Varför skulle det vara kvinnas sak att laga mat? Ett ex surade över att jag tvingade honom laga mat varannan dag men jag klagade aldrig på maten utan åt ändå.
Jag har alltid tillämpat att den som lagar mat slipper diska och man gör det varannan gång, men mitt förra ex som mer än gärna lagade mat och som jag gärna lagade mat tillsammans med avskydde att diska. Eftersom även jag gör det så turades vi om, men diskade han inte när jag lagade mat så diskade inte jag heller förrän han tog sin del så ibland tog det slut på porslin innan han ställde sig vid diskbaljan.
Tvätten har alltid skötts gemensamt, den förste jag nämnde var sur som ättika för att jag inte bokade tider i tvättstugan men jag sa bara åt honom att han visste var den låg om han behövde tvätta före mig. Med den senare skötte vi tvätten tillsammans, han visste hur man hanterar en tvättmaskin, hur man bokar tid och hur man tvättar. Vi sorterade varandras rena tvätt men vika och lägga bort fick vi sköta själva, varför skulle jag sköta det åt honom eller någon annan som inte är handikappad?
Handla mat, båda visste vad som behövde köpas hem eller så var det inte svårare att man ringde varandra och frågade när man ändå var på affären, oavsett vem det var som handlade.
Inte vet jag vad det är för typer kvinnor flyttar ihop med, men mina ex har samtliga varit fullt fungerande karlar födda den senare delen av 1900-talet med klippta navelsträngar. Aldrig att jag skulle vara morsa åt en vuxen karl!
