Rädd för relationer

stjarnhimmel

Trådstartare
Jag gjorde slut med mitt ex i början av hösten då jag kände att det inte var ett sunt förhållande eller på väg mot något jag som inte tyckte var sunt. Då jag gjorde slut var det rejält jobbigt pga att jag tyckte han blev obehaglig men jag fick energi av att jag kände mig lättad ändå. Sen har jag under hösten och vintern inte kunnat låta bli att fundera på det. Mest för att jag har känt mig ledsen och besviken. Över att det inte blev som jag ville, att han inte var den jag trodde och att jag kände mig så illa behandlad.

Och jag har insett nu här i vinter att jag känner mig rädd för att ge mig in i något nytt. Jag tror att det som gör det så svårt är att mitt ex och tidigare killar jag träffat har alla varit de killarna som alla säger är den snällaste som de vet. Så därför har jag kopplat av och det har tagit lång tid för mig att inse att det inte är sunt.

När jag säger att relationerna inte varit sunda så har det tex handlat om att personerna talat om för mig om allt jag ska förändra. Mitt ex tex hade få egna vänner vilket gjorde att han alltid blev sur när jag skulle träffa vänner. Jag fick tex kommentarer som ”du verkar ju inte gilla mig alls om du heller träffar dina vänner ikväll istället för mig” eller ”du måste göra slut med dina vänner- du kan inte ha så många vänner om du ska ha en relation” . Tilläggas ska att jag träffade honom väldigt mycket ( hela helgerna samt flera kvällar i veckan) och knappt mina vänner alls. Och jag kom på mig själv med att inte träffa vänner för att han inte skulle bli sur och om han blev sur så försökte jag göra honom glad igen.

Andra kommentarer var att personen kunde tala om för mig att du kommer aldrig kunna få det du vill ha och att jag inte skulle lyckas med det jag ville.

Det jag känner är att det känns så svårt och så lätt att hamna i en osund relation igen. För jag dras alltid till de killarna som alla säger är så snälla och som i början känns så trevliga. Och då släpper jag liksom garden och förväntar mig att de inte ska göra mig illa och ser nog inte vart det är på väg..

Så hur ska man undvika att hamna i en osund relation? Kan man det?

Det här var jobbigt att skriva. Det var nog det jobbigaste känslomässigt jag någonsin skrivit på Buke.
 
Du har ju gjort det bra!
Du stoppade innan det blev osunt på riktigt.

Att få taskiga kommentarer och att någon behandlar en illa tar i allafall jag alldeles för länge, men i den sekund jag upptäcker att jag blivit något jag inte gillar så är jag bra på att sätta stopp - men jag måste dithän för att kunna det.
 
Det är starkt av dig att skriva det här och det är jättestarkt av dig att klippa relationer som inte varit bra för dig! Jag har en tendens att bita mig fast vid folk trots att de gör mig olyckliga såväl partners som vänner och göra allt för att vara dem till lags.

Eftersom mitt track-record är sådär gällande sunda relationer kanske jag är fel person att ge tips, men jag tror på att stå upp för sig själv och aldrig göra sånt man inte vill för att behaga andra. I vänskapsrelationer har jag blivit mycket mindre "accepterande" för sånt som jag blir ledsen över (kommentarer, sätt att bli behandlad på) och det har stärkt de bra vänskaperna jag har och jag litar på de människorna i mycket större grad än förut att de finns där och att de gillar mig för den jag är (och några har försvunnit ur mitt liv mer eller mindre pga detta också, men inget jag faktiskt sörjer). Jag har massa tankar på ämnet, men har svårt att formulera något vettigt känner jag. Relationer och känslor är svårt.
 
Jag gjorde slut med mitt ex i början av hösten då jag kände att det inte var ett sunt förhållande eller på väg mot något jag som inte tyckte var sunt. Då jag gjorde slut var det rejält jobbigt pga att jag tyckte han blev obehaglig men jag fick energi av att jag kände mig lättad ändå. Sen har jag under hösten och vintern inte kunnat låta bli att fundera på det. Mest för att jag har känt mig ledsen och besviken. Över att det inte blev som jag ville, att han inte var den jag trodde och att jag kände mig så illa behandlad.

Och jag har insett nu här i vinter att jag känner mig rädd för att ge mig in i något nytt. Jag tror att det som gör det så svårt är att mitt ex och tidigare killar jag träffat har alla varit de killarna som alla säger är den snällaste som de vet. Så därför har jag kopplat av och det har tagit lång tid för mig att inse att det inte är sunt.

När jag säger att relationerna inte varit sunda så har det tex handlat om att personerna talat om för mig om allt jag ska förändra. Mitt ex tex hade få egna vänner vilket gjorde att han alltid blev sur när jag skulle träffa vänner. Jag fick tex kommentarer som ”du verkar ju inte gilla mig alls om du heller träffar dina vänner ikväll istället för mig” eller ”du måste göra slut med dina vänner- du kan inte ha så många vänner om du ska ha en relation” . Tilläggas ska att jag träffade honom väldigt mycket ( hela helgerna samt flera kvällar i veckan) och knappt mina vänner alls. Och jag kom på mig själv med att inte träffa vänner för att han inte skulle bli sur och om han blev sur så försökte jag göra honom glad igen.

Andra kommentarer var att personen kunde tala om för mig att du kommer aldrig kunna få det du vill ha och att jag inte skulle lyckas med det jag ville.

Det jag känner är att det känns så svårt och så lätt att hamna i en osund relation igen. För jag dras alltid till de killarna som alla säger är så snälla och som i början känns så trevliga. Och då släpper jag liksom garden och förväntar mig att de inte ska göra mig illa och ser nog inte vart det är på väg..

Så hur ska man undvika att hamna i en osund relation? Kan man det?

Det här var jobbigt att skriva. Det var nog det jobbigaste känslomässigt jag någonsin skrivit på Buke.
Der svåra är ju att veta hur personen är. Vilket kanske inte visar sig förrän man är i en relation .
Så undvika det kan vara svårt.
Att försöka se om det finns ett mönster hos killarna du har haft en relation med och kanske undvika det är väl enda sättet.
Jag har noll tillit till män överhuvudtaget och är ingen som blir kär bara sådär heller.
Undrar hur många bra killar man missat pga detta
 
Jag gjorde slut med mitt ex i början av hösten då jag kände att det inte var ett sunt förhållande eller på väg mot något jag som inte tyckte var sunt. Då jag gjorde slut var det rejält jobbigt pga att jag tyckte han blev obehaglig men jag fick energi av att jag kände mig lättad ändå. Sen har jag under hösten och vintern inte kunnat låta bli att fundera på det. Mest för att jag har känt mig ledsen och besviken. Över att det inte blev som jag ville, att han inte var den jag trodde och att jag kände mig så illa behandlad.

Och jag har insett nu här i vinter att jag känner mig rädd för att ge mig in i något nytt. Jag tror att det som gör det så svårt är att mitt ex och tidigare killar jag träffat har alla varit de killarna som alla säger är den snällaste som de vet. Så därför har jag kopplat av och det har tagit lång tid för mig att inse att det inte är sunt.

När jag säger att relationerna inte varit sunda så har det tex handlat om att personerna talat om för mig om allt jag ska förändra. Mitt ex tex hade få egna vänner vilket gjorde att han alltid blev sur när jag skulle träffa vänner. Jag fick tex kommentarer som ”du verkar ju inte gilla mig alls om du heller träffar dina vänner ikväll istället för mig” eller ”du måste göra slut med dina vänner- du kan inte ha så många vänner om du ska ha en relation” . Tilläggas ska att jag träffade honom väldigt mycket ( hela helgerna samt flera kvällar i veckan) och knappt mina vänner alls. Och jag kom på mig själv med att inte träffa vänner för att han inte skulle bli sur och om han blev sur så försökte jag göra honom glad igen.

Andra kommentarer var att personen kunde tala om för mig att du kommer aldrig kunna få det du vill ha och att jag inte skulle lyckas med det jag ville.

Det jag känner är att det känns så svårt och så lätt att hamna i en osund relation igen. För jag dras alltid till de killarna som alla säger är så snälla och som i början känns så trevliga. Och då släpper jag liksom garden och förväntar mig att de inte ska göra mig illa och ser nog inte vart det är på väg..

Så hur ska man undvika att hamna i en osund relation? Kan man det?

Det här var jobbigt att skriva. Det var nog det jobbigaste känslomässigt jag någonsin skrivit på Buke.
Göra sambo som och sen dumpa. Då är man 100% säker
 
Tack alla för svar
@Sonic76 - det är precis det jag funderar på - allrså att det är svårt att veta hur någon är förrän efter en tid. Om man inte känner varandra väl sen innan.

Det där med mönster är intressant. Jag vet tex att jag vill undvika folk som tycker mkt synd om sig själv, har mkt dåligt självförtroende och behöver någon som är lite lättsamnare.
 
Jag tror att det är lite sunt att ha en viss rädsla för relationer. Att inte kasta sig in i något huvudstupa som kan ge jobbiga efterverkningar utan att ens veta vem personen är. Jag vill egentligen inte ens kalla det för rädsla utan för självbevarelsedrift.

Att stå upp för sig själv, ifrågasätta partnern om hen säger/gör saker som gör ont i en eller inte känns bra oavsett vad det är tycker jag är viktigt. Vi är alla så otroligt olika och det som känns bra för en känns helt fel för en annan. Nu menar jag inte att det är sunt att säga som ditt ex att ”du verkar ju inte gilla mig alls om du heller träffar dina vänner ikväll istället för mig” för det är aldrig sunt att försöka bestämma över någon annan eller utöva känslomässig utpressning men jag tror att det är viktigt att ta reda på vad som ligger bakom ett sådant uttalande och hur det känns i en själv för att lära sig något och för att kunna undvika personer i framtiden som har samma sätt.
Är partnern så svartsjuk? (Då får man fråga sig själv vad partnerns svartsjuka väcker i mig, vill jag leva så?) Så osäker på sig själv? (Samma sak där, vad väcker det i mig? Vill jag leva så?) Är det så att partnern känner sig bortglömd, bortprioriterad och undanskuffad eller vad? (Då får man också fråga sig själv vad det väcker i en och om det är något man vill och kan leva med.) Helt enkelt fråga sig själv hur det känns i en och om det är något man kan/vill leva med eller om man ska gå. För oavsett bakgrunden till liknande uttalanden så är det hur man själv reagerar och agerar på ett sådant uttalande som är det viktiga.

Vill en person sitta hemma och hålla handen med sin partner 24/7 så bör hen hitta någon som gillar det lika mycket precis som den som gillar att vara aktiv behöver hitta någon som också är aktiv.

Vissa saker går inte att kompromissa med och att hitta någon med samma/liknande behov och mål i livet gör allt så mycket enklare. Sedan kan man vara väldigt olika på andra sätt men att ha liknande tankar om hur man vill och behöver leva för att må bra är otroligt viktigt. Därför tycker jag att det är viktigt att ta reda på vad man själv har för behov, vad man själv behöver och vill ha. Innan dess flyter man gärna runt och "anpassar" sig till vad andra önskar av en och det blir aldrig bra i längden. När man trivs med sig själv och sitt liv kan man vara ärlig med sig själv och behöver inte kasta sig in i något utan kan ta chansen med någon som faktiskt kan göra ens liv ännu bättre.
 
Först och främst bör du lyssna mindre på alla som säger att "den personen är så snäll", om det inte är någons ex du pratar med. Hur en person är i någon form av kärleksrelation är ofta en enorm skillnad mot hur personen är i en vänskapsrelation. Även de som pysslar med extrem misshandel beskrivs ju ofta som "såå snälla! Jag kan inte tänka mig att hen gör något sådant!" just för att det är olika sidor av en person som syns i olika relationer. Det är viktigt att komma ihåg tror jag.

Sedan gäller det ju att ha koll på varningssignaler, vara medveten om hur en själv påverkas av andras beteende osv. Vet du med dig att du behöver en viss typ av person för att må bra och lätt hamnar i ett dåligt mående av en annan typ av person, håll noga koll på hur de du träffar är innan du blivit för intrasslad i någon relation med dem. Rent allmänt är det väl klokt att inte ha för bråttom med någonting. Är en person bra, då kommer den inte försvinna för att det inte blir "allt på en gång".

Nu har du träffat åtminstone en idiot. Se det som en bra erfarenhet. Du tog ju dig ifrån personen, vilket är underbart bra! Om du funderar lite så kan du säkert se tidiga varningssignaler och tecken på att något inte var som det skulle. Acceptera det och ta med dig det så att du kan agera i tid när du möter nästa dåre. (För jo, tyvärr handlar det nog om "när" inte "om". Det är så fruktansvärt vanligt med respektlösa as, men mitt bland alla de där respektlösa asen så finns faktiskt en och annan helt fantastisk människa också.)
 
Jag har alltid varit skeptisk till överdrivet trevliga personer oavsätt om det gäller vänner eller partners. Jag gillar den lite buttra, reserverade typen, tycker de brukar vara ärligare när det verkligen gäller.

Inget svar på din fråga men du kanske ska skynda långsamt så du lär känna personen lite bättre innan du trillar dit. Och följ din egen magkänsla i stället för att lyssna på kompisar.
 
Så hur ska man undvika att hamna i en osund relation? Kan man det?
Egentligen vill man ju träffa någon som inte ens har tendenser till det som du beskriver att dina tidigare killar haft, men första gången det händer ska man ta tag i det på en gång. Ifrågasätta hur han tänkte och varför han vill vara en surkuk.

Mitt ex sa till mig en gång att jag spenderade för mycket tid i stallet. Han fick snabbt tillbaka att om han tänkte skapa en konkurrens mellan sig och hästarna så har jag ridit sedan jag var 4 år gammal och att jag alltid kommer att ha hästar i mitt liv så i så fall är det han som kommer att förlora. Och i samma veva ifrågasatte jag varför han tyckte att det var okej att försöka ändra på mina vanor, när han från början tyckte att det var attraktivt att jag var aktiv och hade många bollar i luften. Jag hade ju aldrig klagat på att han tränade eller var ute med sina polare, så varför tyckte han att det var okej att hoppa på mig. Under de resterande 8 åren vi var tillsammans sa han inte ett ord om hästarna eller att jag hade intressen.

Jag har Tinder och har skrivit i min profil att jag är självständig och att jag kör en stor bil och att killar med peniskomplex eller manlighetsissues icke ska göra sig besvär. Då sållar jag bort de där svaga på en gång och jag tar att de tycker att jag är en bitch, jag vill ju ändå inte ha en kille som tycker att jag blev osexig för att jag klarade av att sätta på takräckena på min egen bil helt utan en penis som hjälpte mig.
 
Jag har Tinder och har skrivit i min profil att jag är självständig och att jag kör en stor bil och att killar med peniskomplex eller manlighetsissues icke ska göra sig besvär. Då sållar jag bort de där svaga på en gång och jag tar att de tycker att jag är en bitch, jag vill ju ändå inte ha en kille som tycker att jag blev osexig för att jag klarade av att sätta på takräckena på min egen bil helt utan en penis som hjälpte mig.
Jag tycker att det är kul skrivet och kan funka som sållningsinstrument - men jag tvivlar på att det är "de svaga" du sållar bort. De som har manlighetsissues saknar oftast självinsikt. Snarare riskerar de dras dit för att de tror att du blir "en tuff match" som de självklart kommer att vinna.

De som sållas bort tror jag är antifeministerna och det är naturligtvis en stor fördel.
 
Jag gjorde slut med mitt ex i början av hösten då jag kände att det inte var ett sunt förhållande eller på väg mot något jag som inte tyckte var sunt. Då jag gjorde slut var det rejält jobbigt pga att jag tyckte han blev obehaglig men jag fick energi av att jag kände mig lättad ändå. Sen har jag under hösten och vintern inte kunnat låta bli att fundera på det. Mest för att jag har känt mig ledsen och besviken. Över att det inte blev som jag ville, att han inte var den jag trodde och att jag kände mig så illa behandlad.

Och jag har insett nu här i vinter att jag känner mig rädd för att ge mig in i något nytt. Jag tror att det som gör det så svårt är att mitt ex och tidigare killar jag träffat har alla varit de killarna som alla säger är den snällaste som de vet. Så därför har jag kopplat av och det har tagit lång tid för mig att inse att det inte är sunt.

När jag säger att relationerna inte varit sunda så har det tex handlat om att personerna talat om för mig om allt jag ska förändra. Mitt ex tex hade få egna vänner vilket gjorde att han alltid blev sur när jag skulle träffa vänner. Jag fick tex kommentarer som ”du verkar ju inte gilla mig alls om du heller träffar dina vänner ikväll istället för mig” eller ”du måste göra slut med dina vänner- du kan inte ha så många vänner om du ska ha en relation” . Tilläggas ska att jag träffade honom väldigt mycket ( hela helgerna samt flera kvällar i veckan) och knappt mina vänner alls. Och jag kom på mig själv med att inte träffa vänner för att han inte skulle bli sur och om han blev sur så försökte jag göra honom glad igen.

Andra kommentarer var att personen kunde tala om för mig att du kommer aldrig kunna få det du vill ha och att jag inte skulle lyckas med det jag ville.

Det jag känner är att det känns så svårt och så lätt att hamna i en osund relation igen. För jag dras alltid till de killarna som alla säger är så snälla och som i början känns så trevliga. Och då släpper jag liksom garden och förväntar mig att de inte ska göra mig illa och ser nog inte vart det är på väg..

Så hur ska man undvika att hamna i en osund relation? Kan man det?

Det här var jobbigt att skriva. Det var nog det jobbigaste känslomässigt jag någonsin skrivit på Buke.
Vad starkt av dig att göra slut i tid? :)
Det är något du ska berömma dig själv för, tycker jag. :heart

Jag är en person som bevisligen inte kan välja killar eller män som är bra för mig.
När det gäller mina relationer, så har killarna-männen alltid varit väldigt olika varandra utåt sett.
Sen har det i stort sett varit samma skit på insidan ändå.

Gemensamt har i alla fall varit att jag ska förändra mig.
Det tror jag man ska ta som ett starkt varningstecken, dvs när män "gör projekt" av oss kvinnor.
Min erfarenhet är att dom ofta vill ändra på det som dom föll för när man träffades.
Jäkligt konstigt!

Jag tror generellt det är bra att vara vaksam på såna signaler som kontrollbehov, svartsjuka, överdrivet trevliga (i början) eller såna som har offerkoftorna på sig.
Jag tror också det är viktigt att man faktiskt lyssnar på sin magkänsla också.

Med min nuvarande sambo tog det lång tid att upptäcka problemen.
Typ 6-7 år.
Jag trodde jag var jäkligt säker eftersom han var så totalt olika andra män jag träffat.
Träffades via internet och det var inte så vanligt då (16 år sedan) så det kändes ju också mer seriöst på något sätt.
Dock ska jag erkänna, kom jag på nu faktiskt, att vår första träff inte riktigt gav mig en bra känsla.
Sen ändrades det, men jag undrar hur livet hade sett ut om jag inte träffat honom mer.
Vi har varit tillsammans i 16 år..

Killen innan det.
Krogragg. Ljög om sitt jobb på första träffen efter att jag hade berättat om mitt jobb (hade ett karriärjobb på den tiden).
Var överdrivet trevlig i början.
Skickade blommor till jobbet, strösslade med pengar på krogen som han inte hade egentligen.
Fick totalt mindervärdeskomplex, blev jättesur när hans mer intellektuella kompis och jag pratade lite för mycket (enligt honom då)
Drack lite för mycket.
Förbjöd mig att snusa fast han snusade själv. "Tjejer gör inte det"

Trots det så hyrde jag ut min lägenhet och flyttade 45 mil till hans hemstad. :banghead:
Jag tror att den här killen hade goda chanser att bli en misshandlade. :crazy:
Fick dom vibbarna, både från honom och hans far och hans mycket undergivna mor.
Sen flyttade jag tillbaka hem efter 4 månader med en erfarenhet rikare.

Killen innan det; arbetskompis med min bästis.
Tjatade desperat om att få mitt telefonnummer efter vi varit ute ett gäng tillsammans och där han var med.
Fick inte det av min kompis ( för hon var trött på att jag fick ihop det med alla hennes killkompisar :o) Däremot så hade han hört att jag skulle vara på ett dansställe en lördagkväll.
Jag var där den kvällen, tillsammans med en gammal klasskompis från skolan.
En kille, men vi var absolut inget mer än bara kompisar.
Vi dansar på dansgolvet och dit kommer den här killen och ställer till jordens svartsjukescen. :mad:
Vi hade alltså inte ens haft en dejt, utan vi träffades i en grupp med flera andra.
Honom var jag tillsammans med i 10 år.
Gjorde slut, och stack till England för att jobba som sjuksköterska.
Han var nog den "bästa" killen som jag varit ihop med.
Funderar ofta på hur livet skulle blivit om jag stannat. Ibland önskar jag honom tillbaka, men han är gift och har en adoptivdotter.

Killen innan det, träffades på krogen.
Han var svensk, men bodde i USA.
Han var en riktig player. Hade en del kontakt efter han åkt tillbaka och sen flyttade jag dit. :banghead:
Han ljög också om sitt yrke, förresten.
När jag väl flyttat dit så berättade han att han hade klamydia och fick medicin mot det.
Vad han inte berättade var att han hade träffat en annan som han legat med som han troligen fick det av. :mad:
Jag var då tvungen att uppsöka vård där i LA och jag kan säga att public care där är värsta mardrömmen. :cautious:
Jag fick sitta en hel dag på en mottagning tillsammans med en drös andra "lösaktiga" människor och se varningsprogram, ta prover mm. :wtf:
Givetvis hade jag inte klamydia. Han var för feg för att tala om att han varit otrogen...
Honom var jag tillsammans med ett och ett halvt år.
Sen dumpade han mig och jag var jätteledsen i flera månader.....
 
Det är ju de som är svaga. De där testosteronkillarna med både för mycket muskler och för mycket tatueringar. Palla med deras temperament när du satt på takräckena själv eller bytt däck utan att fråga honom som om man vore ett menlöst våp.
Fy, så avtändande med en snubbe som inte pallar att man byter däck och liknande :wtf:.
 
Fy, så avtändande med en snubbe som inte pallar att man byter däck och liknande :wtf:.
En av mina bästa vänner tycker att det är otroligt hett med en "riktig man" som tar allt det manliga i hemmet. Hon skulle aldrig tanka bilen ifall det fanns en man med i bilen! En enormt stark och rolig kvinna som är ensamstående mamma, och som alltid reder sig själv. Men hon tycker att det är hett med en man som gör manliga sysslor för hon gillar traditionella könsroller.

Jag tycker att hon är knäpp, men å andra sidan lyfter jag inte många fingrar själv i alla lägen. Jag lejer ju bort mycket eftersom jag inte pallar med det själv. Skulle aldrig byta däck på min stora suv, de väger ju alldeles för mycket. Sådana saker betalar jag för att få gjort.
 
Vad starkt av dig att göra slut i tid? :)
Det är något du ska berömma dig själv för, tycker jag. :heart

Jag är en person som bevisligen inte kan välja killar eller män som är bra för mig.
När det gäller mina relationer, så har killarna-männen alltid varit väldigt olika varandra utåt sett.
Sen har det i stort sett varit samma skit på insidan ändå.

Gemensamt har i alla fall varit att jag ska förändra mig.
Det tror jag man ska ta som ett starkt varningstecken, dvs när män "gör projekt" av oss kvinnor.
Min erfarenhet är att dom ofta vill ändra på det som dom föll för när man träffades.
Jäkligt konstigt!

Jag tror generellt det är bra att vara vaksam på såna signaler som kontrollbehov, svartsjuka, överdrivet trevliga (i början) eller såna som har offerkoftorna på sig.
Jag tror också det är viktigt att man faktiskt lyssnar på sin magkänsla också.

Med min nuvarande sambo tog det lång tid att upptäcka problemen.
Typ 6-7 år.
Jag trodde jag var jäkligt säker eftersom han var så totalt olika andra män jag träffat.
Träffades via internet och det var inte så vanligt då (16 år sedan) så det kändes ju också mer seriöst på något sätt.
Dock ska jag erkänna, kom jag på nu faktiskt, att vår första träff inte riktigt gav mig en bra känsla.
Sen ändrades det, men jag undrar hur livet hade sett ut om jag inte träffat honom mer.
Vi har varit tillsammans i 16 år..

Killen innan det.
Krogragg. Ljög om sitt jobb på första träffen efter att jag hade berättat om mitt jobb (hade ett karriärjobb på den tiden).
Var överdrivet trevlig i början.
Skickade blommor till jobbet, strösslade med pengar på krogen som han inte hade egentligen.
Fick totalt mindervärdeskomplex, blev jättesur när hans mer intellektuella kompis och jag pratade lite för mycket (enligt honom då)
Drack lite för mycket.
Förbjöd mig att snusa fast han snusade själv. "Tjejer gör inte det"

Trots det så hyrde jag ut min lägenhet och flyttade 45 mil till hans hemstad. :banghead:
Jag tror att den här killen hade goda chanser att bli en misshandlade. :crazy:
Fick dom vibbarna, både från honom och hans far och hans mycket undergivna mor.
Sen flyttade jag tillbaka hem efter 4 månader med en erfarenhet rikare.

Killen innan det; arbetskompis med min bästis.
Tjatade desperat om att få mitt telefonnummer efter vi varit ute ett gäng tillsammans och där han var med.
Fick inte det av min kompis ( för hon var trött på att jag fick ihop det med alla hennes killkompisar :o) Däremot så hade han hört att jag skulle vara på ett dansställe en lördagkväll.
Jag var där den kvällen, tillsammans med en gammal klasskompis från skolan.
En kille, men vi var absolut inget mer än bara kompisar.
Vi dansar på dansgolvet och dit kommer den här killen och ställer till jordens svartsjukescen. :mad:
Vi hade alltså inte ens haft en dejt, utan vi träffades i en grupp med flera andra.
Honom var jag tillsammans med i 10 år.
Gjorde slut, och stack till England för att jobba som sjuksköterska.
Han var nog den "bästa" killen som jag varit ihop med.
Funderar ofta på hur livet skulle blivit om jag stannat. Ibland önskar jag honom tillbaka, men han är gift och har en adoptivdotter.

Killen innan det, träffades på krogen.
Han var svensk, men bodde i USA.
Han var en riktig player. Hade en del kontakt efter han åkt tillbaka och sen flyttade jag dit. :banghead:
Han ljög också om sitt yrke, förresten.
När jag väl flyttat dit så berättade han att han hade klamydia och fick medicin mot det.
Vad han inte berättade var att han hade träffat en annan som han legat med som han troligen fick det av. :mad:
Jag var då tvungen att uppsöka vård där i LA och jag kan säga att public care där är värsta mardrömmen. :cautious:
Jag fick sitta en hel dag på en mottagning tillsammans med en drös andra "lösaktiga" människor och se varningsprogram, ta prover mm. :wtf:
Givetvis hade jag inte klamydia. Han var för feg för att tala om att han varit otrogen...
Honom var jag tillsammans med ett och ett halvt år.
Sen dumpade han mig och jag var jätteledsen i flera månader.....

Nu kanske jag minns helt galet, men jag har för mig att du tidigare nämnt att du inte direkt valt att bli ihop med dina partners, att det mer varit något som "bara blivit"? Att det mer var de som hade styrt in det hela på någon typ av parförhållande? I alla fall så misstänker jag att sådant ökar risken för att hamna i trassel. Ok om båda "bara ser vad som händer", men så fort det bara är mannen som styr in det hela på en parrelation så tror jag att risken ökar rejält för att det ska bli dåligt.
 
Nu kanske jag minns helt galet, men jag har för mig att du tidigare nämnt att du inte direkt valt att bli ihop med dina partners, att det mer varit något som "bara blivit"? Att det mer var de som hade styrt in det hela på någon typ av parförhållande? I alla fall så misstänker jag att sådant ökar risken för att hamna i trassel. Ok om båda "bara ser vad som händer", men så fort det bara är mannen som styr in det hela på en parrelation så tror jag att risken ökar rejält för att det ska bli dåligt.
Men, vad läskigt! :nailbiting::nailbiting::nailbiting:

Jag gick precis här och tänkte för mig själv nu när jag kom ut från duschen att det nog är mina partners som valt mig.
Tänkte faktiskt inte alls på det när jag skrev det.
Och så läser jag att du skriver det nu. Wow! :)

Buketelepati! :love:

Vilket bra minne du har! ;)
Jo, det är nog dom som har valt mig.
Trodde att jag gjorde det med min nuvarande sambo eftersom det var på nätet och där skriver man vilka slags personer man vill träffa.
Jag hade sållat bort en massa, men det var nog så att det var han som valde mig ändå och inte tvärtom.

Vi kan skylla på männen i alla fall för annars framgår det ju vilken rysligt dålig smak jag har. :angel: ;)
 
Men, vad läskigt! :nailbiting::nailbiting::nailbiting:

Jag gick precis här och tänkte för mig själv nu när jag kom ut från duschen att det nog är mina partners som valt mig.
Tänkte faktiskt inte alls på det när jag skrev det.
Och så läser jag att du skriver det nu. Wow! :)

Buketelepati! :love:

Vilket bra minne du har! ;)
Jo, det är nog dom som har valt mig.
Trodde att jag gjorde det med min nuvarande sambo eftersom det var på nätet och där skriver man vilka slags personer man vill träffa.
Jag hade sållat bort en massa, men det var nog så att det var han som valde mig ändå och inte tvärtom.

Vi kan skylla på männen i alla fall för annars framgår det ju vilken rysligt dålig smak jag har. :angel: ;)
Jag har ju läst en del i din egna tråd så ;) Tror det var där du nämnde det vid något tillfälle. Det har varit precis så i några av mina relationer (de sämsta...), så det kan vara därför jag minns att du skrev det. Jag hade nog inte riktigt tänkt på det innan. Ibland är buke bra!
 
En av mina bästa vänner tycker att det är otroligt hett med en "riktig man" som tar allt det manliga i hemmet. Hon skulle aldrig tanka bilen ifall det fanns en man med i bilen! En enormt stark och rolig kvinna som är ensamstående mamma, och som alltid reder sig själv. Men hon tycker att det är hett med en man som gör manliga sysslor för hon gillar traditionella könsroller.

Jag tycker att hon är knäpp, men å andra sidan lyfter jag inte många fingrar själv i alla lägen. Jag lejer ju bort mycket eftersom jag inte pallar med det själv. Skulle aldrig byta däck på min stora suv, de väger ju alldeles för mycket. Sådana saker betalar jag för att få gjort.
För mig låter det som om hon är masochist.

Får hon ens behålla sin intelligens och sina åsikter eller blir hon mannens gulliga lilla "husdjur" när mannen tror han är störst, bäst och vackrast för att han klarar av att tanka bilen, vilket hon inte gör (eller låtsas inte kunna göra)?

Förlorar man rätten till sina åsikter är man väldigt snett ute.

Män ska kunna byta däck men de ska också klara av att laga hål i kläderna om det behövs. Däremot är jag själv lika duglig och skulle aldrig nervärdera mig till att låtsas vara en idiot.

Jag kan givetvis också leja bort jobb av andra anledningar än att jag inte har kompetensen eller rätt utrustning. Ibland har jag bara inte lust eller tid och föredrar/behöver göra annat.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 938
Senast: Whoever
·
S
Relationer Hej. Jag har har en relation med en man sedan 21 månader. Väldigt mkt kärlek mellan oss. Vi bor på olika orter men träffas så ofta vi...
4 5 6
Svar
112
· Visningar
5 327
Senast: Sassy
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
20 265
Senast: Shaggy
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
14 851

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra blötmat
  • Valp 2024
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Nybörjarponny!
  • Föl 2023

Omröstningar

Tillbaka
Upp