Oplanerad graviditet

Jag blir lite lätt provocerad av vissa svar i tråden som anser att det handlar om hur föräldrarna är om barnen kan hänga med på ens fritidsintressen. Både jag och min sambo har fått dra ner på våra två stora intressen sen vi fick barn, inte en chans att vi skulle hinna med det på samma sätt. Vår dotter på 1,5 år är full av energi och massor av vilja och skulle inte acceptera att sitta i en barnvagn eller leka i sanden i paddocken när jag red. Jag har en vän vars jämnåriga dotter är supernöjd med att bara sitta och titta på men barn är ju individer precis som vuxna och har olika tålamod och behov av uppmärksamhet. Skulle vi dela upp oss så skulle vi som familj aldrig ses istället vilket jag tycker vore tråkigt.

Sen har jag full förståelse att det är mycket lättare om man har egen gård men jag som hade hästen uppstallad i ett större inackorderingsstall skulle inte kunna släppa lös dottern att leka fritt medan jag mockade pga säkerhetsskäl.

Sluta säg att det bara är att ”ta med barnet” för allas förutsättningar ser otroligt olika ut och barn är extremt olika.
 
Jag blir lite lätt provocerad av vissa svar i tråden som anser att det handlar om hur föräldrarna är om barnen kan hänga med på ens fritidsintressen. Både jag och min sambo har fått dra ner på våra två stora intressen sen vi fick barn, inte en chans att vi skulle hinna med det på samma sätt. Vår dotter på 1,5 år är full av energi och massor av vilja och skulle inte acceptera att sitta i en barnvagn eller leka i sanden i paddocken när jag red. Jag har en vän vars jämnåriga dotter är supernöjd med att bara sitta och titta på men barn är ju individer precis som vuxna och har olika tålamod och behov av uppmärksamhet. Skulle vi dela upp oss så skulle vi som familj aldrig ses istället vilket jag tycker vore tråkigt.

Sen har jag full förståelse att det är mycket lättare om man har egen gård men jag som hade hästen uppstallad i ett större inackorderingsstall skulle inte kunna släppa lös dottern att leka fritt medan jag mockade pga säkerhetsskäl.

Sluta säg att det bara är att ”ta med barnet” för allas förutsättningar ser otroligt olika ut och barn är extremt olika.
Ja, i vissa fall är det ju rena säkerhetsrisker med att låta barnen hänga med i alla sammanhang i stall ex. Ärligt talat så gör det mig toknervös när en del barn är med i stallet, både för att jag ibland tycker att det blir farligt för barnen men också för att det blir farligt för andra om de skrämmer hästarna. Står man inackorderad så måste man ju anpassa sig efter många saker och många olika hästar.

Jag har flera gånger fått säga ifrån när barn leker på ridhusläktaren när jag suttit på unghäst ( = säkerhetsrisk för mig eftersom barnen kan skrämma den orutienrade hästen) och även ibland inne i stallet.

Barn kan ju inte förväntas följa alla säkerhetsregler i stall utan då måste ju en vuxen vara aktivt tillgänglig och se till att det fungerar lugnt och tryggt.
 
Jag satt i samma sits för snart 7 år sen. Jag hade fyllt 25, hus, sambo sen många år tillbaka och vi hade det riktigt bra. Jag hade aldrig känt något behov av att jag måste ha barn, jag ogillade andras barn och drömde aldrig om egna barn, men plötsligt så stod jag där och var gravid. Jag fick panik, grät, velade fram och tillbaka med sambon, och det enda han kunde säga var att han skulle finnas där oavsett vad jag skulle välja, han ville inte påverka mitt beslut åt något håll.

Ena dagen var jag helt säker på abort, andra dagen ville jag behålla. Graviditetssymptomen kom med buller och bång och då var det som om jag verkligen insåg att jag verkligen var gravid, och från den dagen så bestämde jag mig för att behålla. Det är klart det inte har varit lätt alla gånger, det var ju trots allt inget jag önskat mig och längtat efter just då.
Hästarna fick jag lägga på hyllan efter ett tag. I början kämpade jag så för att behålla dom, men efter ett tag så insåg jag hur fort sonen växte och jag kände att jag ville prioritera honom.

Jag har inte ångrat mitt beslut att behålla, men däremot så kan jag ångra att jag inte pausade hästarna tidigare. Nu i efterhand så känns det som om jag prioriterade dom många gånger, även om det inte var så illa som det låter. Men dom timmar jag la i stallet önskar jag nu i efterhand att jag la på sonen. Han hade det jättebra hemma med sin pappa, det är inte det, men bebistiden gick så fort, och jag kan känna en sorg i dag att jag inte njöt mer av den då...

Idag är jag och pappan separerade, vi har sonen varannan vecka, och jag tror det också påverkar min känsla. Nu missar jag verkligen halva hans uppväxt, och jag valde att vara i stallet nån timme varje dag när vi hade all möjlighet till att vara hemma, tillsammans, hela familjen då.

Jag har älskat sonen varenda dag sen den dagen jag bestämde mig för att behålla, och det är en kärlek jag aldrig upplevt innan och aldrig kommer uppleva igen. Han är mitt allt, och han kommer alltid sättas i första rummet. Nu fyllde han 6 år nyligen, och jag har nu tagit upp hästarna igen, med gott samvete. Sonen tycker det är jätteroligt dom dagar han är med, men eftersom jag jobbar så få dagar veckan jag har honom så har jag nu möjlighet att kunna rida och allt dom timmarna han är i skolan, så det blir lite lagomt för honom att vara med ett par dagar i veckan dit.

Jag tror det är svårt att säga vad som är rätt och vad som blir fel i detta, och oavsett så vill jag inte påverka dig till något beslut, men jag vill iallafall ge min egna erfarenhet då jag själv setat i din sits. Det blir bra, oavsett vad du/ni bestämmer er för! :heart
 
Jag blir lite lätt provocerad av vissa svar i tråden som anser att det handlar om hur föräldrarna är om barnen kan hänga med på ens fritidsintressen. Både jag och min sambo har fått dra ner på våra två stora intressen sen vi fick barn, inte en chans att vi skulle hinna med det på samma sätt. Vår dotter på 1,5 år är full av energi och massor av vilja och skulle inte acceptera att sitta i en barnvagn eller leka i sanden i paddocken när jag red. Jag har en vän vars jämnåriga dotter är supernöjd med att bara sitta och titta på men barn är ju individer precis som vuxna och har olika tålamod och behov av uppmärksamhet. Skulle vi dela upp oss så skulle vi som familj aldrig ses istället vilket jag tycker vore tråkigt.

Sen har jag full förståelse att det är mycket lättare om man har egen gård men jag som hade hästen uppstallad i ett större inackorderingsstall skulle inte kunna släppa lös dottern att leka fritt medan jag mockade pga säkerhetsskäl.

Sluta säg att det bara är att ”ta med barnet” för allas förutsättningar ser otroligt olika ut och barn är extremt olika.

Nä egen gård behöver inte hjälpa.
Om jag hade varit _tvungen_ att åka till hästen en viss tid osv hade jag nog varit i full träning nu. Istället blev det lätt att bara göra minsta möjliga när det fungerar. Dvs mata och sköta.
 
Nä egen gård behöver inte hjälpa.
Om jag hade varit _tvungen_ att åka till hästen en viss tid osv hade jag nog varit i full träning nu. Istället blev det lätt att bara göra minsta möjliga när det fungerar. Dvs mata och sköta.

Att packa in barn och barnvagn i bilen för att åka och mata och sköta hästen när du själv fått sova max fyra timmar en natt är inte enkelt, då vill i alla fall jag hellre vara hemma och vila.

Det är ju precis det här som är min poäng dock, att alla föräldrar och barn är olika och att en del saker passar vissa medan det inte alls fungerar för andra. Ingen är bättre eller sämre för det.
 
Att packa in barn och barnvagn i bilen för att åka och mata och sköta hästen när du själv fått sova max fyra timmar en natt är inte enkelt, då vill i alla fall jag hellre vara hemma och vila.

Det är ju precis det här som är min poäng dock, att alla föräldrar och barn är olika och att en del saker passar vissa medan det inte alls fungerar för andra. Ingen är bättre eller sämre för det.

Precis, därav ”behöver inte” och ”jag” :)

(Men ffa var min tanke att då hade pappan tvingats ta hand om barnet på kvällen, ledset eller inte, för oss då.)
 
Jag blir lite lätt provocerad av vissa svar i tråden som anser att det handlar om hur föräldrarna är om barnen kan hänga med på ens fritidsintressen.

Skriver folk verkligen det? Jag ser mer att de flesta skriver att det handlar om hur barnen är och möjligen också om vilka intressen det handlar om, inte om hur man är som förälder i första hand. Svårt att ha med en unge när man tex dyker eller ägnar sig åt cykling tänker jag
 
Skriver folk verkligen det? Jag ser mer att de flesta skriver att det handlar om hur barnen är och möjligen också om vilka intressen det handlar om, inte om hur man är som förälder i första hand. Svårt att ha med en unge när man tex dyker eller ägnar sig åt cykling tänker jag
Som 4 åring placerades jag i ett Grekiskt ortodoxt nunnekloster när mina föräldrar besteg berget Ida på Kreta till fots.:p
 
Skriver folk verkligen det? Jag ser mer att de flesta skriver att det handlar om hur barnen är och möjligen också om vilka intressen det handlar om, inte om hur man är som förälder i första hand. Svårt att ha med en unge när man tex dyker eller ägnar sig åt cykling tänker jag

Det var framförallt ett eller två inlägg som hintade om detta, men jag kan ha missförstått.
 
Jag blev oplanerat gravid när jag var 32. Hade aldrig önskat mig barn och är fortfarande inte värst barnkär förutom i mina egna. Fick andra oplanerat med men var lättare då. Väldigt klyschigt men jag har aldrig ångrat mitt val att få barn även om det inte alltid är en dans på rosor :banghead:

Har egen gård så hästar blev inga problem och när man är två så funkar det än bättre.
Har flera kompisar som helt valt bort barn men även några som blivit med barn och trots detta behållit barnen.
En kompis som blev med barn har heltidsjobb, sambo, hus, två hästar inackorderade i ett stall, tävlar ofta (msv dressyr) och hon undervisar andra i ridning.
Ett barn blev givetvis en krasch mitt upp i allt och dessutom föddes barnet sjukt så mycket tid gick åt till att vara på sjukhus.
Idag har även dottern en ponny, blev nog naturligt efter att ha spenderat så mycket tid med sin mamma i stallet. Nu är denna kompis otroligt ambitiös och motiverad så även jag är förundrad över hennes energi.

Jag tycker att abort är helt ok som alternativ om man inte önskar att få barn. Det är en extremt stor fråga och ett stort åtagande med barn. Det bästa du kan göra är att diskutera med din sambo och komma överens. Tillsammans kommer ni säkert komma fram till den bästa lösningen :)
 
Ikväll kommer sambon till slut hem! Jag har hunnit landa lite i tanken så jag mår inte lika dåligt längre, även om jag inte har någon klar bild om jag vill behålla eller föra abort. Jag hoppas att sambon tar det väl, så att jag inte behöver börja om bearbetningen för min del på nytt. Sen förstår jag ju om det kommer som en chock även för honom, och han kan säkert behöva lite tid. Är lite nervös över hans reaktion...
 
Ikväll kommer sambon till slut hem! Jag har hunnit landa lite i tanken så jag mår inte lika dåligt längre, även om jag inte har någon klar bild om jag vill behålla eller föra abort. Jag hoppas att sambon tar det väl, så att jag inte behöver börja om bearbetningen för min del på nytt. Sen förstår jag ju om det kommer som en chock även för honom, och han kan säkert behöva lite tid. Är lite nervös över hans reaktion...
Har tänkt på dig, hoppas det går bra för er att prata ikväll :heart
 
Ikväll kommer sambon till slut hem! Jag har hunnit landa lite i tanken så jag mår inte lika dåligt längre, även om jag inte har någon klar bild om jag vill behålla eller föra abort. Jag hoppas att sambon tar det väl, så att jag inte behöver börja om bearbetningen för min del på nytt. Sen förstår jag ju om det kommer som en chock även för honom, och han kan säkert behöva lite tid. Är lite nervös över hans reaktion...
:heart
 
Har tänkt på dig, hoppas det går bra för er att prata ikväll :heart
Jag berättade det igår och sambon tog det väldigt bra. Han är nog mer inställd på barn än vad jag är. Han sa att han hade ju kanske tänkt barn om typ 3-4 år kanske, men han var inte främmande för att revidera den planen heller. Vi skulle fundera lite, så får vi se sen. Men det känns skönare att kunna dela beslutet med honom.

Han avslutade kvällen med att fria :heart. Bevis nog för att jag inte skrämde iväg honom pga graviditeten i alla fall. Så efter 10 år fick han till slut tummen ur. Vi hade varsin överraskning igår kan man säga. En väldigt spännande helt vanlig onsdagskväll. :p
 
Jag berättade det igår och sambon tog det väldigt bra. Han är nog mer inställd på barn än vad jag är. Han sa att han hade ju kanske tänkt barn om typ 3-4 år kanske, men han var inte främmande för att revidera den planen heller. Vi skulle fundera lite, så får vi se sen. Men det känns skönare att kunna dela beslutet med honom.

Han avslutade kvällen med att fria :heart. Bevis nog för att jag inte skrämde iväg honom pga graviditeten i alla fall. Så efter 10 år fick han till slut tummen ur. Vi hade varsin överraskning igår kan man säga. En väldigt spännande helt vanlig onsdagskväll. :p
Men åh :love: Grattis!
 
Jag berättade det igår och sambon tog det väldigt bra. Han är nog mer inställd på barn än vad jag är. Han sa att han hade ju kanske tänkt barn om typ 3-4 år kanske, men han var inte främmande för att revidera den planen heller. Vi skulle fundera lite, så får vi se sen. Men det känns skönare att kunna dela beslutet med honom.

Han avslutade kvällen med att fria :heart. Bevis nog för att jag inte skrämde iväg honom pga graviditeten i alla fall. Så efter 10 år fick han till slut tummen ur. Vi hade varsin överraskning igår kan man säga. En väldigt spännande helt vanlig onsdagskväll. :p
Oj oj 😍😍
Grattis 😍😍
 
Jag berättade det igår och sambon tog det väldigt bra. Han är nog mer inställd på barn än vad jag är. Han sa att han hade ju kanske tänkt barn om typ 3-4 år kanske, men han var inte främmande för att revidera den planen heller. Vi skulle fundera lite, så får vi se sen. Men det känns skönare att kunna dela beslutet med honom.

Han avslutade kvällen med att fria :heart. Bevis nog för att jag inte skrämde iväg honom pga graviditeten i alla fall. Så efter 10 år fick han till slut tummen ur. Vi hade varsin överraskning igår kan man säga. En väldigt spännande helt vanlig onsdagskväll. :p

Vad underbart att han tog det så bra och fantastiskt med frieriet :heart.
Ni har ju faktiskt ingen jättebrådska att bestämma er. Även fast jag förstår om man ska göra abort att man vill göra det så tidigt som möjligt.
 

Liknande trådar

Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 656
Senast: Ramona
·
Anläggning Jag funderar på inackordering och behöver hjälp att bolla lite.. Förutsättningar: Tre egna hästar (två shetlandsponnys, en stor) på...
9 10 11
Svar
217
· Visningar
11 565
Senast: Blyger
·
Övr. Barn Då var utredningen klar på sonen, och vi fick två diagnoser. Jättetråkigt såklart, men också väntat. En del av mig känner ”Jaha, nu...
Svar
15
· Visningar
2 184
Senast: Destiny_D
·
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 502
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp