Psykisk ohälsa

[TinyWiny]

Sv: Psykisk ohälsa

Varför måste hon förlåta dem som har gjort henne illa? Det finns ingen anledning att lägga det på någon som mår dåligt eller har varit utsatt för något att hen måste förlåta dessutom. Det går alldeles utmärkt att gå vidare trots att man aldrig varken skulle kunna eller vilja förlåta dem som har gjort en så illa.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Lättare att gå vidare när man inte ser sig själv som ett offer. Oavsett hur jobbiga saker man varit med om måste man gå vidare och då är det lättare än om man inte har ett hat inom sig.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Tror det är värre när man blir sån. Tycka synd om nån annan. För det hjälper lixom inte. Det som hjälper är förändring som måste komma innifrån med stöd från andra bra personer.

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Psykisk ohälsa

Väljer med TinyWiny om att man inte alls måste förlåta dem som gjort en illa. Först ska man alltså må dåligt över det hemska man blivit utsatt för och sen ska man tvinga sig själv att förlåta dem som fått en att må så dåligt istället för att fokusera på sig själv och sitt mående. Nej det är fel väg att gå.

 

[vallhund]

Sv: Psykisk ohälsa

Så du menar att ett råd Ts fått är att skada sig och åka in på psyk? Uppenbart har inte Ts fått särskilt mycket tips och råd hur hon ska agera när hon är hemma tex, när ångesten blir för jobbig. Destruktiva tankar måste man lära sig att hantera på något vänster.

--------------

Faktum är att det är ett stort jobb som Ts måste göra själv. Det är bara Ts som kan göra så att hon mår bättre, det är bara Ts som kan jobba med sina tankar. Att enbart dalta med sådant fungerar heller inte alltid. Det är lätt att komma in i ett läge då "mådåligheten" blir en trygghet som man omedvetet håller fast vid. Det är så för många. Det är jobbigt att jobba sig frisk och det är tryggt att må dåligt. Även om det inte är någon logik i det.

Det där var väldigt onödigt o extremt nedlåtande.
Tror du på allvar att psykvården daltar med patienter o att den som är svårt psykiskt sjuk kan jobba konstruktivt med sina tankar utan hjälp o stöd IRL?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Men att förlåta gör att det lättar. Istället för att varje dag hata och lägga energin på det som varit accepterar man det som hänt och fokuserar på nutiden istället.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Det där var väldigt onödigt o extremt nedlåtande.
Tror du på allvar att psykvården daltar med patienter o att den som är svårt psykiskt sjuk kan jobba konstruktivt med sina tankar utan hjälp o stöd IRL?

Det är ofta så att patienter som skadar sig och mår dåligt får mera uppmärksamhet och omvårdnad än dom som inte gör det. Jag tycker det är bättre att stötta och uppmärksamma det positiva som ett ex kunde Ts gått till personalen och bett om hjälp att stå ut/distrahera bort dom destruktiva tankarna istället för att välja att skada sig. Och på det sättet då förstärka och peppa det positiva istället för att rycka in och tycka synd om personen när den har låtit det destruktiva tagit över.

Ts har ju stöd och hjälp hemma, jag har inte skrivit någonstans att någon ska klara sig utan stöd och hjälp. Och det stödet och den hjälpen måste vara lika aktiv när personen mår bättre.

 

[Rosett]

Sv: Psykisk ohälsa

Men att förlåta gör att det lättar. Istället för att varje dag hata och lägga energin på det som varit accepterar man det som hänt och fokuserar på nutiden istället.

Man behöver inte vara fylld av hat bara för att man inte förlåtit de som gjort en illa.

Jag tänker som TinyWiny. Det är inte offrets sak att förlåta, är snarare den som gjort fel som måste förlåta sig själv.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Har du någon gång fått gå hos en psykolog där ni fokuserar på traumabearbetning, och som du har förtroende för? För mig är det väldigt avgörande för hur jag fungerar i vardagen. Jag har mycket lättare att fastna i allt det hemska om jag inte har en person jag litar på och som kan hantera det jag berättar. Jag behöver liksom "avlastning" ibland, och det kan jag få hos psykologen. Det har varit jätteviktigt för mig att få strategier för att kunna "lägga det värsta åt sidan" ibland, att få träffa psykologen regelbundet för "avlastning" och att psykologen ger hopp om att det kan bli bättre (det sistnämnda verkar du ju definitivt sakna).

Nu är inte jag TS, men just detta tycker jag nästan var det viktigaste med terapin, otroligt skönt att kunna gå till nån och lasta ur sig allt det jobbiga, som kunde hantera det, och hjälpa en att vända tankarna rätt. Jag mådde alltid otroligt mycket bättre när jag gick från terapeuten än när jag gick dit, även om sessionerna ofta var väldigt psykiskt jobbiga.

Men då ska man hamna hos en terapeut som är kunnig på just traumabearbetning, och det är verkligen inte alla inom psykiatrin som har den kompetensen, långt ifrån.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Det är bara Ts som kan göra så att hon mår bättre, det är bara Ts som kan jobba med sina tankar. Att enbart dalta med sådant fungerar heller inte alltid.

Jag tycker du är väldigt farligt ute med dessa råd till en självdestruktiv PTSD-patient, man behöver ju inte vara väldigt svartsynt för att dra slutsatsen att ok, jag är alltså så korkad så jag väljer att inte bli frisk? Jag mår såhär för att jag är så dum i huvudet att jag väljer det? Med andra ord, jag har valt min sits själv och förtjänar således att må som jag gör? Ungefär så går tankarna ofta ändå när man har PTSD, man behöver verkligen inte hälla vatten på den kvarnen, för då riskerar man bara att göra allt värre. Man behöver få tillbaka framtidstron och optimismen, inte få höra att man bara har sig själv att skylla att man inte mår bra.

Dessutom är det inte alls sant, det är inte alls bara TS som kan göra så att hon mår bättre, och bara ts som kan jobba med sina tankar. Vad tror du terapi går ut på? Om ts är den enda som kan göra henne bättre, vad ska vi då med psyk till, då har de ju ingen som helst funktion? Vad ska terapeuten vara bra för, om han eller hon ändå inte kan hjälpa till att jobba med tankarna?

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Men att förlåta gör att det lättar. Istället för att varje dag hata och lägga energin på det som varit accepterar man det som hänt och fokuserar på nutiden istället.

Ja, men man kan ju acceptera utan att förlåta. Det beror givetvis på vad man menar med förlåta, men för mig innebär det att jag säger "det var ok det du gjorde, det gjorde inget och jag är inte arg på dig". Och varför måste man landa där? Det kanske inte alls var ok, det var jättefel, och personen som gjorde det är en idiot som man är i sin fulla rätt att vara jättearg på. Det kan faktiskt vara en stor lättnad, att komma fram till att "nej, det var inte ok, jag får visst vara arg, för h*n gjorde fel, jag förtjänade inte alls att bli behandlad så! Jag måste inte alls vara storsint och förlåta, för det var oförlåtligt, så gör man bara inte, oavsett omständigheterna." Och få ro i sitt sinne där: "Det var fel, det som hände mig! Det är förövaren det är fel på, inte mig!"

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Lättare att gå vidare när man inte ser sig själv som ett offer. Oavsett hur jobbiga saker man varit med om måste man gå vidare och då är det lättare än om man inte har ett hat inom sig.

Men man kanske var just ett offer? Eller hur menar du, att man alltid är delaktig i vad som händer, och därmed medskyldig??

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Vet inte om man behöver vara så kunnig på traumabearbetning. Men lyssna och stödja och tänka på utvecklingen till det bättre. Eller bara finnas där. Man måste inte alltid prata om man inte orkar.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Självklart var man ett offer DÅ! Men blir så jobbigt att leva kvar inden sitsen. Det kan ta många år.

Acceptera och förlåta är ju ungefär samma sak. Jag menar inte att man behöver bli vän med idioterna, helst ta avstånd helt. Men som att veta att det som har hänt har hänt. Visst kan det flera år senare svida till och man blir uppgiven eller rent av förbannad. Varför jag?! Vad har jag gjort?! Och tankar på att vilja hämnas. Men jag vill inte va så. Orkar inte va sån. Därför måste jag förlåta. Det var inte mitt fel och kommer aldrig att bli. Ts måste oxå förstå detta. Hon är bra som hon är! Visst vi formas av det vi varit med om. Det går nog inte att undvika. Men börja på ny kula nånstans. Verkligen försöka göra det.

 

[vallhund]

Sv: Psykisk ohälsa

Du verkar ha ganska låga tankar om hur psykvården fungerar.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Vet inte om man behöver vara så kunnig på traumabearbetning.

För att göra vad?

Om man ska behandla trauman tror jag att det är jättebra om man är väldigt kunnig på traumabearbetning, vet man inte vad man gör riskerar man att förvärra situationen, även om man menar väl. Psykiatri ska man inte kvacka i, enligt min mening.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Självklart var man ett offer DÅ! Men blir så jobbigt att leva kvar inden sitsen. Det kan ta många år.

Acceptera och förlåta är ju ungefär samma sak. Jag menar inte att man behöver bli vän med idioterna, helst ta avstånd helt. Men som att veta att det som har hänt har hänt. Visst kan det flera år senare svida till och man blir uppgiven eller rent av förbannad. Varför jag?! Vad har jag gjort?! Och tankar på att vilja hämnas. Men jag vill inte va så. Orkar inte va sån. Därför måste jag förlåta. Det var inte mitt fel och kommer aldrig att bli. Ts måste oxå förstå detta. Hon är bra som hon är! Visst vi formas av det vi varit med om. Det går nog inte att undvika. Men börja på ny kula nånstans. Verkligen försöka göra det.

Acceptera och förlåta är inte alls samma sak, tycker jag. Man kan acceptera något, och ändå tycka att det är helt fel och att personen som gjorde det borde skämmas resten av livet. Om man däremot förlåter något så stryker man ett streck över alltihop, och det är som att det aldrig hänt.

Varför kan man inte få vara en person som är arg på de som behandlat en illa, som kanske till och med skulle hämnas om möjligheten presenterade sig? Varför ska offret, förutom att hantera det som hände, dessutom behöva vara en ovanligt storsint person som bara vänder andra kinden till, och inte hyser agg mot dem som orsakat en så mycket smärta? Du kanske inte vill eller orkar vara sån, för någon annan är det kanske istället så att man inte vill och orkar vara en person som andra kan trampa på utan att de ens tänker illa om de som gjort det.

 

[nexxa]

Sv: Psykisk ohälsa

Först och främst kan jag säga att jag förstår hur det känns. Jag har haft andra problem så att jämföra det rakt av funkar inte, men jag vet hur det känns att inte orka skapa drömmar, vardag, framtid.
Det är så lätt för folk utifrån att komma med sina "fantastiska" tips och att man ska "kämpa" osv.

För min del kämpade jag i motvind och gör fortfarande, mest för fysiska skador dock, och tillslut kom en gräns när jag inte orkade armbåga mig fram utan behövde support, hjälp! När man mår så dåligt finns det bara tankar om att överleva dagen, eller att inte vilja överleva den alls.

Jag tycker du får trist respons här, man får ofta det som ung, man får inte må dåligt för alla ungdomar "överdriver så" osv osv. Finns det inte möjlighet för dig att bo i egen lägenhet men att du har någon med dig 24/7 och vakar över dig? Det finns garanterat resurser för att ett antal personer skall kunna gå i skift kring dig där du ändå är i hemma-miljö och försöker börja leva som vanligt, börja med de enklaste sakerna i vardagen och utöka successivt, efter hur du mår? Då riskerar du inte skada dig själv med tillsyn och sällskap och du slipper ligga inne. Hoppas innerligt att det löser sig för dig. Även om andra i tråden har haft samma diagnos kan man inte jämföra sig med varandra. Bara för att någon åkte en räkmacka ut från skiten betyder det inte att alla har det så
Kram!

 

[nexxa]

Sv: Psykisk ohälsa

Håller med flera andra. Vad sjutton skall man förlåta någon som skadat en så? Då kan vi likaväl strunta i alla lagar om hur man får bete sig eller något, för att man förlåter människor som begår så allvarliga brott. Snacka om att vilja störta hela samhället.

Saker jag utsatts för skulle jag aldrig kunna förlåta helt, varför skulle jag ens göra det för någon som skadar en för resten av livet?

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Ingen trampar på mig någonsin mer! Så är det bara. Hämnas man är man inte bättre själv det är min åsikt. Att något aldrig hänt är nog svårt. De som gör så kanske tar till spriten lr annat. Glömma bort. Acceptera är svårare för mig än förlåta. Att acceptera då godtar man det som har hänt. Att det är ok. Förlåta betyder att man hur fel det nu än var ändå går vidare.