Bukefalos 28 år!

Psykisk ohälsa

Miss Sixty

Trådstartare
Jag är 25 år och har sen 14 års åldern mått psykiskt dåligt. Blivit fysiskt utnjutad av många killar. Hamnade i fel kretsar och levde i en dimma av ångest som dämpades med sprit och droger.

Är känd inom psykiatrin sen många år.q

Har borderline och PTSD och har provat DBT i 1 1/2 år utan någon framgång.

Är nu inlagd igen blev utskriven för en vecka sen men personalen på boendet kan inte skydda mig för mig själv.

Jag har kämpat för jag vet hur det är att förlora någon i självmord. Det är hemskt men ändå så känns det som den ända utvägen ibland.
 
Sv: Psykisk ohälsa

Först av allt: kram på dig.

Jag kan inte säga att jag vet hur det känns för dig, för jag är inte du och jag är inte i närheten av dina "problem", men jag känner väl igen mig i känslan av att det bara finns en utväg. Men jag tycker inte att du ska ta den utvägen. För man vet aldrig, rätt var det är så blir livet bättre - och jag är idag väldigt glad att jag inte valde den vägen. (Läste någonstans att någon hade intervjuat ett antal människor som överlevt självmordsförsök, och en stor del av dessa berättade att i samma stund som de hoppade/tog pillerna/etc. så insåg de att de problem de flydde ifrån inte var så oöverkomliga som de trott. Det tycker jag är en intressant tanke.) Grejen med döden är ju att man inte, vad vi vet, kan ångra sig - men man kommer dit förr eller senare, så varför skynda? Jag vet att det känns som att du inte orkar och bara vill bort, men tänk såhär - om du har orkat till idag, varför inte lite till - med möjligheten att det kanske kan bli bättre? :)

Men, till det mer "praktiska".
Har du brutit med de här "fel" kretsarna? Det tror jag är väldigt viktigt, annars är det lite som att be om att falla dit igen.
Har du fått möjlighet att bearbeta att du har blivit utnyttjad? Alltså inte fått medicin för ångesten osv. utan fått prata om det/terapi ex.?
Har du provat något annat än DBT? Alla behandlingstyper fungerar inte på alla människor (och ibland fungerar det med det tar lång tid innan det märks).
Hur länge har du haft diagnoserna? Har du fått hjälp att verkligen förstå vad de innebär just för dig?


Sist men inte minst; du har överlevt i 11 år - det är framgång om något! Du är stark! Livet kan bli bättre när man minst anar eller tror det. Ta hand om dig.
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag lever inte bland de kretsarna längre. Har nog nästan gått igenom hela FASS när det gäller medeciner. Har provat terapi med fyra olika psykologer. har bytat psykiatriker som andra byter torser då de till slut sagt att mitt fall är för svårt så de inte vill ha mig som patient
 
Sv: Psykisk ohälsa

Behandlingshem?

Det krävs stora insatser för att bryta ett negativt tankemönster. Vården ger upp för att det är "för svårt", det är vad du uppfattade!!
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag har läst dina senaste trådar, även tidigare trådar. Vad som slår mig är att det verkar som att du ÄR din sjukdom väldigt mycket, det verkar som att du inte har någon annan sida än din psykiska problematik.

Det kanske är så när man mår så pass dåligt, säkerligen. Jag är absolut ingen expert på något sätt och jag vill inte på något sätt såra någon, men det är inte så att du fastnat i detta för att det är det enda du vet..? Eller det är säkert det all behandling syftar till, men ja, bara en tanke...
 
Sv: Psykisk ohälsa

*kl*

Jag har inte läst något alls om dig tidigare.

Är du dissociativ också?
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag har läst dina senaste trådar, även tidigare trådar. Vad som slår mig är att det verkar som att du ÄR din sjukdom väldigt mycket, det verkar som att du inte har någon annan sida än din psykiska problematik.

Det kanske är så när man mår så pass dåligt, säkerligen. Jag är absolut ingen expert på något sätt och jag vill inte på något sätt såra någon, men det är inte så att du fastnat i detta för att det är det enda du vet..? Eller det är säkert det all behandling syftar till, men ja, bara en tanke...

Jag lever inte i min sjukdom, jag försöker leva här och nu och göra roliga saker. Visst går det tid med sjukdomen då jag bor på LSS boende och träffar läkare och psykologer varje vecka samt att jag är inlagd väldigt mycket
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag lever inte i min sjukdom, jag försöker leva här och nu och göra roliga saker. Visst går det tid med sjukdomen då jag bor på LSS boende och träffar läkare och psykologer varje vecka samt att jag är inlagd väldigt mycket

Jag är inte särskilt insatt i dina problem nu men ändå..göra roliga saker hjälper inte, det är ingenting som man mår bättre av i längden. Jag tror att man ändrar negativt tänk och vardagen osv när man får rutiner då man kan känna sig viktig. Sysselsätt dig med ett lättare jobb kanske även om det inte innebär pengar direkt men så att du får rutiner och är en del i någonting.

Tankemönstret måste ju brytas på något vis, för det är väl ofta det stora probemet att man är van att leva med sina negativa tankar och låter dom styra. Få in andra rutiner, gör saker som gör att du börjar tänka kreativt istället och hindra dom negativa tankarna från att ta över. Kanske en såpass enkelt grej att sätta på en talbok eller liknande och bestäm dig för att verkligen lyssna och komma ihåg vad som händer osv, alltså bara så att du ändrar riktning och hjärnan får arbeta lite mera kreativt.

Bara ett exempel men jag vet att det kan hjälpa väldigt för att "ändra om" tankarnas riktning. Det är ju ett litet heltidsjobb såklart och man måste kämpa själv med saker för att få in tankarna på ett annat spår.
 
Senast ändrad:
Sv: Psykisk ohälsa

Jag lever inte bland de kretsarna längre. Har nog nästan gått igenom hela FASS när det gäller medeciner. Har provat terapi med fyra olika psykologer. har bytat psykiatriker som andra byter torser då de till slut sagt att mitt fall är för svårt så de inte vill ha mig som patient
Tror faktiskt inte riktigt på det, det är nog något som du har fantiserat ihop att dom menat/sagt det där, kanske du vill tro att dom sagt det? Tror inte ens det är tillåtet för dom att uttrycka sig på det viset.

Kan verka som en dum fråga men vill du komma ur dessa tankar och liv? För det är inte konstigt att du är bekväm i det dåliga måendet. Det krävs mycket för att få ett friskt liv och det krävs stora förändringar av dig.

Är nu inlagd igen blev utskriven för en vecka sen men personalen på boendet kan inte skydda mig för mig själv.
Detta tex, du verkar lägga ditt mående och lycka i andras händer. Den enda människan som kan hindra dig från att skada dig själv är just du själv. Andra kan stötta i den kampen men ingen kan hindra dig. Jag tror lite att om det är folk hela tiden runt omkring en som räddar upp en, tar hand om en och skyddar en från sig själv, jag tror det kan vara svårt då när man är van vid det att ta ansvar för det egna måendet.

Tyvärr så är det ju så ofta att positivt kämpande ger mindre uppmärksamhet och "omvårdnad" än vad det negativa ger. Kan tänka mig att det är därför som det kan kännas väldigt tomt när man "riskerar" att göra framsteg och därför faller tillbaka i den "tryggheten" och omvårdnaden som ett dåligt mående ger.

Trött som bara den är jag men spekulerar bara lite..behöver ju inte alls stämma in på dig.
 
Senast ändrad:
Sv: Psykisk ohälsa

Jag ær inte alls psyk-proffs. Det kan kan mest om i så fall ær åldrandet. Men jag tænker på några bøcker av en norsk førfattare som heter Audhild Løvæng.
Hon blev psykiskt sjuk då hon var i tonåren och levde sedan många år på instutiotion. Psykoser, sjælvskadning mm. Ingen hade trott att hon skulle bli frisk, men det blev hon. Hon børjade plugga før att bli psykolog redan medans hon bodde på instutiton och nu ær hon nog en av de som førstår det psykiskt sjuka bæst efersom hon varit det sjælv så længe. I bøckerna skriver hon inte rakt på sak vad som gjorde henne frisk igen, det får man rækna ut sjælv... Men det var några vårdare som såg possitivt på henne. Små saker som att om hon tackade nej till att æta frukost tillsammans med dom andra en dag så sa hon vænligt att -men kanske imorgon? Då hon hade fått hænderna vadderade før att inte skada sig sjælv var det någon som satte en pensel mitt i handen på henne och læt henne måla o s v. Dom gav henne olika praktiska saker att gøra men hon var inte spreciellt intresserad. Hon var intellektuellt lagd och till slut var det en som uppmuntrade henne att studera. Først då så ljusnade det på allvar. Jag vet inte om dom dær bøckerna finns på svenska och om du øverhuvutaget gillar att læsa, men på norska heter dom i alla fall: Imorgen er jeg altid en løve (løve=lejon) och Unyttig som en rose.

Du skriver inget om din andliga utveckling. Vad har du før tankar om den? Ær det ett område du missat, eller ær det før privat att skriva om på ett øppet forum?

Jag hoppas du snart kænner några nya vackra plantor spira i ditt hjærts trædgård. Før en del ær det så att "vetet och ogræset måste få væxa tillsammans tills skørdetiden kommer", ger man sig på ogræset så førstør man vete också. (En tanke från bibeln.)
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag lever inte i min sjukdom, jag försöker leva här och nu och göra roliga saker. Visst går det tid med sjukdomen då jag bor på LSS boende och träffar läkare och psykologer varje vecka samt att jag är inlagd väldigt mycket

Jag menar lite som Grazing skriver. Vad är dina drömmar? Har du några drömmar och mål..? Du har skrivit flera trådar där du beskriver dig själv som ett hopplöst/omöjligt fall, så för mig känns det som att du identifierar dig med det och har accepterat det.
Men det är ju bara du som har makt nog att förändra ditt eget liv.
 
Sv: Psykisk ohälsa

Jag menar lite som Grazing skriver. Vad är dina drömmar? Har du några drömmar och mål..? Du har skrivit flera trådar där du beskriver dig själv som ett hopplöst/omöjligt fall, så för mig känns det som att du identifierar dig med det och har accepterat det.
Men det är ju bara du som har makt nog att förändra ditt eget liv.


Svårt att ha drömmar då jag inte kommer kunna sätta min fot på en arbetsplats enligt läkare osv..

Men visst en dröm har jag och det är något jag ser fram emot och längtar. Det är att mitt avelsto får en frisk fölis nästa år som sen kan bli min ridhäst

Så ja den drömmen har jag att kunna ta upp ridningen igen :)
 
Sv: Psykisk ohälsa

Har en tuff inläggning denna gång då alla mediciner ska ut och sen börja om från början och sätta in nya. Känns bra. Vet att mediciner inte gör allt men har haft samma medicinering i många år
 
Sv: Psykisk ohälsa

Svårt att ha drömmar då jag inte kommer kunna sätta min fot på en arbetsplats enligt läkare osv..
Men du skriver hela tiden vad dom tycker, dom kan inte hindra dig, dom kan inte hitta mediciner, dom kan inte göra det och det..men du då? Vad gör du själv för aktiva val i din vardag för att förhindra dom negativa tankarna? Trots allt så är hjärnan väldigt bra på sådant sätt att den faktiskt är väldigt formbar, sålänge man jobbar aktivt med det.

Varför är det läkaren säger det som gäller? Är läkarens ord lag för dig? Eller varför accepterar du en sådan åsikt? Dock är en sådan åsikt "bekväm" pga att då får du bekräftat lite att du är som du är. Ett friskt liv och drömmar och jobb innebär ju mycket ansvar som kan verka väldigt jobbigt.
 
Senast ändrad:
Sv: Psykisk ohälsa

Men du skriver hela tiden vad dom tycker, dom kan inte hindra dig, dom kan inte hitta mediciner, dom kan inte göra det och det..men du då? Vad gör du själv för aktiva val i din vardag för att förhindra dom negativa tankarna? Trots allt så är hjärnan väldigt bra på sådant sätt att den faktiskt är väldigt formbar, sålänge man jobbar aktivt med det.

Varför är det läkaren säger det som gäller? Är läkarens ord lag för dig? Eller varför accepterar du en sådan åsikt? Dock är en sådan åsikt "bekväm" pga att då får du bekräftat lite att du är som du är. Ett friskt liv och drömmar och jobb innebär ju mycket ansvar som kan verka väldigt jobbigt.
:bow::bow:

Självklart kan man ha drömmar oavsett vad andra säger, dock blir det svårare om man låter sk experter stämpla diagnoser i ens panna.
Man kan sätta upp små små delmål för sig själv o försöka genomföra dem, det gäller dock att se till att dessa är realistiska.

Alla kan inte bli välfungerande fysiskt o psykiskt, ha hög utbildning o välavlönade arbeten. Men vi kan ta hjälp för att kunna leva så gott vi kan utifrån de förutsättningar vi har.
 
Sv: Psykisk ohälsa

Svårt att ha drömmar då jag inte kommer kunna sätta min fot på en arbetsplats enligt läkare osv..

Som Grazing skriver: dom kan inte hindra dig.

Jag har också fått höra det. Efter det har jag klarat av att plugga mer än heltid, jobba heltid (ej samtidigt) och en hel del annat.

En bekant fick höra samma sak, hon hade vårdats på psyk och behandlingshem i många år. Idag jobbar hon heltid och har klarat av 4-5 års studier.

Det är trist med behandlare med den inställningen, och det gynnar ingen. Vore bättre om patienterna blev peppade att försöka klara av saker, små steg i taget.
 
Sv: Psykisk ohälsa

PTSD är något jag inte ens önskar att min värsta fiende

Man får flashbacks och transporteras bak i tiden till de trauman man varit med om. Det är som att uppleva det igen.

Det kan vara en doft, låt, maträtt, ett ställe osv...

Exempel jag klarar inte av och vara i lägenheter där de röker innan, brun skinsoffa och mycket mer..

Att hamna i flashbacks är hemskt och man kan ju inte isolera sig från allt. Det tar en stund att " vakna upp"


Kan förstå er för ett par år sen tog jag ton när läkare eller psykologer sa till mig att min framtid var mörk. Jag reste mig upp och sa " jag ska allt vissa er" OCH jag är inte mina diagnoser jag är en människa!
 
Sv: Psykisk ohälsa

Men igen, vad gör du för aktiva val i din vardag för att förhindra dom negativa tankarna, hur jobbar du med att få hjärnan att arbeta kreativt? För jo, jag står fast vid att hjärnan är ganska otrolig, den går att lära om.

PTSD går det att bli bättre från, svårt ja men det går att bli mycket bättre, såpass att det fungera i vardagen.

Ärligt talat så har jag svårt att tro att en läkare eller psykolog skulle säga rakt ut att din framtid var mörk om du satt och var positiv och hade framtidsplaner osv. Vad skulle dom få ut av att säga så till dig? Eller är det så att du har tolkat det på det sättet pga att du inte har svarat på deras behandling? Är man inne i en negativ spiral så är det lätt att tolka saker och ting på det sättet.
 
Senast ändrad:
Sv: Psykisk ohälsa

Jag har haft PTSD, och tyckte också att flashbacks var det absolut värsta med dem (plus då att man mår allmänt skit psykiskt, men flashbackarna var otäcka på ett annat sätt). Det går inte att lämna det hela bakom sig heller, när man får återuppleva det hela tiden, det är som att det fortfarande pågår. Och man kan inte styra över när man får dem, de kommer vare sig man vill eller inte.

Men det går ju att behandla, går du inte i någon form av terapi för PTSD?
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2 3
Svar
53
· Visningar
3 302
Senast: Sasse
·
Kropp & Själ Orkar inte skapa ngt anonymt konto. Jag är INTE akut självmordsbenägen så ingen behöver ringa polisen på mig. Mitt ex låter mig inte...
2 3
Svar
54
· Visningar
6 283
Senast: tanten
·
Kropp & Själ Det har i ca 1,5 år varit massor av problem med mig, saker som att jag fått svårt med balansen, avståndsbedömning, feber som kommer och...
8 9 10
Svar
183
· Visningar
27 586
Senast: Lillefrun
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 966
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp