Pendling

[Enya]

Hur ser ni på pendling till och från jobb (och annat)? Är det för er en sådan plåga att ni enbart vill ha jobb på hemorten eller är det kanske en naturlig del av er vardag?

För mig känns pendling bra, jag gillar lugnet och känslan av att kunna bara finnas en stund. Som stressad har det varit si och så med den känslan ibland, men överlag så älskar jag det. Jag har dock den senaste tiden märkt att folk utanför Skåne faktiskt reagerar på pendling och tiden det kan ta. Är det en vanesak, att vi i Skåne har bättre pendlingsmöjligheter än en del andra ställen?

Tågresorna mellan Lund och Nyköping på mellan 3,5 och 4 timmar känns lugnande på något vis och om dygnet hade varit längre hade jag nog fixat så lång restid också. Nu är det ju rent omöjligt som dygnet ser ut nu, men just det där lugna befriande gillar jag.
Nu ska jag till Nyköping igen och jag ser inte bara fram emot att återse min favoritstad utan även mot tågresorna!
Är det verkligen så konstigt att gilla pendling?

 

[Jeffery]

Är det en vanesak, att vi i Skåne har bättre pendlingsmöjligheter än en del andra ställen?

Skåne är väl det område i Sverige som har allra bäst pendlingsmöjligheter.
Stockholm hade kunnat konkurera om inte Mälaren effektivt hade delat regionen i två delar.

I stora delar av Sverige finns det dessutom inget rimligt alternativ till att pendla på annat sätt än med bil.

 

[Tassetass]

Jag förstår på sätt och vis de som gillar det, men för egen del föredrar jag helt klart att behöva lägga så lite tid på transport som möjligt. När jag bodde i Umeå gick jag en över vacker gammal träbro och en bit längs älven till jobbet, tog ungefär tio-tolv minuter och var verkligen helt perfekt. Att ha 300 meter älv mellan mig och den sida av stan där jobbet låg gjorde att det kändes längre bort än vad det var.

Nu har jag ungefär fem kilometer till skolan, inga problem när jag kan cykla (tar inte ens en kvart), men ett helvete när det inte är cykelföre och det numer - i och med linjeändringar - tar minst 35-40 minuter om jag måste ta bussen. Då går jag hellre, det tar 45 min.

Mer än en timme vill jag inte lägga på att bara transportera mig till och från min sysselsättning, för mig är det bara bortkastad tid.

 

[tanten]

Jag har många gånger haft en timme elelr mer till jobbet och faktuiskt tyckt det var skönt.

Har man ett stressigt elelr på annat sätt krävande jobb är pendlingstiden det andrum man får för att stänga dörren om jobbet och komma hem. Inget jobb med hem och inget hem med till jobbet.
Jag har också jobbat så att jag kunnat använda restid till jobb.

Jag betraktade mina timslånga tågresor som "stöldsäker tid". Ville jag inte bli störd kunde jag sätta telefonen på ljudlös och vara onåbar.

Jag lever itne längre så att varje minut är dyrbar och måste utnyttjas. Vad är skillnaden mellan att dega på ett tåg eller framför datorn när man är trött efter jobb?

 

[Raderad medlem 19815]

Hur ser ni på pendling till och från jobb (och annat)? Är det för er en sådan plåga att ni enbart vill ha jobb på hemorten eller är det kanske en naturlig del av er vardag?

För mig känns pendling bra, jag gillar lugnet och känslan av att kunna bara finnas en stund. Som stressad har det varit si och så med den känslan ibland, men överlag så älskar jag det. Jag har dock den senaste tiden märkt att folk utanför Skåne faktiskt reagerar på pendling och tiden det kan ta. Är det en vanesak, att vi i Skåne har bättre pendlingsmöjligheter än en del andra ställen?

Tågresorna mellan Lund och Nyköping på mellan 3,5 och 4 timmar känns lugnande på något vis och om dygnet hade varit längre hade jag nog fixat så lång restid också. Nu är det ju rent omöjligt som dygnet ser ut nu, men just det där lugna befriande gillar jag.
Nu ska jag till Nyköping igen och jag ser inte bara fram emot att återse min favoritstad utan även mot tågresorna!
Är det verkligen så konstigt att gilla pendling?

Jag har 45 min mellan hemmet och jobbet, dörr till dörr. Visst är det skönt att ha en stund då jag kan läsa vilket jag har svårt att hinna med annars, men samtidigt tar det ju tid ifrån min familj och främst mina barn. Det är nog det många ogillar med pendling, att det ofta blir ett himla meck att få ihop sina jobbtider med barnens förskoletider så att de slipper alltför långa dagar och man kan umgås lite.

Mina kompisar i Lund har 5 resp 15 minuter med cykel till jobbet. Det känns som en dröm att ha det så.

 

[FeatherCloud]

Jag har 40-60 minuter enkel väg till/från jobb. Åker buss eller cyklar (tar lika lång tid oavsett). Jag har bara jobbat i knappt 3 månader, men är redan trött på pendlingstiden.
Jag älskar det lilla huset vi hyr på landet, men jag hatar att det ska behöva försvinna nästan 2 timmar av min dyrbara fritid till att ta sig iväg och hem. Det går an, eftersom jag kan lyssna på någon intressant podd under tiden, och om jag cyklar så får jag dessutom dagens motion avklarad, men jag längtar på ett sätt till hösten när vi ska flytta till stan, då jag istället får 10 minuters cykelväg till jobbet.

Jag har haft 7,5 mil enkel vägs bilkörning till jobbet också, och det var ett rent helvete. Det var skönt att få de 2 timmarna/dag för mig själv i bilen, men hemskt att man inte kunde kombinera tiden med något annat. Mådde inte alls bra av det. Idealet för mig vore att ha max en halvtimme enkel väg.

Långa tågresor däremot tycker jag jättemycket om. Men då räknar jag med att det är något som bara sker någon gång ibland. Har åkt en del mellan Linköping och Lund/Malmö senaste halvåret och det är riktigt sköna resor, så länge man får plats i tyst kupé. Hade kanske gått an att veckopendla en sån sträcka eftersom det är så smidigt med tågresan, men aldrig varje dag!

 

[aprilmaj]

Jag är en van pendlare sedan många år. Så länge det gäller allmänna kommunikationer så tycker jag pendlandet är helt ok. Man kan sova, läsa, lyssna på musik - ja, helt enkelt slappa. Det är ett bra sätt att varva ner efter arbetet. Jag lämnar jobbet på tåget helt enkelt.

Däremot skulle jag tycka det var jobbigt att bilpendla längre sträckor. Det skulle inte innebära avkoppling på samma sätt.

 

[lady_vip]

Jag har en timme enkel väg till jobbet och mår faktiskt mycket bättre sedan jag började pendla. Men jag tycker ändå det är drygt.

 

[Tassetass]

Jag har många gånger haft en timme elelr mer till jobbet och faktuiskt tyckt det var skönt.

Har man ett stressigt elelr på annat sätt krävande jobb är pendlingstiden det andrum man får för att stänga dörren om jobbet och komma hem. Inget jobb med hem och inget hem med till jobbet.
Jag har också jobbat så att jag kunnat använda restid till jobb.

Jag betraktade mina timslånga tågresor som "stöldsäker tid". Ville jag inte bli störd kunde jag sätta telefonen på ljudlös och vara onåbar.

Jag lever itne längre så att varje minut är dyrbar och måste utnyttjas. Vad är skillnaden mellan att dega på ett tåg eller framför datorn när man är trött efter jobb?

Jag hade också ett väldigt stressigt jobb och just därför tyckte jag det var så skönt att tämligen omgående efter att arbetsdagen var slut kunna gå över den där bron och lämna jobbet på andra sidan.

För mig är det stor skillnad på att dega framför datorn hemma eller dega på ett tåg, buss eller i en bil. Degar jag framför datorn kan jag göra precis vad som faller mig in, i ett transportmedel är jag fast. På den mörka delen av året gjorde det också stor skillnad att vara hemma snabbt och kunna krama ur så mycket dagsljus som möjligt. Jag hade kollegor som slutade samtidigt som jag men var hemma en eller en och en halv timme efter mig, då hade jag redan hunnit ut och springa eller göra något annat trevligt.

Dock spelar det säkert in att jag överhuvudtaget inte gillar att vistas i trafiken, det är liksom inte ett dugg avkopplande för mig. Att gå däremot, det är avkopplande, men då är det en smula opraktiskt att ha alltför långt till jobbet.

 

[frej]

Jag bor i den landsändan där pendling med bil är enda alternativet precis som @Jeffery nämner i sitt inlägg
Jag tillbringar ungefär en timme på vägen både till och från jobbet
På vägen till jobbet hinner jag fundera på jobb och vad som ska hända under arbetersdagen mm , på vägen hem hinner jag stressa av...
Så jag ser det inte som något större bekymmer att pendla
Givetvis skulle det ibland vara skönt att hoppa på ett tåg då det står minus 40 på termometern eller är snor halt men det lär dröja...

 

[lil-sis]

Hur ser ni på pendling till och från jobb (och annat)? Är det för er en sådan plåga att ni enbart vill ha jobb på hemorten eller är det kanske en naturlig del av er vardag?

För mig känns pendling bra, jag gillar lugnet och känslan av att kunna bara finnas en stund. Som stressad har det varit si och så med den känslan ibland, men överlag så älskar jag det. Jag har dock den senaste tiden märkt att folk utanför Skåne faktiskt reagerar på pendling och tiden det kan ta. Är det en vanesak, att vi i Skåne har bättre pendlingsmöjligheter än en del andra ställen?

Tågresorna mellan Lund och Nyköping på mellan 3,5 och 4 timmar känns lugnande på något vis och om dygnet hade varit längre hade jag nog fixat så lång restid också. Nu är det ju rent omöjligt som dygnet ser ut nu, men just det där lugna befriande gillar jag.
Nu ska jag till Nyköping igen och jag ser inte bara fram emot att återse min favoritstad utan även mot tågresorna!
Är det verkligen så konstigt att gilla pendling?

Jag har pendlat nästan hela livet, även när jag bodde i Stockholm.

Kan man sitta på samma tåg eller buss hela vägen så kan man ju sova, läsa eller något sådant.

Nu måste jag de flesta dagarna köra och det är ju ganska trist, speciellt eftersom jag kör hela dagarna på jobbet sen.

Försöker lyssna på ljudböcker och använda tiden till något vettigt. Äter frukost i bilen.

Jag har ju inte så mycket att välja på. Att vi har hästarna hemma gör ju att slipper åka till stallet iaf

Har 10 mil enkel väg och det försvinner ganska många timmar per dag på att åka. Jag har därför valt ett schema med längre men färre dagar på jobbet. När jag kan så samåker jag med sambon och då kan jag sova eller prata och så kör han mycket snabbare än mig så restiden blir betydligt kortare. Åker även tåg drygt halva sträckan när tiderna passar.

 

[Karfitsa]

Pendlar 45 min X 2 varje dag. Helt OK att hoppa på bussen och inte behöva bry sig. Tar jag bilen tar det 25 min, men jag föredrar bussen. Åtminstone på vintern.

 

[MissFideli]

För mig beror det på. Jag pendlade förr, 2,5 mil. Inte så långt, men det var först lokaltåg, sen tunnelbana, sen lokaltåg. Byten är känsliga, vilket stressade mig. Jag pendlar hellre med få färdsätt i så fall.

 

[Sar]

Pendling stjäl min barntid så det undviker jag. Har turen att bo nära både jobb och förskola och det ger ett stort mervärde!

 

[Kilauea]

Jag orkar inte daglig pendling om det är för lång tid (mer än 30 min). Det tar för mycket av min hemma-tid och tar min ork från att orka nåt.
Pendlade 6 mil enkel resa i några år och det slutade med att jag till sist flyttade till jobb-staden


Nu ska jag börja veckopendla, fast det är inte hela veckor utan 3-4 sammanhängande dagar. Kommer dessutom bo hos mamma så det tror jag blir mer än ok. Sen vill jag och sambon ha barn så räknar med att det blir i max ett par år.

 

[Myrten]

Vanligen har jag ca 10-15 minuter med bil eller 15-20 minuter med buss till jobbet. Jag kör dock en omväg och lämnar mina hundar hos hundvakten. Den tiden är helt ok.

Just nu pendlar jag till Stockholm och det är jobbigt! 2-2,5 timmar enkel väg med bil, buss, pendeltåg och tunnelbana. Är borta 14 timmar om dagen. Men jag har själv valt det för jag vill vidare jobbmässigt. Om det blir fortsättning måste jag ompröva mitt boende. Nu står jag ut för att det är under begränsad tid.

 

[mooi]

Jag har 5,5 mil till jobbet med bil (enkel väg). Jag börjar tröttna på att pendla, det är dyrt (bränslekostnader) och det snor av min tid. Men detta är inte permanent utan kommer förhoppningsvis ändras om något år. Jag har en lite osäker framtid där jag inte vet om jag ska börja plugga igen (och då blir det flytt oavsett) eller om jag ska jobba vidare med det jag gör, och ska jag jobba vidare så blir det nog flytt ändå för jag vill ha närmare till jobbet.

Slutsats: Jag är trött på pendling, även om inte min är så vansinnigt lång tid, och i framtiden vill jag ha närmare till jobbet.

 

[Silver Girl]

Jag har alltid bott inom 5-20 min på cykel från jobbet och tycker det är lagom. Jag slipper köra bil när jag jobbat natt och är trött, jag slipper passa busstider och kan använda flextiden till att både stanna kvar eller gå tidigt när det behövs.
Jag skulle kunna tänka mig bilpendla runt 20-25 min om jag någon gång i framtiden köper hus (tiden kan ju lätt bli 45-60 min vintertid om man ska skotta uppfart och köra i snöstorm, därför är det maxtiden vid bra väder). Däremot är det svårare med allmänna kommunikationer häromkring, då måste man passa tider eller vänta till nästa buss som går om en timme eller så...

Just nu veckopendlar jag tillfälligt, har gjort 4 av 9 månader och avskyr det. Tur att det är tidsbegränsat.

 

[Gimlan]

Jag har pendlat i över sju år, två busspendlat sen bilpendling. Sista månaderna har jag pendlat sex mil, innan det ca 4,5.

Är URLESS på bilpendling och vill i framtiden slippa det. Nu veckopendlar jag till Sthlm, under sommaren i första hand, sen får vi se. Jag vet inte hur veckopendlandet känns än, det är för nytt, men det lär väl märkas

 

[Raderad medlem 6459]

Hatar det. Tycker pendling bara stjäl min tid och gör mig oflexibel. I framtiden vill jag bo centralt som fan och jobba centralt som fan så jag slipper slösa tid på att bara åka till och från jobbet.