Rastlös, någon som känner igen sig?

[Singoalla]

Jag är rastlös. Inte på så sätt att jag inte kan sitta still, jag har inga problem med att ligga på soffan en hel helg med en hög filmer. Älskar att ta det lugnt. Men när det kommer till livet. Så fort jag har landat i ett jobb så blir jag rastlös och ser mig om efter nytt. Jag möblerar om lägenheten minst en gång i kvartalet. Ska vi göra om golven, måla om, sälja och köpa ny lägenhet? Ska jag starta eget företag? Ska jag kanske plugga någonting igen?

För exakt ett år sedan gick jag in i väggen helt av alla mina tusen projekt. Tog lite tid att återhämta mig. Fick en tillsvidareanställning på ett helt okej jobb med bra lön och tänkte att "GUD VAD SKÖNT. Nu ska jag stanna här några år". Nu har jag arbetat här i 4 månader och det börjar redan krypa i benen. Jag gillar mitt jobb, men tankar på allt jag hellre vill göra börjar bubbla. Men jag får liksom binda fast mig i stolen. Jag vill inte hoppa runt, för vad är det för mening om jag aldrig kommer att landa? Bestämde mig för att stanna på det här jobbet oavsett vad min rastlösa hjärna säger. Men då börjar alla andra projekt dra igång. Renoveringar hemma osv. Man kanske ska sortera om i källarförrådet igen?

Någon som känner igen sig? Jag kan uppskatta att jag är driven och alltid letar efter nästa steg. Men det går till en viss gräns. Jag vill inte bli utmattningsdeprimerad igen och jag förstår att min karriär kan hämmas av att jag sagt upp mig många gånger.

Kan man lära sig att typ.. tagga ner lite?

 

[Modest]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Helt spontant så låter du som att du har någon typ av oro i kroppen.
Har du alltid varit sådan här? Om inte, kan du se ungefär när det började? Om någon speciell händelse utlöste det?

Trivs du med livet i övrigt?

 

[mino]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Jag får två associationer av det du skriver eftersom jag har lite liknande tendenser. Det ena är hur mycket du använder din rastlöshet som en flykt? Att alltid dra igång krävande projekt är ett sätt att slippa ta tag i nuet och jobba på djupet utan i stället bara tänka på hur det ska bli sen. Det blir lite som att leva i en drömvärld där man inte riktigt vågar se nuet som det faktiska livet.

Det andra jag funderar på är i vilken utsträckning du avstår från allt din mottagliga hjärna ser skulle kunna göras? Jag har insett mer och mer att jag behöver avstå från sånt jag egentligen gillar och vill eftersom man (jag) inte kan ha så många arbetskrävande projekt i varierande storlek igång parallellt utan att bli överväldigad av allt som måste bevakas. För mig är det en jätteutmaning. Att prioritera och prioritera hårt är svårt. Det finns något i tiden som säger att har man bara råd så är det bara att skaffa sig ALLT man drömmer om. När det egentligen är tiden som brister och man med alla sina projekt plötsligt har skaffat sig ett arbetsläger på fritiden. Min slutsats just nu är för övrigt att man kan bara ha ett större privat projekt åt gången som man lägger fokus på. Oavsett hur mycket man vill andra saker så måste man avstå, det slutar med att inget projekt blir härligt eftersom de oundvikligen tar tid från de andra projekten. Så välj inte till, välj bort, är mitt råd. Allt från krukväxter till garagebyggen.

 

[tjenixen]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

japp! jag känner igen mig själv och många av mina vänner i din beskrivning.
Mitt råd är att försöka vara konstruktiv i ditt val av projekt. för min del skulle jag avlida om jag inte hade massa projekt aller saker som pågick. Att drömma, göra, ha en varierad vardag är min livspinsiration.

Jag var också i närheten av att gå in i väggen för några år sedan. Det var då jag insåg att jag även använde en här inspirationen att undvika situationer jag undermedvetet visste att jag var tvungen att ta tag i och lösa. Jag blev så uppe i varv att jag jobbade ca 15 timmar per dag och drog i en herrans massa andra trådar också samt hade ett väldigt aktivt socialt liv och var medryttare på en häst 3-4 dagar i veckan.

Fundera på vad du vill komma åt, vilken typ av stimulans det är du egentligen är ute efter. Jag tvivlar på att det är källarförrådet, t ex, som ger dig den ultimata tillfredsställelsen (Kvalitet, inte kvantitet) kanske har du någon underliggande konfrontation med dig själv du behöver göra, eller så kanske du är en av dem som mår bättre av mer stimulans i livet än Den Trygga Vardagen.

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Jag har nog alltid varit lite åt det här hållet, men jag tycker att det har elskalerat senaste två åren. Jag har ändå gått klart mina utbildningar och haft minst ett jobb som varat 1,5 år. Jag är väldigt karriärfokuserad och känner att jag verkligen inte vill fälla krokben för mig själv nu.

Jag trivs med livet i övrigt. Tycker faktiskt att det blir bättre och bättre med åren. Jag blir lugnare och tryggare i mig själv och är inte lika orolig och osäker som jag var när jag var yngre. Det är bara rastlösheten som stör mig, jag vill liksom att saker ska gå fortare. Bli bättre. Källarförrådet är städat men det skulle kunna bli ännu mer städat. Lägenheten är fin men den har potential att bli helt fantastisk. Jag är 25 år jobbar som projektledare med rätt mycket ansvar. Men sitter ändå och funderar på varför jag inte har mitt egna framgångsrika företag ännu

 

[mino]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Det är ju på sätt och vis tryggt att ha en massa som man bara måste göra för då kan man med gott samvete säga nej till sådant man kanske egentligen borde göra som kräver att man är i stället för gör. Som att leka med barnen tex. I värsta fall skaffar man sig så mycket att göra att man ser alla människor runt sig som hinder.

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Känner igen det där med flykt lite. Det ringer någon liten klocka i bakhuvet. Men jag kan inte riktigt se vad jag flyr ifrån? Även om det kanske inte låter så på det jag skriver så är jag en riktig livsnjutare. Älskar att sjunka ner i ett bad efter jobbet med lite levande ljus, ta långa höstpromenader, sjunka ner i soffan med ett glas vin och en bok. Tänka, reflektera, planera. Jag kanske tänker fel, men jag tänker att om jag flyr från något så kanske jag hade undvikt den typen av egen tid och eftertanke?

 

[mino]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Om du är 25 så förstår jag mer var du befinner dig i livet. Jag hade också en sån fas när jag medvetet försökte skapa kaos bara för att det skulle hända något. Nu när jag har barn så är jag effektivt botad från alla behov av mer kaos. Så det är kanske ett råd, att skaffa barn? Då har du i alla fall projekt så att det räcker och blir över...

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Skönt att höra att jag inte är ensam. När jag väl tar tid för eftertanke och funderar på vad jag verkligen vill ha i mitt liv så kommer jag på så himla mycket. Inte bara "saker som vore trevligt" utan som jag verkligen mår bra av och vill ha i mitt liv. Jag vill få jobba hårt och prestera för det ger så mycket till mitt självförtroende. Jag vill ha hemmalagad och nyttig frukost, lunch och middag varje dag för det gör mig pigg och jag älskar att njuta av bra mat. Jag vill träna minst tre gånger i veckan för jag mår så himla överjävligt bra efter ett träningspass. Jag vill ha ett fint och välorganiserat hem för att kunna slappna av hemma och kunna njuta av en mysiga kvällar med min sambo, utan att behöva störa mig på smuts och stök och saker som ligger framme. Jag vill ha gott om tid för egen tid och återhämtning. Samtidigt som jag älskar min familj och mina vänner och vill gärna umgås med dom flera dagar i veckan. Och framför allt vill ha precis allt det här idag och har inte alls ro att vänta.

Ja, som ni ser så går det liksom inte riktigt ihop. Alls

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Ja, det kanske är en ung-vuxen-kris? När jag var 20 hade jag också en miljon saker jag ville göra men jag kunde liksom landa lite i att jag bara var 20 och allt-har-sin-tid tänket. Nu har dom bojorna släppt helt och jag har insett att jag faktiskt har ekonomin, kompetensen, kunskapen och självförtroendet att göra precis vad jag vill av mitt liv. Jag tror det har blivit en aha-upplevelse som exploderade lite.

Haha ja det kanske är lösningen Min sambo skulle nog inte tacka nej, så mycket som han pratat om bebisar senaste året. Men det är faktiskt det enda som jag inte har velat kasta mig in i. Ännu.

 

[tjenixen]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

mja, för min del är det ju andra människor och involveringen med dem som fungerar som inspiration. Den regelbundna, inrutade formen av vardag är inget för mig. Andra människor bidrar med en typ av kaos jag behöver. Utbytet, tankar idéer, saker som händer - allt sådant som inte är det jag bestämmer för mig själv - fantastiskt!
Jag har hittills aldrig sagt nej till någon idé som involverar att vara med andra för t ex en tvättid. Jag säger bara nej om jag inte känner för att umgås

 

[tjenixen]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

det går absolut inte om man anser att alla de sakerna är av lika vikt sätt dem i en rangordning vettja och se om det ger ett annat utgångsläge.

skriv gärna ner dem här om du vill så kan jag komma med åsikter

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Ouff, den var klurig. Men jag kan testa! Nu skrev jag ner det som spontant kom upp i huvet utan att reflektera allt för mycket:

1. Jobb/karriär
2. Tid med min sambo
3. Tid med min familj och mina vänner
4. Egen tid
5. Hälsosam och god mat
6. Städat och trevligt hem
7. Fysisk aktivitet

Och nu menar jag såklart inte att min karriär är viktigare än min familj. Men jag tänker hur jag borde prioritera min tid. Familj, vänner och sambo finns alltid där och stöttar mig när jag jobbar hårt och kanske inte hinner ses lika ofta. Men sen kommer lugnare perioder och då är det dom jag prioriterar högst.

Hjälp vad blottande det känns

 

[tjenixen]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Och nu menar jag såklart inte att min karriär är viktigare än min familj. Men jag tänker hur jag borde prioritera min tid.

Prova göra listan igen utifrån vad som faktiskt ÄR viktigast i ditt liv, istället för hur du tänker att du borde göra

så kan du ju göra samma utifrån vad du VILL. så en lista som rangordnar det som är av störst vikt och en lista som rangordnar det du vill (ha) mest.

 

[Ramona]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Men jag kan inte riktigt se vad jag flyr ifrån? Även om det kanske inte låter så på det jag skriver så är jag en riktig livsnjutare. Älskar att sjunka ner i ett bad efter jobbet med lite levande ljus, ta långa höstpromenader, sjunka ner i soffan med ett glas vin och en bok. Tänka, reflektera, planera. Jag kanske tänker fel, men jag tänker att om jag flyr från något så kanske jag hade undvikt den typen av egen tid och eftertanke?

Frågan är väl ifall du får lite dåligt samvete för att du bara njuter och tar det lugnt? Finns det en baktanke som säger att du borde göra någonting lite mer "nyttigt" istället?

Jag tycker du har hamnat i en duktig flicka-fälla. Du säger att du får bättre självförtroende när du presterar. Men varför får du det? Varför mår du inte lika bra ifall du bara ligger i badet hela dagarna och njuter?

Tipset är att läsa "Duktig Flicka".

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Jag tänker på två sätt. Ett är vad som är viktigast i mitt liv. Det andra är vad jag bör lägga fokus på. Att lägga fokus på jobbet känns naturligt då det är någonting som kräver väldigt mycket tid och fokusering. Att ha en bra relation med mina vänner och min familj kommer väldigt naturligt i mitt liv. Där behöver jag inte anstränga mig lika mycket, eller fokusera på det på samma sätt som ett jobb kräver. Därför hamnade jobbet högst upp på den listan av vad jag vill prioritera. Om jag däremot hade märkt att mina relationer drabbades av att jag jobbade för mycket så hade jag genast prioriterat om. Förstår du hur jag menar? Jag testar igen:

Vad som är av mest vikt i mitt liv.
1. Mina nära relationer - Vänner, familj, sambo.
2. Mitt eget självförverkligande - Att få GÖRA saker. Jobba, driva projekt, utmana mig själv och min kompetens.
3. Mitt välbefinnande - Egen tid, harmoni, träning, bra mat, livsnjutning. Går också lite hand i hand med självförverkligande för jag tror inte jag skulle kunna känna harmoni och lugn om jag inte hade motparten till det i mitt liv.

Och som sagt, vissa saker faller så naturligt att det inte krävs så mycket ansträngning av mig. Medan annat kräver en helt annan medvetenhet.

 

[Singoalla]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Köpte den boken till en vän nyligen

Jag njuter när jag ligger hemma en hel dag också. I sängen eller i badkaret. Jag älskar att slappa. Men att få gott självförtroende av att prestera känns ganska naturligt? Jag är en bra projektledare och när jag får styra med hela handen och märker att jag har kompetenser som många runt om kring mig saknar så ja.. då känner jag mig himla bra! Det är något jag jobbar hårt för som jag nu börjar få utdelning för. I både uppskattning och lön. Sedan har jag några andra egenskaper som jag är också är ganska stolt över som inte har med prestation att göra utan min personlighet. Och det är jag också glad över såklart.

Visst tror jag att jag kan ha hamnat lite i den fällan också. Men mycket har nog att göra med att jag är en riktig livsnjutare också. Jag älskar känslan efter träning, att sjunka ner i soffan med en riktigt grundligt tillagad måltid eller en lång promenad på hösten. Men jag vill liksom ha precis allt just idag. Jämt. Och ja.. då går det liksom inte ihop sig riktigt..

 

[mino]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Jag gissar att du är ganska stressfri? Alltså att du gör mycket men också hinner med det. Så upplevde jag det innan jag fick barn. Det är annars en typisk stressreaktion att man blir irriterad på att folk är i vägen när man är på väg nånstans eller som min kollega som blev irriterad över att bli bjuden på en fest och att han skulle behöva lägga tid på att tacka nej. Det var väl självklart att han inte hade tid att prioritera en fest till alla avlägsna bekanta. (En mycket trevlig människa normalt sett)

 

[skiesabove]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Känner igen mig supermycket. Från det att jag var 18 till det att jag var 24 (ganska nyss alltså) växlade jag mellan rastlös mani och apatisk depression. Jag insåg det inte då, men nu när svängningarna har lugnat ner sig så ser jag mönstret väldigt tydligt. Flytta möbler, byta lägenhet, byta vänner, skapa kaos, byta stad, byta utbildning, byta jobb, göra om min identitet hela hela tiden. Och emellanåt knappt ta mig ur sängen för att kunna gå på toa. Och det gick från att vara mest rastlöshet, till mest depression. Har först nu börjat kunna se, förstå och bearbeta de underliggande problemen, och sluta behöva känna att jag ska fly/stänga av .

Vändpunkten var en ohyggligt varm tågresa i Indien, då jag inte hade något annat val än att spendera 48 svettiga timmar med mig själv, och bara mig själv. Då började fundera över vad som FAKTISKT var viktigt för mig, vad som fick mig att må bra, inte bara de saker som jag trodde att mitt liv BORDE innehålla.

Jag var absolut inte redo att göra en fullständig lista, utan jag var tvungen att börja med att försöka hitta åtminstone 1 sak som jag ville att mitt liv skulle innehålla, som skulle vara där enbart för att jag mådde bra av det. 1 sak, som när jag är där/gör det får mig att bara villa stanna där och tanka på lite bra energi. 1 sak som jag inte blir uttråkad och vill fly ifrån.

Sen har den listan utvecklats via funderingar och trial-and-error på vad jag behöver få ut socialt, på fritiden, av arbetsplatsen osv. Och när man väl vet vad man vill, då är det inte så svårt att få det att bli så. Men det har krävts mycket funderingar för att få bilden att klarna.

Och ja, jag vet att mitt beteende ser ut som en viss diagnos. Det kan mycket väl vara så, har vissa andra symptom också. Men det är en helt annan tråd det .

Det jag vill ha sagt till TS är:
Ställ dig själv frågan: Varför? Och vet du inte svaret, fortsätt grotta i det.

 

[tjenixen]

Sv: Rastlös, någon som känner igen sig?

Jag förstår precis hur du menar
Men precis som du beskriver blir fällan ofta att de saker som faktiskt är av vikt glömmer man bort att vara medveten om. därför att de liksom "kommer av sig självt".

Om man tar t ex den här meningen:
"Jag vill ha ett fint och välorganiserat hem för att kunna slappna av hemma och kunna njuta av en mysiga kvällar med min sambo, utan att behöva störa mig på smuts och stök och saker som ligger framme"

där ett städat hem är en förutsättning för att kunna njuta av avslappnad tid med din sambo, och jämför med din priolista, där städat hem faktiskt ligger sist och sambo ligger först.... så kanske det visar på att din medvetenhet BORDE ligga på det du värderar högre i just detta fall. dvs tiden med din sambo, inte stirra på damm.

Vid ett tillfälle då det inte s a s står mellan kvalitetstid med sambo och damm, så får det städade hemmet klättra upp på listan.

Jag tror det är en fälla att tänka att en - egentligen orelaterad sak - är en förutsättning för att man ska kunna ta till sig av de saker man faktiskt värderar högre.

Så kanske är det det att, när du påbörjar ett projekt, föreställer dig ett emotionellt resultat - en känsla av tillfredsställelse el dyl - som sedan inte infinner sig? (Det är omöjligt att nå ett föreställt emotionellt stadie, eftersom det är fantasi. Har du möjlighet att stanna upp och känna och befinna dig i stunden däremot, finns det en oändlig mängd tillfredsställande känslor att suga i sig )