur lång tid går åt till att svara på dina frågor? Om alla skulle använda lika mycket tid, skulle tiden räcka till då? Är svaret nej, så tar du ju av de andras tid, så att säga, och det kan förklara suckarna.

Är det dessutom så att dina frågor oftast handlar om sånt som egentligen inte hör till dagens ämne, så ledsnar nog folk ännu tidigare, dessvärre.

Jättebra skrivet. Jag tror att nyckeln på din fråga ligger just där. Tiden är begränsad och det jag märkte på universitetet är att man hinner inte få svar på exakt alla frågor på föreläsningarna. Då får man själv begränsa sig och fråga det viktigaste, eller fråga läraren efteråt eller jobba själv utanför föreläsnignarna.

Ett förslag- kan du inte bilda en studiegrupp med några kursare eller ta hjälp av ngn som kan ämnet? Då kan ni diskutera saker som inte tas upp på föreläsningarna. Ibland behöver inte läraren svara utan det kan räcka med att då diskutera med kurskamrataer. När man studerar förväntas man ju ha vissa verktyg. Du kanske behöver få hjälp med studieteknik? Erbjuder skolan det?

Och jag tror inte alls att detta har med kön att göra, du frågade i inledningen om du skulle skämmas för att du är karl och det tror jag inte det handlar om.

 

[mandalaki]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag menade inte alls att bilden skulle visas på ett seminarium. Jag menade att det vore väldigt kul att få hålla ett möte i en ny grupp och få öppna med en sådan kommentar - dels för att bryta isen och väcka församlingen, dels för att se vad som hände. OBS det var en skämtsam kommentar och bör inte läsas allvarligt.

 

[Philosophia]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jättebra skrivet. Jag tror att nyckeln på din fråga ligger just där. Tiden är begränsad och det jag märkte på universitetet är att man hinner inte få svar på exakt alla frågor på föreläsningarna. Då får man själv begränsa sig och fråga det viktigaste, eller fråga läraren efteråt eller jobba själv utanför föreläsnignarna.

Jag tror också att Mabuse har rätt. Föreläsningar väcker frågor och funderingar. Att fråga om saker som man inte förstår under föreläsningen är en sak, men man ska nog inte förvänta sig att det är ett forum för att få svar på de frågor som föreläsningen väcker hos en själv. Det tar helt enkelt för mycket tid. Däremot måste det finnas några moment på kursen som ger studenterna tillfälle att stöta och blöta sina frågor och funderingar, t.ex. seminarium, grupparbeten, inlämningsuppgifter, bikupor, etc.

 

[tara]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag kollade upp definitionen av föreläsning på Wikipedia

Här kommer den..

En föreläsning (synonym: föredrag) är ett längre, strukturerat anförande (muntligt framförande) inför en grupp åhörare, med avsikt att presentera information eller lära människor om ett visst ämne, till exempel genom en universitets eller högskolelärare. En politikers tal, en prästs predikan eller en affärsmans försäljningspresentation kan vara av liknande karaktär som en föreläsning. Ofta förekommer föreläsningar på konferenser.
Vanligtvis står en föreläsare längst fram i ett rum eller i centrum för uppmärksamheten. Föreläsaren reciterar i regel uppgifter som är av betydelse för föreläsningens innehåll.
--------------
Även om föreläsaren inbjuder till diskussion kanske man ska fundera på hur mycket plats man tar, åhöraren är ju en lyssnare.

 

[Luff]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Ja det var ju min fundering också. Så jag tog en en djupdykning i min närmaste omgivning.

På jobbet består arbetsgruppen av 19 pers, 9 kvinnor och 10 män i ett åldersspann på ca 20-60 år - gruppen är en sammanslagning av flera små enheter. Det är en salig blandning av religioner, ursprung, bakgrunder och vi har mycket högt i tak och kul.
Men vi har den "svenske äldre vite mannen".
Han är en schysst prick.
Men han har det tungt nu med sammanslagningen. Vi lyssnar inte på honom så som han är van vid, hans yngre manliga kollegor ser inte honom som "guden" längre. Jag har sett honom sitta på möten och nästan se gråtfärdig ut. Han har kört alla olika metoder - försökt "smickra di söte", bonda med "karlarna", hålla med "kärringarna" mm mm.
Så nu har han bytt strategi då han inte kan dominera mötena - han börjar dyka upp för små enskilda snack - alltid med en agenda. Han jobbar dessutom bakom kulisserna med beslutsfattare - allt för att han inte ska behöva ändra sitt lilla kungarike (enhet).
Hade han lagt lika mycket energi på att utveckla/stötta sina kollegor hade hans arbetsplats kunna vara fantastisk. Nu är den bara ok.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Du har fått bra förslag och goda exempel från andra även om det kanske riktigt till fullo överrenstämmer med din situation, det som är andras upplevelser av sin egen studietid.
Nu känner jag ju dig en smula, och kan tänka mig att det kan vara så att du fastnar i sådant som andra finner vara detaljer och inte så relevant. Kanske är det hypotetiska tankar eller frågor kring processer eller gruppdynamik som hos dig väcker funderingar. Dessa frågor är viktiga för dig för att du ska känna att du kan gå vidare. Och de finns inte alltid att läsa sig till i materialet. En stor del av din kurs är ju praktisk och den delen tar sin tid. Jag uppfattar som att det för dig blir ont om tid till det teoretiska i kursmaterialet. Och att det är svårt att sovra det viktigaste ur det.
Mitt förslag är att acceptera att man måste göra lite mer av vad du skulle uppleva som hafsjobb ibland för att få in material i tid, dvs man kan inte lägga ner all sin själ i alla detaljer och lika mycket i alla inlämningsuppgifter. "Good enough" kan vara fullt tillräckligt många gånger. Sedan att använda sig mer av de kurskamrater du vet har lätt för sig på vissa områden. De som redan kan hantverket, frågar du om råd i det praktiska, och så de som redan läst på högskola/universitet, som har en god studieteknik, dem frågar du om tips på läsning och hur de sovrar i kurslitteraturen.
Och så tänker jag, du vet sådana manicker man kan prata in på, typ diktafoner. Du skulle inte kunna köpa dig någon slags inspelningsapparat av liten handmodell och lägga på katedern och spela in föreläsningar så att du kunde lyssna på dem igen hemma?
Vi är ju inte alla lika, du tar som du säger till dig mest från det muntliga?

Sedan detta om kvinligt och manligt, och om vem som tar mest plats, där tycker jag det är intressant i frågan om vem som tillåts ta plats. En del får ta plats och andra inte. Vad beror det på att vissa respekteras men andra inte?
Och från studietid har jag lite samma upplevelser som JosefineLi under hennes fem pukter. Nu kan jag inte tänka mig att du med dina frågor och funderingar passar in på någon av dessa, men kanske måste du fundera på om det du funderar på är relevant för de andra eller enbart för dig? I de fall där det bara är du som behöver få klarhet, kan du ju prova att få loss lite tid med läraren för att se om du kan få ordning på det som du upplever fattas.
Du är ju lite klurig och kan ibland tänka i lite andra banor, och materialet kan väcka nya frågeställningar som andra inte skulle komma på. Detta kan vara till nackdel nu när tiden är begränsad och man ska samsas med andra, men det kan ju i framtiden leda till nya uppfinningar när du får tid. Så det blir nog bra i slutändan.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Ja det var ju min fundering också. Så jag tog en en djupdykning i min närmaste omgivning.

På jobbet består arbetsgruppen av 19 pers, 9 kvinnor och 10 män i ett åldersspann på ca 20-60 år - gruppen är en sammanslagning av flera små enheter. Det är en salig blandning av religioner, ursprung, bakgrunder och vi har mycket högt i tak och kul.
Men vi har den "svenske äldre vite mannen".
Han är en schysst prick.
Men han har det tungt nu med sammanslagningen. Vi lyssnar inte på honom så som han är van vid, hans yngre manliga kollegor ser inte honom som "guden" längre. Jag har sett honom sitta på möten och nästan se gråtfärdig ut. Han har kört alla olika metoder - försökt "smickra di söte", bonda med "karlarna", hålla med "kärringarna" mm mm.
Så nu har han bytt strategi då han inte kan dominera mötena - han börjar dyka upp för små enskilda snack - alltid med en agenda. Han jobbar dessutom bakom kulisserna med beslutsfattare - allt för att han inte ska behöva ändra sitt lilla kungarike (enhet).
Hade han lagt lika mycket energi på att utveckla/stötta sina kollegor hade hans arbetsplats kunna vara fantastisk. Nu är den bara ok.

He he. Känner igen det från arbetsliv och föreningsliv. Men det kan lika gärna vara den "svenska vita kvinnan" det gäller. Men visst, männen får allmänt sett större spelrum på de flesta områden.

 

[Badger]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

7) vill glänsa genom att fråga någonting extra komplicerat=de läste nästa kapitel till den här föreläsningen.

Det var ett tag sedan, men jag tror jag försökte hålla mig till att fråga om saker som kanske kändes relevanta för fler än mig personligen när det var en större grupp.

Om jag bara inte förstod någonting (händer ju ganska ofta onekligen eftersom man lär sig nytt) gick jag gärna hem och läste texten en gång till och sov och kanske därefter frågade. Oftast så föll ju allt på plats när man pluggade till tentan och hade alla delarna framför sig. Så lärde mig acceptera känslan av att jag inte förstod och att det skulle lösa sig med tiden.

Jag tänkte inte på man/kvinna aspekten när jag läste bara ts, ingen koll på vilken sort hen var. Så min spontana tanke var att vissa människor ser man fram emot när de frågar -för de frågar så relevanta saker. Andra människor frågar mer ointressanta saker och då tar det bara tid.

En grupp till -Kvinna över 30 (ok nu är jag en sådan själv) frågade ofta riktigt -ta upp plats frågor* som följer med bra självförtroende. Som 25 åring kändes det lite jobbigt och ointressant och det tog tid.

1)kommer det här på tentan?
2)när kommer seminariegrupperna upp?
3)det här förstod inte JAG? berätta för mig!

 

[Petruska]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag vill ha nån sorts svar eller reflektion innan jag vi går vidare. Men jag har redan givit halls några gånger, jag känner suckarna och blickarna redan när jag sträcker på halsen. Tiden är begränsad och det är många som har funderingar vid föreläsningarna.

Mycket av det vi resonerar vid föreläsningarna har jag ingen suck att tillgodogöra mig i det skrivna materialet, det är klart att det finns där men jag har inte det verktyget att läsa in mig så in i den grad, så är det.

För mig låter det som att du saknar förkunskaper (eller någon annan förutsättning) för att tillgodogöra dig föreläsningar, litteratur och kursinnehåll, och att du då ställer så många frågor att du dominerar lektionerna i orimligt hög grad.

Som jag ser det, är det troligt att de där suckarna vill tala om för dig att du tar för mycket plats och kräver för mycket av lärarens uppmärksamhet på just dig. Du försätter alltså både läraren och kurskamraterna i en obekväm situation genom dina frågor.

Det är väldigt tröttsamt för de andra att behöva vänta in att du ska få utrett allt du funderar på, om de andra samtidigt är väl föreberedda och har läst in det som ska läsas.

 

[skiesabove]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag är en sån som snabbt förstår koncepten vid föreläsning, och snabbt också får hundra frågor i huvudet om jag tycker att det är ett intressant ämne. Med tiden har jag lärt mig att sålla och lägga några på "hold" (dvs skriva upp dom och vänta och se om föreläsaren kanske kommer att förklara det längre fram), strunta helt i några eftersom dom är orelevanta, men även se till att fråga efter tydligare svar även om jag själv faktiskt förstod. Många vågar inte fråga och många föreläsare kan vara sjukt luddiga.

Jag är alltså en sån som frågar MASSOR. Men jag har aldrig upplevt att det suckas om det, antingen för att jag är döv/så uppslukad i det intressanta eller så har jag lyckats med att sålla i mina frågor. Bra frågor håller föreläsningen levande och intressant, istället för att den blir en monolog. Om några inte förstår måste dom få lov att fråga, det stärker även de som redan hade börjat greppa konceptet. En bra föreläsning är en interaktion mellan föreläsare och åhörare.

Men: På en riktigt riktigt stor föreläsning, över en normal klass (40+) så är jag tyst. Men då har man ju oftast diskussioner/gruppövningar med en handledare efteråt. Enligt min universitetserfarenhet iaf.

Jag tycker att det är SUPERBRA att det ställs frågor. När jag föreläser vill jag hellre att det ställs för många dumma frågor än att det är helt moltyst, för då vet man ju inte om de som sitter där överhuvudtaget lyssnar, eller förstår något alls av det jag säger.

/Frågvis av honkön

 

[Sleepy]

Sv: Om att våga ta plats - utan att det är på andras bekostnad

Jag har inget att tillägga i sakfrågan, du har fått många bra svar. Hoppas att det ger dig något. Däremot vill jag säga att det är roligt att se dig skapa en tråd och dra igång lite dialog med oss här.