Relationstrassel - frånskild, hemmaboende vuxet barn, ny relation...

[SaraXX]

Kan hon inte åka och tävla med bara en häst de helger hon är hos sin pappa? Så kan ni ha ett ekipage som hon kan köra själv? Bara en fundering.

 

[MJLee]

Jag tänker inte säga dumpa! Utan tänker mer på hur du kan kompromissa, ärligt om din särbo har varannan helg och varannan jul och blir inpressad när du har tid, så kan jag till viss del förstå att hen känner sig åsidosatt.

Varför kan inte din särbo ibland följa med på tävlingar? Involvera hen aktivt så hen inte bara är där passivt. Visst kan det ibland bli långa dagar men sedan har ni kvällarna tillsammans. Jag antar att din dotter inte kräver all tid efter. Hur är relationen mellan din särbo och din dotter? Hon är nu 18 år och kan ta BE (om det går bra) särbo och dotter kan göra saker tillsammans som övningskörning. Vilket också visar din särbo att situtionen så småningom kommer förändras. Jag har full förståelse för att din dotter och hästarna prioriteras, men du måste prioritera dig själv också och om särbon gör dig lycklig då ska du inte avsluta din relation.

Varför inte diskutera med din dotter och ditt ex om de kan bli mer flexibla och ta ett större ansvar? Förklara situationen. Jag tror inte din dotter kanske förstått riktigt. Hon är van att du alltid prioriterar henne (vilket är helt rätt) men hon är nu en ung vuxen som inom några år kommer (eller bör) frigöra sig. Visst är det fantastiskt att ha en mamma som inte bara delar intresse men också agerar chafför, sponsor osv. Men hon behöver i allt större utsträckning stå på egna ben och kommer att vilja göra det. Och har du avslutat en relation som gör dig glad, då står du där ganska ensam.

 

[tgd]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

Stora frågor att fundera på du har. En tanke som dök upp är att hur länge kan det fortsätta som det är? Flyttar dottern iväg för universitet på annan ort inom en par år? Dottern kommer också att ha egen partner och egen familj i nåt skede. Hur påverkar det?

 

[Tass]

Om man ser till dottern så tror jag att det är bra att hon skolas in mer i vuxenlivet med mer eget ansvar, egna beslut osv. Beroende på hur hon är kan det vara tufft och det kan vara bra att ta det lite pö om pö. Nu har ni chansen. Det är kanske inte alltid bra för henne att alltid dela hästlivet med mamma.

 

[cetzyboy]

Jag sitter i samma läge som din särbo och har gjort det i många år, fast nu bor vi ihop. Det är tufft att ständigt behöva kliva åt sidan , inte kunna ses eller planera något ihop med den man älskar speciellt nu när barnen är vuxna och man faktiskt skulle kunna göra mycket ihop. Han har ett vuxet barn som till och från vänder upp och ner på tillvaron och skapar osämja mellan oss vilket är mycket tråkigt.
Har varit på väg bort många gånger tack vare detta men kommit fram till att jag älskar denna man för mycket för det och hoppas någonstans att han skall klippa navelsträngen och behandla hen som vuxen så vårt liv kan fungera

 

[Raderad medlem 6459]

Hörrni, TS skriver hen i sin första post. Kan vi inte försöka hålla oss till det istället för att kalla särbon för han?

 

[tott]

Min partner har också (vuxna) barn, om det gör någon skillnad.

Dottern har "vanligt" körkort, men behöver minst utökad behörighet för att kunna transportera runt hästarna. Och min fråga - till mig själv - är också hur mycket av dotterns och mitt gemensamma hästliv som jag är beredd att avstå ifrån för min partners skull. Det inser jag att jag måste svara på själv, men är mycket tacksam för input från er alla!

Se det inte som att du gör det för din partners skull, utan för er skull.

 

[Roheryn]

Hörrni, TS skriver hen i sin första post. Kan vi inte försöka hålla oss till det istället för att kalla särbon för han?

Well spotted! Tack!

 

[Roheryn]

Stora frågor att fundera på du har. En tanke som dök upp är att hur länge kan det fortsätta som det är? Flyttar dottern iväg för universitet på annan ort inom en par år? Dottern kommer också att ha egen partner och egen familj i nåt skede. Hur påverkar det?

Det spelar ju såklart in ganska mycket! Litegrann tänker jag att detta (med hästarna och tävlandet) är något jag har möjlighet att ge min dotter NU (sedan ett par år tillbaka) medan hon är Young Rider, men att det inte varar för evigt. Hon kommer ju så småningom att flytta hemifrån och få ett mer eget liv, och då måste jag också ha ett eget liv och inte leva genom henne... Det kan hända att hon redan till sommaren åker till sin tränare och jobbar ett par månader och tar med sig en av hästarna, och då har jag plötsligt oceaner av tid till mig själv och partner (föreställer jag mig).

 

[Roheryn]

Jag tänker inte säga dumpa! Utan tänker mer på hur du kan kompromissa, ärligt om din särbo har varannan helg och varannan jul och blir inpressad när du har tid, så kan jag till viss del förstå att hen känner sig åsidosatt.

Varför kan inte din särbo ibland följa med på tävlingar? Involvera hen aktivt så hen inte bara är där passivt. Visst kan det ibland bli långa dagar men sedan har ni kvällarna tillsammans. Jag antar att din dotter inte kräver all tid efter. Hur är relationen mellan din särbo och din dotter? Hon är nu 18 år och kan ta BE (om det går bra) särbo och dotter kan göra saker tillsammans som övningskörning. Vilket också visar din särbo att situtionen så småningom kommer förändras. Jag har full förståelse för att din dotter och hästarna prioriteras, men du måste prioritera dig själv också och om särbon gör dig lycklig då ska du inte avsluta din relation.

Varför inte diskutera med din dotter och ditt ex om de kan bli mer flexibla och ta ett större ansvar? Förklara situationen. Jag tror inte din dotter kanske förstått riktigt. Hon är van att du alltid prioriterar henne (vilket är helt rätt) men hon är nu en ung vuxen som inom några år kommer (eller bör) frigöra sig. Visst är det fantastiskt att ha en mamma som inte bara delar intresse men också agerar chafför, sponsor osv. Men hon behöver i allt större utsträckning stå på egna ben och kommer att vilja göra det. Och har du avslutat en relation som gör dig glad, då står du där ganska ensam.

Tack, gillar ditt inlägg! Tänkvärt och balanserat!

Särbo har varit med på en del tävlingar och är med i stallet ibland (har även varit med ute och ridit på "den snälla" hästen några gånger). Hen har ett stort fotointresse och har tagit en del riktigt fina bilder på dotter (och även mig) + hästar. Såhär års lockar det väl dock inte supermycket att "stå och frysa på stallbacken" och det kan jag förstå!!

Dottern och hennes far har ett gemensamt litet projekt att ta BE-körkort, så det är pågående... När det väl är avklarat så kommer ju allting att bli rätt mycket flexiblare. Det blev flexiblare bara av att dottern tog vanligt B-kort och därmed kan transportera sig själv fram och tillbaka till stallet utan min eller sin pappas hjälp!

Du har rätt i att min dotter kanske inte riktigt har förstått situationen (vilket inte är hennes fel i så fall, utan mitt). Jag har väl (både medvetet och omedvetet) kanske försökt kompensera skilsmässan mellan mig o hennes far genom att verkligen gå "all in" med hennes träningar och tävlingar och hon är som du säger väldigt van vid att alltid bli prioriterad och att jag alltid finns där. Jag har också tänkt att det är viktigt att jag prioriterar henne och visar att hon är lika viktig för mig oavsett om jag lever med hennes far eller ej, men samtidigt har du rätt i att hon behöver börja stå lite mer på egna ben. Hon var 13 när vi separerade, men är 18 nu. Det är ju viss skillnad...

 

[Petruska]

Se det inte som att du gör det för din partners skull, utan för er skull.

Det bygger ju på att det är för deras skull. Och då är ju frågan: vad VILL @Roheryn ? Inte Vad vill särbon och inte Vad vill dottern?

Vad vill du, @Roheryn ?

 

[Roheryn]

Men om nu du VILL ha mycket tid med dotter och hästar så är ju det också viktigt.
Det är väl inte enbart en uppoffring?

Uppoffring att satsa på dotterns träning och tävling menar du? Nej, verkligen inte! Jag älskar vårt gemensamma hästliv! Dock älskar jag partner och det vi gör tillsammans OCKSÅ, så vill inte vara utan någondera, och dessutom tänker jag mig att det jag och min dotter har tillsammans just nu inte kommer att pågå för evigt. Hon kommer inte kuska runt på tävlingar med mamma när hon är trettio, utan det är här och nu, kanske ett par år framöver, som detta är möjligt (vilket kanske är en bidragande orsak till att jag går ganska mycket "all in" i detta nu).

 

[Roheryn]

Det bygger ju på att det är för deras skull. Och då är ju frågan: vad VILL @Roheryn ? Inte Vad vill särbon och inte Vad vill dottern?

Vad vill du, @Roheryn ?

Om jag skall vara ärlig så vill jag BÅDE OCH, ALLTING och helst lite till... Ha kakan och äta upp den. Leva hästdrömmen med dotter, hästar och tävlingar OCH leva ett rikt liv med min partner.

För att nyansera lite så skulle jag nog vilja vara med i min dotters tävlingssatsning en tid till, och successivt flytta över mer ansvar på henne själv. Jag vill INTE börja ställa in träningar och tävlingar för att jag inte kan vara där och köra osv, utan vara med fram till dess hon klarar sig själv (och ibland även efter det - skall hon rida SM är jag ju där, liksom, även om det bara är som åskådare).

Och jag skulle, för att återigen försöka nyansera, bli lite bättre på att planera och att planera in "partner-tid" också.

 

[escodobe]

Jag känner att jag behöver lite perspektiv och lite fler infallsvinklar på den situation som uppstått i mitt liv - och Buke brukar ju kunna bistå med det!

Jag och min dotters far separerade för ca fem år sedan, och har bott åtskilda med dottern (som ganska nyss fyllt 18, dvs "blivit vuxen") växelvis boende sedan dess. Dottern går fortfarande i gymnasiet och bor fortfarande växelvis hos oss, vilket fungerar (och alltid har fungerat) bra. Min relation med exmaken har gått från "spänd" när vi precis separerat till "vänskaplig" på senare tid.

Jag har också en ny relation, och det är där det är lite trassligt... Vi är särbos och bor dessutom rätt långt ifrån varandra, vilket gör att vi behöver träffas på helger och andra ledigheter. De helger min dotter är hos mig har jag alltid vikt för henne, så de som "blir över" för att träffa särbon är ca hälften av årets helger, varannan jul osv. Jag har också två hästar, som min dotter tävlingssatsar med, vilket innebär tävlingar och träningar även en del av de helger som hon bor hos sin pappa. Och eftersom det är jag som äger hästarna, jag som har hästintresset och jag som har det körkort som krävs för att transportera runt hästarna så är jag min dotters kombinerade sponsor, chaufför, hästskötare och allt-i-allo. Och i de fallen då detta inträffar på "särbo-helger" får ju hen antingen vackert följa med eller leva med att jag inte är anträffbar...

Min särbo tycker nu att hen inte är nöjd med vår relation, att hen alltid kommer i sista hand och vill ha mer av mig... Jag kan förstå det, samtidigt som jag förstås varken vill ge upp hästar eller dotter. Efter diverse händelser i helgen (som jag inte vill gå in på i detalj) så har det nu ställts på sin spets med uttalanden som "jag vill att du visar i handling att du prioriterar mig, inte bara med ord säger att du älskar mig". På min fråga "vill du att jag prioriterar dig före hästarna och min dotter ibland?" så blev svaret "ja". På frågan "Jaha, skall jag sälja hästarna och flytta till din stad då?" fick jag ett ironiskt "ja, det vore ju ett sätt" till svar. Det sistnämnda kommer inte att hända, och det är nog även min särbo mycket väl medveten om, men det känns ändåsom om jag fått lite av ett ultimatum... Och jag vet inte riktigt hur jag skall ställa mig, hur jag skall hantera detta? Jag kan höra Bukes samlade "Dumpa!" ekandes i öronen, och det ÄR ett alternativ, men samtidigt så har jag och särbon väldigt mycket fint tillsammans också, som jag inte vill slänga på soptippen utan väldigt mycket eftertanke.... Hur har ni andra gjort, som varit i liknande situationer? Vill jättegärna ha mer nyanserade svar än just "dumpa", tack!

Om dottern är 18 så tänker jag att det är rätt naturligt att hon inte alltid är 1:a prioritet längre, om DU känner att du vill träffa särbon mer än du gör nu.
Hon är ju vuxen så att säga, och du behöver ju få möjlighet att ägna dig åt Det du vill.

 

[Petruska]

Om jag skall vara ärlig så vill jag BÅDE OCH, ALLTING och helst lite till... Ha kakan och äta upp den. Leva hästdrömmen med dotter, hästar och tävlingar OCH leva ett rikt liv med min partner.

För att nyansera lite så skulle jag nog vilja vara med i min dotters tävlingssatsning en tid till, och successivt flytta över mer ansvar på henne själv. Jag vill INTE börja ställa in träningar och tävlingar för att jag inte kan vara där och köra osv, utan vara med fram till dess hon klarar sig själv (och ibland även efter det - skall hon rida SM är jag ju där, liksom, även om det bara är som åskådare).

Och jag skulle, för att återigen försöka nyansera, bli lite bättre på att planera och att planera in "partner-tid" också.

Jag blir lite nervös av "partnertiden". Jag tänker att hela ditt liv är DIN tid. Ingen annans. Du vill då mer med DIN tid än vad som ryms inom en normal vecka/månad.

Tycker DU att du träffar partner för lite, givet vad du i övrigt vill göra av DIN tid?

 

[Petruska]

Om dottern är 18 så tänker jag att det är rätt naturligt att hon inte alltid är 1:a prioritet längre, om DU känner att du vill träffa särbon mer än du gör nu.
Hon är ju vuxen så att säga, och du behöver ju få möjlighet att ägna dig åt Det du vill.

Jag tolkar det som roheryn vill vara hästsportförälder ett tag till.

 

[Roheryn]

Jag blir lite nervös av "partnertiden". Jag tänker att hela ditt liv är DIN tid. Ingen annans. Du vill då mer med DIN tid än vad som ryms inom en normal vecka/månad.

Tycker DU att du träffar partner för lite, givet vad du i övrigt vill göra av DIN tid?

Japp, jag vill mer av MIN tid än vad som går att klämma in på den tid som finns! Det är liksom det som är mitt dilemma... Jag vill träffa partner mer, men också fortsätta vara en del av min dotters hästliv och hästsatsning. Och - inte oviktigt det heller - jag vill ha ett EGET hästliv, få en skön uteritt då och då, ta med hästarna och rida på stranden och lite annat!

 

[Roheryn]

Jag tolkar det som roheryn vill vara hästsportförälder ett tag till.

Ja, det vill jag. OCH kunna pussla ihop ett liv tillsammans med partner!

 

[nejlica]

Ja, det vill jag. OCH kunna pussla ihop ett liv tillsammans med partner!

För mig är det enda vettiga för att få det pusslet att gå ihop (mitt hästintresse och att kunna träffa min partner så mycket som jag vill) att bo ihop. Det är såklart ingen universallösning och jag förstår att alla inte alls vill ha det så, men för mig blir det så mycket lättare att hinna med även mannen när han liksom ingår i "komma hem efter stallet, slänga i sig mat, däcka i soffa, sova". De relationer jag haft där vi inte bott ihop har så mycket tid gått åt till att träffas, nu planerar vi visserligen in saker tillsammans som ju tar tid, men jag behöver inte vika en massa tid bara för att träffa honom.

 

[Roheryn]

För mig är det enda vettiga för att få det pusslet att gå ihop (mitt hästintresse och att kunna träffa min partner så mycket som jag vill) att bo ihop. Det är såklart ingen universallösning och jag förstår att alla inte alls vill ha det så, men för mig blir det så mycket lättare att hinna med även mannen när han liksom ingår i "komma hem efter stallet, slänga i sig mat, däcka i soffa, sova". De relationer jag haft där vi inte bott ihop har så mycket tid gått åt till att träffas, nu planerar vi visserligen in saker tillsammans som ju tar tid, men jag behöver inte vika en massa tid bara för att träffa honom.

Ja, jag (vi) har också tänkt den tanken! Det vore SÅ mycket enklare....