Jag undviker att åka av i högsta möjliga mån iom en allvarlig nackskada som gör att jag lättare kan bryta nacken.
Trots det har jag jobbat som problemlösare länge och även ridit ut hästar ägarna tyckte var bökiga att rida ut.
Jag hade inte ramlat av på 10 år, tills sadelgjorden sprack på min egen häst


, iom dels är jag rätt sadelfast. Men främst checkar jag av innan jag hoppar upp på hästar att mina hjälper funkar. Då kan jag bryta det värsta med de hjälperna och det system jag har.
Att vara riskmedveten behöver inte betyda att undvika saker. Och att tex rida ut behöver inte vara större skaderisk om man har ett system och rutin.
Många har inte kunskap om hur de kan hantera hästars olika instinkter, hur man kan skola dem etc för att funka bättre ute. Folk har inte vana att rida ut på samma sätt som när det inte fanns så mkt ridhus och ridbanor överallt.
Sista stallet jag stod i i Stockholm hade lite preppade ridvägar och släta stigar. När ett träd fallit ner över ridvägen vågade flera inte rida ut. Man kunde alltså gå runt det i skogen. Men det vågade inte vissa. Så är det inte sällan i storstäderna.
Man tar lektion i dressyr, hopp etc. Men inte i att rida ut. Det kan vara oerhört lärorikt att ge sig ut med en problemlösare t.ex. och få lektion i naturen.
Jag har en kompis/kollega som jobbar mkt så. Särskilt med unghästar. De blir både sunda, får bra kroppskontroll och människorna lär sig hantera olika situationer och får en lugn och sansad relation till sin häst även ute.