Problem med hund och bebis

[Alexandra_W]

Borde väl även kanske funka att ha hunden begränsad i hemmet då och då även om bebis inte är i närheten/hemma. Just så att det inte alltid blir "bebis inom synhåll/hamnar bakom galler".
Utan så att det blir en vardaglig grej att vara där istället?

Fast hur funktionellt blir det när barnet blir större?

Jag förstår inte varför man prompt ska försöka jonglera en barnaggressiv eller barnrädd hund med ett barn?

 

[Riru]

Fast hur funktionellt blir det när barnet blir större?

Jag förstår inte varför man prompt ska försöka jonglera en barnaggressiv eller barnrädd hund med ett barn?

Jag vet inte, var bara en tanke istället för att bara stänga in när barnet är i närheten, om den ändå ska avskärmas.

Nej jag skulle också gjort mig av med hunden, men är det inte ett alternativ så är det ju inte.

 

[vallhund]

Hur vet hunden skillnaden menar du?

Den lär märka om man kastar ut den i affekt.

 

[Raderad medlem 94602]

Den lär märka om man kastar ut den i affekt.

Fast det var ju inte det som diskuterades utan att hundar som hölls utestängda från flocken känner sig utfrysta el straffade. Isf borde alla hundgårdshundar känna sig utfrysta.

 

[mandalaki]

Uppfattar även hundar i hundgård och hundstall att de är straffade för att de hålls avskilda?

Fast är det riktigt jämförbart med det här fallet? Jag tänker att om man sätter hunden bakom kompostgaller och sen sitter och gullar med bebisen i soffan så riskerar hunden knyta förvisningen till bebisen på ett negativt sätt. Om man däremot är noga med att ge hunden jättemycket uppmärksamhet, gos och aktivitet bakom gallret så kanske det blir en annan upplevelse.

(Jfr att skärma av för att man skaffat katt. Om man bara ägnar sig åt den nya katten bakom gallret så lär väl hunden inte bli jätteförtjust i nykomlingen.)

 

[vallhund]

Fast det var ju inte det som diskuterades utan att hundar som hölls utestängda från flocken känner sig utfrysta el straffade. Isf borde alla hundgårdshundar känna sig utfrysta.

Väldigt många hundar älskar sina hundgårdar.

 

[Raderad medlem 94602]

Väldigt många hundar älskar sina hundgårdar.

Jag vet. Har sånna själv. Därav att jag reagerade på att hundar som stundvis hålls ifrån flocken skulle känna sig utfrysta

 

[Raderad medlem 94602]

Fast är det riktigt jämförbart med det här fallet? Jag tänker att om man sätter hunden bakom kompostgaller och sen sitter och gullar med bebisen i soffan så riskerar hunden knyta förvisningen till bebisen på ett negativt sätt. Om man däremot är noga med att ge hunden jättemycket uppmärksamhet, gos och aktivitet bakom gallret så kanske det blir en annan upplevelse.

(Jfr att skärma av för att man skaffat katt. Om man bara ägnar sig åt den nya katten bakom gallret så lär väl hunden inte bli jätteförtjust i nykomlingen.)

Ger man hunden tid och kärlek också så tror jag inte den känner sig straffad och utfryst för att den får vara på lite avstånd. Om den inte har extrema närhetsbehov och separationsångest över lag.
Man gullar ju inte 24/7 med ett barn.

 

[mandalaki]

Ger man hunden tid och kärlek också så tror jag inte den känner sig straffad och utfryst för att den får vara på lite avstånd. Om den inte har extrema närhetsbehov och separationsångest över lag.
Man gullar ju inte 24/7 med ett barn.

Jag tänkte mer situationen "nu går du bakom gallret för nu kommer vi att sitta med bebis i soffan".

Edit: fast förresten, i början gullar väl nästan alla 24/7 med sin bebis? Den verkar ju fastväxt ffa på mamman. Då är det kanske bra om den andra föräldern ägnar sig åt hunden.

 

[Luff]

Min unghund känner sig "utfryst" när hon inte får gå i badkaret med mig när jag ska duscha...hon har ingen respekt alls för min kropp och hennes behov SKA gå före att jag dricker kaffe eller klappar katten.

Envisare hund har jag aldrig stött på. Hon får baske mig leva med att hon då blir avvisad.

Skulle hon få för sig att bete sig med ett eventuellt barn som hon gör när jag gosar med katten (hon slår med tassen) så skulle hon definitivt få en tillsägelse och hamna bakom galler så hon inte skulle göra om det - för det gör hon.
Det skulle göra henne oerhört upprörd och hon skulle känna sig straffad. Trots att vi skulle sitta några meter ifrån henne. Inget att göra något åt.

Inte att förväxla med en hund som trivs i sin hundgård eller ensam i "sitt" rum.

 

[hastflicka]

Jag tänkte mer situationen "nu går du bakom gallret för nu kommer vi att sitta med bebis i soffan".

Edit: fast förresten, i början gullar väl nästan alla 24/7 med sin bebis? Den verkar ju fastväxt ffa på mamman. Då är det kanske bra om den andra föräldern ägnar sig åt hunden.

Jag sag situationen mer som, "Nu far du ga bakom gallret och fa ett ben/favorit godiset/haftigaste leksaken." medan jag gullar med bebis.
Det ar inte svart att satta en positiv kansla for hunden pa ett sadant beteende. Naturligtvis maste man vara observant pa hundens "comfort zone" och se till att hunden inte blir dar for lange eller blir "lag" nar den gar in.

 

[Alexandra_W]

Jag sag situationen mer som, "Nu far du ga bakom gallret och fa ett ben/favorit godiset/haftigaste leksaken." medan jag gullar med bebis.
Det ar inte svart att satta en positiv kansla for hunden pa ett sadant beteende. Naturligtvis maste man vara observant pa hundens "comfort zone" och se till att hunden inte blir dar for lange eller blir "lag" nar den gar in.

Och det gör man hur med en bebis? Ska man sätta bebisen bakom gallret när det är hundens tur?
En sak använda separation för att gradvis arbeta med relationen till en annan hund eller en katt tex. En helt annan med en bebis som har ett mycket stort och ovillkorligt behov av närhet osv och ett behov som svårligen kan tajmas eller tidsstyras.

 

[hastflicka]

Och det gör man hur med en bebis? Ska man sätta bebisen bakom gallret när det är hundens tur?
En sak använda separation för att gradvis arbeta med relationen till en annan hund eller en katt tex. En helt annan med en bebis som har ett mycket stort och ovillkorligt behov av närhet osv och ett behov som svårligen kan tajmas eller tidsstyras.

jag har tre egna barn, tva barnbarn och har gatt igenom ett mycket stort antal babys och deras mammor genom aren och jag har annu inte traffat nagon som ALDRIG lagger ifran sig babyn i en sang, "gung stol grej" eller liknande da babyn ar nojd.
Jag har aldrig upplevt att man maste tajma eller tidstyra hundar, sa det galler bara att passa in hunden nar det passar da.

 

[Alexandra_W]

jag har tre egna barn, tva barnbarn och har gatt igenom ett mycket stort antal babys och deras mammor genom aren och jag har annu inte traffat nagon som ALDRIG lagger ifran sig babyn i en sang, "gung stol grej" eller liknande da babyn ar nojd.
Jag har aldrig upplevt att man maste tajma eller tidstyra hundar, sa det galler bara att passa in hunden nar det passar da.

Jag tänker att när bebis tex skriker, så måste hund sättas tillbaka. Hund blir utestänga pga bebis i hundens värld.

Med en bebis som sover fint i ett par h - absolut. Med en bebis som inte gör det ser jag det som väldigt svårt.

Jag har haft en flera månader lång introduktion mellan stor hund o h liten kattunge där hunden såg kattungen som byte. Gick fint tillslut men jag sa efter ALDRIG mer. Och en kattunge sover massvis, och kan vara utestängd och få roa sig själv tills hundens kvalitetstid med matte är klar. Kattungen kan sova "själv" (med den andra katten) varannan natt osv.

Men visst jag har ingen egen bebis att relatera till. Men ska jag se på min brors två så den ena hade det aldrig gått, den krävde förälder 24 h per dygn och fi k båda föräldrarna att "gå in i väggen" och behöva avlastning. Och den illvrålade konstant om den var hos någon annan än föräldrarna, oavsett om föräldrarna var i närheten eller ej. Den andra kallades smiley som liten. Alltid glad och sov som en stjärna från dag ett. Den hade det funkat fint med.

 

[Wingates]

Och det gör man hur med en bebis? Ska man sätta bebisen bakom gallret när det är hundens tur?
En sak använda separation för att gradvis arbeta med relationen till en annan hund eller en katt tex. En helt annan med en bebis som har ett mycket stort och ovillkorligt behov av närhet osv och ett behov som svårligen kan tajmas eller tidsstyras.

Finns ju massor av hundar som lever separerade hela livet iom att de inte funkar med den andra hunden.
Har svårt att se att hundarna far illa av det, så länge de får utlopp för sina behov och ändå får hänga med sina människor, om än inte hela tiden.

 

[Alexandra_W]

Finns ju massor av hundar som lever separerade hela livet iom att de inte funkar med den andra hunden.
Har svårt att se att hundarna far illa av det, så länge de får utlopp för sina behov och ändå får hänga med sina människor, om än inte hela tiden.

Jodå. Men som jag sa tidigare så har jag svårt förstå varför man när det gäller en barnaggressiv eller barnrädd hund prompt ska försöka jonglera det med ett barn.
Det är - i min värld - en sak att separera två djur och låta de omväxlande få tid med matte/husse och omväxlande vara avskilda. Det är en sak att ta risken - för det gör man - att något klaffar och två djur ryker ihop/att ett djur blir bitet. Än att en bebis blir det.

Jag kan helt enkelt inte se att man utifrån det TS beskriver kan skapa en situation där både hund, föräldrar och bebis får en situation som är trygg och där alla mår bra och har en tillvaro som är optimal. Men det är som sagt min personliga åsikt.

 

[hastflicka]

Jodå. Men som jag sa tidigare så har jag svårt förstå varför man när det gäller en barnaggressiv eller barnrädd hund prompt ska försöka jonglera det med ett barn.
Det är - i min värld - en sak att separera två djur och låta de omväxlande få tid med matte/husse och omväxlande vara avskilda. Det är en sak att ta risken - för det gör man - att något klaffar och två djur ryker ihop/att ett djur blir bitet. Än att en bebis blir det.

Jag kan helt enkelt inte se att man utifrån det TS beskriver kan skapa en situation där både hund, föräldrar och bebis får en situation som är trygg och där alla mår bra och har en tillvaro som är optimal. Men det är som sagt min personliga åsikt.

Det ar ingen som "promt forsoker jonglera" med barn och hund. Eftersom TS sa att det inte var aktuellt att ta bort hunden utan ville fa rad hur de kan jobba med det, ar det ju inte nagot vi behover prata om? Det gor det med strorst sannorlikhet inte mer troligt att TS tar bort hunden, utan snarare att hon lagger av den har traden och inte tar till sig de goda rad hon fatt.
Att DU tycker att det inte ar en bra losning ar ju helt egalt da det inte ar ditt barn och hund det galler.

Till TS; appropa att satta undan hunden ... forsok hitta en bra hundtranare som kan hjalpa dig att "oka vardet" pa baby sa hunden snarare blir glad nar baby kommer an att dra igang pray driven.

 

[Alexandra_W]

Det ar ingen som "promt forsoker jonglera" med barn och hund. Eftersom TS sa att det inte var aktuellt att ta bort hunden utan ville fa rad hur de kan jobba med det, ar det ju inte nagot vi behover prata om? Det gor det med strorst sannorlikhet inte mer troligt att TS tar bort hunden, utan snarare att hon lagger av den har traden och inte tar till sig de goda rad hon fatt.
Att DU tycker att det inte ar en bra losning ar ju helt egalt da det inte ar ditt barn och hund det galler.

Till TS; appropa att satta undan hunden ... forsok hitta en bra hundtranare som kan hjalpa dig att "oka vardet" pa baby sa hunden snarare blir glad nar baby kommer an att dra igang pray driven.

Ts har i tråden uttryckt att hon känner ju att det på sikt är ohållbart att känna som hon gör nu och diskuterar kring både omplacering och I värsta fall men helst inte avlivning. Så vi tycka tolkat olika. Jag tolkar ts som att hon inte ser det som hållbart med bebis och den aktuella hunden och om det går trots att hunden är lite speciell ser omplacering som en bra och önskvärd lösning. Men sen har vissa som skrivit i tråden fört fram "lösningar" för att just ändå jonglera en bebis och en hund som inte är lämpad med bebis.

 

[morgaine]

Fast hur funktionellt blir det när barnet blir större?

Jag förstår inte varför man prompt ska försöka jonglera en barnaggressiv eller barnrädd hund med ett barn?

Jag är enig med dig. Som jag ser det så får man välja mellan en hund som äventyrar barnets säkerhet och barnet. Det finns inget val att jonglera med en aggressiv hund och ett barn. Endera dagen glöms grinden eller hunden hoppar och katastrofen kan vara ett faktum. Om man inte omplacerar en sådan hund ska man inte ha barn, så är det bara.
Det finns barn som fått ansiktet sönderbitet och det finns (många) barn som dött av familjens hund. Även små hundar kan ge stora skador.
Men jag förstår att det är ett svårt beslut, jag hade gråtit floder men det är så man måste göra.

 

[morgaine]

Ts har i tråden uttryckt att hon känner ju att det på sikt är ohållbart att känna som hon gör nu och diskuterar kring både omplacering och I värsta fall men helst inte avlivning. Så vi tycka tolkat olika. Jag tolkar ts som att hon inte ser det som hållbart med bebis och den aktuella hunden och om det går trots att hunden är lite speciell ser omplacering som en bra och önskvärd lösning. Men sen har vissa som skrivit i tråden fört fram "lösningar" för att just ändå jonglera en bebis och en hund som inte är lämpad med bebis.

Menade nu inte att hoppa på ts för jag såg också att hon tänker omplacera. Det skrämmande var alla goda råd om hur man skulle kunna ha kvar hunden ihop med barnet.