Pepptråd, eller hur hanterar man kropppens flyktrespons.

Bukefalos 30 år!

Tilllbaka på mitt rum. allt bra men båda äggstockarna rök då det fanns en liten cysta på andra också.Känner mig bättre än jag trodde.

Ryggnålen när de skulle ge långtids smärtlindring i förväg var vidrigast av alltihop. Och det var ändå ingen sån stor som de som föder barn får...
 
Tilllbaka på mitt rum. allt bra men båda äggstockarna rök då det fanns en liten cysta på andra också.Känner mig bättre än jag trodde.

Ryggnålen när de skulle ge långtids smärtlindring i förväg var vidrigast av alltihop. Och det var ändå ingen sån stor som de som föder barn får...
Hey, det gick ju bra - go girl, du är grym som fixade detta trots din oro innan :heart
 
Tilllbaka på mitt rum. allt bra men båda äggstockarna rök då det fanns en liten cysta på andra också.Känner mig bättre än jag trodde.

Ryggnålen när de skulle ge långtids smärtlindring i förväg var vidrigast av alltihop. Och det var ändå ingen sån stor som de som föder barn får...

Fantastiskt jobbat förstår att det var mycket oro och också smärta.! :) Men du fixade det ändå!
 
Mår fortfarande bra. Inte behövt be om extra smärtlindring.

Men det där med att sova däremot...
Nickar till lite ibland. Det är allt.
Uttråkad, tur att de kommer in och kollar värden ofta så man får nån mänsklig kontakt 😅
 
Har tvekat i dagar om att skapa denna tråd eller ej men det kanske är bra att dela sin rädsla.

Vad är era bästa tips för att hantera just flyktresponsen när man är ordentligt rädd?

Sitter vaken och har ätit det sista jag får idag (eller ja nåt får jag kanske äta efteråt, sent ikväll, vet ej).
En del av er som opererats (kanske flera gånger) kommer tycka jag är larvig men det känns dom kroppen gått in i flyktläge sen igår, efter förberedande besök.

Ska göra en öppen bukoperation (inget titthål alltså) idag och jag är så rädd.

Är duktig på att tala om att jag är rädd för personer som behöver veta i alla fall.

Nålar är inte direkt min favorit, även om min man har observerat att jag tycks mer rädd för idèn att de ska sticka än just själva sticken. När de väl börjat brukar det gå helt okej.

Men idag kommer det bli många stick och andra saker som känns läskiga och därtill saker aldrig varit med om förut.

När jag väl går in genom dörren på avdelningen på förmiddagen kommer jag sen vara utan min klippa till make.

Dessutom kommer jag inte kunna sköta hästarna på ett bra tag, de kommer ha det bra, men det gör mig ledsen också såklart. De är såklart omhändertagna av maken m.fl. denna period.

Tips inför operationen och efter behöver jag inte nu.
Endast tips och pepp kring hur jag överlever den hittills värsta dagen i mitt liv.
Stackare! Jag har varit i din sits. Öppen bukoperation. Jag hade sådan ångest och tyckte det var hemskt att vara ifrån nära och kära. Det jag gjorde när jag blev inskriven var att säga att jag lider av ångest och behöver lugnande. Så det fick jag utan problem innan operationen då jag tyckte väntan var så jobbig. De skickade också en psykolog som pratade med mig innan på. Ingen jag skulle valt själv, men kändes ändå lite bättre att kunna vädra mina rädslor med henne när jag väntade.

Ett annat tips om du är rädd för nålar är att säga att du är svårstuckrn och be dem skicka deras bästa sköterska. Jag önskar jag hade gjort det från början för de skickade någon som inte var så duktig och stack halvt ihjäl mig. Ju mer hon försökte desto mer stressad blev jag och blodkärlen drog ihop sig. Till slut skickade de någon som kunde. Någon som borde stuckit ut från början.

Jag håller tummarna för dig. Det kommer gå bättre än du tror ♥️. Det är jobbigast innan.
 
Mår fortfarande bra. Inte behövt be om extra smärtlindring.

Men det där med att sova däremot...
Nickar till lite ibland. Det är allt.
Uttråkad, tur att de kommer in och kollar värden ofta så man får nån mänsklig kontakt 😅
Heja dig! Du fixade det! Är du på Ackis så är de duktiga och snälla där på gyn.
Jag bad min morsa ge mig sprutorna efteråt. Ville inte göra det själv.
 
Heja dig! Du fixade det! Är du på Ackis så är de duktiga och snälla där på gyn.
Jag bad min morsa ge mig sprutorna efteråt. Ville inte göra det själv.
Japp ackis. Duktiga, snälla ocj fint rum tycker jag att jag fått.

Jodå de fick trycka i mig lugnande när de skulle sätta den där långtidssmärtlindringen i ryggraden. Men det gick till slut.
 
Ett annat tips om du är rädd för nålar är att säga att du är svårstuckrn och be dem skicka deras bästa sköterska. Jag önskar jag hade gjort det från början för de skickade någon som inte var så duktig och stack halvt ihjäl mig. Ju mer hon försökte desto mer stressad blev jag och blodkärlen drog ihop sig. Till slut skickade de någon som kunde. Någon som borde stuckit ut från början.
Jag är lättstucken som tur är.
Men jag är duktig på att tala om hur rädd jag är så det har gått bra.

Jo, kanske får maken eller nån sticka fragminet, jag vill inte se nålarna..
 
Såg tråden nu som först, men skönt att allt gick bra och bra jobbat av dig <3. På tal om fragmin/innohepsprutorna så får du prova dig fram vad som känns bäst. Jag avskyr att sticka mig själv så funderade på att låta sambon göra det (fick ha blodförtunnande efter bilolyckan några dagar) men han kände sig inte alls bekväm och jag är ju ändå van att sticka så det blev bäst att sköta det själv ändå. Men. Jag avskydde det och gruvade mig flera timmar inför sprutan varenda dag men det var ju nått som måste göras. Men försök att inte spänna dig och ge sprutan ett "kast" in i huden så gör det mindre ont! De dagar jag spände mig och "fegade" gjorde sprutan onödigt ont. Ett tips <3.
 
Jag är lättstucken som tur är.
Men jag är duktig på att tala om hur rädd jag är så det har gått bra.

Jo, kanske får maken eller nån sticka fragminet, jag vill inte se nålarna..

Jag har också behövt sprutor efter en ridolycka med svåra skador. Det fixade jag inte heller själv utan tog hjälp. Minns inte nu om det var Fragmin eller annan liknande som förebygger blodproppar.
 
Jag har också behövt sprutor efter en ridolycka med svåra skador. Det fixade jag inte heller själv utan tog hjälp. Minns inte nu om det var Fragmin eller annan liknande som förebygger blodproppar.
ja, usch fy. Jag har fått det utskrivet två ggr och senast efter jag opererade foten. Första gången lyckades jag plåga mig igenom det, men senaste gången så gav jag upp efter ett par stycken. :crazy:
 
Maken är cool och har gett sig själv fragmin. Sa redan igår att han kan göra hemma sen om inte jag klarar det.

Jag har tagit dem i tre omgångar. Tyckte det var bäst att spruta själv, duttade med nålen tills jag hittade en plats som inte kändes och stack.
Det kommer gå bra, det är inte så många dagar ❤️
 

Liknande trådar

  • Atros tips?
  • Munsår
  • Cellförändringar
  • Hur hanterar ni andras missnöje?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp