Organdonation - hur känner du?

[lil-sis]

Jag donerar allt.

Min unge skulle också få donera.

 

[cowgirl81]

Har du tänkt igenom temat? Jag känner att är man död så är man. Självklart får man använda mina organ om det går.

Jag jobbade ett tag som färdtjänstförare och körde många till och från dialys. Alla behövde nya njurar men majoriteten får tyvärr vänta förgäves.

Jag får inte, då jag äter medicin. Annars hade jag gjort det.

 

[Otherside]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

 

[parellikusken]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

Det är okej, men inte att använda mina ägg.

 

[MJLee]

Jag tänker såhär, om jag behöver en organdonation så krävs det att människor donerar. Om jag vill ha en kompetent läkare så krävs det att läkarstudenter får tillfälle att lära sig på en riktig kropp. Att man artificiellt ska kunna växa organ och, antar jag kroppar, är vi nog ganska långt ifrån.

Att förvägra någon annan det jag själv kommer behöva och väntar mig att någon annan donerat till mig för att leva skaver.

 

[literealistisk]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

Detta är inte en möjlighet idag va?

Detta hade jag inte donerat min kropp till. Inte för att jag har någon nytta av min kropp eller bryr mig så mycket om vad som händer med den då, men framför allt för att jag är rädd för vad en sådan industri i stort skulle innebära egentligen

 

[MidnightSoul]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

Den här hamnar väldigt nära surrogat frågan för mig (förutom att det inte kan bli samma guilt tripping från familj och liknande situationer).
Känner utan att haft större tid att reflektera på frågan att det skulle behöva komma överens om innan och dom skulle få betala dyrt för det till av mig vald organisation. Barn är ingen rättighet och jag kan faktiskt till viss del förstå personer i USA som tar sina föräldrar till rättegång över att dom inte valde att bli föda. Delvis på grund av att jag gärna ser att detta vidare utvecklas i och med anti abort laggarna där man tar det ett steg längre och tar dom som har valt att ta in dessa anti abort laggar inför rättegång. Jag är extremt mot anti abort laggar och då dessa envisas med att få existera i samhället så ser jag gärna konsekvenser på det så folk i alla fall blir bitna i röven av sitt beteende. För då kan jag iaf inbilla mig att folk kan ändra sitt beteende och skiten försvinner.

 

[Ajda]

Jag tror faktiskt jag skulle donera barnens organ också om (gud förbjude!!!) något skulle hände dem så man hamnade i den situationen. Hade det varit omvänt att min barn behövde ett transplaterat organ hade jag ju velat det mer än något i hela världen.

 

[athena_arabians]

Det är okej, men inte att använda mina ägg.

Samma här.

 

[Ajda]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

Nej det skulle jag aldrig gå med på.
Jag förstår att det kan vara en sorg att inte kunna få biologiska barn, men att ge ett organ innebär att man räddar livet på en annan människa. Att hjälpa någon att få ett barn känner jag ändå inte att jag vill göra.

 

[Blyger]

Ni som donerar "allt" - hur skulle ni, om ni är kvinna i fertil ålder, ställa er till att kroppen användes som en slags inkubator för ett foster? I nio månader, och sen antar jag att barnet föds via kejsarsnitt. Till en person som av någon anledning inte kan föda barn själv. Jag läste om den möjligheten och känner mig väldigt tveksam. Framförallt för barnets skull - av nån anledning.

(Det gäller alltså en hjärndöd person där man håller kroppen vid liv under de nio månaderna.)

Det har ju fötts barn i Sverige från donerade livmödrar, det känns mer rimligt och ok för mig lite med samma argument som @literealistisk

 

[nullo-modo]

Jag tänker såhär, om jag behöver en organdonation så krävs det att människor donerar. Om jag vill ha en kompetent läkare så krävs det att läkarstudenter får tillfälle att lära sig på en riktig kropp. Att man artificiellt ska kunna växa organ och, antar jag kroppar, är vi nog ganska långt ifrån.

Att förvägra någon annan det jag själv kommer behöva och väntar mig att någon annan donerat till mig för att leva skaver.

Tycker det är otroligt sorgligt att det blev tvärstopp under senare delen av 90 talet med forskning på xenotransplantation.
Tydligen fått ny fart nu med tanke på David som levde i 2 månader med ett grishjärta men dog senare av ett virus som har kunnat undvikas om grisen blivit testad för viruset.

 

[cirkus]

Jag är med i donationsregistret sen många år. Jag kan tyvärr inte ge blod eller benmärg annars hade jag gjort det

 

[sjoberga]

Om någon använder argumentet sjukdom eller medicinering som bärande argument för att inte donera, så kanske man kan tänka ett varv till. Dels är man själv inte sin läkare, dels kan man donera fler typer av organ än jag tror någon här inne vet om och dels utvecklas tekniken varje år där mer och mer kan göras både för att ta hand om organ i olika skick och fler typer av transplantationer .

Så med det argumentet tänker jag att man kan lugnt och tryggt registrera sig FÖR organdonation och låta läkarvetenskapen ta ett väl underlagt beslut för om en donation av någon del av kroppen är rimlig den dagen det skulle vara aktuellt.

Det finns liv att rädda och livskvalitet att förmedla.

Det är stor brist på organ, det krävs en väldigt speciell typ av död för användandet av många organ, vi behöver helt enkelt som samhälle få upp möjligheterna rejält.

 

[bumpo]

Det är okej, men inte att använda mina ägg.

Jag tror jag landar där med efter massa funderade.

Det snuddar ju vid det aktiva ställningstagande jag gjorde för vad som ska hända med mina frysta ägg efter äggstimuleringen inför min och sambons pgt. Jag har valt att de eventuella friska och livskraftiga ägg/befruktade ägg/embryon som finns ska destrueras om jag skulle dö. Trots att de är inseminerade med hans sperma. Det är våra barn och kan jag inte bära dem så ska han inte kunna plantera in dem i någon annan efter min död.

 

[MJLee]

Jag tror faktiskt jag skulle donera barnens organ också om (gud förbjude!!!) något skulle hände dem så man hamnade i den situationen. Hade det varit omvänt att min barn behövde ett transplaterat organ hade jag ju velat det mer än något i hela världen.

Det är lite så jag också tänker. Jag kan förstå av hela mitt hjärta hur fruktansvärt det måste vara att välja att donera organ från sitt barn.

Samtidigt som det någonstans sitter en förtvivlad och desperat förälder som hoppas och ber att någon annan förälder tar beslutet som avgör om deras barn lever eller dör.

 

[Lilla]

Vill inte ge och vill inte ha. Känner mig inte bekväm med något av det.

 

[bumpo]

Vill inte ge och vill inte ha. Känner mig inte bekväm med något av det.

Får jag fråga om det även gäller blod? För jag har hamnat i en algoritm på Youtube med sjukvårdspersonal, främst i USA men även i Europa, diskuterar Jehovas och deras inställning till blodtransfusion.

Det är för övrigt helt okej om du inte vill svara.

 

[Lilla]

Får jag fråga om det även gäller blod? För jag har hamnat i en algoritm på Youtube med sjukvårdspersonal, främst i USA men även i Europa, diskuterar Jehovas och deras inställning till blodtransfusion.

Det är för övrigt helt okej om du inte vill svara.

Jag har väldigt svårt för att tänka på det i mig själv. Sen är jag inte säker i saken och inte lika obekväm med att ngn annan skulle ha mitt.

 

[bumpo]

Jag har väldigt svårt för att tänka på det i mig själv. Sen är jag inte säker i saken och inte lika obekväm med att ngn annan skulle ha mitt.

Det är ändå fullt rimliga känslor kan jag tycka. Tack för att du ville svara. Nu känner jag mig lite klokare faktiskt.