Overshoot Day

Och det är precis det jag säger, att politiken därför måste handla om riktad omställning där försörjning garanteras. Till exempel genom omskolning eller basinkomst.


Och återigen kommer vi tillbaka till ekonomisk trygghet. Som staten skulle kunna garantera, så att vanliga människors trygghet inte skulle balansera på företagens kortsiktiga vinster.

Det du efterfrågar här är dock en hel samhällsomvälvning. Menar du att det finns en utbredd acceptans för det, som t ex basinkomst, idag? Att politikerna skulle kunna införa det om de bara fick tummen ur, eftersom folket redan vill ha det?

Jag är inte emot dina tankar, mina inlägg har främst handlat om att jag inte tror att landets väljarkår har tillräckligt stor acceptans för detta (ännu). Vilket gör att politikerna inte heller fattar tillräckligt modiga beslut, eftersom de är alltför rädda att bli bortvalda nästa gång om alltför många blir alltför missnöjda.
 
Det du efterfrågar här är dock en hel samhällsomvälvning. Menar du att det finns en utbredd acceptans för det, som t ex basinkomst, idag? Att politikerna skulle kunna införa det om de bara fick tummen ur, eftersom folket redan vill ha det?

Jag är inte emot dina tankar, mina inlägg har främst handlat om att jag inte tror att landets väljarkår har tillräckligt stor acceptans för detta (ännu). Vilket gör att politikerna inte heller fattar tillräckligt modiga beslut, eftersom de är alltför rädda att bli bortvalda nästa gång om alltför många blir alltför missnöjda.
Jag menar att acceptansen inte kommer komma från tomma intet. Ja, jag efterfrågar total samhällsomvandling eftersom jag ser det som det enda alternativet.

Såhär: Folket vill ha trygghet. Ekonomisk trygghet, bra sjukvård, hem, pensioner etc. Det är det folk röstar för. I klimatkrisen kan detta inte säkras på något sätt utan att också ställa om för att stoppa krisen. Om politiker går ut och säger "nu inför vi basinkomst" utan något sammanhang så kommer det såklart bli kalabalik. Om politiker däremot säger "nu satsar vi på att skapa en klimatpositiv transportsektor genom att subventionera inkomst för alla i transportsektorn som byter till alternativ x" så är det en del av en helhetslösning. Men för att en sådan helhetslösning ska accepteras måste den vara 1, totalomfattande 2, ekonomiskt trygg, och 3, understödd av informationskampanjer.

Det vill säga: Väljarkåren har valt vilka liv de vill ha. Politikerna måste sälja in lösningen.

Såhär har det gått till i alla kriser vi genomgått sen demokratin infördes. Politikerna säljer in rätt lösning för att ge väljarna det liv de röstat för (se till exempel efterkrigstiden eller pandemin). Att de inte gör det nu handlar inte om att folk inte röstat för klimatet: Folk röstar för trygghet och det enda sättet att få trygghet i klimatkrisen är att omforma samhället totalt. Det är mer demokratiskt än att låta allt förfalla på grund av företagens kortsiktiga vinster som ger en falsk, kortsiktig trygghet. Men det krävs modet att ta besluten och sälja in lösningen.

Folk röstar inte för detta för att 1, inget parti säljer den lösningen idag och 2, att stoppa och anpassa till klimatkrisen är en grundförutsättning för sjukvård, skola, minskad brottslighet etc.

Klimatet är inte en fråga för sig. Det är en grundförutsättning för vår överlevnad som individer och samhälle.
 
Jag menar att acceptansen inte kommer komma från tomma intet. Ja, jag efterfrågar total samhällsomvandling eftersom jag ser det som det enda alternativet.

Såhär: Folket vill ha trygghet. Ekonomisk trygghet, bra sjukvård, hem, pensioner etc. Det är det folk röstar för. I klimatkrisen kan detta inte säkras på något sätt utan att också ställa om för att stoppa krisen. Om politiker går ut och säger "nu inför vi basinkomst" utan något sammanhang så kommer det såklart bli kalabalik. Om politiker däremot säger "nu satsar vi på att skapa en klimatpositiv transportsektor genom att subventionera inkomst för alla i transportsektorn som byter till alternativ x" så är det en del av en helhetslösning. Men för att en sådan helhetslösning ska accepteras måste den vara 1, totalomfattande 2, ekonomiskt trygg, och 3, understödd av informationskampanjer.

Det vill säga: Väljarkåren har valt vilka liv de vill ha. Politikerna måste sälja in lösningen.

Såhär har det gått till i alla kriser vi genomgått sen demokratin infördes. Politikerna säljer in rätt lösning för att ge väljarna det liv de röstat för (se till exempel efterkrigstiden eller pandemin). Att de inte gör det nu handlar inte om att folk inte röstat för klimatet: Folk röstar för trygghet och det enda sättet att få trygghet i klimatkrisen är att omforma samhället totalt. Det är mer demokratiskt än att låta allt förfalla på grund av företagens kortsiktiga vinster som ger en falsk, kortsiktig trygghet. Men det krävs modet att ta besluten och sälja in lösningen.

Folk röstar inte för detta för att 1, inget parti säljer den lösningen idag och 2, att stoppa och anpassa till klimatkrisen är en grundförutsättning för sjukvård, skola, minskad brottslighet etc.

Klimatet är inte en fråga för sig. Det är en grundförutsättning för vår överlevnad som individer och samhälle.

Ok, det jag argumenterat för är varför politikerna inte genomför en massa starkare miljövänliga åtgärder på studs, och där verkar vi ha rätt lika syn.
 
Samtidigt kan man ju undra, vi bytte från vänster- till högertrafik, trots att det var emot folkets vilja, men det gick uppenbarligen ändå bra, och verkar ha accepterats av befolkningen? Varför skulle inte det gå att genomföra reformer som underlättar ett mindre miljöovänligt samhälle?
 
Samtidigt kan man ju undra, vi bytte från vänster- till högertrafik, trots att det var emot folkets vilja, men det gick uppenbarligen ändå bra, och verkar ha accepterats av befolkningen? Varför skulle inte det gå att genomföra reformer som underlättar ett mindre miljöovänligt samhälle?
Skillnaden är väl att levnadsstandarden inte behövdes sänkas och folks vanor inte behövde ändras avsevärt för att byta till högertrafik. Och den stora skillnaden är att folk inte drömde om att få köra på vänster sida etc, men folk drömmer om att se världen, få uppleva saker som inte finns här på hemmaplan.

Och det är väl det som skaver överallt - människors vision om hur de vill leva sina liv! Människor är uppenbarligen inte villiga att avstå saker för klimatets skull, då hade de ju redan gjort det. Ska vi lösa klimatkrisen så krävs det först och främst att alla länder och alla politiker är helt enade och för det andra så krävs det att tekniken utvecklas till mer klimatsmarta lösningar. Fossila bränslen måste absolut bort, och här är vi ju på god väg. Även flygindustrin är på god väg att ordna mycket mer klimatsmarta lösningar för flygningar.

Ska människor ändra vanor behöver det bli enklare och mer effektiva vanor. Det behöver bli lättare och smidigare på alla plan, inte tvärtom ett tvång för att man inte har råd med någonting annat. Hade tåget mellan Stockholm och Göteborg tagit 1,5 timme och kostat 100:- hade de allra flesta tagit tåget istället för att åka sin egen bil på 5 h och 900:-. Men tåget måste ju gå också. Det är lätt att sitta och snacka om att fler ska åka tåg, snälla nån, har ni sett hur tågen gått under sommaren? Mängder med avgångar är inställda pga personalbrist! Järnvägen är så eftersatt att tåg är inställda eftersom det är livsfarligt att köra vissa sträckor. Under våren var både vänstra och södra stambanan nedstängda eftersom man hittade så stora sprickor i spåren att det var farligt att köra på dem. Det är ju undermåligt! Behöver jag åka någonstans måste jag ju kunna förlita mig på att jag kommer fram. Folk behöver trygghet, inte hopp om att det kanske dyker upp en tågförare eller att rälsen möjligtvis håller ihop. Mellan Vårgårda och Göteborg är rälsen så dålig att det är nedsatt fart. Suck! Trygghet var ledordet. Otrygga människor ändrar inga vanor.
 
Det mesta av det du räknar upp kostar pengar, är folk beredda på att prioritera att mer pengar ska tas? Att bygga cykelvägar kostar mycket pengar, och marken ska tas ofta från privata markägare t ex. Jag vet inte vilka motorvägar du syftar på, där jag bor så skriks efter att både bygga ut och underhålla bilvägarna. Och den där nya stambanan för järnväg som ska byggas kommer ju att kosta väldigt mycket klimatpåverkan pga all betong, stål m.m, transport och byggfordon osv.

JAG tycker alla dina förslag är bra, det jag invänder mot är att min bild att väldigt många runt omkring mig vill INTE prioritera som du och jag. Men det är ju val väldigt snart, vi får se hur mycket det blir en valfråga.
Ja så det är olika helt enkelt. Runt mig är folk heligt förbannade över att spåren går sönder hela tiden och har inga problem med vägarna.
 
Jag kan ju inte säga vad regeringen ska göra, men jag skulle önska att man gjorde mer. Om det är så att de blir bortröstade då så förstår jag dock att man inte gör mer, för det är ju inte en hållbar miljöpolitik om folket avsätter politikerna pga den och väljer politiker som backar bandet tillbaka? Besluten måste grundas i folkets vilja.
Så om man valt politiker och gett dem mandat att genomföra någonting och tror och litar på att de genomför det så är det ändå rimligt av dem att strunta i det för att istället ge lite valfläsk. Då vet jag.

Själv är jag övertygad om att befolkningen i Sverige faktiskt tror att vi uppfyller Parisavtalets villkor och bara inte vill att vi ska göra ytterligare åtgärder, och om man läser inlägg, även hysteriska och korkade inlägg, så verkar många tro att Sverige gör mycket för koldioxidutsläppen och nu är det dags för någon annan att göra någonting. De har inte insett att Sverige gör mycket lite jämfört med andra länder just nu (och dessutom orsakar utsläppen i Indien och Kina som de upphetsat tjatar om) och inte ens uppfyller sina löften.
 
Fast företagen, inklusive lobbyistföretagen, består ju också av människor, så jag räknar in dem i de som måste nå acceptans. De flesta av oss får lön någonstans ifrån och blir då genast mer motsträviga om det är just mitt företag som ska drabbas av regler som gör det svårare att konkurrera på marknaden. På samhällelig nivå är det ju inget problem att ett eller ett par företag går i konken imorgon, om vi har fem nya inom den nya tekniken om några år. Men för dem som jobbar där idag så blir det en osäkerhet, och det är inte ens säkert att det är deras kompetens som behövs i de nya företagen. Kanske kommer det ligga någon annanstans, och man måste flytta eller bli arbetslös.

Ja, alltså, det var inte så att jag menade att jag hör jättemånga människor som är emot ett mer miljövänligt samhälle, i sig. Det jag menade är att de inte är beredda på att ändra eller avstå från sin nuvarande livsstil, att tillägget till "jag är för en omställning till ett mer miljövänligt samhälle" ofta är "om det inte blir dyrare, eller jobbigare, eller tar längre tid, och att jag kan bo kvar där jag bor, ha mina egna bilar, ha de hobbies som jag önskar, och köpa de saker jag önskar och få hem dem snabbt". Dvs alla är för, så länge man själv inte drabbas på något negativt sätt.

Det kanske är jag som är onödigt negativ, eller lever i en ovanligt konservativ bubbla, det vore ju väldigt bra om ni har rätt i att acceptansen för den här omställningen redan finns idag. Men det är min bild av detta glapp mellan vad vi behöver göra och vad vi vill göra (på samhällelig nivå, inklusive politiker, företagare, lönearbetare och alla andra individer som samhället består av) som gjorde att jag från början skrev inlägget om att politiker inte har något trollspö så att de kan fatta beslut som inte får negativa konsekvenser för någon.
Ja jag tycker nog det känns som att du är så negativ till att det går att göra något att du nästan sitter på sidan som är för att ingenting bör göras, eller ens får göras om inte hela befolkningen kastar sig utanför riksdagshuset och tigger och ber. Du menar säkert inte så men tex om jag satt vid middagsbordet och hörde det där skulle jag nog absolut boka min andra Thailandsresa vid gott mod om att det ändå inte spelar någon roll. Rent av med bättre samvete om det var någon som struntade i klimatet helt.

När det gäller företag så är det absolut ett fenomen att de inte vill ha strängare regler, någonsin, om någonting, samtidigt som det historiskt sett visat sig att de oftast reagerar mycket bra och snabbt på strängare regler och ibland rent av drar fördel av dem. Självklart säger de inte att de är förberedda på att ändra sig och självklart presenterar de alltid värsta scenariot för att slippa ändra sig. Det är så med alla regleringar även inom tex internetsäkerhet. Om vi inte skulle införa regler för företag för att de strävade emot så skulle vi fortfarande vara kvar på 80-talets nivå av utsläpp rakt i sjön.

Det är bara det att det tydligen är så att just regleringar på grund av klimatet är onödiga och borde kräva folkomröstningar men andra regleringar är ok att bara genomföra eftersom man vet att de är bra?

Sedan är nog din bubbla antagligen läsande av ledarsidorna på Svenskan som tydligen är extremt negativa till klimatarbete och ibland förnekande om att ett problem finns. I kontrast till klimatrapporteringen i själva tidningen som är normal.
https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-varfor-sar-svd-tvivel-om-klimatforskningen/ (tog ett exempel bara)
 
Senast ändrad:
Ja jag tycker nog det känns som att du är så negativ till att det går att göra något att du nästan sitter på sidan som är för att ingenting bör göras, eller ens får göras om inte hela befolkningen kastar sig utanför riksdagshuset och tigger och ber. Du menar säkert inte så men tex om jag satt vid middagsbordet och hörde det där skulle jag nog absolut boka min andra Thailandsresa vid gott mod om att det ändå inte spelar någon roll. Rent av med bättre samvete om det var någon som struntade i klimatet helt.

När det gäller företag så är det absolut ett fenomen att de inte vill ha strängare regler, någonsin, om någonting, samtidigt som det historiskt sett visat sig att de oftast reagerar mycket bra och snabbt på strängare regler och ibland rent av drar fördel av dem. Självklart säger de inte att de är förberedda på att ändra sig och självklart presenterar de alltid värsta scenariot för att slippa ändra sig. Det är så med alla regleringar även inom tex internetsäkerhet. Om vi inte skulle införa regler för företag för att de strävade emot så skulle vi fortfarande vara kvar på 80-talets nivå av utsläpp rakt i sjön.

Det är bara det att det tydligen är så att just regleringar på grund av klimatet är onödiga och borde kräva folkomröstningar men andra regleringar är ok att bara genomföra eftersom man vet att de är bra?

Sedan är nog din bubbla antagligen läsande av ledarsidorna på Svenskan som tydligen är extremt negativa till klimatarbete och ibland förnekande om att ett problem finns. I kontrast till klimatrapporteringen i själva tidningen som är normal.
https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-varfor-sar-svd-tvivel-om-klimatforskningen/ (tog ett exempel bara)
Eller
https://supermiljobloggen.se/nyhete...juNMuIPgbA5bcclGHTr8Y3vRXQo9ZZhbJs4Qdpyi6oGyM
(vilket är väldigt sorgligt eftersom Timbro inte alls är en aktör som jag sett som negativ och ovetenskapligt lagd tidigare (snarare en som jag för 10-15 år sedan beundrade) och Svd ledare skulle jag annars ha tänkt som raka och inte fantasifulla och konspirationsteoretiska wowo gubbar och gummor. Men det är de tydligen. Högern (dit jag hört länge, men tja jag tror faktiskt på vetenskap och är rationell och de verkar inte vara det längre.) verkar gå åt irrationella konspirationsteorier och vetenskapsförnekelse. Man kan bara hoppas att så många välutbildade ekonomer och ingenjörer kan ta sina hjärnor i anspråk och vända den här wowo trenden och inse att framtiden för företag är att gå före i miljöfrågor inte släpas efter kicking and screaming, se på Facit för de som inte ser förändringarna komma.)

Svenskt Näringslivs tidigare vice VD Janerik Larsson, som har en stående kolumn på ledarsidan. Han har beskrivits som “Den dolde mästaren i frihetlig opinionsbildning” av Dick Erixon, chefredaktör för Sverigedemokraternas webbtidning Samtiden. Larsson är listad som rådgivare åt både Timbro och Prime Weber Shandwick, en PR-koncern som sköter kommunikation åt oljebolaget ExxonMobil.

I mitten av januari skrev Larsson kritiskt om hur “klimatnödlägets lobbyister” tvingar politiken till mer omfattande klimatåtgärder. Bara två veckor senare menar Larsson istället att inte heller företag ska ta ansvar för miljöfrågor. I somras hänvisade han till en artikel om FN:s klimatpanel IPCC skriven av Klimatupplysningen – Sveriges största organiserade nätverk av klimatförnekare – med orden ”Klimatpanelens rapport är ett ovetenskapligt hafsverk”.

Listan över klimatskeptiker hos SvD Ledare kan göras ännu längre. Lena Andersson skapade i fjol rubriker med en illa underbyggd krönika där hon med tendentiösa källor anklagade media för att driva en “alarmistisk” klimatagenda. Andersson nämner även att summeringen av IPCC:s rapport medvetet bortser från naturliga orsaker till klimatförändringarna och att den fullständiga rapporten inte visar att extrema väderförhållanden ökat i intensitet. Båda påståendena motbevisas genom att läsa rapporterna i fråga. Andersson skriver även för den Svenskt Näringslivskopplade miljötankesmedjan EPHI.
SvD har fått extra mycket uppmärksamhet för publiceringarna av internationella klimatdebattörer med förnekarsympatier. Danske Björn Lomborg, som skrivit för SvD i många år samt gett ut en bok på Timbros förlag, har länge försökt förminska allvaret med global uppvärmning. Lomborg är knuten till organisationen Hoover Institution som mottar enorma donationer från fossilindustrin.

 
Senast ändrad:
Så om man valt politiker och gett dem mandat att genomföra någonting och tror och litar på att de genomför det så är det ändå rimligt av dem att strunta i det för att istället ge lite valfläsk. Då vet jag.

Själv är jag övertygad om att befolkningen i Sverige faktiskt tror att vi uppfyller Parisavtalets villkor och bara inte vill att vi ska göra ytterligare åtgärder, och om man läser inlägg, även hysteriska och korkade inlägg, så verkar många tro att Sverige gör mycket för koldioxidutsläppen och nu är det dags för någon annan att göra någonting. De har inte insett att Sverige gör mycket lite jämfört med andra länder just nu (och dessutom orsakar utsläppen i Indien och Kina som de upphetsat tjatar om) och inte ens uppfyller sina löften.

Om folkviljan förändras så är det rimligt att även politiken förändras ja. Det tycker jag är aktuellt även för kärnkraften t ex, att vi skulle kunna ha en ny folkomröstning om det eftersom så mycket förändrats sedan förra beslutet.

Jag tror dock att du har helt rätt i att gemene men tror att Sverige är mycket bättre än vad vi är. Och då är min åsikt att det inte är så strategiskt att ropa på att politikerna inte gör sitt jobb, utan att också KRAFTIGT upplysa folket om hur sanningen faktiskt ser ut. Det enda jag egentligen "anmärkt" på i ditt resonemang är det som jag tyckte flyttade för mycket fokus från folket till politikerna, när du skrev ungefär att den enskilde människan inte kan göra något utan det är politikerna som måste fixa lösningen. Och jag menar då att det ligger ett JÄTTESTORT ansvar hos oss som enskilda medborgare att ta till oss av problematiken som vi är med och orsakar, och accepterar att vi kommer att drabbas av konsekvenser som vi kommer att uppleva som negativa, när de som har makt att förändra på system- och samhällsnivå fattar de beslut som behöver fattas. Det är inte "någon annans" problem som jag som individ kan skjuta över till politiker och företagare, jag är också en del av både problem och lösning.

Du menar (om jag tolkat dig rätt) att acceptansen redan finns, så det är bara för att politikerna att agera, och jag menar att acceptansen inte finns tillräckligt, och tyvärr även verkar minska. I övrigt är vi överens, både om att vi som land behöver bli bättre och att det inte räcker med de enskilda valen man gör själv i sin vardag.
 
Om folkviljan förändras så är det rimligt att även politiken förändras ja. Det tycker jag är aktuellt även för kärnkraften t ex, att vi skulle kunna ha en ny folkomröstning om det eftersom så mycket förändrats sedan förra beslutet.

Jag tror dock att du har helt rätt i att gemene men tror att Sverige är mycket bättre än vad vi är. Och då är min åsikt att det inte är så strategiskt att ropa på att politikerna inte gör sitt jobb, utan att också KRAFTIGT upplysa folket om hur sanningen faktiskt ser ut. Det enda jag egentligen "anmärkt" på i ditt resonemang är det som jag tyckte flyttade för mycket fokus från folket till politikerna, när du skrev ungefär att den enskilde människan inte kan göra något utan det är politikerna som måste fixa lösningen. Och jag menar då att det ligger ett JÄTTESTORT ansvar hos oss som enskilda medborgare att ta till oss av problematiken som vi är med och orsakar, och accepterar att vi kommer att drabbas av konsekvenser som vi kommer att uppleva som negativa, när de som har makt att förändra på system- och samhällsnivå fattar de beslut som behöver fattas. Det är inte "någon annans" problem som jag som individ kan skjuta över till politiker och företagare, jag är också en del av både problem och lösning.

Du menar (om jag tolkat dig rätt) att acceptansen redan finns, så det är bara för att politikerna att agera, och jag menar att acceptansen inte finns tillräckligt, och tyvärr även verkar minska. I övrigt är vi överens, både om att vi som land behöver bli bättre och att det inte räcker med de enskilda valen man gör själv i sin vardag.
Alltså just denna långa tråd av diskussion startade iom att jag ansåg att om man brydde sig om klimatet så måste man betrakta det som en valfråga...

Medan den andra personen (uppfattade jag det som) ansåg att det inte var en valfråga utan enbart handlade om individens agerande i sin personliga sfär. Tex inte resa eller inte klippa gräset.

Men sure, upplysa folket, det finns absolut föreningar och organisationer som försöker upplysa media om att de inte gör sitt jobb också, om att de behöver vara tydligare i sin rapportering och som skriver insändare och artiklar osv. Rockström skriver artiklar till exempel.

Så för att vara tydlig (jag kan ju inte skriva en lista i varje inlägg i varje diskussion, men jag kanske borde lägga det som en permanent rad)

Jag tycker att individen ska agera för klimatet -det inkludera reflektera över klimatet när de röstar
Jag tycker att politikerna ska agera för klimatet
Jag tycker att journalisterna ska berätta om klimatet, tex om de har en dödlig värmebölja med torka -att då visa döda skördar eller uttorkade floder, inte glada barn i fontäner. (var en diskussion nyligen) och om huruvida Sverige fyller sina löften.
Jag tycker att företag ska agera för klimatet av sig själva och
jag tycker att det ska finnas regleringar som gör att företag agerar för klimatet och jag tror det är till fördel för företagen i ett land att ha det, när det sedan gäller internationell konkurrens i framtiden.
Jag tycker att EU ska agera för klimatet.

Kommer du på någon jag missat? Ja då tycker jag de ska agera för klimatet.

Betyder att jag tycker det här att jag inte planterar träd i trädgården eller inte har en liten äng, nope, för det har jag.
Betyder det att jag har en liten äng att jag inte skrivit till kommunen och hyresvärden och näraliggande organisation? nope för det har jag. osv. Betyder detta att jag inte tjafsat med lokalpolitikerna? nope för det har jag. Betyder det att jag gör mer än någon annan? NOPE, är jag duktig NOPE! (jag är lite sämre än de flesta, även medelsvenskar, jag kör bil tex, jag tänker säkert flyga någon gång något år. Äter kött (inte alltid).) Är jag ens duktig jämfört med vänner NOPE. (de åker tåg till släktingar i södra Europa och cyklar med två barn efter sig på semestrarna tex och är vegetariska.)
 
Senast ändrad:
Ja jag tycker nog det känns som att du är så negativ till att det går att göra något att du nästan sitter på sidan som är för att ingenting bör göras, eller ens får göras om inte hela befolkningen kastar sig utanför riksdagshuset och tigger och ber. Du menar säkert inte så men tex om jag satt vid middagsbordet och hörde det där skulle jag nog absolut boka min andra Thailandsresa vid gott mod om att det ändå inte spelar någon roll. Rent av med bättre samvete om det var någon som struntade i klimatet helt.

När det gäller företag så är det absolut ett fenomen att de inte vill ha strängare regler, någonsin, om någonting, samtidigt som det historiskt sett visat sig att de oftast reagerar mycket bra och snabbt på strängare regler och ibland rent av drar fördel av dem. Självklart säger de inte att de är förberedda på att ändra sig och självklart presenterar de alltid värsta scenariot för att slippa ändra sig. Det är så med alla regleringar även inom tex internetsäkerhet. Om vi inte skulle införa regler för företag för att de strävade emot så skulle vi fortfarande vara kvar på 80-talets nivå av utsläpp rakt i sjön.

Det är bara det att det tydligen är så att just regleringar på grund av klimatet är onödiga och borde kräva folkomröstningar men andra regleringar är ok att bara genomföra eftersom man vet att de är bra?

Jag är tyvärr lite pessimistisk just nu eftersom jag upplever en backlash i intresset för miljöpolitik, när vi snarare skulle behöva öka takten. Men det betyder inte att jag tycker att inget går att göra, eller att vi inte ska fortsätta kämpa! Det är snarare en fråga om taktik, och kommunikation. Du upplever att min argumentation leder till att det inte spelar någon roll vad man gör, och jag upplever å min sida samma sak med din argumentation - att det är ju inte jag som individ som ska/kan lösa våra miljöproblem, det är politikerna. Alltså kan jag boka en resa med gott samvete, för det är inte jag som individ som är problemet utan det är ett systemproblem.

Så vi resonerar olika, och det är därför det är så viktigt tycker jag att diskussionen hålls levande, inte bara på siffernivå om hur mycket temperaturen stiger och kurvnivå om hur många fler katastrofer som sker, utan också på den mänskliga nivån. Hur vi får fler människor att se sin egen roll i både problem och lösning.

Sedan är nog din bubbla antagligen läsande av ledarsidorna på Svenskan som tydligen är extremt negativa till klimatarbete och ibland förnekande om att ett problem finns. I kontrast till klimatrapporteringen i själva tidningen som är normal.
https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-varfor-sar-svd-tvivel-om-klimatforskningen/ (tog ett exempel bara)

Eller
https://supermiljobloggen.se/nyhete...juNMuIPgbA5bcclGHTr8Y3vRXQo9ZZhbJs4Qdpyi6oGyM
(vilket är väldigt sorgligt eftersom Timbro inte alls är en aktör som jag sett som negativ och ovetenskapligt lagd tidigare (snarare en som jag för 10-15 år sedan beundrade) och Svd ledare skulle jag annars ha tänkt som raka och inte fantasifulla och konspirationsteoretiska wowo gubbar och gummor. Men det är de tydligen. Högern (dit jag hört länge, men tja jag tror faktiskt på vetenskap och är rationell och de verkar inte vara det längre.) verkar gå åt irrationella konspirationsteorier och vetenskapsförnekelse. Man kan bara hoppas att så många välutbildade ekonomer och ingenjörer kan ta sina hjärnor i anspråk och vända den här wowo trenden och inse att framtiden för företag är att gå före i miljöfrågor inte släpas efter kicking and screaming, se på Facit för de som inte ser förändringarna komma.)

Nej, det är inte svenskans ledarsidor som gett mig den syn jag har. Men dina exempel tycker jag stödjer min känsla av att något faktiskt hänt i samhällsdebatten, att tongivande delar som tidigare var en positiv kraft nu har börjat så tvivel och snarare spär på den här ökande tanken att "vi svenskar har minsann gjort nog, nu ska vi sluta oss och se till våra egna fyra väggar". Jag nämnde Ulf Kristerssons uttalande tidigare (han sa för några veckor sedan i en intervju ungefär att i hans politik ska svenskarna inte behöva ställa om), att jag tycker att det känns oroväckande att han och hans rådgivares uppfattning är att det är just vad folket vill höra (annars hade han inte uttryckt sig så). Jag hade faktiskt en mer positiv syn på ett ökande intresse för miljöpolitik för ett par år sedan, än idag då jag har en dålig känsla. Å andra sidan så har tekniken gått framåt, så min förhoppning är att vi totalt sett går mer framåt än bakåt i alla fall.
 
Jag är tyvärr lite pessimistisk just nu eftersom jag upplever en backlash i intresset för miljöpolitik, när vi snarare skulle behöva öka takten. Men det betyder inte att jag tycker att inget går att göra, eller att vi inte ska fortsätta kämpa! Det är snarare en fråga om taktik, och kommunikation. Du upplever att min argumentation leder till att det inte spelar någon roll vad man gör, och jag upplever å min sida samma sak med din argumentation - att det är ju inte jag som individ som ska/kan lösa våra miljöproblem, det är politikerna. Alltså kan jag boka en resa med gott samvete, för det är inte jag som individ som är problemet utan det är ett systemproblem.

Så vi resonerar olika, och det är därför det är så viktigt tycker jag att diskussionen hålls levande, inte bara på siffernivå om hur mycket temperaturen stiger och kurvnivå om hur många fler katastrofer som sker, utan också på den mänskliga nivån. Hur vi får fler människor att se sin egen roll i både problem och lösning.





Nej, det är inte svenskans ledarsidor som gett mig den syn jag har. Men dina exempel tycker jag stödjer min känsla av att något faktiskt hänt i samhällsdebatten, att tongivande delar som tidigare var en positiv kraft nu har börjat så tvivel och snarare spär på den här ökande tanken att "vi svenskar har minsann gjort nog, nu ska vi sluta oss och se till våra egna fyra väggar". Jag nämnde Ulf Kristerssons uttalande tidigare (han sa för några veckor sedan i en intervju ungefär att i hans politik ska svenskarna inte behöva ställa om), att jag tycker att det känns oroväckande att han och hans rådgivares uppfattning är att det är just vad folket vill höra (annars hade han inte uttryckt sig så). Jag hade faktiskt en mer positiv syn på ett ökande intresse för miljöpolitik för ett par år sedan, än idag då jag har en dålig känsla. Å andra sidan så har tekniken gått framåt, så min förhoppning är att vi totalt sett går mer framåt än bakåt i alla fall.

Jag tänker att det till stor del är ett systemproblem när vi inte får fler individer att ta ett större ansvar, dels att faktiskt kunna göra det och sedan att de faktiskt gör det. De där som förnekar hela problemet, tänker att det alltid är nån annan som ska göra saker, eller inte vill kanske vi inte når ändå, eller rättare sagt där är det kunskap om både utmaningen och effektiva insatser som måste igenom först.
 
Sen ska man inte förakta ekonomiska incitament som drivkraft att göra bättre. Det har i alla fall till del påverkat mig att undersöka olika sätt att göra bättre. (Att sedan vare sig kollektivt resande,
elbil eller solceller har visat sig möjliga inom de ramar som just jag har att tillgå är en annan fråga, men det drev fram att söka kunskap på en detaljerad nivå.)

Energibesparingsåtgärder av olika art ser däremot lovande ut. Och de är definitivt drivna av ekonomiska incitament och risker.
 
Jag är tyvärr lite pessimistisk just nu eftersom jag upplever en backlash i intresset för miljöpolitik, när vi snarare skulle behöva öka takten. Men det betyder inte att jag tycker att inget går att göra, eller att vi inte ska fortsätta kämpa! Det är snarare en fråga om taktik, och kommunikation. Du upplever att min argumentation leder till att det inte spelar någon roll vad man gör, och jag upplever å min sida samma sak med din argumentation - att det är ju inte jag som individ som ska/kan lösa våra miljöproblem, det är politikerna. Alltså kan jag boka en resa med gott samvete, för det är inte jag som individ som är problemet utan det är ett systemproblem.

Så vi resonerar olika, och det är därför det är så viktigt tycker jag att diskussionen hålls levande, inte bara på siffernivå om hur mycket temperaturen stiger och kurvnivå om hur många fler katastrofer som sker, utan också på den mänskliga nivån. Hur vi får fler människor att se sin egen roll i både problem och lösning.

Ok jag blir väldigt förvånad över att du uppfattar mig som att jag tycker att bara politikerna ska göra någonting. I så fall kanske du tänker på enstaka inlägg och inte diskussionen i tråden i allmänhet.

Jag har ju tex i tråden ansetts vilja tvinga folk att cykla längs en landsväg i -25 grader och det måste väl ändå räknas som en individuell insats att cykla. (sedan kanske jag inte varit supertydlig med att jag själv cyklar (ned till -20 grader i alla fall, har bara enstaka gång cyklat kallare för det blir inte kallare här så ofta) och åker tåg mestadels och inte flugit på någon semester på många år (samtidigt är det ingen större insats från min sida för jag gillar att cykla och åka tåg och tycker om att semestra i Sverige.) och som sagt mailtjatar på politiker, media, parkförvaltning.)

Vad jag sagt och försökt vara tydlig med är att det inte Bara kan vara en individuell sak och inte ens till största delen en individuell sak. Utan det är snarare är helt centralt att politiker drar sitt strå till stacken och att klimatet därför är en mycket relevant valfråga (och företag, organisationer, media, EU, FN osv osv, som jag sa att jag skulle lägga till hädanefter för tydlighet).

Nej, det är inte svenskans ledarsidor som gett mig den syn jag har. Men dina exempel tycker jag stödjer min känsla av att något faktiskt hänt i samhällsdebatten, att tongivande delar som tidigare var en positiv kraft nu har börjat så tvivel och snarare spär på den här ökande tanken att "vi svenskar har minsann gjort nog, nu ska vi sluta oss och se till våra egna fyra väggar". Jag nämnde Ulf Kristerssons uttalande tidigare (han sa för några veckor sedan i en intervju ungefär att i hans politik ska svenskarna inte behöva ställa om), att jag tycker att det känns oroväckande att han och hans rådgivares uppfattning är att det är just vad folket vill höra (annars hade han inte uttryckt sig så). Jag hade faktiskt en mer positiv syn på ett ökande intresse för miljöpolitik för ett par år sedan, än idag då jag har en dålig känsla. Å andra sidan så har tekniken gått framåt, så min förhoppning är att vi totalt sett går mer framåt än bakåt i alla fall.

Ja alltså skickliga Timbro (som som sagt var riktigt aktuella och smarta och liberala för 15 år sedan) och liknande organisationer och oljebolagen har tydligen lagt in en extremt massiv lobbying runt det här. Där de blandar klimatförnekelse med hat mot vindkraft eller miljöpartiet och ställer kärnkraft mot miljö och ställer miljöarbete mot klimatarbete osv så de sås total förvirring och förtvivlan-splittring. Samtidigt som cyklisthatet har nått oanade höjder. Jag har nu någon vecka nästan misstänkt att det trummats upp troll som förnekar klimatet i olika varianter under varje artikel DN, Svd, Aftonbladet eller Expressen lägger upp. De är väldigt snabba på att kommentera.

(och det är så extremt synd och förvånande att Sveriges näringsliv som borde vara hårda, iskalla, rationella, vinstinriktade här plötsligt blir mjuka och vetenskapsförnekare.)
 
Senast ändrad:
De människor som jobbar på våra företag har rösträtt. Det är en väldigt vanlig uppfattning att man önskar mindre inblandning av politiken och mer fri marknad, är min bild. Långt ifrån alla såklart, och det finns en särskild klick bland svenska företag som skulle tjäna på hårdare regler så de efterfrågar det. Dock i så fall på hela marknaden, som EU, inte att endast svenska företag ska ha hårdare regler och konkurrera med företag som har slappare regler.m,
Sedan är det ju företagens sak att önska friare marknad och färre regler och myndigheter och politikers sak att sätta regler och reglera marknaden. Om företagen verkligen fick fri marknad utan regleringar skulle det bli oligopol och monopol, (vilket inte är en fri marknad, utan hindrar små företag och innovation) teknikutvecklingen skulle stå still och alla, inklusive företagen, skulle förlora på det.

Sedan kan det ju vara en fördel för ett företag om deras land har gått före med hårdare regler om man är ganska säker på att de andra länderna måste följa efter. Men såklart om man tror att de andra länderna inte kommer följa efter så är det ju en nackdel (om man inte kan vända det till en fördel med marknadsföring eller tänker på att aktieägarnas barnbarn kanske behöver leva) och det kan säkert finnas fördelar med att vara sist på att behöva anpassa sig också och skjuta på den kostnaden till senare.
 
Ja, vi ska nog sätta ganska lite hopp till företagsledare som VD och ledning, som lyder under ägarnas direktiv och ofta aktiebolagslagen där egna värderingar och intressen inte ska väga in i beslut och genomföranden.

De som på riktigt kan styra är ägarna, och där finns väldigt många av oss representerade bland annat genom våra pensioner. Men handen på hjärtat, hur många är det som köpt aktier som gjort det med medvetenhet om det ägaransvar som följer med?
Det har varit ett känt problem länge, övergången från att privatpersoner och organisationer äger aktier och har ett intresse i ett företag till att pensionsfonderna och andra fonder går som hajstim genom aktiemarknaden. Pensionsfonderna var ju kända för att inte bry sig någonting alls om företagen och inte ha någon accountability till de många ointresserade som hade sina pensioner i dem. Så det var oro att systemet skulle komma hit redan innan det gjorde det och nu har vi det. Det blir ju en hårdare mer kortsiktig syn på företagen än den tidigare lite långsiktigare där även majoriteten aktieägare kunde vara intresserade av återinvesteringar på ett annat sätt.
 
Jag ser de enorma köerna på Arlanda och andra europeiska flygplatser som ett bevis på att många saknar antingen vilja att bidra eller förmåga att ta in enkla budskap. Får lite folkallergi av en del av intervjuerna man hört från eländet.

En resa tur och retur Thailand för familj på 4 = 5 ton koldioxid. En dieselbil släpper på 2000 mil ut 2,5 ton koldioxid.

På en eller två veckor har ena familjen bränt dubbel mängd fossilskit som någon som behöver ta sig till och från jobbet i ett helt år med dieselbil gör.

Ändå köper man elbil, är stolt över sin insats för miljön och står där och köar flera gånger om året till nästa hägrande långtbortistan-destination som inte har ett dugg med basalt förvärv att göra.
Ja, samtidigt förstår jag människorna som står där och liksom inte riktigt vet bättre och har panik just nu, mer än jag förstår snyftreportagen som bryr sig så himla mycket. Men iofs vill väll Expressen o SVT också ha goodwill och liksom inte nämna elefanten i rummet. Det är ju aldrig snyggt att slå på den som redan har det svårt.
 
Det har varit ett känt problem länge, övergången från att privatpersoner och organisationer äger aktier och har ett intresse i ett företag till att pensionsfonderna och andra fonder går som hajstim genom aktiemarknaden. Pensionsfonderna var ju kända för att inte bry sig någonting alls om företagen och inte ha någon accountability till de många ointresserade som hade sina pensioner i dem. Så det var oro att systemet skulle komma hit redan innan det gjorde det och nu har vi det. Det blir ju en hårdare mer kortsiktig syn på företagen än den tidigare lite långsiktigare där även majoriteten aktieägare kunde vara intresserade av återinvesteringar på ett annat sätt.

Fast även privatpersoner som betraktar aktiemarknaden som ett casino istället för ett sätt att deläga och förvalta företag är ett problem på liknande sätt. Jag tänker att millisekundhandel och kortsiktigt ägande borde straffas på något sätt, för att styra mot det aktiemarknaden kan bidra positivt med.
 
Och det är precis det jag säger, att politiken därför måste handla om riktad omställning där försörjning garanteras. Till exempel genom omskolning eller basinkomst.


Och återigen kommer vi tillbaka till ekonomisk trygghet. Som staten skulle kunna garantera, så att vanliga människors trygghet inte skulle balansera på företagens kortsiktiga vinster.
Jag är nog mer inne på att vi måste ta all lågt hängande frukt vi hittar och att samhällsomvandlingar från scratch skulle ta för lång tid och om det visade sig ha saker som inte alls fungerade skulle det ta ännu längre tid och människor skulle kunna råka illa ut. (tar för lång tid att bygga en ny stad på en annan plats, plantera träd överallt du kan i den du har osv)

Utan det får man väl se vart man hamnar helt enkelt. Tycker ofta att det är enklare och snabbare att ta det som funkar och ändra på det som inte funkar. Lansera skatter och subventioner som gynnar miljö, landsätta genomförda transportutredningar och alla andra utredningar som kommit fram till lösningar omedelbums. Se vart man hamnar och vad mer man kan göra därifrån och fortsätta så. Speciellt som folk verkar väldigt nöjda som det är nu, med marknadsekonomi osv (om än inte med vissa privatiseringar) och motsvarande kostnadsmässiga insats som under Corona hade räckt extremt långt även för klimatet. Om det sedan faller sig så att det verkar lönsamt och gynnsamt med ngt slags trygghetssystem så blir det så och då är det i en punkt då många tycker det och det är väl testat. (själv tror jag tyvärr inte på tex medborgarlön eller basinkomst men kan alltid övertygas med rationella argument om det finns sådana i framtiden.)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Äldre http://nyheteridag.se/nytt-sd-rekord-i-sentio-pa-otroliga-269-procent-moderaterna-stortdyker-till-samsta-nagonsin/ SD ( 26,9 )och C (...
Svar
19
· Visningar
1 657
Senast: Blue
·
Kropp & Själ Postar här på buke för att se om det finns någon med sjukdomen eller som känner till den. Jag söker men ljus och lykta för att få hjälp...
2 3 4
Svar
70
· Visningar
27 917
Senast: lewellyn
·
Hästvård Detta stod i dagens lokaltidning hos oss sedan ett större stall i länet drabbats av kvarka/kvarkaliknande symtom. "Livsfarlig...
2
Svar
35
· Visningar
6 902
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Bildtråden
  • Lön - hovslagare??

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp