Alltså, Jenny Rissveds. Jag vet inte vad jag ska känna när jag hör hur hon säger att det varit negativt att vara den regerande OS-mästaren och att hon nu är lättad att de åren är över. Om man känner att det är en belastning att ha titeln OS-guldmedaljör, kan man då verkligen prestera på topp? Om man egentligen inte vill vinna. Varför ställer man upp i OS igen om man inte vill ha titeln i några år till? Jag blir så kluven. Jag kna förstå att det är jobbigt att hela tiden ha förväntningar på sig. Men, om man tycker det så kanske elitidrottare är fel karriär att välja och dessutom lägga ner så otroligt mycket tid och energi på det. Det känns som om man inte borde ställa upp i en tävling som man inte vill vinna. Då är det väl bättre att tacka nej och låta någon som har mindre chans till en bra placering men mer vilja att vinna få platsen?