För ett par dagar sedan när jag var på väg hem under nattens sena timma stötte jag på en tjej och en kille. Tjejen var alldeles för onykter (läs: kunde inte stå, hade noll kroppskontroll men kunde svara på tilltal och frågor hyfsat) och killen gjorde sitt allra bästa för att inte låta henne ligga på den blöta, geggiga och kalla marken men lyckades inte speciellt bra. Jag frågade då om de behövde hjälp och han tog tacksamt emot den.
Efter ca 20 minuter inser jag att vi två kommer ej lyckas med detta själva utan behöver assistans. Tjejen blir "sämre" och försvinner stundtals helt (somnar/däckar totalt). Nu kan vi alltså inte hålla henne ens sittandes på marken. Jag bestämmer mig då att ringa 112 för att beskriva vad som hänt för nu tycker jag det börjar bli obehagligt med att hon är så pass kall och inte riktigt är med oss hela tiden. Vi blir då kopplade till polisen och jag ger en vägbeskrivning till platsen vi är på (finns ingen direkt adress). Efter 20 minuter ringer jag upp igen och frågar var polisen kan befinna sig någonstans (vi är alltså ca 5 min från polisstationen och de sa att en bil skulle åka direkt) och efter ytterligare 10 minuter så får jag ett samtal av en grinig polis som undrar "vart tusan vi befinner oss någonstans" och att de minsann letat efter oss i 30 minuter. Jag förklarar läget och efter ett par minuter dyker bilen upp.
Ut kommer två poliser som genast "bröstar upp" sig och frågar med ett barskt "vad har vi här då?". Jag förklarar läget igen, får inget direkt gensvar på detta och de mer eller mindre sliter upp tjejen på fötter och säger att de ska ta henne till sjukhuset. Killen frågar om det skulle gå bra att han följer med eftersom tjejen inte känner staden, hon har bara vänner här (han en av dom) och hon är bara 19 år. De blir då otroligt otrevliga och förklarar att han minsann inte kan vara till någon hjälp för henne men när jag ryter i att det faktiskt var han som jag hittat henne med i full färd att hjälpa fick han åka med. Jag fick en flaska handsprit som jag bad om och när jag frågade om de ville ha tillbaka den fick jag knappt en blick utan en av dom viftade bara bort mig med handen.
Gjorde vi något fel som gjort oss förtjänt av denna behandling? Överdrev vi när jag ringde och bad om hjälp när en okänd person ligger mer eller mindre okontaktbar i en lerhög? Detta är andra gången jag behövt hjälp med ett sådant här fall, denna gången kom en polis i alla fall, till skillnad från första gången när tjejen slutade andas lagom till att vi lyckats BÄRA henne till akutmottagningen för "vi var ju ändå så nära"...
Nu kanske jag låter bitter, och det må jag nog vara, men jag undrar genuint om det är jag som gjort fel i dessa fall? Jag förstår att man inte kan ringa 112 så fort man ska hantera en berusad person, men när personen knappt kan säga sitt namn eller vart hen bor, och man inte kan få med sig personen, kan man inte ringa och be om assistans då?
