Sv: Pepptråden 2013
Jag vill också säga att jag har massor av krav på mig också. Jag förstår absolut att man måste ha mål och krav och det är bra, men ibland blir det nästan för mycket och jag förstår inte den här inställningen dom har att om man inte gör framstegen tillräckligt snabbt får man inte vara kvar. Det är en sak om man står och stampar och inte försöker men om man verkligen kämpar och det går framåt tycker jag man ska uppmuntra det istället för att skrämmas med att man inte får gå kvar. Om jag inte går upp 2-4 kg i månaden får jag inte vara kvar i min behandling heller utan då blir jag lämnad nu i sommar eller i slutet av sommaren
Mitt liv är helt styrt av mina behandlare, jag får inte gå mer än 50 minuter per dag (men det är ju helt omöjligt att vara exakt för samma runda kan ju ta olika lång tid olika dagar). Jag får inte rida, inte cykla, inte träna agility, inte träna, inte springa, inte tvätta. Jag måste skriva matdagbok varje dag, följa matscehmat, göra hemuppgifter varje dag, göra utmaningar och klara av veckans mål, lägga till nya maträtter, öka portionerna, dricka näringsdrycker, gå på 2 individuella samtal i veckan, 3 dagar dagvård i veckan, inte väga mig osv osv.
Fast jag tänker fuska lite och rida nästa vecka och köra agility någon gång snart. Mitt liv består annars av att sitta på min rumpa och vänta ut tiden och det gör vem som helst självmordsbenägen...
Det är så dubbelt, jag vill inte gå i behandling för jag vill ha ett normalt liv och behandlingen är krävande och i och med dagvården blir det mycket fokus på det sjuka och man påverkas negativt av gruppen. Dom säger att jag inte får gå kvar i höst om jag inte går upp tillräckligt snabbt i vikt, men om jag får välja själv vill jag ju inte gå kvar då för min önskan är att jag ska må bättre och klara mig själv. Men om jag inte klarar mig vill jag få ha kvar hjälpen, men istället gör dom helt tvärtom och erbjuder hjälp om det går bra men tar bort den om det inte går lika bra
Jag blir ledsen när dom säger att jag kastar bort deras tid och tar upp plats om jag inte blir frisk tillräckligt snabbt. Jag gör framsteg, jag sliter och kämpar och jag vill mot ett friskt liv.
Och dom säger att om jag inte blivit bättre efter den här sommartermin så är det ingen idé att hjälpa mig utan då ska vi planera ett "handikappsanpassat liv" dvs att vi inte kommer jobba för förbättring utan acceptera att jag kommer vara sjuk och anpassa mitt liv efter det. ALDRIG att jag ger upp, om det är det sortens hjälp de erbjuder mig, om dom inte tror på mig eller inte vill lägga tid på mig så vill jag inte ha deras hjälp alls! Att säga till en 25 åring att hon inte kan bli frisk och inte förtjänar mer hjälp tycker jag är dåligt. Och att om jag bara gör ett litet misstag får jag höra att jag inte kommer bli frisk och inte få gå kvar. Jag tror jag ska ta upp det med dom, att det sårar mig när dom säger så, men jag vågar inte.
Min öppenpsykmottagning ville ju inte ha mig kvar så nu väntar jag på remiss till en ny enhet. Även om jag inte går i dagvården behöver jag ha någon sorts kontakt med vården och hoppas att det hela löser sig. Hur är det för dig, har du någon annan vårdkontakt än äs-enheten ifall du blir utskriven? Och kom ihåg, dom har inte sagt att du inte får gå kvar. Gör du dom framstegen och jobbar med dina mål så kommer du få gå kvar.
JAG HAR I ALLA FALL BESTÄMT MIG, JAG KOMMER BLI FRISK! Båda vi två är envisa, vi klarar det här antingen med deras hjälp eller på egen hand. Vi får inte ge upp.
