Ridskolehästar

[BornAgain]

Fattar inte riktigt. Varför ska man gilla hoppning? På vilken nivå?

När min häst var yngre tyckte jag det var superkul att åka och träna det som lite nedlåtande brukar kallas "tanthoppning". Jag är rätt säker på att rätt många ryttare inte ens skulle se det som hoppning. Gillar jag hoppning då? Och är det bra?

Jag har suttit på djur som inte börjat hoppa förrän på 110-120 - "hoppning" är ofta ett förlängt och förhöjt galoppsprång. Sedan har jag suttit på mindre rörliga och talangfulla djur (och en del show-offs) som tar i med ryggen och skjuter en ur sadeln för de sett en bom

Båda grejerna har varit kul och givande - den första kategorin hästar har jag inte hoppat, men gymnastiserat (jag har aldrig varit en ryttare värd att slösa höga språng på). Det är aldrig fel för varken hästar eller ryttare att jobba på att kontrollera galoppen. För den senare kategorin hästar kan tanthoppning öka kroppsmedvetenhet/kontroll, rörelseglädje och självförtroende. Och show-offs blir glada när de får glänsa. win-win

 

[Capybara]

Jag har suttit på djur som inte börjat hoppa förrän på 110-120 - "hoppning" är ofta ett förlängt och förhöjt galoppsprång. Sedan har jag suttit på mindre rörliga och talangfulla djur (och en del show-offs) som tar i med ryggen och skjuter en ur sadeln för de sett en bom

Båda grejerna har varit kul och givande - den första kategorin hästar har jag inte hoppat, men gymnastiserat (jag har aldrig varit en ryttare värd att slösa höga språng på). Det är aldrig fel för varken hästar eller ryttare att jobba på att kontrollera galoppen. För den senare kategorin hästar kan tanthoppning öka kroppsmedvetenhet/kontroll, rörelseglädje och självförtroende. Och show-offs blir glada när de får glänsa. win-win

Absolut. Jag tycker det är roligt. Jag fattar nog bara inte riktigt vad som menas med att man ”ska” gilla hoppning. Det kan ju vara toppenbra att kunna skutta över ett dike iofs.

 

[aglaonema]

Man kan ju undra var denna hetsen att hästar ska prestera på tävling ska sluta om det blir det ända som räknas

 

[warg]

Man kan ju undra var denna hetsen att hästar ska prestera på tävling ska sluta om det blir det ända som räknas

Fast om det hade varit så hade ju de hästar du efterfrågat varit billiga, inte dyra?

 

[aglaonema]

Fast om det hade varit så hade ju de hästar du efterfrågat varit billiga, inte dyra?

Var det inte så att uppfödarna vill bara ha såna tävlingsstammade men inte köparna

 

[warg]

Var det inte så att uppfödarna vill bara ha såna tävlingsstammade men inte köparna

Nej, nu får du läsa noggrannare. Det är dyrare för uppfödarna att föda upp icketävlingshästar till hobbyryttare (kan inte sälja lika unga hästar och hästarna behöver mer utbildning innan de säljs) men de tenderar att få bättre betalat för tävlingshästar. Det resulterar i att de som vill ha hobby/allroundhästarna gnäller över att de är dyra.
När du ändå läser tråden lite noggrannare så kan du passa på och se vad de som svarat här själva föredrar också. En majoritet fill inte ha tävlingshästar. Några, som t ex jag, vill ha en trevlig hobbyhäst som vi även kan tävla med, men tävlandet är inte huvudsaken.

 

[Badger]

Tror även att fler häst blivit lättare och mer harmoniska om dom fick chansen att blåsa ur ordentligt då och då i galopp.

Det tror jag också, att de kan samla på sig spänningar i arbete som är jobbigt tankemässigt eller i hur man sätter fötterna och hårt muskelarbete. Att en urblåsning i en lång galopp i hygglig fart kan få individer att bli härligt trötta och avslappnade i muskler och huvud.

 

[Badger]

Det fanns och finns sådana. Men priserna på häst har ökat liksom på allt annat. Dessutom så rider jag gärna barbacka även på moderna tävlingshästar som skulle skena iväg med en nybörjare och/eller skygga så en mindre sadelfast ryttare flög av. Så det där med att kunna rida en häst barbacka säger lika mycket om ryttaren. Det kanske bara är ryttarna som blivit sämre?

Kan det inte också vara så att ryttarna blivit mer undvikande när det gäller att falla av? Det känns som att det är mycket farligare att falla av nu också, om sedan det handlar om höjd på häst eller ridhusbotten eller vad som vet jag inte. Som sagt en gång var det ju sagt att man skulle falla av 100 gånger innan man blivit en duktig ryttare (och efter en 50 ggr lär det ju ta längre och längre tid till nästa). Ibland på Buke stöter man ju på tonåringar som rider mycket och som aldrig fallit av?

(samtidigt som som såklart andra ytterligheten är berättelser om privatryttare som hade en häst som ung som de föll av från nästan varje gång och inte i små busiga bocksprång eller oro över ett hörn i ridhuset, utan en häst om inte trivdes med att ridas, det kan ju inte vara bra heller såklart.)

 

[warg]

Det tror jag också, att de kan samla på sig spänningar i arbete som är jobbigt tankemässigt eller i hur man sätter fötterna och hårt muskelarbete. Att en urblåsning i en lång galopp i hygglig fart kan få individer att bli härligt trötta och avslappnade i muskler och huvud.

Den diskussionen har jag haft ibland - jag är helt säker på att det är bra för hästar att få "galoppera ur sig" - jag har två hetsporrar och den ena fungerar inte alls på dressyrbanan om han inte får sina rejäla galopper regelbundet. Ibland möts jag av argumentet "men min häst blir inte trött av att galoppera". Jag vill hävda att det inte är det som är poängen. Det som gör skillnad är att de har en ventil för att få utlopp för rörelsebehovet och det släpper spänningar och är lösgörande. Hästen blir alltså mindre reaktiv av att den fått utlopp för energi och har släppt spänningar, inte för att den är för trött för att reagera. (jag uppfattar inte att du tror det är så, utan det var mer en reflektion utifrån tidigare diskussioner på ämnet)

 

[Badger]

Den diskussionen har jag haft ibland - jag är helt säker på att det är bra för hästar att få "galoppera ur sig" - jag har två hetsporrar och den ena fungerar inte alls på dressyrbanan om han inte får sina rejäla galopper regelbundet. Ibland möts jag av argumentet "men min häst blir inte trött av att galoppera". Jag vill hävda att det inte är det som är poängen. Det som gör skillnad är att de har en ventil för att få utlopp för rörelsebehovet och det släpper spänningar och är lösgörande. Hästen blir alltså mindre reaktiv av att den fått utlopp för energi och har släppt spänningar, inte för att den är för trött för att reagera. (jag uppfattar inte att du tror det är så, utan det var mer en reflektion utifrån tidigare diskussioner på ämnet)

Ja jag håller med dig helt.

Funderar vidare, alltså inte som på något vis att jag har en annan åsikt än du har. Dvs vi verkar helt överens om att en lång galopp släpper spänningar oavsett om hästen är "trött" efteråt. Men vad skulle man egentligen mena med -min häst blir inte trött av att galoppera? Undrans vad definitionen av trött då är och hur länge man galopperade? Dvs blir hästen jättetrött och av dressyrarbete i 20 minuter, men att galoppera i 20 minuter skulle vara som att knappt ha ridit? Eller tänkte man att man galopperade två varv i ridhuset i varje riktning och hästen blev inte svettig på halsen eller löddrig (vilket man verkligen hoppas att den inte blev eller ok, jag har ridit nya hästar på ridskolan som varit väldigt ovana vid galopp där de faktiskt haft problem med ett varv på fyrkantspåret, och verkligen inte klarat det samlat eller i en rimlig hastighet (svag -snabbare mer obalanserad) men det är ju rimligen inte så för gemene privathäst.)

 

[Bison]

Den diskussionen har jag haft ibland - jag är helt säker på att det är bra för hästar att få "galoppera ur sig" - jag har två hetsporrar och den ena fungerar inte alls på dressyrbanan om han inte får sina rejäla galopper regelbundet. Ibland möts jag av argumentet "men min häst blir inte trött av att galoppera". Jag vill hävda att det inte är det som är poängen. Det som gör skillnad är att de har en ventil för att få utlopp för rörelsebehovet och det släpper spänningar och är lösgörande. Hästen blir alltså mindre reaktiv av att den fått utlopp för energi och har släppt spänningar, inte för att den är för trött för att reagera. (jag uppfattar inte att du tror det är så, utan det var mer en reflektion utifrån tidigare diskussioner på ämnet)

Dagen innan jag åker och tränar dressyr kör vi galoppjobb på slingan i skogen. Flera kilometer i ft-tempo, hon är aldrig så loss och lösgjord i kroppen som när vi travar efter ett sånt pass.

Tycker så synd om alla hästar som aldrig får komma ut och blåsa ur ordentligt

 

[Capybara]

Kan det inte också vara så att ryttarna blivit mer undvikande när det gäller att falla av? Det känns som att det är mycket farligare att falla av nu också, om sedan det handlar om höjd på häst eller ridhusbotten eller vad som vet jag inte. Som sagt en gång var det ju sagt att man skulle falla av 100 gånger innan man blivit en duktig ryttare (och efter en 50 ggr lär det ju ta längre och längre tid till nästa). Ibland på Buke stöter man ju på tonåringar som rider mycket och som aldrig fallit av?

(samtidigt som som såklart andra ytterligheten är berättelser om privatryttare som hade en häst som ung som de föll av från nästan varje gång och inte i små busiga bocksprång eller oro över ett hörn i ridhuset, utan en häst om inte trivdes med att ridas, det kan ju inte vara bra heller såklart.)

Det där tycker jag är rätt dubbelt. Som vuxen föredrar jag verkligen att inte falla av alls. Å andra sidan blir det väldigt mycket mer dramatiskt när det väl händer, även om jag inte skadar mig utan bara blir lite omskakad. Så det kan rent psykologiskt kanske vara lite bra att göra någon liten ofrivillig avsittning ibland.

Men i allmänhet tycker jag kanske att det är en sund ambition att inte falla av. När man gör det har det ju ofta blivit nån sorts kommunikationsmiss mellan häst och ryttare (ofta är det inte kul för hästen heller). Forskningen har väl också kommit längre i att visa på var återkommande smällar mot huvudet faktiskt kan orsaka = inget bra.

 

[warg]

Ja jag håller med dig helt.

Funderar vidare, alltså inte som på något vis att jag har en annan åsikt än du har. Dvs vi verkar helt överens om att en lång galopp släpper spänningar oavsett om hästen är "trött" efteråt. Men vad skulle man egentligen mena med -min häst blir inte trött av att galoppera? Undrans vad definitionen av trött då är och hur länge man galopperade? Dvs blir hästen jättetrött och av dressyrarbete i 20 minuter, men att galoppera i 20 minuter skulle vara som att knappt ha ridit? Eller tänkte man att man galopperade två varv i ridhuset i varje riktning och hästen blev inte svettig på halsen eller löddrig (vilket man verkligen hoppas att den inte blev eller ok, jag har ridit nya hästar på ridskolan som varit väldigt ovana vid galopp där de faktiskt haft problem med ett varv på fyrkantspåret, och verkligen inte klarat det samlat eller i en rimlig hastighet (svag -snabbare mer obalanserad) men det är ju rimligen inte så för gemene privathäst.)

Jag tror att det finns en bild av att hästen inte blir trött eftersom den fortfarande vill springa - vilket givetvis inte alltid är sant. Men det finns ju hästar som har väldigt bra kondis också. Min häst som mår bra av att pysa ur sig hade tidigare otroligt bra kondition - troligen just för att vi gjorde det här jobbet. Jag var på en tredagarskurs med två ridpass om dagen, min häst var den enda som pallade alla sex pass utan anpassningar. Ju bättre kondition, desto viktigare med ordentlig rörelse. Nu är han i ett uppbyggnadsskede efter en operation för ett drygt år sen. Han har inte alls så bra kondis, men det har inte varit bra för honom med den långa vilan. Vi försöker nu hitta en mer lagom nivå, han har ju också blivit några år äldre, om än inte lastgammal än.

 

[warg]

Det där tycker jag är rätt dubbelt. Som vuxen föredrar jag verkligen att inte falla av alls. Å andra sidan blir det väldigt mycket mer dramatiskt när det väl händer, även om jag inte skadar mig utan bara blir lite omskakad. Så det kan rent psykologiskt kanske vara lite bra att göra någon liten ofrivillig avsittning ibland.

Men i allmänhet tycker jag kanske att det är en sund ambition att inte falla av. När man gör det har det ju ofta blivit nån sorts kommunikationsmiss mellan häst och ryttare (ofta är det inte kul för hästen heller). Forskningen har väl också kommit längre i att visa på var återkommande smällar mot huvudet faktiskt kan orsaka = inget bra.

Jag håller med om det dubbla där. Jag upplever att vi generellt har blivit mycket bättre på att förbereda hästar för deras uppgifter vilket gör att vi inte behöver ramla av så ofta. Det ingår inte längre i inridningen att man åker av i början liksom. Jag blir idag jättestressad över att se personer som försätter sig och hästen i situationer där risken att man åker av är stor - för det mesta beror det ju på att grundarbetet inte är gjort. Där har det nog varit väldigt bra att fler hästar rids in professionellt idag - om du jobbar med att rida in hästar har du krasst nog inte råd att åka av och bli skadad, du måste utföra arbetet på ett säkert sätt. Det blir också oftast bättre för hästen. Går vi tillbaka till 70-80-90-tal var det nog vanligare att man red in själv, och mest bara satt upp och hoppades att det skulle funka. För det mesta gjorde det ju det, efter ett tag.
Men visst kan rädslan för att åka av blir hämmande också, när det händer sällan blir det mer dramatiskt.

 

[Badger]

Det där tycker jag är rätt dubbelt. Som vuxen föredrar jag verkligen att inte falla av alls. Å andra sidan blir det väldigt mycket mer dramatiskt när det väl händer, även om jag inte skadar mig utan bara blir lite omskakad. Så det kan rent psykologiskt kanske vara lite bra att göra någon liten ofrivillig avsittning ibland.

Men i allmänhet tycker jag kanske att det är en sund ambition att inte falla av. När man gör det har det ju ofta blivit nån sorts kommunikationsmiss mellan häst och ryttare (ofta är det inte kul för hästen heller). Forskningen har väl också kommit längre i att visa på var återkommande smällar mot huvudet faktiskt kan orsaka = inget bra.

Ja, absolut, som vuxen föredrar jag att inte falla av, speciellt om hästen är 170-180 hög. Hästar när jag var tonåring var ju inte heller lika höga och det kanske inte gör så stor skillnad i realiteten, men man får en känsla av att det skulle kunna göra det, inuti sig (tex en normalstor häst när jag var tonåring och föll av oftare var typ 160-165, den största var knappt 170. Nu satt jag på typ en nära 180 häst senast snö föll från taket , det är ändå nära 20 cm till ned.)

men med det sagt, underlaget hästar som folk vill rida lär ju begränsas mer om acceptansen för att någonsin falla av i hela sin ridkarrär har minskat. Vet inte om det här går att få fram på vettigt vis men. (notera gärna Om..)

Ponera att det fanns 100 hästar "förr" i olika åldrar och 80 av ryttarna kunde tänka sig att någonsin falla av, om det var så så lär det ju ha varit lättare att hitta 20 hästar till de övriga 20 personerna. Speciellt som de 80 personerna räcker till att rida alla hästar som är under 12 år gamla.

Alla är nöja och alla tycker att de har fått en "lugn" häst som passar dem. Dvs tex du accepterar falla av och en lugn häst är någon du bara faller av någon gång om året när snön faller av ridhustaket. Alla får intrycket av att många hästar "var lugna förr".

Så ändras någonting. Inte bara i hästunderlaget och hästhållningen och ridningen men också i ryttarens falla av acceptans.

Så vi har 100 hästar och 20 av ryttarna kan tänka sig att någonsin falla av i sin ryttarkarriär. Då har vi plötsligt 20 personer som kan tänka sig falla av och kanske 50 hästar som är under 12 år gamla och som av ren oerfarenhet skulle kunna bli rädda om snön ramlade av ridhustaket.

Bara som tankeexperiment.

(Tex när jag var 15 så hade vi en gammal typisk ridskolehäst, superlugn, värsta kampen, svenskt halvblod av gamla sorten, som de alltid satte folk på första lektionen. Allmänt ansedd som mycket långsam och otroligt pålitlig, trots att han fick spel ca 2 ggr om året och kunde slänga av folk så fort att de inte ens märkte det innan de låg på marken. En gammal avkastarkung skrockade ridlärarna, ni skulle sett honom när han var ny...)

 

[Badger]

Jag tror att det finns en bild av att hästen inte blir trött eftersom den fortfarande vill springa - vilket givetvis inte alltid är sant. Men det finns ju hästar som har väldigt bra kondis också. Min häst som mår bra av att pysa ur sig hade tidigare otroligt bra kondition - troligen just för att vi gjorde det här jobbet. Jag var på en tredagarskurs med två ridpass om dagen, min häst var den enda som pallade alla sex pass utan anpassningar. Ju bättre kondition, desto viktigare med ordentlig rörelse. Nu är han i ett uppbyggnadsskede efter en operation för ett drygt år sen. Han har inte alls så bra kondis, men det har inte varit bra för honom med den långa vilan. Vi försöker nu hitta en mer lagom nivå, han har ju också blivit några år äldre, om än inte lastgammal än.

Ja, en hake är ju att (för vissa hästar) ju svagare och tröttare desto svårare att sätta under sig och stanna (tog ett tag för mig att linda hjärnan runt den grejen (uhm svengelska) för man skulle ju kunna tänka att trött, stannar lätt. (precis som rusar i galopp kan vara svag och ovan vid galopp, dvs kan inte bära sig i kurvor och klarar inte galoppera långsamt, lika väl som pigg.)

Men tänker liksom du att det handlar om rörelsen galopp och hur musklerna används och att få göra den rörelsen under ett tag, och inte i extremt kort galopp, som borde vara avslappnande i muskler och huvud. Inte nödvändigtvis att vara -galopphäst efter löp svettig (även om det säkert också är oerhört avslappnande )

 

[Stergo]

Kan det inte också vara så att ryttarna blivit mer undvikande när det gäller att falla av? Det känns som att det är mycket farligare att falla av nu också, om sedan det handlar om höjd på häst eller ridhusbotten eller vad som vet jag inte. Som sagt en gång var det ju sagt att man skulle falla av 100 gånger innan man blivit en duktig ryttare (och efter en 50 ggr lär det ju ta längre och längre tid till nästa). Ibland på Buke stöter man ju på tonåringar som rider mycket och som aldrig fallit av?

(samtidigt som som såklart andra ytterligheten är berättelser om privatryttare som hade en häst som ung som de föll av från nästan varje gång och inte i små busiga bocksprång eller oro över ett hörn i ridhuset, utan en häst om inte trivdes med att ridas, det kan ju inte vara bra heller såklart.)

Framförallt så har det ju blivit mindre och mindre okej att låta små barn falla av sina ponnier. När sanningen är att jag tror att man bör göra majoriteten av sina avtrillningar innan man når tonåren på a- och b-ponnier.
Jag upplever ibland att jag tillhör den sista generationen som faktiskt lämnades ensamme i stallet redan i lågstadieåldern. Vilket givetvis gjorde att jag och mina kompisar tog betydligt fler risker med våra ponnier än dagens barn. Men som givetvis gjorde att vi flög av mer och också fick in balansen. Plus att hälften av ponnierna verkade ha som sport att få av sina små ryttare.

Mjuka ben, bra läkekött, lägre fallhöjd och lägre hastigheter. Då lär man sig avfallningsteknik vilket följer med upp på stora ponnier och de första storhästarna man rider. Då vågar man rida de som faktiskt är ”vilda” i ung ålder där och får in balans, reaktionsförmåga och tekniken för att inte falla av. Som man sedan har nytta av när man kommer upp i åldern 30+ och faktiskt börjar göra sig illa om man faller av.

 

[TinyWiny]

Kan det inte också vara så att ryttarna blivit mer undvikande när det gäller att falla av? Det känns som att det är mycket farligare att falla av nu också, om sedan det handlar om höjd på häst eller ridhusbotten eller vad som vet jag inte. Som sagt en gång var det ju sagt att man skulle falla av 100 gånger innan man blivit en duktig ryttare (och efter en 50 ggr lär det ju ta längre och längre tid till nästa). Ibland på Buke stöter man ju på tonåringar som rider mycket och som aldrig fallit av?

(samtidigt som som såklart andra ytterligheten är berättelser om privatryttare som hade en häst som ung som de föll av från nästan varje gång och inte i små busiga bocksprång eller oro över ett hörn i ridhuset, utan en häst om inte trivdes med att ridas, det kan ju inte vara bra heller såklart.)

Fast det där om att ramla av 100 gånger var något som sas för att trösta barn. Det finns ingen sanning i det. Att ramla av beror på dålig balans, missförstånd, häst som inte är förberedd tillräckligt på uppgiften eller smärta. Det är aldrig okej eller normalt att en välriden häst som får sina behov tillgodosedda bockar omkring. Då är något fel och man får ta reda på vad. Jag vet att det finns vissa som tycker att det "kul" med hästar som bockar och därför inte lär hästen att det inte är okej att bralla omkring med ryttare på sig men de brukar ändra sig när de skadat sig allvarligt. Sedan finns såklart de som kan få den mest lugna hästen att fara omkring och där får man kanske fundera på om de ska vara nära en häst alls.

 

[Badger]

Fast det där om att ramla av 100 gånger var något som sas för att trösta barn. Det finns ingen sanning i det. Att ramla av beror på dålig balans, missförstånd, häst som inte är förberedd tillräckligt på uppgiften eller smärta. Det är aldrig okej eller normalt att en välriden häst som får sina behov tillgodosedda bockar omkring. Då är något fel och man får ta reda på vad. Jag vet att det finns vissa som tycker att det "kul" med hästar som bockar och därför inte lär hästen att det inte är okej att bralla omkring med ryttare på sig men de brukar ändra sig när de skadat sig allvarligt. Sedan finns såklart de som kan få den mest lugna hästen att fara omkring och där får man kanske fundera på om de ska vara nära en häst alls.

Det är väl klart att det inte fanns ngn forskarartikel på att någonting speciellt händer när man ramlat av 100 ggr det tror jag inte något barn, tonåring trodde heller.

 

[Mia_R]

Nu kan man ju faktiskt ramla av utan att någon gjort något fel. Jag som ridit ut betydligt mycket mer än i ridhus/på bana har ramlat av både från barbacka, att vi hoppat fasta hinder med islag, hästen snubblat eller skyggat för något, vägran mm. En enda gång har jag slagit huvudet efter att ha slagit i en sten så jag höll på tuppa av och en annan gång bröt jag vadbenet under knäet efter att ha landat i en björk.

Ju räddare och mer spänd man är desto större risk att man skadar sig, är man inte rädd att ramla av utan är avslappnad och mjuk i kroppen och rullar med gör man sällan illa sig är min erfarenhet. Jag har aldrig ens tappat andan när jag ramlat av.