Överjävligt ont i ryggen

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är många i den här tråden som tror att jag är ovillig till att träna. Det är jag inte.

Det verkar finnas en kollektiv iq-befrielse som inte fattar att mina svårigheter inte beror på brist på vilja.

Vi är flera utan IQ-problem men som tyvärr har lång erfarenhet av ryggproblem - dvs dina problem är långt ifrån att vara unika. Vi vet också vad som kommer att fungera men du vill inte höra det utan bortförklarar bara varför du inte kan göra dina övningar som du fått.

Att förvänta sig förändring utan att ändra på något är definitivt IQ-befriat.
 
Det är många i den här tråden som tror att jag är ovillig till att träna. Det är jag inte.

Det verkar finnas en kollektiv iq-befrielse som inte fattar att mina svårigheter inte beror på brist på vilja.
Alla förstår säkert inte. Men många gör det. Förstår att du har stora problem med igångsättning, med duration över tid och så vidare. Flera som svarat har även egen erfarenhet av det.

Men det finns ju tyvärr, hur gärna man än skulle vilja det, inget svar att ge som löser dina igångsättningsproblem och så vidare. De behöver du ju själv lösa med de stöd du har runt dig.

Så när folk svarar t ex att träning är avgörande så är det ju både korrekt och i välmening. Men ingen kan via nätet lösa hur du ska få till att du gör dem. Eller vad som krävs. Kanske behöver det gå tills du inte klarar din ADL alls och inte klarar din hygien själv för att du ska lyckas få till att träna. Kanske händer något om x tid som förändrat. Kanske behöver du si stöd eller så stöd. Kanske blir en medryttarhäst lösningen. Det kan ingen svara på. Det är ytterst individuellt.

Men det som går att svara på och många gjort är att även om du skulle sluta jobba helt osv så kommer ryggproblemen med största sannolikhet kräva att kroppen underhålls och stärks med övningar för att hålla smärtan i schack.
 
Alla förstår säkert inte. Men många gör det. Förstår att du har stora problem med igångsättning, med duration över tid och så vidare. Flera som svarat har även egen erfarenhet av det.

Men det finns ju tyvärr, hur gärna man än skulle vilja det, inget svar att ge som löser dina igångsättningsproblem och så vidare. De behöver du ju själv lösa med de stöd du har runt dig.

Så när folk svarar t ex att träning är avgörande så är det ju både korrekt och i välmening. Men ingen kan via nätet lösa hur du ska få till att du gör dem. Eller vad som krävs. Kanske behöver det gå tills du inte klarar din ADL alls och inte klarar din hygien själv för att du ska lyckas få till att träna. Kanske händer något om x tid som förändrat. Kanske behöver du si stöd eller så stöd. Kanske blir en medryttarhäst lösningen. Det kan ingen svara på. Det är ytterst individuellt.

Men det som går att svara på och många gjort är att även om du skulle sluta jobba helt osv så kommer ryggproblemen med största sannolikhet kräva att kroppen underhålls och stärks med övningar för att hålla smärtan i schack.
Jag kan bara skriva under på det. Jag är runt 50, har en skolios som ställer till det lite i ryggen, en ischiasnerv som sett bättre dagar, en vadmuskel som är lite halvtrasig och en vrist med en avslagen benflisa. Dvs, lite såna skavanker man samlar på sig under ett liv.

Och jag har insett att resten av mitt liv kommer vara så att jag behöver träna ganska mycket, annars får jag ont. Jag har nästan alltid lite ont, men om jag sköter träningen kan jag få smärtfria stunder ibland. Sköter jag inte träningen har jag konstant smärta, och får ännu mer ont så fort jag gör något. Det är som det är.
 
Fy vad du är otrevlig. Det är väl klart att du ska röra på dig. Träna varje dag. Vad är viktigare? Om du inte orkar blir det såhär. Menar du att vi här ska tycka att du ska gå och lägga dig?
Min mamma 78 år fick ont i ryggen förra sommaren och fick åka ambulans för hon var helt fölamad. Till henne sa de att detta löser sig med rörelse. Sen fick hon oxytocin i tio dagar och då körde jag och pappa med henne 12 timmar per dygn.

Ta medicinen och sätt igång bara.
 
Alla förstår säkert inte. Men många gör det. Förstår att du har stora problem med igångsättning, med duration över tid och så vidare. Flera som svarat har även egen erfarenhet av det.

Men det finns ju tyvärr, hur gärna man än skulle vilja det, inget svar att ge som löser dina igångsättningsproblem och så vidare. De behöver du ju själv lösa med de stöd du har runt dig.

Så när folk svarar t ex att träning är avgörande så är det ju både korrekt och i välmening. Men ingen kan via nätet lösa hur du ska få till att du gör dem. Eller vad som krävs. Kanske behöver det gå tills du inte klarar din ADL alls och inte klarar din hygien själv för att du ska lyckas få till att träna. Kanske händer något om x tid som förändrat. Kanske behöver du si stöd eller så stöd. Kanske blir en medryttarhäst lösningen. Det kan ingen svara på. Det är ytterst individuellt.

Men det som går att svara på och många gjort är att även om du skulle sluta jobba helt osv så kommer ryggproblemen med största sannolikhet kräva att kroppen underhålls och stärks med övningar för att hålla smärtan i schack.
Jag har redan problem på de områden du nämner. Ibland klarar jag inte av att torka mig där bak efter tvåan så jag måste ta mig in i duschen. Det kan ta en halvtimme att lyckas ta sig dit. Om jag har en dusch. Hamnar jag i det läget nu så vet jag inte hur jag ska lösa det. Jag har bara utedass och uteduschen är inte klar. (Det var f.ö. arbete med att göra en permanent utedusch som knäckte min rygg den här gången. Hade tur att jag inte hade sommargäster i huset igår så jag kunde gå in och duscha.)

Jag skulle gärna vilja rida igen, men har inte pengar. Att hitta en häst att rida gratis är inte det lättaste heller. Sen måste man ju orka arbetet i stallet. Och den orken tror jag inte finns längre. Det är mycket jag fått prioritera bort tyvärr. Sånt jag skulle vilja göra men som jag inte längre orkar.

Jag är ytterst frustrerad över att jag inte vet hur jag ska lösa det här. Det är ju liksom inte det enda jag inte lyckats lösa.
 
Jag har redan problem på de områden du nämner. Ibland klarar jag inte av att torka mig där bak efter tvåan så jag måste ta mig in i duschen. Det kan ta en halvtimme att lyckas ta sig dit. Om jag har en dusch. Hamnar jag i det läget nu så vet jag inte hur jag ska lösa det. Jag har bara utedass och uteduschen är inte klar. (Det var f.ö. arbete med att göra en permanent utedusch som knäckte min rygg den här gången. Hade tur att jag inte hade sommargäster i huset igår så jag kunde gå in och duscha.)

Jag skulle gärna vilja rida igen, men har inte pengar. Att hitta en häst att rida gratis är inte det lättaste heller. Sen måste man ju orka arbetet i stallet. Och den orken tror jag inte finns längre. Det är mycket jag fått prioritera bort tyvärr. Sånt jag skulle vilja göra men som jag inte längre orkar.

Jag är ytterst frustrerad över att jag inte vet hur jag ska lösa det här. Det är ju liksom inte det enda jag inte lyckats lösa.
Nej jag vet att du kämpar även med annat. Har du någon tanke själv vad som skulle kunna underlätta möjligheten att träna/rehaba? Eller känns det helt kört och inget kommer hjälpa?
 
Jag kan bara skriva under på det. Jag är runt 50, har en skolios som ställer till det lite i ryggen, en ischiasnerv som sett bättre dagar, en vadmuskel som är lite halvtrasig och en vrist med en avslagen benflisa. Dvs, lite såna skavanker man samlar på sig under ett liv.

Och jag har insett att resten av mitt liv kommer vara så att jag behöver träna ganska mycket, annars får jag ont. Jag har nästan alltid lite ont, men om jag sköter träningen kan jag få smärtfria stunder ibland. Sköter jag inte träningen har jag konstant smärta, och får ännu mer ont så fort jag gör något. Det är som det är.
Ja, det är som det är.

En av mina allra bästa vänner bröt ryggen Tack och lov .låg hon kvar efter fallet och ambulansen fixerade henne tills hon kom till vården.
Hon är stelopereradoch jobbar med hantverk som kräver rörlighet och styrka. Hon tränar rejält. Har gjort klassikern och springer och rider. Om hon inte gjorde det skulle hon snart bli orörlig och ha mer ont.
 
Jag kan bara skriva under på det. Jag är runt 50, har en skolios som ställer till det lite i ryggen, en ischiasnerv som sett bättre dagar, en vadmuskel som är lite halvtrasig och en vrist med en avslagen benflisa. Dvs, lite såna skavanker man samlar på sig under ett liv.

Och jag har insett att resten av mitt liv kommer vara så att jag behöver träna ganska mycket, annars får jag ont. Jag har nästan alltid lite ont, men om jag sköter träningen kan jag få smärtfria stunder ibland. Sköter jag inte träningen har jag konstant smärta, och får ännu mer ont så fort jag gör något. Det är som det är.
Ja det är ganska samma för mig. En gammal ryggskada, en gammal whiplash, en bruten axel 2019 och så tidens tand (jag är 48). Lite artros och så vidare. Så om jag inte håller igång kroppen blir det mycket ont. Håller jag igång den är det mindre ont. Men ont är det alltid - men som du säger så det är som det är. Och det är ju så för många andra i samma ålder. Är väl lite extra skadedrabbat kanske pga att jag mest umgås med hästfolk men även de utan hästar och olyckor relaterade till hästar börjar få diverse smärtor och krämpor och ser till att träna och stärka för att minska smärta/hålla sig smärtfria.

Och jag tror jag skulle få mindre ont om jag tränade lite mer ”gym-träning” med. När man var 20 räckte vardagsaktiv ganska långt men det är rätt tydligt att det inte alls räcker lika långt längre och att man blivit muskelsvagare.. och tyngre 🙈
 
Det är många i den här tråden som tror att jag är ovillig till att träna. Det är jag inte.

Det verkar finnas en kollektiv iq-befrielse som inte fattar att mina svårigheter inte beror på brist på vilja.
Nu hittar du på :meh:

Jag tror alla fattar väldigt väl att du har svårigheter. Det fok gör är att heja på. Vifta med pompomsen och försöka uppmuntra. Inget blir bättre av att du avvisar de som vill väl och vill hjälpa!

Vi har varit här förut. Du har det jobbigt. Buke vill hjälpa och du tror alla viftar bort dina svårigheter.

VI VILL VÄL!
 
@Wille har du fortfarande boendestöd? I så fall kanske boendestödet kan peppa dig att komma igång så fort du mår lite bättre
En gång i veckan bara. Så jag lyckas t.ex. bara att borsta tänderna en gång i veckan. Det är också en sån grej jag inte lyckas med. Och träning en gång i veckan kommer inte göra någon skillnad.

Vi har provat att få till tandborstningen genom sms-påminnelser, men det har inte fungerat. Jag har själv en app i mobilen som påminner om tandborstningen plus att jag har ett larm som påminner om det. Ändå lyckas jag inte.

Nu hittar du på :meh:

Jag tror alla fattar väldigt väl att du har svårigheter. Det fok gör är att heja på. Vifta med pompomsen och försöka uppmuntra. Inget blir bättre av att du avvisar de som vill väl och vill hjälpa!

Vi har varit här förut. Du har det jobbigt. Buke vill hjälpa och du tror alla viftar bort dina svårigheter.

VI VILL VÄL!
Om jag varit förlamad, hade du sett det på samma sätt om folk försökte pusha att jag visst kan gå?

Jag ser det inte alls som hjälp. Jag har liksom ALDRIG lyckats med sånt här förr. Det finns inget som talar för att jag plötsligt på något magiskt sätt skulle lyckas. För det är magi som krävs.

Och ni får mig att känna mig fruktansvärt misslyckad. Jag blev t.o.m. kallad för otrevlig p.g.a. mina exekutiva svårigheter. Som jag har valt svårigheterna.
 
All träning som blir av är bättre än ingen träning alls. Sen är det såklart bättre med mer än en gång i veckan. Men en gång i veckan gör betydligt mycket mer nytta än ingen gång i veckan.
För att få effekt bör jag träna minst 3 gånger i veckan. Det är vad fysio sagt.
 
En gång i veckan bara. Så jag lyckas t.ex. bara att borsta tänderna en gång i veckan. Det är också en sån grej jag inte lyckas med. Och träning en gång i veckan kommer inte göra någon skillnad.

Vi har provat att få till tandborstningen genom sms-påminnelser, men det har inte fungerat. Jag har själv en app i mobilen som påminner om tandborstningen plus att jag har ett larm som påminner om det. Ändå lyckas jag inte.


Om jag varit förlamad, hade du sett det på samma sätt om folk försökte pusha att jag visst kan gå?

Jag ser det inte alls som hjälp. Jag har liksom ALDRIG lyckats med sånt här förr. Det finns inget som talar för att jag plötsligt på något magiskt sätt skulle lyckas. För det är magi som krävs.

Och ni får mig att känna mig fruktansvärt misslyckad. Jag blev t.o.m. kallad för otrevlig p.g.a. mina exekutiva svårigheter. Som jag har valt svårigheterna.
Vad är det för svar du vill ha? Alltså jag är genuint nyfiken för alla svar är ju fel svar. Vill du att man håller med dig om att det är omöjligt eller vill du ha pepp åt hållet att inte försöka alls? Eller bara ett okej?
 
Det är många i den här tråden som tror att jag är ovillig till att träna. Det är jag inte.

Det verkar finnas en kollektiv iq-befrielse som inte fattar att mina svårigheter inte beror på brist på vilja.
Att förolämpa de som svarar med svar du inte tål att höra men som är de enda som finns (utöver att ge upp, om det är det du vill höra) hjälper inte ditt ryggonda.
 
Har du, @Wille , fått göra en ordentlig genomgång av din rygg? Då tänker jag på röntgen. Du kan ha förändringar i ryggraden, sånt som kommer med åren - benskörhet inte minst, som gör att kotorna komprimeras och hållningen förändras. Det påverkar allt. Jag har krympt från 170 cm till 165 (!!) och har inte samma raka hållning ffa i bröstryggen som jag en gång hade. Min man påpekar det ideligen; STRÄCK PÅ DIG!! Fast jag sträcker på mig allt jag kan... Jag har ändå ingen oroväckande benskörhet, bara en antydan (är röntgad och diagnostiserad) men jag har väldigt lätt för att få typ ryggskott. Jag har en muskel i ryggen, på vänster sida, som liksom får kramp vid vissa rörelser, om jag t.ex. cyklar. Det är kroppens sätt att försöka skydda sig själv, när något är svagt och "hotat".

Jag tänker att du kunde få lite mer insikt i VAD som det rör sig om i din rygg, om du fick en riktigt röntgen av ryggraden inte minst.

För mig, när det är som värst, hjälper inte heller några värktabletter. Alls! Det enda jag kan göra är att slappna av - låter idiotiskt när man knappt kan röra sig, men för mig är det så. En medveten avslappning av ryggmuskulaturen. För den krampar ju när man har så in i helsicke ont. Men det är jag. Jag säger inte att det fungerar för alla, det låter ju löjligt.....

Men jag hoppas verkligen att du kan få hjälp med att gå till botten om vad som försiggår i och kring din rygg.
 
En gång i veckan bara. Så jag lyckas t.ex. bara att borsta tänderna en gång i veckan. Det är också en sån grej jag inte lyckas med. Och träning en gång i veckan kommer inte göra någon skillnad.

Vi har provat att få till tandborstningen genom sms-påminnelser, men det har inte fungerat. Jag har själv en app i mobilen som påminner om tandborstningen plus att jag har ett larm som påminner om det. Ändå lyckas jag inte.


Om jag varit förlamad, hade du sett det på samma sätt om folk försökte pusha att jag visst kan gå?

Jag ser det inte alls som hjälp. Jag har liksom ALDRIG lyckats med sånt här förr. Det finns inget som talar för att jag plötsligt på något magiskt sätt skulle lyckas. För det är magi som krävs.

Och ni får mig att känna mig fruktansvärt misslyckad. Jag blev t.o.m. kallad för otrevlig p.g.a. mina exekutiva svårigheter. Som jag har valt svårigheterna.

Vad synd att du bara har boendestöd en gång i veckan. Det låter som att du skulle behöva stöd varje dag.
 
Det är inte de musklerna du har ont i som används på jobbet antagligen.
/ en fd städerska med ont i ryggen
Nej, smärtan hamnar på lite olika ställen från gång till gång.
Att förolämpa de som svarar med svar du inte tål att höra men som är de enda som finns (utöver att ge upp, om det är det du vill höra) hjälper inte ditt ryggonda.
Jag har verkligen inte förolämpat någon, men blir extremt frustrerad när folk inte förstår och kan ta till sig det jag skriver. För mig framstår det som extremt okänsligt. Däremot har jag själv blivit förolämpad genom att bli kallad otrevlig. Det kan inte vara otrevligt att ha exekutiv dysfunktion och förklara det.

Sen tycker jag inte att folk svarar på frågan. Som vanligt. Jag har efterfrågat svar om vad jag kan göra NU, men så gott som alla tjatar om vad jag ska göra SEN eller tror t.o.m. att jag klarar av att göra aktiviteter jag inte klarar nu. Och DET är faktiskt extremt tondövt. Jag förväntas TRÄNA (och får t.o.m. en YouTube-video) när jag nätt och jämt klarar av att stå och gå.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Symptom efter missfall
  • Vad är onormal trötthet?
  • Ryggont
  • När vara hemma vid förkylning?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp