Politik-ångest

[parellikusken]

Varje gång jag läser eller lyssnar på nyheterna, eller kollar sociala medier så kommer det upp politik-nyheter, uttalanden, lagändringar osv. in i det oändliga.

Om jag ska uttrycka det milt så är det inte mycket jag håller med om i vad den här regeringen säger och fattar beslut om.

Men det jag vill med den här tråden är inte att diskutera politik egentligen, utan hur man hanterar den ångest politiska beslut och uttalanden ger.
Det kan vara saker som jag tar personligt, att en politiker uttalar sig om att präster ska få välja om de ska få viga samkönade eller inte och det kan vara sa ker jag inte tar personligt såsom att en minister uttalar sig om att vi i Sverige inte ska behöva ta klimatansvar.

Oavsett om det är personligt eller inte blir jag ledsen av det och det ger ångest. Ibland blir jag arg till och med.
Pratar av mig med vänner och familj som har samma värderingar som mig och känner frustration över politiken. Men ingen av dom tar åt sig av det och blir lika berörd som mig.

Det är alltså ingen lösning att sluta konsumera politiska nyheter, det går inte att undvika.
Men hur gör jag för att inte bli så personligt berörd av allt? Hur gör jag för att bli kvitt min politiska ångest?

Någon som är i samma sits? Eller inte alls känner igen sig?

 

[sjoberga]

Varje gång jag läser eller lyssnar på nyheterna, eller kollar sociala medier så kommer det upp politik-nyheter, uttalanden, lagändringar osv. in i det oändliga.

Om jag ska uttrycka det milt så är det inte mycket jag håller med om i vad den här regeringen säger och fattar beslut om.

Men det jag vill med den här tråden är inte att diskutera politik egentligen, utan hur man hanterar den ångest politiska beslut och uttalanden ger.
Det kan vara saker som jag tar personligt, att en politiker uttalar sig om att präster ska få välja om de ska få viga samkönade eller inte och det kan vara sa ker jag inte tar personligt såsom att en minister uttalar sig om att vi i Sverige inte ska behöva ta klimatansvar.

Oavsett om det är personligt eller inte blir jag ledsen av det och det ger ångest. Ibland blir jag arg till och med.
Pratar av mig med vänner och familj som har samma värderingar som mig och känner frustration över politiken. Men ingen av dom tar åt sig av det och blir lika berörd som mig.

Det är alltså ingen lösning att sluta konsumera politiska nyheter, det går inte att undvika.
Men hur gör jag för att inte bli så personligt berörd av allt? Hur gör jag för att bli kvitt min politiska ångest?

Någon som är i samma sits? Eller inte alls känner igen sig?

Jag tar också åt mig och blir berörd. Och diskuterar. Och blir arg. Får inte ångest, utan blir mer bara beklämd hur människor kan vara funtade och tänker att vi andra måste vara där, motarbeta och se till att det rör sig åt rätt håll. Jag ser så mycket goda krafter att jag fortfarande tänker att det löser sig.

 

[Luff]

Jag känner igen mig - mycket. Och vet fasiken inte hur jag ska begränsa mig. För jag vill hänga med. Men med allt som även engagerar med ett jobb där allt handlar om relationer och känslor har det blivit för mycket det sista. Jag går känslomässigt bananas flera gånger per dag. Kanske klimakteriet spelar in också. Men jag vill gärna veta om någon har bra råd.

 

[parellikusken]

Jag tar också åt mig och blir berörd. Och diskuterar. Och blir arg. Får inte ångest, utan blir mer bara beklämd hur människor kan vara funtade och tänker att vi andra måste vara där, motarbeta och se till att det rör sig åt rätt håll. Jag ser så mycket goda krafter att jag fortfarande tänker att det löser sig.

Det är väl de goda krafterna jag inte ser för att de överskuggas av resterande krafter. Men borde se till att ta till mig mer av det, de krafterna finns ju också som sagt.

 

[parellikusken]

Jag känner igen mig - mycket. Och vet fasiken inte hur jag ska begränsa mig. För jag vill hänga med. Men med allt som även engagerar med ett jobb där allt handlar om relationer och känslor har det blivit för mycket det sista. Jag går känslomässigt bananas flera gånger per dag. Kanske klimakteriet spelar in också. Men jag vill gärna veta om någon har bra råd.

Trist att du också känner igen dig, men hoppas vi kan få lite bra råd i tråden.

 

[Eurydome]

Varje gång jag läser eller lyssnar på nyheterna, eller kollar sociala medier så kommer det upp politik-nyheter, uttalanden, lagändringar osv. in i det oändliga.

Om jag ska uttrycka det milt så är det inte mycket jag håller med om i vad den här regeringen säger och fattar beslut om.

Men det jag vill med den här tråden är inte att diskutera politik egentligen, utan hur man hanterar den ångest politiska beslut och uttalanden ger.
Det kan vara saker som jag tar personligt, att en politiker uttalar sig om att präster ska få välja om de ska få viga samkönade eller inte och det kan vara sa ker jag inte tar personligt såsom att en minister uttalar sig om att vi i Sverige inte ska behöva ta klimatansvar.

Oavsett om det är personligt eller inte blir jag ledsen av det och det ger ångest. Ibland blir jag arg till och med.
Pratar av mig med vänner och familj som har samma värderingar som mig och känner frustration över politiken. Men ingen av dom tar åt sig av det och blir lika berörd som mig.

Det är alltså ingen lösning att sluta konsumera politiska nyheter, det går inte att undvika.
Men hur gör jag för att inte bli så personligt berörd av allt? Hur gör jag för att bli kvitt min politiska ångest?

Någon som är i samma sits? Eller inte alls känner igen sig?

Jag känner igen mig. Jag tänker ibland att det finns aspekter som inte jag känner till och som gör att frågan kanske inte är så självklar som den kanske först verkar.

Vad gäller exempelvis att det inte finns någon skyldighet för präster att viga samkönade par så vet jag att en anledning till att det inte finns någon sådan skyldighet är att det inte blir bra för paret som ska vigas att de vigs av en präst som faktiskt inte har något intresse av eller känner glädje inför uppgiften. Av den anledningen så är det inte bra att prästen gör det under tvång så att säga.
Då är det bättre att någon annan gör det. (Vi behöver inte diskutera detta, det var bara ett exempel).

Och då kan jag tänka att det förmodligen är så även med andra frågor som verkar helt tokiga vid en första anblick.

 

[parellikusken]

Jag känner igen mig. Jag tänker ibland att det finns aspekter som inte jag känner till och som gör att frågan kanske inte är så självklar som den kanske först verkar.

Vad gäller exempelvis att det inte finns någon skyldighet för präster att viga samkönade par så vet jag att en anledning till att det inte finns någon sådan skyldighet är att det inte blir bra för paret som ska vigas att de vigs av en präst som faktiskt inte har något intresse av eller känner glädje inför uppgiften. Av den anledningen så är det inte bra att prästen gör det under tvång så att säga.
Då är det bättre att någon annan gör det. (Vi behöver inte diskutera detta, det var bara ett exempel).

Och då kan jag tänka att det förmodligen är så även med andra frågor som verkar helt tokiga vid en första anblick.

Låter klokt att tänka så!
Blir ju lätt att man låser sig vid sitt perspektiv. Även när jag läser utredningar eller lyssnar på intervjuer med politiker går jag ofta in med en känsla av ångest och rädsla. Vilket nog är dumt.

 

[Eurydome]

Låter klokt att tänka så!
Blir ju lätt att man låser sig vid sitt perspektiv. Även när jag läser utredningar eller lyssnar på intervjuer med politiker går jag ofta in med en känsla av ångest och rädsla. Vilket nog är dumt.

Ja så kan det kanske bli.

Jag tänker också att de flesta politiker börjat engagera sig politiskt för att de vill arbeta för ett bättre samhälle men att vi kan ha olika uppfattningar om hur vägen dit ser ut. Det försöker jag ha med mig. Det går naturligtvis inte att tillämpa på alla. Men på ganska många.

 

[parellikusken]

Ja så kan det kanske bli.

Jag tänker också att de flesta politiker börjat engagera sig politiskt för att de vill arbeta för ett bättre samhälle men att vi tror att vägen dit ser olika ut. Det försöker jag ha med mig. Det går naturligtvis inte att tillämpa på alla. Men på ganska många.

Det är iofs sant!

 

[sjoberga]

Ja så kan det kanske bli.

Jag tänker också att de flesta politiker börjat engagera sig politiskt för att de vill arbeta för ett bättre samhälle men att vi tror att vägen dit ser olika ut. Det försöker jag ha med mig. Det går naturligtvis inte att tillämpa på alla. Men på ganska många.

Jag har väldigt svårt att få till den tanken i mitt huvud för de som vill peka ut grupper av medmänniskor som inte ska få vara med i deras ”bättre” samhälle. Annars funkar den ganska bra!

 

[Palermo]

Låter klokt att tänka så!
Blir ju lätt att man låser sig vid sitt perspektiv. Även när jag läser utredningar eller lyssnar på intervjuer med politiker går jag ofta in med en känsla av ångest och rädsla. Vilket nog är dumt.

Forskning på området, dvs politisk ångest, klimatångest och liknande, visar att det kan hjälpa att engagera sig. Hitta en förening eller ett parti som du sympatiserar med, och bli aktiv där. Det är viktigt att det är ett socialt sammanhang om det ska minska ångesten.

 

[parellikusken]

Forskning på området, dvs politisk ångest, klimatångest och liknande, visar att det kan hjälpa att engagera sig. Hitta en förening eller ett parti som du sympatiserar med, och bli aktiv där. Det är viktigt att det är ett socialt sammanhang om det ska minska ångesten.

Är redan medlem i ett parti och tänkt länge ta tag i att engagera mig. Typ dela ut flygblad och gå på lite möten.
Känns som att det är dags nu inför valet, och bra också om det kan lindra ångesten.
Min familj är engagerad i samma parti, fast i en annan stad. Så blir inspirerad av dom.

 

[Piglet]

Jag är precis likadan. Får ångest av läget i världen och har svårt att hantera nyhetsrapporteringen.

Jag väljer hur jag konsumerar nyheter. Håller mig till ”min” tidning som jag läser varje morgon. Har inte nyhetspushar påslagna. Undviker nyhetsprogram på TV.
Dock lyssnar jag en hel del på radio när jag kör bil och det är svårt att undvika nyheterna där. Händer dock att jag stänger av/sätter på mute när vissa personer pratar. Jag blir så jävla arg och det är helt meningslöst. Inget blir bättre av det. Och jag mår bara dåligt.

 

[Palermo]

Är redan medlem i ett parti och tänkt länge ta tag i att engagera mig. Typ dela ut flygblad och gå på lite möten.
Känns som att det är dags nu inför valet, och bra också om det kan lindra ångesten.
Min familj är engagerad i samma parti, fast i en annan stad. Så blir inspirerad av dom.

Det låter ju riktigt lovande!

 

[Masqueradee]

Hos mig är grejen att jag genuint blivit rädd. Förr var man inte rädd för meningsmotståndare men nu är det så snabbt till ilska och våld. Har blivit uppmanad av partikamrater att inte bära symboler ute för risken att råka på främst SD'are.
Det finns så mycket våldskapital som folk inte är tveksamma att ta till.

 

[athena_arabians]

Ja så kan det kanske bli.

Jag tänker också att de flesta politiker börjat engagera sig politiskt för att de vill arbeta för ett bättre samhälle men att vi kan ha olika uppfattningar om hur vägen dit ser ut. Det försöker jag ha med mig. Det går naturligtvis inte att tillämpa på alla. Men på ganska många.

Det här håller jag verkligen med om. För mig är det rätt självklart att de som engagerar sig politiskt vill bygga ett bättre samhälle men, som du säger, vägen dit ser olika ut.

Jag har verkligen svårt för den "demoniserande" retoriken som är alldeles för vanlig när en diskuterar politik (och för den delen politiker). Vi kan bättre än att gräva ner oss i politiska skyttegravar.

Sedan vet jag personligen mycket väl var jag står ideologiskt... men det hindrar mig inte från att dels anse att "mitt" parti verkligen inte hanterar alla frågor på bästa sätt och dels anse att även andra partier har bra idéer.

Sedan har jag visserligen inte politikångest, allt går i cykler och det är vad det är. När det gäller sådana här frågor får jag inte ångest, om jag får det så är det mer pga personliga saker.

 

[Migo]

Jag är transperson och invandrare gift med en partner som inte pratar språket, vi är låginkomsttagare och jag är långtidssjukskriven. Jag kan inte läsa nyheterna utan att matas med microaggressioner riktade mot grupperna vi tillhör.

Jag är skiträdd. Verkligen skiträdd. Min taktik för att hantera det är distraktioner, och det blir svårare och svårare.

 

[parellikusken]

Jag är transperson och invandrare gift med en partner som inte pratar språket, vi är låginkomsttagare och jag är långtidssjukskriven. Jag kan inte läsa nyheterna utan att matas med microaggressioner riktade mot grupperna vi tillhör.

Jag är skiträdd. Verkligen skiträdd. Min taktik för att hantera det är distraktioner, och det blir svårare och svårare.

Det är så jobbigt när det blir personligt, när man känner att det är riktat mot en själv. Jag känner så både som homosexuell och som psykiskt sjuk. Det är kämpigt.

Distraktion är väl det jag använder nu, men det fungerar inte för mig i längden.

 

[MJLee]

Jag har också extrem ångest över var vi är på väg som samhälle. Jag har förnyat mitt medlemskap och kommer vara mer aktiv. Nu är just min ortsförening ingenting att hurra över om man säger så, så funderar på att bli aktiv i ett feministiskt nätverk jag för ett antal år var delaktig i (var av alla otacksamma poster kassör eftersom få andra var beredda att åta sig det). Valet 2026 kommer bli ett ödesval om var Sverige är på väg som land.

Ibland känner jag mig helt förlamad och ibland så arg att jag skulle kunna hyra en hitman, obs skämt! Ibland när det blir för mycket så läser jag bara på hockey forum, så skönt med människor som är helt besatta av om en spelare trejdas, GF, GA CF/60 och annat esoteriskt.

Edit: För det mesta är jag dock något av en nyhets junkie som läser alla nyheter, internationella, jag kommer över. Hänger på några andra forum som är mer inriktade på Nordamerika och det är skönt att kunna debattera lite på avstånd.

 

[Scata]

Varje gång jag läser eller lyssnar på nyheterna, eller kollar sociala medier så kommer det upp politik-nyheter, uttalanden, lagändringar osv. in i det oändliga.

Frågan är snarare varför reagerar du så mycket just nu, när det varit så här de senaste 25 åren?
Är sociala media din bov?

Om jag ska uttrycka det milt så är det inte mycket jag håller med om i vad den här regeringen säger och fattar beslut om.

Varför har detta relevans om du inte vill diskutera politik i tråden?
Helt onödigt att påpeka om det inte är just det din ångest bottnar i, dvs de som styr inte är din politik?

Det är alltså ingen lösning att sluta konsumera politiska nyheter, det går inte att undvika.
Men hur gör jag för att inte bli så personligt berörd av allt? Hur gör jag för att bli kvitt min politiska ångest?

Någon som är i samma sits? Eller inte alls känner igen sig?

För 25-30 år sedan slutade jag titta på nyheter på tv pga vinklingen att dom bara visade eländes elände, sånt som jag mådde illa över. Gjorde lika med papperstidningar.

Idag läser jag tidningar i telefonen/dator och använder scroll frekvent. Försöker undvika click baits.
Jag lyssnar på dagens eko på radio och får en betydligt trevligare och mer faktabaserad info än annan media.
Vill jag fördjupa mig i något så letar jag relevant information i ämnet.
Det är mitt sätt att komma undan medias dommedagsnyheter och i värsta fall rena lögner.