Presenter till kollegor (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 20)

Ja, absolut. @Lingon skrev dock "Vi får en dags permission när vi gifter oss. Men det är ju samma för alla. Fy vad fult av ditt företag att..." och det tolkade jag som att hen insinuerade att det inte är samma för alla där jag jobbar. Annars är ju den där dagens permission man får på hens jobb precis lika orättvis som min semestervecka, om än i mindre skala.

Vad gäller din kommentar om lagligt eller ej skulle man säkert inte kunna göra något liknande på stora statliga/kommunala organisationer, men i ett litet familjeägt företag som mitt vet jag inte vad för juridik som skulle kunna tänkas stå i vägen faktiskt. Men det kanske du har bättre koll på än jag?

För övrigt vill jag tillägga att det på mitt jobb inte skulle vara jättesvårt att få en extra semestervecka p.g.a något annat än bröllop, om man bara frågade och hade ett vettigt skäl till det. Min arbetsgivare är liksom schysst hela vägen igenom och mån om att livet ska vara njutbart för oss alla.

Fast hos oss får alla som gifter sig en dags permission. Ingen får det bakom ryggen och i hemlighet som i fallet med de 5 extra semesterdagarna.

Man får för övrigt permission för en rad andra saker också. T.ex. När man flyttar (max en gång om året) och dödsfall och begravning av nära anhörig. Även på sin 50- och 60- årsdag.
 
Jag förstår verkligen inte fenomenet runt vare sig barn eller äktenskap, eller dödsfall för all del. Tack och lov har inga av mina arbetsplatser uppmärksammat dessa.
Hade själv tyckt att det var alldeles för personligt och nära inpå om arbetsplatsen lade sig i min sorg, vilket är den enda av de tre jag kan relatera till.
Just i det fallet skickade arbetsplatsen blommor hem till mig och det kändes helt ok.
 
@Mineur jobbar inte i Sverige så svensk arbetsrätt är väl inte helt tillförlitlig i just hennes fall heller.
Det vore dock intressant att veta vad som gäller, både här och där! Undrar om det finns några restriktioner gällande hur många semesterdagar man får ge sina anställda, och av vilka skäl? 🤔
Ja, men det kan ju finnas fler som hade behövt ett likadant once in a lifetime erbjudande av olika orsaker.
Och det är också en möjlighet på min arbetsplats, som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Fast hos oss får alla som gifter sig en dags permission. Ingen får det bakom ryggen och i hemlighet som i fallet med de 5 extra semesterdagarna.

Man får för övrigt permission för en rad andra saker också. T.ex. När man flyttar (max en gång om året) och dödsfall och begravning av nära anhörig. Även på sin 50- och 60- årsdag.
Men jag skriver ju att alla som gifter sig på min arbetsplats får samma 5 dagar? Det innebär inte att det är passande att gå runt och prata om det bland mina kollegor, eftersom det av förklarliga skäl kan sticka i ögonen på folk och upplevas som orättvist av de som inte planerar att gifta sig. Synd att reta upp folk i onödan liksom. Jag upplever att detta var störta anledningen till att jag blev ombedd att inte prata om det, inte att jag på något sätt blir särbehandlad eller att arbetsgivaren gör något förbjudet.

Även hos oss får man liknade flexibilitet vid dödsfall och liknande, så det är absolut inget som är enbart för bröllop. Mer "större livshändelser", eller hur man nu ska definiera det.
 
Även hos oss får man liknade flexibilitet vid dödsfall och liknande, så det är absolut inget som är enbart för bröllop. Mer "större livshändelser", eller hur man nu ska definiera det.
Det har vi också. Fem dagar per år för särskild ”släktangelägenhet” och det ska vara för dödsfall, begravning, bouppteckning och dylikt av nära anhörig. Då är man ledig med full betalning. Även plötslig, akut sjukdom hos nära anhörig. Jag fick en sån dag när min farmor begravdes.
 
Men jag skriver ju att alla som gifter sig på min arbetsplats får samma 5 dagar? Det innebär inte att det är passande att gå runt och prata om det bland mina kollegor, eftersom det av förklarliga skäl kan sticka i ögonen på folk och upplevas som orättvist av de som inte planerar att gifta sig. Synd att reta upp folk i onödan liksom. Jag upplever att detta var störta anledningen till att jag blev ombedd att inte prata om det, inte att jag på något sätt blir särbehandlad eller att arbetsgivaren gör något förbjudet.
Fast ni som gifter er blir ju särbehandlade? Jag förstår inte riktigt. Du skriver ju själv att det är förklarligt att det kan sticka i ögonen på folk. Och att du blir ombedd att inte prata om det tycker jag är ganska... ja hur ska jag uttrycka det... indikativt på att man inte agerar helt rätt och är medveten om det? Att ge anställda olika förmåner beroende på deras civilstatus upplevs nog som orättvist för att det är det.
 
Fast ni som gifter er blir ju särbehandlade? Jag förstår inte riktigt. Du skriver ju själv att det är förklarligt att det kan sticka i ögonen på folk. Och att du blir ombedd att inte prata om det tycker jag är ganska... ja hur ska jag uttrycka det... indikativt på att man inte agerar helt rätt och är medveten om det? Att ge anställda olika förmåner beroende på deras civilstatus upplevs nog som orättvist för att det är det.
Jag menade särbehandlad jämfört med andra som gifter sig. Jag svarar på ett inlägg som inleds "Fast hos oss får alla som gifter sig en dags permission." och bemöter då detta med att informera om att samma sak gäller hos oss: samtliga i samma sits får samma förmån.

Jag förstår att det kan anses orättvist om man aldrig någonsin har för avsikt att gifta sig, men då belyser jag återigen att i mitt fall finns liknande flexibilitet även vid andra större livshändelser vilket jag tycker väger upp en hel del.
 
Jag menade särbehandlad jämfört med andra som gifter sig. Jag svarar på ett inlägg som inleds "Fast hos oss får alla som gifter sig en dags permission." och bemöter då detta med att informera om att samma sak gäller hos oss: samtliga i samma sits får samma förmån.

Jag förstår att det kan anses orättvist om man aldrig någonsin har för avsikt att gifta sig, men då belyser jag återigen att i mitt fall finns liknande flexibilitet även vid andra större livshändelser vilket jag tycker väger upp en hel del.
Hehe okej, jag förstår hur du menar. Flexibiliteten är jättebra, hänger upp mig på det där med att du inte får berätta om den för någon annan bara, men jag släpper det.
 
Jag tänker också att det är skillnad om man jobbar på en väldigt liten arbetsplats och kommer sina kollegor väldigt nära, eller på en väldigt stor arbetsplats där det inte alls kan hållas koll egentligen på vem som betalat eller inte. Just en grupp som är mitt emellan som den jag är i kan bli knivig. Gruppen är för stor för att man ska ha någon djupare relation till folk (ärligt är det en person jag känner så pass väl att hade hen exempelvis fått barn hade denne berättat det för mig personligen, det är en person jag gärna hade bidragit med present till och faktiskt räknar som en vän, resten är ytligt bekanta), men samtidigt är gruppen tillräckligt liten för att det fungerar att ha örnkoll och typ föra protokoll över vilka som är med och inte. När jag precis hade börjat skulle det samlas in pengar till en kollega som fått barn, hon hade gått på föräldraledighet innan jag började på arbetsplatsen och jag hade aldrig träffat henne. Då vägrade jag faktiskt vara med, det kändes på gränsen till löjligt. Jag hade en så kort anställning då också att risken för att jag inte skulle vara kvar när hon återgick i tjänst var väldigt stor. Då var det ingen som sa nått, så den här hysterin som är nu är något som dessutom blivit på senare år.
 
Vi samlar ihop till present när nån får barn, men tror mest det beror på att personen som håller i det älskar att köpa presenter och pryttlar, hade hon slutat hade nog ingen annan fortsatt traditionen

Jag har en gång valt att inte ge, men då blev det ju det där tjatet "Du har inte swishat än" "Nää, jag vet... Kommer fortfarande inte göra det efter 4:e gånger du frågar..." Jobbigt
 
Chefen skickar ut mail till alla o samlar in pengar till presenter när folk slutar.
Men nu ska hen samla in pengar för en kollega har gift sig?

Alltså jag vet inte.. jag har varit singel länge men är i ett förhållande nu men jag tycker inte de är så jäkla viktigt? Alltså att va ihop med någon? Ska man då ge en present för nån gifter sig?

Ja jag vetefan, kanske konstigt reaktion av mig men jag stör mig

Hade stört mig också.

Chefen till personen samlar in till alla jämna födelsedagar samt om någon slutar. Det tycker jag är trevligt och det är en påminnelse via mail till alla och aldrig något prat om det mera så ingen press alls. Och man kan avsäga sig båda delarna när det gäller en själv. Alltifrån folk som aldrig ger något till sådana som mig som ger samma summa i stort sett varenda gång pga orkar ej bestämma mig mer än så 😅
 
Jag tänker också att det är skillnad om man jobbar på en väldigt liten arbetsplats och kommer sina kollegor väldigt nära, eller på en väldigt stor arbetsplats där det inte alls kan hållas koll egentligen på vem som betalat eller inte. Just en grupp som är mitt emellan som den jag är i kan bli knivig. Gruppen är för stor för att man ska ha någon djupare relation till folk (ärligt är det en person jag känner så pass väl att hade hen exempelvis fått barn hade denne berättat det för mig personligen, det är en person jag gärna hade bidragit med present till och faktiskt räknar som en vän, resten är ytligt bekanta), men samtidigt är gruppen tillräckligt liten för att det fungerar att ha örnkoll och typ föra protokoll över vilka som är med och inte. När jag precis hade börjat skulle det samlas in pengar till en kollega som fått barn, hon hade gått på föräldraledighet innan jag började på arbetsplatsen och jag hade aldrig träffat henne. Då vägrade jag faktiskt vara med, det kändes på gränsen till löjligt. Jag hade en så kort anställning då också att risken för att jag inte skulle vara kvar när hon återgick i tjänst var väldigt stor. Då var det ingen som sa nått, så den här hysterin som är nu är något som dessutom blivit på senare år.
Men precis. Är man såpass nära vänner att man vill ge en present gör man väl det ändå, utanför jobbet.

Vi hade tidigare en person som älskade att arrangera presenter och insamlingar till folks födelsedagar och när folk slutade så det hände förstås flera gånger om året - jag är nästan glad att hon inte jobbar hos oss längre bara för att vi slipper allt det nu. :o
 
Jag betackar mig alla typer av insamlingar där det är AG som uppmuntrar till det och som innebär att folk behandlas olika inför samma typ av scenario. Jag fyllde 30 härom året och fick inte ens ett grattis på mejl från någon chef, men kollegan som fyllde 50 ett halvår innan bjöds stort på både blommor, middag och present som AG uppmuntrat kollegor att skramla till. Jag tycker det är helt okej att kollegor sinsemellan väljer att lägga pengar till varandras stora dagar men jag tycker AG ska vara mycket försiktig med hur denne agerar och vad denne uppmuntrar till.
 
Jag betackar mig alla typer av insamlingar där det är AG som uppmuntrar till det och som innebär att folk behandlas olika inför samma typ av scenario. Jag fyllde 30 härom året och fick inte ens ett grattis på mejl från någon chef, men kollegan som fyllde 50 ett halvår innan bjöds stort på både blommor, middag och present som AG uppmuntrat kollegor att skramla till. Jag tycker det är helt okej att kollegor sinsemellan väljer att lägga pengar till varandras stora dagar men jag tycker AG ska vara mycket försiktig med hur denne agerar och vad denne uppmuntrar till.

Just 50 och 60 verkar särbehandlas. Där jag jobbar köper företaget blommor och tårta.
 
Jag betackar mig alla typer av insamlingar där det är AG som uppmuntrar till det och som innebär att folk behandlas olika inför samma typ av scenario. Jag fyllde 30 härom året och fick inte ens ett grattis på mejl från någon chef, men kollegan som fyllde 50 ett halvår innan bjöds stort på både blommor, middag och present som AG uppmuntrat kollegor att skramla till. Jag tycker det är helt okej att kollegor sinsemellan väljer att lägga pengar till varandras stora dagar men jag tycker AG ska vara mycket försiktig med hur denne agerar och vad denne uppmuntrar till.
Om chefen uppmuntrar till insamling vid vissa födelsedagar och inte andra kan jag förstå att det är ett irritationsmoment, men om företaget/AG köper blommor när man fyller 40, 50 eller 60, och inte andra tycker jag är ok. Man kommer förhoppningsvis dithän själv en dag, och då har inte kollegorna samlat liksom.
 
Jag betackar mig alla typer av insamlingar där det är AG som uppmuntrar till det och som innebär att folk behandlas olika inför samma typ av scenario. Jag fyllde 30 härom året och fick inte ens ett grattis på mejl från någon chef, men kollegan som fyllde 50 ett halvår innan bjöds stort på både blommor, middag och present som AG uppmuntrat kollegor att skramla till. Jag tycker det är helt okej att kollegor sinsemellan väljer att lägga pengar till varandras stora dagar men jag tycker AG ska vara mycket försiktig med hur denne agerar och vad denne uppmuntrar till.
Hos oss tror jag det är så att arbetsgivaren ska uppmärksamma de som fyller 50, 60, går i pension och om någon som jobbat länge på arbetsplatsen slutar (det vill säga inte en visstidsanställning som slutar efter ett halvår utan en fast anställd som slutar efter minst ett år). Och det tycker jag är helt okej.

Men om då kollegor börjar skramla till andra som fyller jämnt (men inte tillräckligt jämnt för att AG ska betala), får barn, slutar eller vad som helst så blir det dels jobbigt om det händer flera gånger om året och man inte slipper undan utan blir jagad och utfrågad i fikarummet om varför man inte betalat än. Just nu har det varit en period hos oss med mycket barn och mycket folk som slutar, vilket förmodligen bidrar till irritationen, det händer flera gånger per år. Dels blir det orättvist för kollegorna behandlar olika personer olika. Om en persons födelsedag innebär hets, stort gemensamt fika, insamling till present och en annan inte ens får ett enda grattis på födelsedagen, varken på jobbet eller privat från kollegorna, då blir det så fel.
 
Såna insamlingar ger mig ångest. På mitt första jobb var det helt okej. Chefen samlade in och det var tydligt att det skulle vara en liten summa på 10kr och köpte en blomma. Och då blev det ju att det gavs åt alla och blev ungefär samma. Sen har jag sluppit på massa arbetsplatser tills min förra.. där samlade kollegorna in, valfri summa vilket gjorde att gav man typ 20-30kr kände man sig snål för det fanns folk som ständigt gav över 100kr. Jobbade där ett antal år, men det var ingen som fixade till mig när jag fyllde år, trots att man varit med och gett många gånger. Slutade med att jag inte gav längre och tog semesterdag på min födelsedag om det var en vardag för att slippa det hela. Där jag är nu fixar jobbet när någon fyller jämt, vilket är bättre enligt mig.
 
Vi är en liten grupp (9 personer inkl chef) och hos oss ger vi presenter för det mesta 😉
En av mina kollegor ansvarar för presentkassan, alla bidrar 100 kr per år. De pengarna går till födelsedagspresenter, vi ger en liten sak vid varje födelsedag. Om någon fyller jämnt (typ 50) så kan vi ge en lite större present.
Ingen har gift sig under mina anställningsår så vet inte, men gissar att vi skulle ge en liten present. Vi har även gett present när folk får barn och när de slutar sin anställning. När någon slutar brukar vi också ses på typ middag och hänga lite efter jobbet.
Den där årliga hundringen går till födelsedagarna, vid behov lägger vi extra pengar för övriga presenter.

Jag tycker det är fint att uppmärksamma varandra. Mina kollegor firade även mig när jag fick min första artikel publicerad (då överraskade de med alkoholfritt bubbel på jobbet) och när min ena kollega kom tillbaka från föräldraledighet så pimpade vi hennes skrivbord med massa ballonger och sånt för att fira 😁

Arbetsgivaren ger inte så mkt presenter. Jag fick dock jättefina blommor när jag hade genomfört mitt halvtidsseminarium som doktorand. Det var fint😊
Chefen är vad jag vet med och bidrar till presentkassan men med egna pengar såklart.

Jag jobbar även på universitetet men är inte anställd där (min andra arbetsgivare finansierar min forskarutb). Där har jag sett att det skickas ut mail vid större födelsedagar men då är det valfritt att bidra. Har varit en administratör som skickat ut om jag minns rätt.
Vid disputationer brukar en del gå ihop och köpa present men då är det främst de som ska gå på festen eller är mer nära personen. Det samlas inte till några generella presenter för sånt.
 
Just 50 och 60 verkar särbehandlas. Där jag jobbar köper företaget blommor och tårta.
Om chefen uppmuntrar till insamling vid vissa födelsedagar och inte andra kan jag förstå att det är ett irritationsmoment, men om företaget/AG köper blommor när man fyller 40, 50 eller 60, och inte andra tycker jag är ok. Man kommer förhoppningsvis dithän själv en dag, och då har inte kollegorna samlat liksom.
Hos oss tror jag det är så att arbetsgivaren ska uppmärksamma de som fyller 50, 60, går i pension och om någon som jobbat länge på arbetsplatsen slutar (det vill säga inte en visstidsanställning som slutar efter ett halvår utan en fast anställd som slutar efter minst ett år). Och det tycker jag är helt okej.

Men om då kollegor börjar skramla till andra som fyller jämnt (men inte tillräckligt jämnt för att AG ska betala), får barn, slutar eller vad som helst så blir det dels jobbigt om det händer flera gånger om året och man inte slipper undan utan blir jagad och utfrågad i fikarummet om varför man inte betalat än. Just nu har det varit en period hos oss med mycket barn och mycket folk som slutar, vilket förmodligen bidrar till irritationen, det händer flera gånger per år. Dels blir det orättvist för kollegorna behandlar olika personer olika. Om en persons födelsedag innebär hets, stort gemensamt fika, insamling till present och en annan inte ens får ett enda grattis på födelsedagen, varken på jobbet eller privat från kollegorna, då blir det så fel.
Det är fullt möjligt att många arbetsplatser har en policy som säger att det ska uppmärksammas av AG när anställda fyller tex 50 och det är helt okej, men jag kan tycka att man som AG/chef då borde se den lite större bilden och tänka ett varv extra. Troligen är det så att denna policy inte tillåter AG att för företagets pengar köpa blommor/tårta till någon som fyller 40 istället för 50, men som chef har man alla möjligheter att ändå uppmärksamma personens födelsedag. Det handlar inte om att få materiella presenter utan det handlar om att arbetstagaren ska känna sig inkluderad och känna att h*n är lika mycket sedd som sina kollegor. Det är inget speciellt med att fylla 50 eller 60, precis som med alla andra födelsedagar är man lite närmare döden bara, that's it.

Jag tycker det känns rimligt med organiserad uppvaktning från AG till pensionsavgång/avslutad anställning, dödsfall och när någon jobbat där en ansenlig tid, tex 25 år. Men när det kommer till födelsedagar, giftemål, barnafödande osv anser jag personligen att AG ska hålla sig utanför och inte uppmana anställda att lägga pengar. Ska AG uppvakta på födelsedagar ska det vara lika för alla och ska det uppvaktas på jämna födelsedagar ska det uppvaktas oavsett om den anställda fyller 20, 30, 40, 50, 60 eller 70.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 942
Senast: jemeni
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 237
  • Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
6 300
Senast: Calmiche
·
Samhälle EU:s dumheter att förbjuda ord som "havremjölk" och "veggoburgare". Ingen jag känner har någonsin råkat köpa veggo-korv och sedan suttit...
16 17 18
Svar
356
· Visningar
14 514
Senast: Hannah199
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp