Pepptråd, eller hur hanterar man kropppens flyktrespons.

[Cattis_E]

Har tvekat i dagar om att skapa denna tråd eller ej men det kanske är bra att dela sin rädsla.

Vad är era bästa tips för att hantera just flyktresponsen när man är ordentligt rädd?

Sitter vaken och har ätit det sista jag får idag (eller ja nåt får jag kanske äta efteråt, sent ikväll, vet ej).
En del av er som opererats (kanske flera gånger) kommer tycka jag är larvig men det känns dom kroppen gått in i flyktläge sen igår, efter förberedande besök.

Ska göra en öppen bukoperation (inget titthål alltså) idag och jag är så rädd.

Är duktig på att tala om att jag är rädd för personer som behöver veta i alla fall.

Nålar är inte direkt min favorit, även om min man har observerat att jag tycks mer rädd för idèn att de ska sticka än just själva sticken. När de väl börjat brukar det gå helt okej.

Men idag kommer det bli många stick och andra saker som känns läskiga och därtill saker aldrig varit med om förut.

När jag väl går in genom dörren på avdelningen på förmiddagen kommer jag sen vara utan min klippa till make.

Dessutom kommer jag inte kunna sköta hästarna på ett bra tag, de kommer ha det bra, men det gör mig ledsen också såklart. De är såklart omhändertagna av maken m.fl. denna period.

Tips inför operationen och efter behöver jag inte nu.
Endast tips och pepp kring hur jag överlever den hittills värsta dagen i mitt liv.

 

[SaraXX]

Kram till dig.

Jag har aldrig gjort något sånt men för mig funkar det ibland att försöka se mig själv utifrån som om jag spelar en roll. Och personen i den filmen klarar det.

 

[Cattis_E]

Kram till dig.

Jag har aldrig gjort något sånt men för mig funkar det ibland att försöka se mig själv utifrån som om jag spelar en roll. Och personen i den filmen klarar det.

Tack, bra tips. Ska försöka komma ihåg det.

Jag brukar mest försöka distrahera mig med att tänka på hästarna (framförallt tvååringen).
Och så brukar jag tänka på att andas ordentligt, och be personalen att påminna mig om det.

 

[SaraXX]

Lycka till @Cattis_E

Rätt som det är så är det kväll och du ser tillbaka på det här.

 

[Andromedae]

Du fixar det, för du är grym!

 

[Islandshästryttare]

Skickar en kram @Cattis_E förstår att det är tufft. Tänk på andas och att prata med personalen om din rädsla. Gråt om du behöver, håll inte tillbaka något. Det blir oftast bara värre om man stänger in känslorna.

 

[Cattis_E]

Skickar en kram @Cattis_E förstår att det är tufft. Tänk på andas och att prata med personalen om din rädsla. Gråt om du behöver, håll inte tillbaka något. Det blir oftast bara värre om man stänger in känslorna.

Gråta lär jag göra. Kan inte hålla tillbaka. Sjukt frustrerande.

 

[Flavor]

Du fixar detta, som sagt prata med personalen och tillåt dig att låta känslorna flöda. Det om något har jag lärt mig nu. Stor kram om du vill ha det

 

[Andromedae]

Gråta lär jag göra. Kan inte hålla tillbaka. Sjukt frustrerande.

Fattar att det känns frustrerande, men tänker att det är bra för personalen att kunna se så tydligt att du behöver deras stöd. Du har ju en helt rimlig anledning till att vara ledsen och rädd, även om det kommer att gå jättebra.

 

[MiniLi]

Gråta lär jag göra. Kan inte hålla tillbaka. Sjukt frustrerande.

Det är bra att inte hålla tillbaka i en sån situstion

Jag förstår dig. Var också jätterädd när jag skulle operera mina ansiktsfrakturer för några år sedan. Men det är okej att vara rädd. Man kan hjälpa dig själv genom att försöka hålla andningen lugn, och det kan vara bra att bryta om man råkar fastna i ältande tankar som snurrar hela tiden. Då kanske det kan hjälpa att distrahera tankarna med något annat, tex att prata med någon eller lyssna på någon spännande ljudbok eller liknande.

Kommer du vara där lång tid innan det är dags för operationen?
Jag sov på avdelningen natten innan och då pratade jag med familj i telefon osv, det var skönt.

 

[Cattis_E]

Det är bra att inte hålla tillbaka i en sån situstion

Jag förstår dig. Var också jätterädd när jag skulle operera mina ansiktsfrakturer för några år sedan. Men det är okej att vara rädd. Man kan hjälpa dig själv genom att försöka hålla andningen lugn, och det kan vara bra att bryta om man råkar fastna i ältande tankar som snurrar hela tiden. Då kanske det kan hjälpa att distrahera tankarna med något annat, tex att prata med någon eller lyssna på någon spännande ljudbok eller liknande.

Kommer du vara där lång tid innan det är dags för operationen?
Jag sov på avdelningen natten innan och då pratade jag med familj i telefon osv, det var skönt.

3h innan den bokade operationstiden ska jag vara där.
Man får ha telefonen när man väntar tydligen.

 

[Masqueradee]

Jag var svinrädd när jag opererades sist. Ett tips är att prata med personalen. Du är inte den förste eller siste som är rädd! Jag fick lite lugnande medan jag väntade, grät lite, pratade lite.. Men det som hjälpte för mig var att hela tiden fråga vad de gjorde och varför. Det hjälper inte alla, men jag är lika dan hos tandläkaren. Vad är det? Vad betyder det ordet? Varför gör du så? Blir lugn av att någon pratar med mig och förklarar.

 

[Motacilla]

Jag brukar tänka "ikväll är det över"/"om x timmar är det över".

För mig hjälper det att tänka att det obehagliga man ska göra trots allt bara tar ett tag, och sedan är det förbi.

 

[Snurrfian]

När allt känns för mycket kan det vara skönt att bryta ner i mindre delar. Man åker dit, det fixar du. Gå till rätt ställe, check på den osv. Det hindrar mina tankar från att rusa iväg och tänka katastroftankar. Men också att stanna upp, andas, känna igenom kroppen och konstatera att jo jag står/sitter/ ligger här. Stort lycka till idag.

 

[Islandshästryttare]

Gråta lär jag göra. Kan inte hålla tillbaka. Sjukt frustrerande.

Fasr jag tänker att det är bra att inte hålla tillbaka, att stänga in känslor leder oftast bara till att man mår ändå sämre. Iallafall är det så för mig. Dessutom är det bra för personalen att se att de behöver stötta lite extra.

Det är inte rätt tillfälle att hålla uppe en fasad. Så tycker inte du ska vara frustrerad över det .

 

[Tilly_85]

Att få lugnande hjälpte mig väldigt inför en jobbig undersökning för nått år sedan. Jag var på väg att rymma från sjukhuset när en sköterska kom in och undrade hur det gick med mig. Hon kom verkligen in på rätt tidpunkt. Vi hade ett bra samtal och jag fick lite lugnande så jag kunde genomföra det jag skulle.

Tycker också som @Snurrfian skrev att det hjälper att bryta ner till små delar, att tänka nu ska jag klara denna biten och så fokuserar man endast på det. Ger sig själv otroligt mycket beröm när man kommit så långt att man klarat ett steg och sen kommer nästa bit också fokuserar man bara på den biten och håller fokus där.

 

[Cattis_E]

Har överlevt sättandet av droppnål åtminstone. Men många värre saker kvar.

 

[tanten]

Gråta lär jag göra. Kan inte hålla tillbaka. Sjukt frustrerande.

Har inga direkta råd att ge, men önskar dig lugn och styrka.
Kram

 

[Islandshästryttare]

Har överlevt sättandet av droppnål åtminstone. Men många värre saker kvar.

Då är steg ett avklarat tänk ett steg i taget inte flera på en gång.

 

[SaraXX]

Har överlevt sättandet av droppnål åtminstone. Men många värre saker kvar.

Heja dig!