Problem med hund och bebis

[Luktpion]

Jag vet inte om det verkar som jag går till "försvar" eller något, men jag försöker verkligen bara bearbeta och funderar över era svar.

 

[Mia_R]

Jag vet inte om det verkar som jag går till "försvar" eller något, men jag försöker verkligen bara bearbeta och funderar över era svar.

Men varför ringer du inte istället för att maila? Då är det ju mycket lättare att ställa följdfrågor utifrån svaren.

 

[Luktpion]

Men varför ringer du inte istället för att maila? Då är det ju mycket lättare att ställa följdfrågor utifrån svaren.

För att jag har telefonfobi och får inte fram något vettigt alls i telefon, vill bara få samtalet avslutat snabbast möjligt.

 

[Grazing]

Jag har fått ett svar på min annons och blir så himla osäker. Jag hade väl i princip bestämt mig för att avlivning egentligen är mest "humant" eftersom han då till 100 % säkerhet inte kommer vara rädd eller osäker mer, och slipper flytta till en helt ny familj när han är så känslig för nya situationer. Husse tycker dock att det är fruktansvärt att göra så, och säger att han inte kommer kunna leva med sig själv efteråt.

Så fick jag svar på annonsen igår och vet inte hur jag ska göra. Personen verkar vettig överlag (av det jag sett av att snoka på hens fb och av hens annonssvar) men några saker kan jag inte sluta tänka på.

1. Hen frågade om ras fastän det står i annonsen.
2. Hen skriver ingenting om hundens osäkerhet, trots att jag frågat om hen har erfarenhet av osäkra/rädda hundar (dock bland 1000 andra frågor...)
3. Frågar väl egentligen ingenting om hunden
4. Hen är ganska ung och det är väl inte otroligt att de börjar fundera på barn inom några år. Hunden har ändå säkert sex år kvar att leva.
5. Skriver att hen gillar att plocka svamp, blåbär etc och är ute mycket i skogen. Jag skrev att vi inte kan ha hunden lös så vi har honom i flexi i skogen vilket ju blir mycket bökigare när man plockar svamp etc, mot en hund som kan vara lös i skogen. Fick inget svar på det.

Att skicka iväg ens hund man haft i sex år till en främmande människa känns ju helt fruktansvärt. Men han KAN ju få det bra. Tänk om han får det jättebra där? En lite mer stabil och självsäker ägare, han kanske blir som en helt ny hund, lugn och trygg i sin vardag. Verkar få vara en massa i skogen. Eller så kanske han kommer någonstans där han får skäll för att han morrar och skäller pga att han blir rädd... Där resursförsvar straffas etc.

Alltså vad gör jag. Jag mår så fruktansvärt dåligt nu. Det känns väldigt svårt att motivera avlivning när han har chans till ett fortsatt liv.

Att avliva en frisk och sund hund som bara behöver ett lugnare hem tycker jag är galet. Visst hunden kanske inte riskerar någon mer stress men får heller aldrig uppleva någon glädje och lek och lycka som kommer med rätt ägare.

Det finns många människor som vill ha en sådan hund, kontakta hundstallet kanske som faktiskt har stor erfarenhet av omplacering och hitta rätt ägare? En stressad hund är långt ifrån alltid en stressad hund hos någon annan, mycket är ägarrelaterat så det är svårt att säga hur en hund är hos någon annan. Man tror ofta man är den bästa ägaren till sin hund men så är det inte alltid.

Annars så ta tag i telefonfobin och prata med personer, skriv ner vad det du vill säga och förbered samtalet. Eller så ber du någon annan ringa och du kan sitta bredvid och ställe frågorna på det sättet och framförallt höra vad det är för person.

 

[mackan]

För att jag har telefonfobi och får inte fram något vettigt alls i telefon, vill bara få samtalet avslutat snabbast möjligt.

Men du kan ju inte på fullt allvar bedöma huruvida någon passar eller inte passar utifrån bara en massa mess och mail fram och tillbaka?
Om du har telefonfobi så sätt någon vän du litar på, eller husse till hunden på att ringa upp människan och prata med den?
Jag ser det utöver det som en total förutsättning att du givetvis även behöver TRÄFFA personen och att den träffar hunden innan några beslut kan tas.

 

[Luktpion]

Att avliva en frisk och sund hund som bara behöver ett lugnare hem tycker jag är galet. Visst hunden kanske inte riskerar någon mer stress men får heller aldrig uppleva någon glädje och lek och lycka som kommer med rätt ägare.

Det finns många människor som vill ha en sådan hund, kontakta hundstallet kanske som faktiskt har stor erfarenhet av omplacering och hitta rätt ägare? En stressad hund är långt ifrån alltid en stressad hund hos någon annan, mycket är ägarrelaterat så det är svårt att säga hur en hund är hos någon annan. Man tror ofta man är den bästa ägaren till sin hund men så är det inte alltid.

Annars så ta tag i telefonfobin och prata med personer, skriv ner vad det du vill säga och förbered samtalet. Eller så ber du någon annan ringa och du kan sitta bredvid och ställe frågorna på det sättet och framförallt höra vad det är för person.

Var är alla dessa människor som söker just en sådan här hund? Jag har annonserat överallt jag kunnat tänka på i fyra månader och har fått tre svar - en som plötsligt bara ändrade sig, en som bara ville säga åt mig att skärpa till mig lite så skulle min hund bli bra och så det som kom igår.

Hunden behöver inte bara ett lugnt hem utan rätt mycket därtill.

Och snälla inte ett till ord om hur man överkommer telefonfobi, jag blir bara oerhört irriterad.

Men du kan ju inte på fullt allvar bedöma huruvida någon passar eller inte passar utifrån bara en massa mess och mail fram och tillbaka?
Om du har telefonfobi så sätt någon vän du litar på, eller husse till hunden på att ringa upp människan och prata med den?
Jag ser det utöver det som en total förutsättning att du givetvis även behöver TRÄFFA personen och att den träffar hunden innan några beslut kan tas.

Men jag är väl inte dum i huvudet? Det är väl klart jag begriper att jag behöver träffa personen, något som är bra mycket lättare för mig än att prata i telefon.

Förlåt men jag blev rätt förbannad över dessa två senaste kommentarer. Jag är ingen idiot bara för att jag har stora svårigheter att prata i telefon med okända människor.

 

[mackan]

Men du - om du läser ditt inlägg #94 och #99 och hur du responderat, HUR skulle nån här kunna veta att du tänker så/tänker träffa personen? Du får ursäkta men det finns ingen som helst anledning för dig att bli förbannad på några svar du fått utifrån hur du skrivit!

 

[em-pirre]

Jag jag tycker avliva. Det låter inte alls galet att göra så. Sannolikheten att du hittar det perfekta hemmet är mikroskopisk.

 

[dobbis]

Jag jag tycker avliva. Det låter inte alls galet att göra så. Sannolikheten att du hittar det perfekta hemmet är mikroskopisk.

jag håller med ovanstående o @Gnist

 

[Grazing]

Var är alla dessa människor som söker just en sådan här hund? Jag har annonserat överallt jag kunnat tänka på i fyra månader och har fått tre svar - en som plötsligt bara ändrade sig, en som bara ville säga åt mig att skärpa till mig lite så skulle min hund bli bra och så det som kom igår.

Hunden behöver inte bara ett lugnt hem utan rätt mycket därtill.

Och snälla inte ett till ord om hur man överkommer telefonfobi, jag blir bara oerhört irriterad.

Som sagt så finns det ju hundstall och liknande andra förmedlare att ringa och höra med. Ingen som sagt att det är enkelt. Och många lider av telefonfobi och ingen vad jag har sett har skrivit hur du ska komma över den, däremot så går det att gå runt den. Ibland måste man göra saker och ting man inte är helt bekväm med, eller låta någon annan göra det åt en.

Alla hundar behöver rätt hem men jag tror inte man ska gå för mycket på hur hunden upplevs tillsamman med en själv utan se lite bortom sig och vad det är man själv kanske orsakar när det gäller beteendet. Inte lätt eller roligt att tänka på men dom flesta hundar uppför sig på ett sätt med en person och på ett annat sätt med andra.

 

[vallhund]

Som sagt så finns det ju hundstall och liknande andra förmedlare att ringa och höra med. Ingen som sagt att det är enkelt. Och många lider av telefonfobi och ingen vad jag har sett har skrivit hur du ska komma över den, däremot så går det att gå runt den. Ibland måste man göra saker och ting man inte är helt bekväm med, eller låta någon annan göra det åt en.

Alla hundar behöver rätt hem men jag tror inte man ska gå för mycket på hur hunden upplevs tillsamman med en själv utan se lite bortom sig och vad det är man själv kanske orsakar när det gäller beteendet. Inte lätt eller roligt att tänka på men dom flesta hundar uppför sig på ett sätt med en person och på ett annat sätt med andra.

Min fetning
Problemet är ju att det inte finns rätt hem för alla hundar.

 

[mackan]

Min fetning
Problemet är ju att det inte finns rätt hem för alla hundar.

Nej det finns det inte, men om man som TS gärna vill försöka hitta ett så finns det ett stort värde i att isåfall om någon uttrycker intresse av annons man lagt ut om omplacering, prata med personen samt träffa den innan man bestämmer sig.

 

[WildWilma]

Vi hade också en hund vi visste skulle ha svårt att leva med barn. En underbar hund på många sätt men med stor integritet och en del rädslor som lärt sig markera med tänderna.

Jag visste att vårat beslut att skaffa barn troligen skulle betyda att han fick somna in så fort barnet började krypa. Jag hade inte velat uppleva att det gick fel. En nyfiken bebis som skrämde hunden skulle kunna gå så fel. Att omplacera honom hade nog bara varit tänkbart till någon som kände honom väl. Men även det kändes för riskabelt. Hur hemskt skulle det kännas att få veta att han bitit någon?

Min man hade otroligt svårt att tänka avlivning.

Vi fick tyvärr mycket snabb "hjälp" i beslutsprocessen när hunden blev mycket dålig efter ett ormbett när vår dotter var 4 veckor. Han fick somna in efter ett dygns vård då han pga. sin mentalitet var svårbehandlad. Det var rätt beslut. Han behöver aldrig mer känna rädsla, det kan jag vara säker på. Jag hoppas att vi hade fattat samma beslut även utan ormbettet. Det hade varit ännu mer outhärdligt men det absolut bästa för alla inblandade iaf.

Om jag någon gång igen äger en hund som regelbundet mår dåligt på grund av sina rädslor kommer jag vara snabbare med att ta beslutet att låta hunden slippa uppleva det. Att leva med den konstanta oron för hur dåligt hunden eg. mår och om den ska skada någon är fruktansvärt. Att omplacera en sådan hund tycker jag är inte är snällt mot hunden. Möjligtvis att det skulle kännas ok om det skulle vara till någon som redan känner hunden väl och dess problem.

 

[Poison-heart]

Jag har inte läst igenom hela tråden men jag står inför ett liknande beslut just nu.
Jag har en finsk lapphundstik på 8,5 år som i måndags morrade och nafsade efter våran ettåriga son (som endast kröp förbi henne, inte ens avsiktligt va när henne) och jag tror mest hon inte va beredd men det känns inte okej. Jag hade funderat på att ta bort henne redan innan detta inträffade då hon är en väldigt osäker hund som skäller väldigt mycket (sonen vaknar ofta av detta och gråter) och har gjort utfall mot flera människor som gjort att min mamma tex inte längre vill vara hundvakt åt henne. Hon kan vara världens finaste och goaste hund men hon mår inte själv bra av detta så då finns det bara ett alternativ för mig och det är avlivning. Flera vänner och bekanta har föreslagit att jag ska omplacera henne men chansen att hon hittar ett passande hem är väääldigt liten.

 

[AlmostEasy]

Alla hundar behöver rätt hem men jag tror inte man ska gå för mycket på hur hunden upplevs tillsamman med en själv utan se lite bortom sig och vad det är man själv kanske orsakar när det gäller beteendet. Inte lätt eller roligt att tänka på men dom flesta hundar uppför sig på ett sätt med en person och på ett annat sätt med andra.

Ja, det må låta hårt men då får det väl vara så. Det är både tänkvärt och sant.

 

[Luktpion]

Tänkte bara uppdatera med att hunden har omplacerats till en jättebra tjej som bor i närheten. Hon har haft honom på prov i tre veckor. Hunden verkar tycka jättemycket om henne och det känns väldigt bra alltihop. Det känns SÅ mycket lugnare hemma nu. Stressnivån sänktes med 700 % eller något... Ibland bara löser det sig, tillslut.

 

[Dorinda]

Bra jobbat!

 

[Bapelsin]

Tänkte bara uppdatera med att hunden har omplacerats till en jättebra tjej som bor i närheten. Hon har haft honom på prov i tre veckor. Hunden verkar tycka jättemycket om henne och det känns väldigt bra alltihop. Det känns SÅ mycket lugnare hemma nu. Stressnivån sänktes med 700 % eller något... Ibland bara löser det sig, tillslut.

Så underbart för både dig och hunden!