Psykisk ohälsa

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Men igen, vad gör du för aktiva val i din vardag för att förhindra dom negativa tankarna, hur jobbar du med att få hjärnan att arbeta kreativt?

Hur menar du att man skulle förhindra de negativa tankarna, alltså flashbacks, när man har PTSD? Det enda sättet jag kan tänka mig skulle vara att försöka undvika alla triggers, och för allt vad jag hört från psykiatriker och liknande är det det absolut värsta man kan göra om man vill bli bra igen.

Det som hjälper är väl terapi och behandling, PTSD läker sällan ut av sig själv. Det handlar mer om exponering och överlagring med nya minnen, än att det skulle gå att kontrollera tankarna. Vad jag har förstått är hjärnans normala minnesbearbetning satt ur spel när man har PTSD, som en följd av traumat, det är därför man återupplever händelserna snarare än minns dem. det kan man inte styra, man måste hjälpa hjärnan att börja fungera normalt igen när det gäller minnesbearbetningen av de traumatiska händelser. Och det handlar inte alls om att tänka positivt/kreativt och styra sina tankar, utan att hjälpa hjärnan göra det traumatiska minnet till ett vanligt minne.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Hur menar du att man skulle förhindra de negativa tankarna, alltså flashbacks, när man har PTSD? Det enda sättet jag kan tänka mig skulle vara att försöka undvika alla triggers, och för allt vad jag hört från psykiatriker och liknande är det det absolut värsta man kan göra om man vill bli bra igen.

Det som hjälper är väl terapi och behandling, PTSD läker sällan ut av sig själv. Det handlar mer om exponering och överlagring med nya minnen, än att det skulle gå att kontrollera tankarna.

Uppenbart så gör inte Ts mycket annat än att vara i sin negativa bubbla, alla tankar är ju negativa (verkar det som) vilket inte gör ptsd:n bättre. Tankar rullar på på automatik utan kontroll i en negativ spiral. Om jag förstått det rätt utifrån vad Ts skriver.

Kan ju vara så också att Ts kanske sitter och mår fullt bra utan ångest eller självskadebeteende eller negativa tankar tills dessa triggers dyker upp, men så tror inte jag att det är. Ptsd yttrar ju sig i mycket ångest för att man ska möta på något som triggar också, alltså en ständig stress.

Stärker man sig själv på andra sätt, om man jobbar med sig själv på andra sätt och arbetar på att tänka kreativt så tror jag det är betydligt mycket lättare att även hantera ptsd:n också. När man i andra sammanhang i vardagen lär sig att hantera ångesten och tankarna.

Jag menar inte att man ska utsätta sig för alla triggers som finns och jobba där i det sämsta läget.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Nej, för PTSD ger ju inte bara flashbacks, utan också ångest och depressionsliknande symptom. Boten är inte att lära sig att tänka positivt, boten är att behandla PTSDn så att man blir frisk igen, då försvinner också de negativa tankarna och ångesten som var kopplad till sjukdomen. Bästa boten är helt enkelt att bota roten till det onda, dvs PTSD. Du kan tänka positivt allt vad du vill, men så länge du är traumatiserad så kommer psyket hela tiden mata på med ångest, självförakt, deppiga tankar, osv. Det är en del av sjukdomen.

Att försöka bota PTSD genom att tänka positivt och kreativt är ungefär som att försöka laga ett brutet ben med Alvedon istället för med gips, du kommer få ont igen och igen, tills skelettet har läkt igen.

Och visst, allt är inte triggers, men saker du minst anar kan funka som triggers, och det gör lätt att man går runt ständigt på sin vakt, och blir ängslig, för man vet inte när nästa trigger väntar. Det är inte alltid de går att förutse.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Vad jag menar med kretivt tänk är tex som jag skrivit innan tror jag att sätta på en talbok, bestämma sig själv för att ha 110% koncentration och sen ge sig sjutton på att klara av att efter säg 30min kunna skriva ner vad den handlar om etc. Inte lyssna för länge så att hjärnan vänjer sig vid tex rösten för talboken och börjar snurra in på stressen/ångesten igen tex utan ha en tidsgräns som man klarar av att ha.

Eller annat i vardagen att sätta sig och säga till sig själv att nu ska jag pussla här i dom här minutrarna och inte göra någonting annat. Full koncentration på pusslet så att denna stress och ångest inte får plats för stunden.

Jag tror att om man aktiverar hjärnan på sådana sätt, lär den att tänka kreativt så tror jag i längden att den mera per automatik lättare tänker positivt istället för att hela tiden leta efter det som ger ångest osv.

Men det krävs hårt jobb, det krävs en vilja och aktiva val och det krävs mycket för att stå fast vid dom valen och ge sig sjutton på att genomföra det. Det krävs att man stannar upp och tänker till ifall man kommer på dom negativa tankarna och stress och ångesten att nej, nu ändrar vi riktning innan det tar över helt osv. Det är då man kan få bra hjälp av personal osv som Ts har runt omkring sig om jag förstått det rätt, att ha dom som kan stötta en när dom negativa tankarna distraherar.

Och visst, allt är inte triggers, men saker du minst anar kan funka som triggers, och det gör lätt att man går runt ständigt på sin vakt, och blir ängslig, för man vet inte när nästa trigger väntar. Det är inte alltid de går att förutse.

Och det är där jag menar att det jag skriver kan hjälpa.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Fast det där är flyktbeteenden, och inte alls bra enligt min terapeut när jag gick i behandling för PTSD (jag hade tur som en tokig och fick en riktigt skicklig terapeut som är specialiserad på just traumabearbetning, och är helt frisk idag). Man ska inte försöka fly ångesten genom att distrahera sig med pussel eller ljudböcker, det gör det hela bara värre. När du säger att du tror att det är bra att göra som du föreslår, är det för att du har fackkunskaper i ämnet, eller gissar du bara?

Och nej, man letar normalt inte efter saker att trigga ångest med, man drabbas av den när man minst anar det. Skitläskigt. Enligt min erfarenhet kan man inte påverka när man får en flashback, vare sig framkalla den eller förhindra den. Den kommer vid vissa triggers, oavsett vad man själv gör.

Boten är inte att distrahera sig själv så att tankarna ändrar riktning, boten är att rida igenom ångesten och komma ut på andra sidan. Det är därför det inte går att behandla PTSD med en patient som är i alltför risigt skick psykiskt, man måste palla ångesten och rädslan. Det jobbiga är att orka konfrontera minnena, inte att lära sig att distrahera sig när de kommer.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Fast det där är flyktbeteenden, och inte alls bra enligt min terapeut när jag gick i behandling för PTSD. Man ska inte försöka fly ångesten genom att distrahera sig med pussel eller ljudböcker, det gör det hela bara värre. När du säger att du tror att det är bra att göra som du föreslår, är det för att du har fackkunskaper i ämnet, eller gissar du bara?

Jag menar inte att man ska fly ångesten utan få ett avbrott av stressen och ångesten, få hjärnan att tänka på och kunna arbeta på ett annat sätt. Man måste börja någonstans i någon ände. Sen ska man inte för resten av livet distrahera sig hela tiden dygnet runt men som sagt det är en början. Det är skönt att hitta någonting där kroppen kan slappna av. Man måste på något sätt bryta den negativa spiralen. Det som Ts gör nu är ju att skada sig själv istället, är det ett bättre sätt menar du att bryta tankarna?

Och nej, man letar normalt inte efter saker att trigga ångest med, man drabbas av den när man minst anar det.

Jag har skrivit att det är pga stressen att stöta på triggers och att ångesten är där mycket pga av rädslan att stöta på något som ulöser flashbackar. Och det går det att jobba med.

Boten är inte att distrahera sig själv så att tankarna ändrar riktning, boten är att rida igenom ångesten och komma ut på andra sidan. Det är därför det inte går att behandla PTSD med en patient som är i alltför risigt skick psykiskt, man måste palla ångesten och rädslan.

Hur menar du att en sådan patient ska börja då? Ska den passivt bara vänta ut sig själv? Isåfall så jo, då är det hopplöst. Om jag förstått det rätt har Ts testat många behandlingar och mediciner som inte fungerat, vad menar du att Ts ska göra?

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Inte ge upp jakten på att hitta hjälp, såklart! Jag tror det är mycket mer meningsfullt att söka hjälp, än att sitta hemma och öva sig i att tänka kreativt.

Stressen och ångesten över att stöta på triggers minskar av sig själv vartefter man får färre och färre flashbacks, och hittar sätt att ta sig igenom dem. Det går oftast utmärkt att distrahera sig en liten stund, problemet är bara att så fort man inte pysslar med nånting så kommer de mörka tankarna tillbaka. Alltså är det lätt hänt att man försöker sysselsätta sig och distrahera sig hela tiden, precis så som du föreslår. Men det blir man inte bättre av, och till slut blir man ju helt färdig av att ständigt göra något, aldrig våga koppla av. Så det är lite som att öva sig i att äta Alvedon när man brutit benet, istället för att gå till läkaren och få hjälp med det brutna.

 

[Niyama]

Sv: Psykisk ohälsa

När du skriver får jag känslan av att du skriver om PTSD som uppstått efter en eller ett fåtal händelser, och inte i allt för ung ålder.

Jag har också PTSD, vars orsak är många många grova övergrepp under väldigt lång tid, från väldigt ung ålder. Man måste, enligt flera psykologer jag träffat, skilja på hur man behandlar PTSD som uppstått efter enstaka händelser och PTSD där man levt med dessa händelser under många år.

I det förstnämnda fallet är det lämpligt att göra som du skriver. Det går ofta att behandla framgångsrikt under inte alltför lång tid. I det andra fallet är det nödvändigt att hitta strategier som ger en en "paus" från helvetet och som också kan ge en fungerande vardag, trots att man inte kommer vara "färdigbehandlad" på länge. Det går att hitta sådana strategier.

Man ska givetvis inte "fly ångesten", men man kan inte ta hand om den dag efter dag, timme efter timme, minut efter minut - under flera år!

Jag träffade en psykolog som arbetade med PE (prolonged exposure). Hennes tankar om min behandling var vettiga. Tills det framkom att min behandling var tio eller tjugo terapitillfällen och då skulle vi ägna varje tillfälle åt ett övergrepp Hon hjälper säkert många, men det är väldigt stor skillnad på PTSD och PTSD, sas.

Därmed inte sagt att inte enskilda trauman kan ge samma konsekvenser som upprepade trauman (eller t.o.m värre, det finns ju en rad faktorer som påverkar). Men behandlingsmässigt är det skillnad.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Inte ge upp jakten på att hitta hjälp, såklart! Jag tror det är mycket mer meningsfullt att söka hjälp, än att sitta hemma och öva sig i att tänka kreativt.

Fast hon bor ju redan med personal runt omkring sig och gått på många behandlingar och testat mycket osv, inte så att hon sitter hemma ensam om jag förstått det rätt, Ts är väl redan i full kontakt med psykvården?

Jag har inte skrivit att det är antingen eller, det är ju självklart i kombination med en hjälp av något slag så att man så småningom förhoppningsvis kan ta sig igenom en vardag utan panik och oro.

Det går oftast utmärkt att distrahera sig en liten stund, problemet är bara att så fort man inte pysslar med nånting så kommer de mörka tankarna tillbaka.

Ja, och därför ska det vara bra grejer att fokusera på, avslappnade grejer. Så kroppen får en chans att slappna av och då också lättare kunna hantera ångesten.

Alltså är det lätt hänt att man försöker sysselsätta sig och distrahera sig hela tiden, precis så som du föreslår. Men det blir man inte bättre av, och till slut blir man ju helt färdig av att ständigt göra något, aldrig våga koppla av.

Att tex fokusera på en ljudbok eller ha fullt fokus på ett pussel en viss tid så kroppen får slappna av för en stund och hjärnan får tänka på ett annat positivt kontrollerat sätt än på stress och ångesten, det är väl betydligt bättre och mera givande än att som Ts skada sig istället som jag antar Ts gör pga att lindra ångesten? Eller är det ett bättre sätt att hantera ångest och hindra den på?

Sen tror jag att det är så att om huvudet arbetar lite kreativt och på ett annat sätt så tror jag iallafall att det är mycket lättare att slappna av en stund mellan aktiviterna. Att trötta ut huvudet på ett annat sätt än att ständigt vara orolig.

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Så är det säkert, jag skriver precis som du trodde om behandling av PTSD som uppkommit efter enstaka händelser - jag trodde att det var det TS led av, att PTSDn var ett resultat av att ha blivit fysiskt utnyttjad av killar vid specifika tillfällen som tonåring. Men jag kan mycket väl ha missuppfattat.

Håller med om att det verkar rimligt att behandlingen är olika, att tro att man kan bearbeta ett övergrepp per tillfälle låter enormt optimistiskt, minst sagt. Möjligen om patienten är Herkules.

En aspekt som kanske är lika i behandlingen är att en stor del av terapin för min del handlade om att ta upp negativa tankar med terapeuten, som hon sen kunde ge nya perspektiv på, dvs lära en att tänka mindre självdestruktivt kring det hela (det vanliga, man skuldbelägger sig själv, det var ens eget fel på olika sätt, man är inte värd bättre, osv). Men det är rätt svårt, och kräver en skicklig terapeut man har förtroende för och tror på. Den delen av behandlingen skulle jag kunna tänka mig är verksam även i fall som ditt?

 

[Mabuse]

Sv: Psykisk ohälsa

Att tex fokusera på en ljudbok eller ha fullt fokus på ett pussel en viss tid så kroppen får slappna av för en stund och hjärnan får tänka på ett annat positivt kontrollerat sätt än på stress och ångesten, det är väl betydligt bättre och mera givande än att som Ts skada sig istället som jag antar Ts gör pga att lindra ångesten? Eller är det ett bättre sätt att hantera ångest och hindra den på?

Sen tror jag att det är så att om huvudet arbetar lite kreativt och på ett annat sätt så tror jag iallafall att det är mycket lättare att våga slappna av en stund mellan aktiviterna man har full fokus på. Att trötta ut huvudet på ett annat sätt än att ständigt vara orolig.

Nej, det är väl klart att det mesta är bättre än självskadebeteende, men det blir ju en lite konstig jämförelse. Det finns väl andra alternativ? T ex att bilda sig en annan uppfattning om vad som hände, med hjälp av en terapeut, så att man inte längre tycker att "just det, detta hände, det är för att jag är så värdelös, jag förtjänade det, jag borde inte leva längre, etc", och istället få en tankespiral i stil med "just det, detta hände, vilka idioter! De gjorde verkligen fel! Jag är värd mycket bättre än så!". Lite förenklat, men jag hoppas du är med på grundidén. Ditt förslag är ju mer "Just det detta hände, det är för att jag är så värdelös, jag...." - Oj! Fort fram med ljudboken och distrahera mig, inte tänka på det här mer, lalalalalala!

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Nej, det är väl klart att det mesta är bättre än självskadebeteende, men det blir ju en lite konstig jämförelse. Det finns väl andra alternativ? T ex att bilda sig en annan uppfattning om vad som hände, med hjälp av en terapeut, så att man inte längre tycker att "just det, detta hände, det är för att jag är så värdelös, jag förtjänade det, jag borde inte leva längre, etc", och istället få en tankespiral i stil med "just det, detta hände, vilka idioter! De gjorde verkligen fel! Jag är värd mycket bättre än så!". Lite förenklat, men jag hoppas du är med på grundidén.

Men nu är det ju så att Ts har prövat olika behandlingar, mediciner etc om jag förstått det rätt och det fungerar inte. Visst ska man fortsätta att söka annan hjälp men däremellan behöver man avbrott från tankar och stress och ångest. Leda in tankarna på någonting annat så att man inte skadar sig själv.

Ditt förslag är ju mer "Just det detta hände, det är för att jag är så värdelös, jag...." - Oj! Fort fram med ljudboken och distrahera mig, inte tänka på det här mer, lalalalalala!

Nej det är inte mitt förslag! Mitt förslag är till för den ständigt molande ångesten och stressen som är där och tär på kropp och psyke och som antagligen är den som bidrar till att Ts skadar sig själv. Att hindra kroppen och huvudet för att hela tiden ha den oron. Att få lite kontroll på tankarna. Och tankarna är ju inte bara på just någon enskild händelse, tror Ts har ganska många andra negativa tankar också. Bara gissning dock.

Och att ta itu med dom direkta händelserna och ta sig tillbaka dit, nej det ska man inte göra själv, det ska man göra med någon duktig typ som kan hjälpa en igenom det. Men som sagt däremellan så kan man arbeta på olika sätt för att göra vardagen uthärdig, aktivera huvudet och tankarna på ett kreativt sätt.

 

[MiniLi]

Sv: Psykisk ohälsa

Jag förstår att du säkert menar väl men tycker du inte att det är lite konstigt att sitta och hitta på "råd" till en svårt psykiskt sjuk och dessutom traumatiserad person?

Jag är utbildad på området men känner ändå inte att jag vill gå in och ge råd eller tips. För risken är att allt bara blir väldigt mycket värre.

Håller med Mabuse om att det låter som om TS behöver fortsätta tillsammans med sin vårdgivare.

Psykiatrin är ibland jättedåliga på att ta hand om traumapatienter ordentligt så jag vill uppmuntra TS till att försöka orka strida för en ordentlig traumabehandling!
Utöver det så vill jag minnas att TS inte har gått i nuvarande behandling så jättelänge vilket kan förklara att resultaten inte syns ännu.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Jag är utbildad på området men känner ändå inte att jag vill gå in och ge råd eller tips. För risken är att allt bara blir väldigt mycket värre.

Nja, jag har svårt att tro att det kan bli värre för Ts om ett råd om att fokusera på annat en stund. Bättre än att skada sig själv.

Håller med Mabuse om att det låter som om TS behöver fortsätta tillsammans med sin vårdgivare.

Jag har absolut inte skrivit någonstans att Ts ska sluta med behandlingarna!

 

[MiniLi]

Sv: Psykisk ohälsa

Hur vet du det?
Är du utbildad inom hur trauman bör behandlas? Är du insatt i TS fall? Vet du hur hennes nuvarande behandling ser ut?

Jag har läst dina råd i tråden och det är flera saker jag inte alls tycker är särskilt hjälpande när någon mår dåligt..

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Hur vet du det?
Är du utbildad inom hur trauman bör behandlas? Är du insatt i TS fall? Vet du hur hennes nuvarande behandling ser ut?

Jag skriver inte om någon behandling.

Jag har läst dina råd i tråden och det är flera saker jag inte alls tycker är särskilt hjälpande när någon mår dåligt..

Som? Beskriv gärna vad som är dåligt att i en stund av ångest fokusera på något avslappnande kreativt? Vad blir bättre av att skada sig själv för att lindra ångest/stressen? Vad finns det för skadligt tex rent konkret med att stanna upp och fokusera på någonting som inte skadar än för en stund? Hur kan ett pussel tex göra skada? Om det i den stunden kan hindra att en person istället skulle ge sig på sig själv för att få kontoll över ångesten så ser inte jag något dåligt i det.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Psykisk ohälsa

Har en tuff inläggning denna gång då alla mediciner ska ut och sen börja om från början och sätta in nya. Känns bra. Vet att mediciner inte gör allt men har haft samma medicinering i många år

Ta vara på den känslan ! Det är nog rätt lätt att bli sin sjukdom så som det blivit för dig. När man är inlagd och mått dåligt under lång tid. Vet du hur det känns att må bra? Jag menar verkligen må bra och inte drogbra?

Nr 1 är att acceptera det innan förändring kan ske. Du måste även förlåta de som gjort dig illa så du kam gå vidare.

 

[MiniLi]

Sv: Psykisk ohälsa

Fast nu är ju TS i en behandling och då kanske man inte ska börja dribbla med en massa andra "råd" utanför som kanske går helt emot hennes ordinationer.

Jag tycker dina råd blir väldigt skuldbeläggande och invaliderande. Och det känns inte riktigt som om du förstår vilken svår sits TS faktiskt sitter i.
Det kan vara direkt skadligt för en självskadepatient som behöver stöd och trygghet.

 

[Niyama]

Sv: Psykisk ohälsa

Så är det säkert, jag skriver precis som du trodde om behandling av PTSD som uppkommit efter enstaka händelser - jag trodde att det var det TS led av, att PTSDn var ett resultat av att ha blivit fysiskt utnyttjad av killar vid specifika tillfällen som tonåring. Men jag kan mycket väl ha missuppfattat.

Jag vet inte hur mycket TS varit med om, men med tanke på att hon verkar ha haft kontakt med psykiatrin väldigt länge utan att bli hjälpt kan jag tänka mig att hon, liksom jag, behöver en långsiktig behandling och då är det jätteviktigt med strategier som ger en paus och som gör att man klarar av vardagliga livet.

En aspekt som kanske är lika i behandlingen är att en stor del av terapin för min del handlade om att ta upp negativa tankar med terapeuten, som hon sen kunde ge nya perspektiv på, dvs lära en att tänka mindre självdestruktivt kring det hela (det vanliga, man skuldbelägger sig själv, det var ens eget fel på olika sätt, man är inte värd bättre, osv). Men det är rätt svårt, och kräver en skicklig terapeut man har förtroende för och tror på. Den delen av behandlingen skulle jag kunna tänka mig är verksam även i fall som ditt?

Ja, absolut. Jag och min psykolog ägnar tid åt sådant, både tankar som rör nuet och det som hänt tidigare. Ren traumabearbetning precis hela tiden skulle jag aldrig orka. Jag kom på en grej när jag skriver om detta, men det är mer till TS än till dig så jag skriver till henne i stället så blir det inte så rörigt.

TS!
Har du någon gång fått gå hos en psykolog där ni fokuserar på traumabearbetning, och som du har förtroende för? För mig är det väldigt avgörande för hur jag fungerar i vardagen. Jag har mycket lättare att fastna i allt det hemska om jag inte har en person jag litar på och som kan hantera det jag berättar. Jag behöver liksom "avlastning" ibland, och det kan jag få hos psykologen. Det har varit jätteviktigt för mig att få strategier för att kunna "lägga det värsta åt sidan" ibland, att få träffa psykologen regelbundet för "avlastning" och att psykologen ger hopp om att det kan bli bättre (det sistnämnda verkar du ju definitivt sakna).

Är jättetrött så formulerade mig inte så bra nu, kan förtydliga imorgon om det behövs.

 

[Grazing]

Sv: Psykisk ohälsa

Fast nu är ju TS i en behandling och då kanske man inte ska börja dribbla med en massa andra "råd" utanför som kanske går helt emot hennes ordinationer.

Så du menar att ett råd Ts fått är att skada sig och åka in på psyk? Uppenbart har inte Ts fått särskilt mycket tips och råd hur hon ska agera när hon är hemma tex, när ångesten blir för jobbig. Destruktiva tankar måste man lära sig att hantera på något vänster.

Jag tycker dina råd blir väldigt skuldbeläggande och invaliderande. Och det känns inte riktigt som om du förstår vilken svår sits TS faktiskt sitter i.
Det kan vara direkt skadligt för en självskadepatient som behöver stöd och trygghet.

Det kan mycket väl låta skuldbeläggande men faktum är att Ts hela tiden skriver att dom kan inte göra något, dom kan inte hindra mig, dom kan inte det och det, läkaren säger det och det.

Faktum är att det är ett stort jobb som Ts måste göra själv. Det är bara Ts som kan göra så att hon mår bättre, det är bara Ts som kan jobba med sina tankar. Att enbart dalta med sådant fungerar heller inte alltid. Det är lätt att komma in i ett läge då "mådåligheten" blir en trygghet som man omedvetet håller fast vid. Det är så för många. Det är jobbigt att jobba sig frisk och det är tryggt att må dåligt. Även om det inte är någon logik i det.