Oplanerad graviditet

Tack för alla gratulationer!

För sakens skull kan jag uppdatera med att vi nog har kommit fram till att göra abort. Vi känner nog att just nu är inte rätt läge för ett barn. Vi vill nog vänta två år åtminstone. Jag ringde för att boka abort idag men fick inte tid för första besök förrän tisdag nästa vecka.
 
Ser att mycket vatten runnit under broarna sedan ditt ursprungsinlägg men tänkte att jag skriver ändå.

Jag blev oplanerat gravid när jag var 23. Problemet var att jag verkligen inte hade tänkt mig barn just då, om ens någonsin. Är inte barnkär för fem öre. Dessutom så hade jag precis skaffat mig en unghäst som skulle ridas in, visas på treårs etc och ovanpå det tre hundar som krävde en del och aktiv kennel. Jag och sambon hade varit ett par i fyra år och båda hade fasta jobb så där fanns inget problem men jag hade tänkt att om jag någonsin skulle ha barn så skulle det vara när jag var 30 minst och jag skulle ha en bra utbildning, ha rest massor innan etc.
Sambon blev livrädd. Han skulle inte ha några barn innan han var 25 minst (han var 24 :laugh: ) men i övrigt så tyckte han att det var mitt beslut och han stöttade mig ur jag än valde att göra.

Efter många om och men och t o m ett samtal till BM där jag bokade abort senare kom jag fram till att jag nog ville behålla barnet. vet inte riktigt varför men jag minns att jag fastnade på meningen som någon sa till mig att "man ångrar aldrig det barn som föds, bara de som inte föds". Jag vet ju såklart att det inte är sant, att det finns de som ångrar sina barn och de som aldrig ångrar att de gjort abort men nånting i det där fastnade hos mig.

Nåväl, sonen är idag 15 år gammal och jag har mycket riktigt aldrig ångrat honom. Han har också en lillasyster som är 12 år eftersom jag kände att jag inte ville att han skulle behöva växa upp som ensambarn.

Vad gällde hästen så valde jag att betäcka henne å våren som treåring och vi var således gravida och mammalediga samtidigt. Jag sålde henne sedan när lillasyster var dryga ett år för att jag kände att det var fel mot henne att behöva gå som min skogsmulle när hon hade så mycket kapacitet. Jag hade dessutom börjat plugga och kände att det blev svårt att både hinna och ha råd med häst, hundar, barn och samtidigt studera. Kenneln la jag på hyllan men hundarna var inga problem att hinna med.
Sambon jobbade långa pass när han väl jobbade så han var således även ledig många dagar i sträck.

Som jag skrev ovan så blev det så att jag valde att börja plugga när sonen var dryga ett år (och dottern blev till under utbildningens gång) och jag har idag en examen från en femårig utbildning och ett jobb relaterat till utbildningen.

Dottern visade sig bli en lika stor hästnörd som jag så när hon var 10 köpte vi oss en ponny som hon rider. Han är maxad D-ponny så även jag som är kort i rocken kan rida. Vi har således en gemensam hobby och sonen och pappan har en annan hobby gemensamt (ishockey).

Vad jag ville visa med detta är att det kan absolut bli bra även om allt i livet inte riktigt går i den ordning som man planerat från början. Jag ångrar som sagt absolut inte mina barn även om jag nog tror att jag hade varit lika lycklig om de aldrig blivit till Nu är ju jag en sådan som inte gillar barn egentligen (förutom mina egna) så jag präglas väl av det. Jag kan tänka mig att en person som verkligen vill ha barn någon gång men bara inte just nu, kanske hade blivit bitter om denne gjort abort och det sedan visade sig att denne inte kan bli gravid igen. Men vad vet jag. Jag vet bara att för oss blev det bra oavsett och nu är ju mina barn så stora att de klarar sig själv och vi som föräldrar är fortfarande unga. När jag tänker efter så är det en fördel att det blev så faktiskt.

Lycka till hur du än väljer att göra :)
 
Ser att mycket vatten runnit under broarna sedan ditt ursprungsinlägg men tänkte att jag skriver ändå.

Jag blev oplanerat gravid när jag var 23. Problemet var att jag verkligen inte hade tänkt mig barn just då, om ens någonsin. Är inte barnkär för fem öre. Dessutom så hade jag precis skaffat mig en unghäst som skulle ridas in, visas på treårs etc och ovanpå det tre hundar som krävde en del och aktiv kennel. Jag och sambon hade varit ett par i fyra år och båda hade fasta jobb så där fanns inget problem men jag hade tänkt att om jag någonsin skulle ha barn så skulle det vara när jag var 30 minst och jag skulle ha en bra utbildning, ha rest massor innan etc.
Sambon blev livrädd. Han skulle inte ha några barn innan han var 25 minst (han var 24 :laugh: ) men i övrigt så tyckte han att det var mitt beslut och han stöttade mig ur jag än valde att göra.

Efter många om och men och t o m ett samtal till BM där jag bokade abort senare kom jag fram till att jag nog ville behålla barnet. vet inte riktigt varför men jag minns att jag fastnade på meningen som någon sa till mig att "man ångrar aldrig det barn som föds, bara de som inte föds". Jag vet ju såklart att det inte är sant, att det finns de som ångrar sina barn och de som aldrig ångrar att de gjort abort men nånting i det där fastnade hos mig.

Nåväl, sonen är idag 15 år gammal och jag har mycket riktigt aldrig ångrat honom. Han har också en lillasyster som är 12 år eftersom jag kände att jag inte ville att han skulle behöva växa upp som ensambarn.

Vad gällde hästen så valde jag att betäcka henne å våren som treåring och vi var således gravida och mammalediga samtidigt. Jag sålde henne sedan när lillasyster var dryga ett år för att jag kände att det var fel mot henne att behöva gå som min skogsmulle när hon hade så mycket kapacitet. Jag hade dessutom börjat plugga och kände att det blev svårt att både hinna och ha råd med häst, hundar, barn och samtidigt studera. Kenneln la jag på hyllan men hundarna var inga problem att hinna med.
Sambon jobbade långa pass när han väl jobbade så han var således även ledig många dagar i sträck.

Som jag skrev ovan så blev det så att jag valde att börja plugga när sonen var dryga ett år (och dottern blev till under utbildningens gång) och jag har idag en examen från en femårig utbildning och ett jobb relaterat till utbildningen.

Dottern visade sig bli en lika stor hästnörd som jag så när hon var 10 köpte vi oss en ponny som hon rider. Han är maxad D-ponny så även jag som är kort i rocken kan rida. Vi har således en gemensam hobby och sonen och pappan har en annan hobby gemensamt (ishockey).

Vad jag ville visa med detta är att det kan absolut bli bra även om allt i livet inte riktigt går i den ordning som man planerat från början. Jag ångrar som sagt absolut inte mina barn även om jag nog tror att jag hade varit lika lycklig om de aldrig blivit till Nu är ju jag en sådan som inte gillar barn egentligen (förutom mina egna) så jag präglas väl av det. Jag kan tänka mig att en person som verkligen vill ha barn någon gång men bara inte just nu, kanske hade blivit bitter om denne gjort abort och det sedan visade sig att denne inte kan bli gravid igen. Men vad vet jag. Jag vet bara att för oss blev det bra oavsett och nu är ju mina barn så stora att de klarar sig själv och vi som föräldrar är fortfarande unga. När jag tänker efter så är det en fördel att det blev så faktiskt.

Lycka till hur du än väljer att göra :)
Tack för ditt inlägg. Jag tror inte heller man ångrar ett barn som är fött, men jag tänker ändå så att det är bättre att ångra en abort (och förhoppningsvis få nya chanser att bli gravid om man skulle vilja), än att tvivla på att jag gjort rätt som behöll barnet. Jag tror heller inte att jag skulle sörja om jag inte fick några barn längre fram.

Just nu känns beslutet om abort rätt, men däremot känner jag mig väldigt nervös över själva aborten. Mest då jag har rätt ordentlig sjukhusskräck. Jag vill mest få det gjort.
 
Tack för ditt inlägg. Jag tror inte heller man ångrar ett barn som är fött, men jag tänker ändå så att det är bättre att ångra en abort (och förhoppningsvis få nya chanser att bli gravid om man skulle vilja), än att tvivla på att jag gjort rätt som behöll barnet. Jag tror heller inte att jag skulle sörja om jag inte fick några barn längre fram.

Just nu känns beslutet om abort rätt, men däremot känner jag mig väldigt nervös över själva aborten. Mest då jag har rätt ordentlig sjukhusskräck. Jag vill mest få det gjort.

Vad skönt att du landat i ett beslut som känns rätt!
 
Tack för ditt inlägg. Jag tror inte heller man ångrar ett barn som är fött, men jag tänker ändå så att det är bättre att ångra en abort (och förhoppningsvis få nya chanser att bli gravid om man skulle vilja), än att tvivla på att jag gjort rätt som behöll barnet. Jag tror heller inte att jag skulle sörja om jag inte fick några barn längre fram.

Just nu känns beslutet om abort rätt, men däremot känner jag mig väldigt nervös över själva aborten. Mest då jag har rätt ordentlig sjukhusskräck. Jag vill mest få det gjort.
Jag tycker du resonerar klokt!
 
Tack för alla gratulationer!

För sakens skull kan jag uppdatera med att vi nog har kommit fram till att göra abort. Vi känner nog att just nu är inte rätt läge för ett barn. Vi vill nog vänta två år åtminstone. Jag ringde för att boka abort idag men fick inte tid för första besök förrän tisdag nästa vecka.

Även jag, som ju är i en liknande situation, har landat i att göra abort. Har tid för detta imorgon faktiskt.
Jag och min sambo känner samma sak- att kanske/förmodligen kommer vi vilja ha barn någon gång, eller kanske bestämmer vi oss någon gång för att vilja barn, eller kanske kommer vi aldrig vilja ha barn. Vi vet inte riktigt, men det enda vi vet är att vi inte vill ha något barn NU.
Hade min sambo haft en enorm barnlängtan så hade jag kanske kunnat komma fram till ett "OK, vi kör!" men nu när ingen av oss vill så fanns det egentligen inte så mycket att fundera på när det väl kom till kritan.
Det kändes så skönt efter att jag ringt och bokat in tiden, och har inga tvivel på att detta är rätt beslut, men är precis som du rätt nervös för själva aborten och har dumt nog läst en massa skräckhistorier på Familjeliv. :meh:
Men ska bli så skönt att få det gjort!!
 
Bara för sakens skull, jo, det finns en hel del som ångar sina barn. Att tro att man aldrig ångrar sitt barn är bara att spä på barnnormen och göra det ännu svårare för personer som vill vara barnfria.

De tar upp ämnet i senaste avsnittet i podden "Barnfrihet".
 
Även jag, som ju är i en liknande situation, har landat i att göra abort. Har tid för detta imorgon faktiskt.
Jag och min sambo känner samma sak- att kanske/förmodligen kommer vi vilja ha barn någon gång, eller kanske bestämmer vi oss någon gång för att vilja barn, eller kanske kommer vi aldrig vilja ha barn. Vi vet inte riktigt, men det enda vi vet är att vi inte vill ha något barn NU.
Hade min sambo haft en enorm barnlängtan så hade jag kanske kunnat komma fram till ett "OK, vi kör!" men nu när ingen av oss vill så fanns det egentligen inte så mycket att fundera på när det väl kom till kritan.
Det kändes så skönt efter att jag ringt och bokat in tiden, och har inga tvivel på att detta är rätt beslut, men är precis som du rätt nervös för själva aborten och har dumt nog läst en massa skräckhistorier på Familjeliv. :meh:
Men ska bli så skönt att få det gjort!!
Åter igen låter ni som att ni resonerar exakt som jag och min sambo. Jag hade nog också kunnat behålla om sambon verkligen hade velat ha barn NU, men nu är vi inte där och då är det bättre att vänta.

Stort lycka till med ditt läkarbesök! Jag är rädd för att det ska göra jätteont, men jag hoppas att det inte är så pass farligt. Tror inte man ska läsa för mycket. Det mår man ju inte direkt bättre av :).
 
@Marty
Jag har blivit skrapad två gånger pga missfall, under sövning. Det har inte känts nått efteråt. Har mest varit lättad över att det varit över.
Tack! Det är bara denna typ av upplevelser jag vill höra just nu! Medicinsk abort verkar vara det vanligaste såhär tidigt i graviditeten, och den verkar kunna göra ont. Men vi får se vad de säger efter första läkarbesöket. Verkar vara ett par besök man får göra när man ska göra abort.
 
Tack! Det är bara denna typ av upplevelser jag vill höra just nu! Medicinsk abort verkar vara det vanligaste såhär tidigt i graviditeten, och den verkar kunna göra ont. Men vi får se vad de säger efter första läkarbesöket. Verkar vara ett par besök man får göra när man ska göra abort.

Jag har gjort medicinsk abort pga missfall och det kändes ungefär som mensvärk, överkomligt alltså. Lycka till!
 
@Marty
Just det, tänkte inte på medicinsk. Jag fick Cytotec båda gångerna också. Det hände dock ingeting och kändes inte heller, därför blev det skrapning.
 
@Marty
Just det, tänkte inte på medicinsk. Jag fick Cytotec båda gångerna också. Det hände dock ingeting och kändes inte heller, därför blev det skrapning.[/QUOTE]
Ovanligt. Mycket ovanligt.
 
Jag blev oplanerat gravid med en kille som jag knappt officiellt var tillsammans med. Innan vi ens hann fundera färdigt om hur vi skulle göra fick jag missfall. 3 månader senare var jag visst oplanerat gravid igen :angel: men det hade ju liksom förlängt betänketiden så det lilla misstaget ligger bredvid mig och snarkar just nu.
Jag ångrar henne inte nånstans, men även om jag älskade min sambo/hennes pappa så var han inte bra pappamaterial. Hade han inte dött oväntat så hoppas jag att jag hade lämnat honom för vi mår bättre själva. Så jagtror att en viktig del av beslutet är att båda föräldrarna är lika investerade och delaktiga i alla förändringar.
 
Jag har gjort en medicinsk abort och jag tyckte inte att det gjorde ont, däremot blödde det mycket och tog ett tag innan det liksom hände något.
Jag ångrar det inte även om jag kan tänka på det ibland. Men levde i en destruktiv relation just då som slutade i ett väldigt dramatiskt uppbrott kort därefter. Så för barnets skull så var det nog det bästa ändå.
 
Jag har gjort två medicinska tömningar efter MA. Totalt odramatiskt och allt fungerade klockrent med cytotec. Gick mifegyne först första gången och bara cytotec andra.

Första tömningen gjordes på avdelning och andra gjorde jag hemma eftersom första gått så bra. Behövde knappt värkmedicin.
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 422
Senast: Ramona
·
Anläggning Jag funderar på inackordering och behöver hjälp att bolla lite.. Förutsättningar: Tre egna hästar (två shetlandsponnys, en stor) på...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
11 281
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 136
Senast: Destiny_D
·
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 443
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Ännu en tråd om hundfoder
  • Akvarietråden IV
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp