Sv: Pepptråden 2013
Jag bryr mig inte just nu för jag mår för dåligt men det som alla andra undrar är hur pass alla dessa mediciner påverkar min kropp speciellt som den är i det skicket den är, levern har tagit skada och jag har dåliga levervärden men jag orkar inte bry mig. Är det någon annan som känner igen sig i att man inte orkar bry sig om ens hälsa eller hur saker påverkar en i långa loppet? Eller är jag knäpp?
Det är nästan läskigt hur lika du och jag verkar tänka och fungera. Jag var likadan under min mest extrema svältperiod - jag hoppades faktiskt att mina organ skulle ta stryk, för då betydde det ju att jag gjorde rätt - och jag är i viss mån fortfarande lika likgiltig, särskilt på dåliga dagar. Tycker att "vadå, jag har redan dåliga levervärden och förmodligen halvkassa njurar och kommer ändå dö i förtid, så jag kan väl lika gärna trycka i mig lite extra Citodon idag och ta en sömntablett extra, vem bryr sig".
Och nä, du är inte knäpp. Det är såklart inte hälsosamma tankar som är sprungna ur ett välmående tänk - det vet du ju redan - men det innebär inte att det är konstigt. Som jag ser det är det väl snarare en ganska naturlig följd av ens mående, det följer liksom resonemanget man på något sätt redan har.
Och även jag oroar mig för att vara det svarta fåret. Tyngst samvete har jag gentemot min pappa, som ställer upp så mycket och hjälper mig både ekonomiskt och praktiskt för att jag ska kunna få mina ljuspunkter i vardagen, framför allt konsertresor. Han och mamma (som jag inte har kontakt med, därav avsaknaden av dåligt samvete) har ett barn - jag. Och vilket barn sedan. Brukar ofta undra om han skäms och ångrar att de skaffade mig.
Och så gör man som så många gånger förr och frågar sig själv: Skulle JAG känna detsamma om någon i min närhet? Och svaret är, som alltid förr, nej. Du och jag har inget att skämmas för, och finns det ändå någon som tycker det så är det deras problem och deras snedvridna syn på familj/vänner, värde och heder (vilket vidrigt ord det egentligen är). Vi har de här förutsättningarna och vi är inte sämre - inte i någon annans ögon än våra egna, som är lika snedvridna, de.
Kram! Jag känner verkligen med dig.