Omplacera igen?

[Hakanbrakan]

Hej. Jag är ny här men behöver prata av mig lite kring min omplaceringshund som inte verkar trivas i tätbebyggelse.

Kort historia. I början av februari hämtade jag hem en portugisisk vattenhunds kille som blev 3 år här om dagen. Vi kan kalla honom H.

H är uppväxt i skogen i en trygg miljö med matte och husse samt en äldre hundkompis, samma ras. H är utställd, tränad i både lydnad och viltspår, BPH testad osv. Uppfödaren har kvar avelsrätten så på papper var H en utmärkt hund att ta över. Även alla svar på alla frågor som ställdes innan övertagandet gav även en bild av en trygg och stabil vovve som skulle passa mig och sonen 6 år perfekt.

Anledningen till omplacering att matte blev ensam(husse gick hastigt bort) och matte hade inte tiden att lägga på två hundar.

Första tiden hos mig var jag beredd på att H skulle vara osäker och ha svårt att slappna av, att han eventuellt skulle reagera på saker utomhus då vi bor i tätbebyggelse och i lägenhet. Jag tog ledigt från jobbet för att bygga relation och låta honom komma in i sitt nya hem på ett bra sätt.

Nu har det snart gått tre månader och det jag kan se är att H trivs bra inomhus med mig och min son. Han sover bra, äter bra och kan slappna av, inomhus. Kan vara ensam någon timme, ibland, inte alltid.

Utomhus däremot har problemen ökat med tiden. H skäller och gör utfall mot i princip allt som rör sig hundar, människor, cyklar, el-sparkcyklar, joggare, mopeder, harar, osv. Han är på helspänn i princip hela tiden och är märkbart stressad när vi kommer in igen. För att minska stressen tar jag bilen och åker till skogen 5 minuter bort för att han ska kunna få den fysiska motionen han behöver. Men känner att det inte är hållbart i längden att inte kunna gå ut i området där vi bor.

Jag har kontakt med en beteendeutredare och har ett träningsupplägg som inkluderar skvallerträning och ett gäng olika berikningsövningar. Jag har jobbat in belöningsord och funkar absolut inomhus. Har testat utomhus och funkar hyfsat så länge det inte är skarpt läge eller om han redan gått upp i stress av doft eller annat då är det kört.

Jag vet bara inte vad jag ska göra eller tänka. Det känns mest som att han inte trivs att bo i en miljö av konstanta intryck. Kan ha vänja sig eller skulle han må bättre i en miljö som liknar den han är uppväxt i dvs i skogen utan grannar?

 

[Nota]

Jag hade nog faktiskt gett det lite tid till innan jag funderat på omplacering men visst alla hundar funkar i stadsmiljö och ska då få slippa

 

[TinyWiny]

Tre månader är en väldigt kort tid, det är möjligt att han vänjer sig när han har landat helt och litar på dig fullt ut men några garantier finns ju inte. Därför måste du känna att det är värt att lägga den tiden som krävs. Känns det övermäktigt så börja leta nytt hem. Det kan ta tid att hitta ett nytt hem och under tiden behöver det ju fungera och då är det kanske nödvändigt att alltid åka iväg.
Om du bestämmer dig för att ge det en chans till har du nog bäst chans att få det att fungera genom att alltid åka iväg. När det är mindre störningar blir han tryggare med dig och då ökar chansen för att det efter mycket jobb kommer fungera att iallafall ta snabbkissningar runt kvarteret.

Lycka till!

 

[Hakanbrakan]

Tre månader är en väldigt kort tid, det är möjligt att han vänjer sig när han har landat helt och litar på dig fullt ut men några garantier finns ju inte. Därför måste du känna att det är värt att lägga den tiden som krävs. Känns det övermäktigt så börja leta nytt hem. Det kan ta tid att hitta ett nytt hem och under tiden behöver det ju fungera och då är det kanske nödvändigt att alltid åka iväg.
Om du bestämmer dig för att ge det en chans till har du nog bäst chans att få det att fungera genom att alltid åka iväg. När det är mindre störningar blir han tryggare med dig och då ökar chansen för att det efter mycket jobb kommer fungera att iallafall ta snabbkissningar runt kvarteret.

Lycka till!

Ja, kor tid är det och jag vet att det kan ta lång tid innan han han har landat ordentligt. Jag trodde också att jag var väl förberedd på att det skulle ta tid osv men nu känns det bara tråkigt. Det känns som ett steg fram och två steg bakåt.

Jag har varit i kontakt med både uppfödaren och den tidigare ägaren för att söka stöd och ha en plan b. Dock är det inte aktuellt att flytta tillbaka till tidigare ägare och uppfödaren var kanske mer inne på att han inte skulle klara en omplacering till pga de beteende han visar nu.

Jag ska inte ge upp i första taget men det hela blev så mycket svårare än vad jag hade föreställt eller förberett mig på. Inte minst vad det gäller dagpassning när jag är på kontoret 3 dagar i veckan. Det var löst med två dagmattar i väntan på dagisplats. Men om hans beteende kvarstår har jag troligtvis inga dagmattar kvar och inte heller aktuellt med dagis.

Känns lite som att jag sviker både H och den tidigare ägaren när jag inte får det att fungera

 

[farin]

Ja, kor tid är det och jag vet att det kan ta lång tid innan han han har landat ordentligt. Jag trodde också att jag var väl förberedd på att det skulle ta tid osv men nu känns det bara tråkigt. Det känns som ett steg fram och två steg bakåt.

Jag har varit i kontakt med både uppfödaren och den tidigare ägaren för att söka stöd och ha en plan b. Dock är det inte aktuellt att flytta tillbaka till tidigare ägare och uppfödaren var kanske mer inne på att han inte skulle klara en omplacering till pga de beteende han visar nu.

Jag ska inte ge upp i första taget men det hela blev så mycket svårare än vad jag hade föreställt eller förberett mig på. Inte minst vad det gäller dagpassning när jag är på kontoret 3 dagar i veckan. Det var löst med två dagmattar i väntan på dagisplats. Men om hans beteende kvarstår har jag troligtvis inga dagmattar kvar och inte heller aktuellt med dagis.

Känns lite som att jag sviker både H och den tidigare ägaren när jag inte får det att fungera

Bor den tidigare matten långt ifrån er eller skulle hon kunna vara dagmatte en period? Tänker att det blir lugnare för bode dig och honom att vara där han tidigare varit trygg (under förutsättning att han varit och fortfarande är det). Om han har några lugna dagar kan det bli lättare för er att träna vidare hemma.

Men jag tänker att en vuxen hund som reagerar så mycket som du beskriver det kanske inte var helt trygg innan heller. Sen kanske de löste det genom att inte utsätta honom för något stressande? Men det är bara spekulationer såklart.

 

[Hakanbrakan]

Bor den tidigare matten långt ifrån er eller skulle hon kunna vara dagmatte en period? Tänker att det blir lugnare för bode dig och honom att vara där han tidigare varit trygg (under förutsättning att han varit och fortfarande är det). Om han har några lugna dagar kan det bli lättare för er att träna vidare hemma.

Men jag tänker att en vuxen hund som reagerar så mycket som du beskriver det kanske inte var helt trygg innan heller. Sen kanske de löste det genom att inte utsätta honom för något stressande? Men det är bara spekulationer såklart.

Jag tror också att det är en del av att det är så svårt nu att han aldrig riktigt fått öva ordentligt för att han aldrig har behöbävt göra det. Och skillnad på att åka till stan någon gång i månaden och att faktiskt bo i stadsmiljö. Vilket den tidigare ägaren inte heller kunde veta, såklart.

 

[BornAgain]

Ja, kor tid är det och jag vet att det kan ta lång tid innan han han har landat ordentligt. Jag trodde också att jag var väl förberedd på att det skulle ta tid osv men nu känns det bara tråkigt. Det känns som ett steg fram och två steg bakåt.

Jag har varit i kontakt med både uppfödaren och den tidigare ägaren för att söka stöd och ha en plan b. Dock är det inte aktuellt att flytta tillbaka till tidigare ägare och uppfödaren var kanske mer inne på att han inte skulle klara en omplacering till pga de beteende han visar nu.

Jag ska inte ge upp i första taget men det hela blev så mycket svårare än vad jag hade föreställt eller förberett mig på. Inte minst vad det gäller dagpassning när jag är på kontoret 3 dagar i veckan. Det var löst med två dagmattar i väntan på dagisplats. Men om hans beteende kvarstår har jag troligtvis inga dagmattar kvar och inte heller aktuellt med dagis.

Känns lite som att jag sviker både H och den tidigare ägaren när jag inte får det att fungera

Man sviker aldrig när man gör det man tror är bäst och gör sitt bästa för alla inblandade parter Ibland räcker man inte. Ibland fungerar inte de allra bästa av planer. (och ibland gör man dumheter - sneglar på dig, Lämmel) och då handlar det om att göra om och göra rätt.

Du sviker inte. Ni ska ha det bra du, din son och hunden

 

[TinyWiny]

Ja, kor tid är det och jag vet att det kan ta lång tid innan han han har landat ordentligt. Jag trodde också att jag var väl förberedd på att det skulle ta tid osv men nu känns det bara tråkigt. Det känns som ett steg fram och två steg bakåt.

Jag har varit i kontakt med både uppfödaren och den tidigare ägaren för att söka stöd och ha en plan b. Dock är det inte aktuellt att flytta tillbaka till tidigare ägare och uppfödaren var kanske mer inne på att han inte skulle klara en omplacering till pga de beteende han visar nu.

Jag ska inte ge upp i första taget men det hela blev så mycket svårare än vad jag hade föreställt eller förberett mig på. Inte minst vad det gäller dagpassning när jag är på kontoret 3 dagar i veckan. Det var löst med två dagmattar i väntan på dagisplats. Men om hans beteende kvarstår har jag troligtvis inga dagmattar kvar och inte heller aktuellt med dagis.

Känns lite som att jag sviker både H och den tidigare ägaren när jag inte får det att fungera

Jag förstår att det är tungt. Tyvärr blir det inte alltid som man har tänkt sig. Jag är inne på hund nummer två nu som aldrig hade fungerat i annan miljö än den de lever/har levt i. Jag hade många premisser de krävde klara redan men gudarna ska veta att jag har anpassat enormt mycket. Jag köpte inte hund som sas vara problemhund men det var vad de var/är. Säljarna ljög något fruktansvärt.

Nuvarande hund klarar t ex inte av att någon hälsar på utan att det blir jättejobbigt för honom trots oceaner av träningstimmar. Det är verkligen jättetråkigt. Det har blivit bättre men för att bli okej med det krävs ett mirakel.

Jag tror dock visst att han kan omplaceras igen men det krävs mycket av det nya hemmet och det kan ta tid att hitta. Många många vill gärna hjälpa och säger sig vara redo för det men tyvärr är det få som faktiskt har det som krävs kunskapsmässigt, miljömässigt och flera andra premisser hunden kräver för att få sitt bästa liv. Många tror att kärlek kan få allt bra men så är det ju inte. Då hade ju allt fungerat toppen hos er.

Prata med uppfödaren igen och be hen om hjälp. Uppfödare har vanligtvis mycket kontakter och är du/ni helt ärliga tror jag rätt hem finns.

Önskar er all lycka till

 

[Tonto]

Jag tycker att det låter som en hund som inte trivs i stan. Min ena hund var likadan när vi flyttade in till stan, efter fyra år av försök gav vi upp (det blev inte bättre) och han fick flytta ut på landet igen.

 

[Hakanbrakan]

Jag tycker att det låter som en hund som inte trivs i stan. Min ena hund var likadan när vi flyttade in till stan, efter fyra år av försök gav vi upp (det blev inte bättre) och han fick flytta ut på landet igen.

Det är det jag tror också. Frågan är då om han kan lära sig att trivas eller inte samt när är det läge att faktiskt utvärdera situationen. Absolut att det tar tid att landa osv men ska man vänta i 6 månader, 1 år, 2 år innan det går att utvärdera?

 

[__sofia__]

Jag har två hundar som inte precis är bästa kompisar, och förra våren/sommaren kollade jag lite på att omplacera den yngre av dem. En familj lät väldigt bra, och de hade henne hemma på prov några veckor. Men, hon har bott hos mig på lugna landet hela livet, och även om det var en bra och aktiv familj så bodde de centralt i en lägenhet i Linköping. De hade henne som sagt några veckor, men upplevde att hon inte skulle trivas i stan - hon reagerade på väldigt mycket på promenader och hemma, och hade svårt att komma till ro. Jag vet ju själv att hon kan vara snabb på att reagera på saker, och det blev nog för mycket i stan för att hon skulle trivas där långsiktigt utan väldigt mycket jobb.

Jag tog hem henne igen (hon var ju hos den på prov av just anledningen att jag ville att det skulle bli bra för båda).

(Hon är fortfarande kvar här hemma - jag upplever att det har blivit bättre mellan hundarna i deras kommunikation och har sett dem kommunicera även i lite jobbigare situationer utan att det blir slagsmål, även leka med varandra ibland etc. Även en del nya rutiner har hjälpt dem fungera bättre i vardagen med varandra)

 

[soom]

Vad tror du att beteendet grundar sig i? Jag har haft två reaktiva hundar, båda skällde och gjorde utfall, men trots att deras beteende såg likadant ut så hade det helt olika orsaker. Första hunden var osäker, hon gjorde utfall för att skapa avstånd. Andra hunden var tvärtom, han blev så himla glad och uppspelt över allting och utfallen grundades i frustration över att inte bli hindrad att följa sina impulser. Det blev ordning på båda hundarna till slut, men det krävdes väldigt mycket träning. Jag tror alltså inte alls att det behöver vara hopplöst även om jag förstår att det kan kännas så. Det innebär dock inte att det är fel att omplacera igen, man ska mäkta med också.

 

[vintervila]

Känner med dig något så enormt kring att hundägandet inte blev som du tänkte dig så vill mest skicka omtanke och precis som redan är sagt, det är inte att svika att omplacera om det är där du landar.

Angående hur lång tid det tar - för massor av år sen tog min pappa en omplacering - den hunden hade tidigare bott på landet i en större flock. Hon var stressig och nervig i nästan ett halvår, och de var på väg att ge upp på henne och lämna tillbaka henne. Sen vände det relativt snabbt och fram tills hon gick bort var hon min pappas allra bästa vän och en stabil, chill mysgris. Det ska dock sägas att hon bara vara dryga året när hon kom till honom.

Jag har själv idag en lättstressad hund, där jag över tid insett att han behöver MYCKET mer vila än vad man kan tro när man ser honom. Ibland nästan påtvingad vila. Får han inte det blir han mer reaktiv nästan direkt och ju mer stimuli han får (typ vara i stan), desto mer vila krävs för att nollställa honom. Möjligt att ni redan sett över det, men en tanke. Sen kräver det en del av mig i att kunna anpassa mig för att han ska få den vilan. I mitt liv funkar det, men jag har full respekt för om man inte kan få till det (hade jag haft honom i ett annat skede av mitt liv hade det t.ex. inte fått).

Lycka till

 

[TinyWiny]

Det är det jag tror också. Frågan är då om han kan lära sig att trivas eller inte samt när är det läge att faktiskt utvärdera situationen. Absolut att det tar tid att landa osv men ska man vänta i 6 månader, 1 år, 2 år innan det går att utvärdera?

Det är du och bara du som kan avgöra det. Om du är ärlig, hur mycket mer vill du satsa? Hur mycket tid och energi vill du lägga?
Lek med tanken att du alltid kommer behöva åka iväg för promenader, hur länge är det rimligt att göra det? Livet i övrigt måste också fungera och ditt barn går såklart alltid före hunden.

Var ärlig mot dig själv, skriv listor för och emot och fundera på hur mycket tid och energi du faktiskt har. Det är ett svårt beslut men beslutet du tar är inte fel.

 

[Nota]

Det är du och bara du som kan avgöra det. Om du är ärlig, hur mycket mer vill du satsa? Hur mycket tid och energi vill du lägga?
Lek med tanken att du alltid kommer behöva åka iväg för promenader, hur länge är det rimligt att göra det? Livet i övrigt måste också fungera och ditt barn går såklart alltid före hunden.

Var ärlig mot dig själv, skriv listor för och emot och fundera på hur mycket tid och energi du faktiskt har. Det är ett svårt beslut men beslutet du tar är inte fel.

Åka iväg för promenader har jag gjort i 10 års tid. Inte för att mina hundar är reaktiva utan för det helt saknas vägar för långpromenader där jag bor.
Tycker personligen inte det är så jobbigt att åka iväg för att gå promenad man får ju variation på köpet.
Jag har ett tiotal olika rundor på olika platser jag går regelbundet.

 

[Sel]

Åka iväg för promenader har jag gjort i 10 års tid. Inte för att mina hundar är reaktiva utan för det helt saknas vägar för långpromenader där jag bor.
Tycker personligen inte det är så jobbigt att åka iväg för att gå promenad man får ju variation på köpet.
Jag har ett tiotal olika rundor på olika platser jag går regelbundet.

Fast det är ju rimligt att hunden ska klara av en rastningspromenad runt kvarteret och tycka att det är trevligt också tycker jag. Det blir ett jäkla åkande annars.

 

[Nota]

Fast det är ju rimligt att hunden ska klara av en rastningspromenad runt kvarteret och tycka att det är trevligt också tycker jag. Det blir ett jäkla åkande annars.

Beror ju helt på hur man bor?
Bor man i en mindre stad är det knappast man stöter på massa folk runt kvarteret särskilt inte under vinternhalvåret och då är det absolut görbart med en reaktiv hund.

Men det var egentligen inte det jag svarade på utan att jag själv åker iväg dagligen för långpromenad och att jag inte tycker det är något jobbigt

 

[Hakanbrakan]

Åka iväg för promenader har jag gjort i 10 års tid. Inte för att mina hundar är reaktiva utan för det helt saknas vägar för långpromenader där jag bor.
Tycker personligen inte det är så jobbigt att åka iväg för att gå promenad man får ju variation på köpet.
Jag har ett tiotal olika rundor på olika platser jag går regelbundet.

Absolut att åka iväg för att ta promenader i skogen skulle jag gjort ändå men kanske inte i den utsträckning och utifrån det behovet som är just nu. Det är mest bökigt då livet i övrigt blir påverkat. Sonen kan inte lämnas hemma ensam den stunden osv. Det hade varit lättare/tryggare om promenaderna kunde ske i närområdet.

Vi bor bra och nära till naturen/skogen och skulle lika gärna kunna gå promenad i park/skogsmiljö utanför dörren men där finns risk för triggers. Han ska heller inte behöva uppleva det som svårt/jobbigt att lämna hemmet och gå till bilen.

Ni är så himla fina härinne

 

[Hakanbrakan]

Jag tycker att det låter som en hund som inte trivs i stan. Min ena hund var likadan när vi flyttade in till stan, efter fyra år av försök gav vi upp (det blev inte bättre) och han fick flytta ut på landet igen.

Tack för att du delar

Det måste varit ett mycket svårt beslut att ta. Blev han bättre när han fick komma ut på landet igen? Hur gammal var han när ni flyttade in till stan?

 

[Hakanbrakan]

Vad tror du att beteendet grundar sig i? Jag har haft två reaktiva hundar, båda skällde och gjorde utfall, men trots att deras beteende såg likadant ut så hade det helt olika orsaker. Första hunden var osäker, hon gjorde utfall för att skapa avstånd. Andra hunden var tvärtom, han blev så himla glad och uppspelt över allting och utfallen grundades i frustration över att inte bli hindrad att följa sina impulser. Det blev ordning på båda hundarna till slut, men det krävdes väldigt mycket träning. Jag tror alltså inte alls att det behöver vara hopplöst även om jag förstår att det kan kännas så. Det innebär dock inte att det är fel att omplacera igen, man ska mäkta med också.

Jag tror att beteendet grundar sig mest i osäkerhet och rädsla utifrån vad det är han reagerar på (cyklar, joggare, elsparkcyklar, osv).

I början var jag mer inne på frustration då det vara var hundar han reagerade på, att det handlade mer om att vilja komma fram och häsla än något annat. Men efter att det har ökat och tillkommit triggera är jag mer inne på osäkerhet och rädsla. Vilket även beteendenutredaren troddw utifrån min beskrivning. Svårt när ett beteenden kan betyda olika saker.