Personalmöten

[Barbabelle]

Vilken typ är ni på personalmöten? Den som pratar oavbrutet eller den mer tysta typen?

Jag är mer den tysta typen och min chef tycker jag ska prata lite mer. Men det är svårt och jag vet inte varför. Men om någon annan hinner säga/ta upp det jag tänker på före mig kan ju inte jag säga det igen. Eller om svaren på mina frågor kommer innan jag hinner ställa dem.

Det blir väldigt jobbigt efter mötena och jag blir så besviken på mig själv när jag inte pratat så mkt. Det blir så jobbigt.

Önskar tips på hur jag ska "våga" prata mer.

 

[Septicemia]

Skulle du kunna berätta för din chef att du hade velat våga ta för dig lite mer men att det är svårt? I så fall skulle hen kunna hjälpa till att släppa in dig i samtalet.

 

[Sirap]

Jag pratar när jag har en åsikt/något att tillföra. Blir olika mycket på olika möten, beroende på vad som tas upp. Tycker absolut inte att man ska prata för pratandets skull - det blir ju bara oändligt långa möten med en massa uppreprningar om alla gör det. Värdelöst.

 

[Yeah but]

Har chefen berättat varför hen vill att du pratar mer? Det skulle kunna påverka vilken taktik som är bäst.

Min chef bad mig tidigare att prata mer (=överhuvudtaget) på möten. Jag är inte blyg men var tyst av ungefär de skäl du nämner. Han påpekade att min titel/roll antyder att jag borde ha något att bidra med och att det var viktigt att det inte bara var samma fåtal "bufflar" som hörs hela tiden. Jag insåg att han hade en poäng i att bidrag från mig skulle kunna leda till att andra också började prata. Jag föreslog att vi skulle sätta som ett av mina utvecklingsmål för året att jag skulle säga något (mer än t.ex. "bra jobbat", "kul att höra" och liknande) vid minst 50% av stormötena och själv följa upp det med noteringar/statistik.

När jag väl visste att jag "måste" prata så var det inte så svårt att hitta chanser att tillföra något. T.ex.:

• Kollega framför förslaget jag hade. Jag säger "Jag är inne på samma spår som Lisa. Ett ytterligare skäl till att göra så är att ..."
• Kollega ställer frågan jag hade. När den har besvarats säger jag "Jättebra att Amina frågade om X för det tror jag kan vara otydligt för många. När man inte har koll på det så är risken att ..."

Ibland får jag snilleblixtar och säger något lite mer fristående, men det är skönt att inte behöva ha något superspännande för att kunna bidra. Dessutom kan man använda sina inspel till att lyfta andra.

 

[Lillgrådis]

Det är inget tips men jag är precis likadan, och med åren så har jag kommit till ro med att det är så jag funkar och att det är också okej. Det är mycket möjligt att cheferna skulle vilja att jag också pratade mer, men jag vet att jag har andra förtjänster som kompenserar, och det har säkert du också! Det måste finnas olika typer av personer för om alla var som de som jämt älskar att höra sin egen röst (oavsett om det man säger bara slår in öppna dörrar) så skulle ju mötena sluka all arbetstid.

Ett litet tips om du ändå tycker det känns jobbigt är kanske att läsa på dagordningen extra noggrant och avsätta lite tid bara för att förbereda vad du skulle kunna vilja säga. Att tänka som att det bara var du där och att du MÅSTE hantera alla de olika frågorna med något svar och tänka igenom vad du vill ha fram. Finns det ingen dagordning så kan du kontra med att be chefen om det för att ge dig bättre tid till förberedelse.

I mitt fall handlar det inte alls att jag är rädd för att prata inför folk, jag tycker tvärtom att det är kul - när jag är väl förberedd och påläst. Men jag prioriterar helt enkelt inte så högt att avsätta extra tid bara för att förbereda mötena och då kommer jag för det mesta på saker antingen efter att någon annan redan sagt dem eller efter att mötena är avslutade (det är inget fel på själva kvaliteten i tankarna, men min hjärna har ledtider som en pansarkryssare att ställa om sig mellan olika frågeställningar och därför behöver tankarna ofta både knådas, bakas klart en stund och eftersvalna för att vara klara att leverera).

Men hade jag mer seriöst lagt tid och energi i förväg på att verkligen tänka ut vad jag vill ha fram om olika saker, så hade jag säkert kunnat klämma mig in före de vanliga pratkvarnarna lite oftare.

 

[Midsommarblomster]

Är det du som vill prata mer eller är det chefen? Är det chefen hade jag kort och gott sagt att jag bidrar när jag har något att bidra med. Är det du själv som vill prata mer så hade jag bett chefen bjuda in dig i diskussionen oftare. ”Vad tycker du @Barbabelle?”

Själv kan jag prata på. Men bara om jag bidrar med något och jag försöker vara lyhörd när folk vill flika in, och bjuda in om någon inte sagt så mycket.

 

[Pilot]

Jag försöker att vara balanserad och inte prata för pratandes skull. Men sen även om någon kommer med samma förslag som du har tänkt, så kan det vara skönt att få höra att fler var inne på samma spår. När man resonerar högt med någon som har samma idé så kan man spinna vidare och komma ett steg längre, så tycker inte att du ska begränsa dig helt för att någon annan tar upp det.

Har du dina frågor/ tankar nedskrivet? Det gör det lättare att ta till ord.

Sen tänker jag att det du kanske behöver är att träna på att hitta inledning så att du kan ta plats? I sådana fall tycker jag det är helt okej om du hakar på vad någon annan säger, för att även ta det vidare "men sen har jag tänkt på xzy och att vi kan.."

Tycker du det är svårt med turtagning? Ibland blir det inga naturliga pauser och då kan det vara svårt att ta plats om man lätt låser sig.
Det är ju inte iheller helt fel att säga till innan att du vill ta upp x för då kan kanske chefen ge dig ordet?

Förutsatt att du själv vill prata mer.

 

[Milosari]

Jag är ofta den som håller i möten, och jag tycker att det är delvis mitt ansvar att se till att alla blir hörda. T ex genom att ställa frågor till den som inte själv tagit upp något, och att avbryta den som aldrig slutar prata. Men jag vill höra allas syn på saken och jag tycker att det är osannolikt att en person alltid har exakt samma åsikt som en annan i rummet. Även om det är lika i stort brukar det skilja något i detaljer. Och det kan vara mycket värdefullt att veta hur många som har samsyn!

Jag tycker att @Yeah but har kommit med riktigt bra förslag, men är det för svårt att prata inför grupp tycker jag att du ska maila dina punkter inför mötet och även tankar efter mötet så att den som leder mötet ges en ärlig chans att få ta del av allas synpunkter och idéer.

 

[Barbabelle]

Skulle du kunna berätta för din chef att du hade velat våga ta för dig lite mer men att det är svårt? I så fall skulle hen kunna hjälpa till att släppa in dig i samtalet.

Vi har tidigare pratat om att jag har ett dåligt självförtroende och att vi skulle jobba på det tillsammans.
Jag har mailat henne och fick svar i dag och det verkar inte vara ett jätteproblem i nuläget tolkar jag det som.

 

[Barbabelle]

Har chefen berättat varför hen vill att du pratar mer? Det skulle kunna påverka vilken taktik som är bäst.

Min chef bad mig tidigare att prata mer (=överhuvudtaget) på möten. Jag är inte blyg men var tyst av ungefär de skäl du nämner. Han påpekade att min titel/roll antyder att jag borde ha något att bidra med och att det var viktigt att det inte bara var samma fåtal "bufflar" som hörs hela tiden. Jag insåg att han hade en poäng i att bidrag från mig skulle kunna leda till att andra också började prata. Jag föreslog att vi skulle sätta som ett av mina utvecklingsmål för året att jag skulle säga något (mer än t.ex. "bra jobbat", "kul att höra" och liknande) vid minst 50% av stormötena och själv följa upp det med noteringar/statistik.

När jag väl visste att jag "måste" prata så var det inte så svårt att hitta chanser att tillföra något. T.ex.:

• Kollega framför förslaget jag hade. Jag säger "Jag är inne på samma spår som Lisa. Ett ytterligare skäl till att göra så är att ..."
• Kollega ställer frågan jag hade. När den har besvarats säger jag "Jättebra att Amina frågade om X för det tror jag kan vara otydligt för många. När man inte har koll på det så är risken att ..."

Ibland får jag snilleblixtar och säger något lite mer fristående, men det är skönt att inte behöva ha något superspännande för att kunna bidra. Dessutom kan man använda sina inspel till att lyfta andra.

Ja hon säger att fler troligen undrar samma som mig men att de vågar absolut inte fråga. Hon säger också typ att inga åsikter eller frågor är dumma.

 

[Barbabelle]

Är det du som vill prata mer eller är det chefen? Är det chefen hade jag kort och gott sagt att jag bidrar när jag har något att bidra med. Är det du själv som vill prata mer så hade jag bett chefen bjuda in dig i diskussionen oftare. ”Vad tycker du @Barbabelle?”

Själv kan jag prata på. Men bara om jag bidrar med något och jag försöker vara lyhörd när folk vill flika in, och bjuda in om någon inte sagt så mycket.

Båda men kanske mest chefen.

 

[Barbabelle]

Jag försöker att vara balanserad och inte prata för pratandes skull. Men sen även om någon kommer med samma förslag som du har tänkt, så kan det vara skönt att få höra att fler var inne på samma spår. När man resonerar högt med någon som har samma idé så kan man spinna vidare och komma ett steg längre, så tycker inte att du ska begränsa dig helt för att någon annan tar upp det.

Har du dina frågor/ tankar nedskrivet? Det gör det lättare att ta till ord.

Sen tänker jag att det du kanske behöver är att träna på att hitta inledning så att du kan ta plats? I sådana fall tycker jag det är helt okej om du hakar på vad någon annan säger, för att även ta det vidare "men sen har jag tänkt på xzy och att vi kan.."

Tycker du det är svårt med turtagning? Ibland blir det inga naturliga pauser och då kan det vara svårt att ta plats om man lätt låser sig.
Det är ju inte iheller helt fel att säga till innan att du vill ta upp x för då kan kanske chefen ge dig ordet?

Förutsatt att du själv vill prata mer.

Ofta skriver jag ner saker att ta upp, men tex inför det senaste mötet hade jag tagit upp saker i vår messenger grupp som vi borde ta upp på mötet. Då var det en i personalgruppen som svarade på allt det jag skrev där. Så då blev det inte att jag tog upp något av det på mötet.

Ofta får jag inte heller en syl i vädret för det är många andra som pratar.

 

[Septicemia]

Vi har tidigare pratat om att jag har ett dåligt självförtroende och att vi skulle jobba på det tillsammans.
Jag har mailat henne och fick svar i dag och det verkar inte vara ett jätteproblem i nuläget tolkar jag det som.

Då låter det som att du ändå har ett stöd hos din chef om jag förstår dig rätt?

Jag tycker absolut att det är upp till chefen/mötesledaren att moderera samtalet och se till att alla får komma till tals.

 

[villhöver]

Har chefen berättat varför hen vill att du pratar mer? Det skulle kunna påverka vilken taktik som är bäst.

Min chef bad mig tidigare att prata mer (=överhuvudtaget) på möten. Jag är inte blyg men var tyst av ungefär de skäl du nämner. Han påpekade att min titel/roll antyder att jag borde ha något att bidra med och att det var viktigt att det inte bara var samma fåtal "bufflar" som hörs hela tiden. Jag insåg att han hade en poäng i att bidrag från mig skulle kunna leda till att andra också började prata. Jag föreslog att vi skulle sätta som ett av mina utvecklingsmål för året att jag skulle säga något (mer än t.ex. "bra jobbat", "kul att höra" och liknande) vid minst 50% av stormötena och själv följa upp det med noteringar/statistik.

När jag väl visste att jag "måste" prata så var det inte så svårt att hitta chanser att tillföra något. T.ex.:

• Kollega framför förslaget jag hade. Jag säger "Jag är inne på samma spår som Lisa. Ett ytterligare skäl till att göra så är att ..."
• Kollega ställer frågan jag hade. När den har besvarats säger jag "Jättebra att Amina frågade om X för det tror jag kan vara otydligt för många. När man inte har koll på det så är risken att ..."

Ibland får jag snilleblixtar och säger något lite mer fristående, men det är skönt att inte behöva ha något superspännande för att kunna bidra. Dessutom kan man använda sina inspel till att lyfta andra.

Bra tips på hur man kan tänka för att prata utan att alltid behöva ”hitta på något nytt”. Man kan bekräfta, och spinna vidare på saker andra sagt -och vips har man bidragit

 

[Pilot]

Ofta skriver jag ner saker att ta upp, men tex inför det senaste mötet hade jag tagit upp saker i vår messenger grupp som vi borde ta upp på mötet. Då var det en i personalgruppen som svarade på allt det jag skrev där. Så då blev det inte att jag tog upp något av det på mötet.

Ofta får jag inte heller en syl i vädret för det är många andra som pratar.

Är messengergruppen fel ställe att ta upp vad du vill prata på? Alternativt hade jag tackat för infon men sagt att du gärna vill prata om det och om ni kan göra det på mötet.
Om du inte får en syl i vädret så tolkar jag det som om det är en del starka viljor, då får du be chefen styra upp det.
Tycker det låter bra som någon skrev tidigare att chefen får moderera bättre.

 

[Sassy]

Vi har rätt välstrukturerade möten, så det finns en runda för alla att ta upp "sina" frågor.

Annars varierar det hur mycket jag pratar, det beror ju på vad som är på agendan för dagen.

Om det är svårt att få taltid låter det som att chefen behöver styra mötet mer om hen önskar bredare deltagande?

 

[Skjøldur]

Personalmöte? Inte utan lön, det är vi nattjobbares bestämda åsikt. Vi och alla boende från två äldreboenden + något tiotal utifrån flyttade till nybyggda, fina stället för ett år sedan. Illa planerat, kaos direkt! Vår chef sjukskrev sig efter en vecka och kom inte tillbaks. En annan av cheferna fick oss i tillägg till att hon hade sina egna grupper + att hon var stand in för instutionschefen ibland. Från november fick äntligen en ny chef och förväntningarna var höga. Tyvärr hade hon inte ens läst våran arbetsbeskrivning och dessutom gjorde hon klart för oss att det är otänkbart med en femte anställd, vi är bara 4 på 130 dementa och det oansvarigt. Hon, Caroline, har aldrig kommit kl 07:30 då vi rapporterar till sjuksköterskorna pga hon har små barn som ska till dagis. Tröttar ut sig hemma och gör bara det hon absolut måste på jobbet. Men vi nattjobbare samarbetar bra och därför trivs jag

 

[Araminta]

Från någon som pratar mer (/mycket) så instämmer jag i att inte finns något egenvärde i att alla ska prata lika mycket. Jag lägger också en stort ansvar på chef/ordförande att faktiskt aktivt föra ordet och inte bara rabbla dagordningen. Likaså finns det ett jämbördig ansvar på de som pratar att ge utrymme och på de som inte pratar att försöka säga något litet.

Det jag upplever kan bli ett problem är att snedheten i mängd prat också blir en snedhet i ansvarstagande för de frågor som diskuteras. Är verbala möten det enda forum som finns för dessa diskussioner och det alltid är samma tre personer som diskuterar så blir det i förlängningen ett extra ansvar och belastning på de tre personerna.

Den tanke som kommuniceras får i ett arbetslag större vikt än den tanke som bara finns i någons huvud. Det har ingen korrelation med vilken tanke som är "bättre". Däremot understryker det behovet av att ge alla medarbetare möjlighet att kommunicera sina tankar i format som funkar för de individerna.

 

[Barret]

Jag brukade vara rätt aktiv, ffa när det gällde arbetsmiljö (är även skyddsombud) men efter att min chef ägnade typ hela "utvecklingssamtalet" till att säga åt mig att tänka på vad jag säger och sluta "ta på mig rollen som gruppens röst" (trots att jag är långt ifrån den enda som lyfter saker på våra möten) så sitter jag numer tyst såvida jag inte får en direkt fråga.

 

[Rie]

Vilken typ är ni på personalmöten? Den som pratar oavbrutet eller den mer tysta typen?

Jag är mer den tysta typen och min chef tycker jag ska prata lite mer. Men det är svårt och jag vet inte varför. Men om någon annan hinner säga/ta upp det jag tänker på före mig kan ju inte jag säga det igen. Eller om svaren på mina frågor kommer innan jag hinner ställa dem.

Det blir väldigt jobbigt efter mötena och jag blir så besviken på mig själv när jag inte pratat så mkt. Det blir så jobbigt.

Önskar tips på hur jag ska "våga" prata mer.

Känner igen det där..
Det där har chefer tjatat på mig hela tiden om.
Jag tycker nog att jag vågat säga saker men eftersom jag är den person jag är - och som ts skriver- andra hinner säga det jag tycker före mig eller att mina frågor redan besvarats, så varför prata "bara för att".....?
Vi är olika personlighetstyper helt enkelt.
Sorry, har inga tips, men hoppas att andra här har.