Ridskolehästar

Bukefalos 30 år!

Det är väl klart att det inte fanns ngn forskarartikel på att någonting speciellt händer när man ramlat av 100 ggr ;) det tror jag inte något barn, tonåring trodde heller.
Just 100 gånger är det nog ingen som tror men det är tyvärr alldeles för många som tror att man behöver ramla av för att bli en duktig ryttare
 
Kan det inte också vara så att ryttarna blivit mer undvikande när det gäller att falla av? Det känns som att det är mycket farligare att falla av nu också, om sedan det handlar om höjd på häst eller ridhusbotten eller vad som vet jag inte. Som sagt en gång var det ju sagt att man skulle falla av 100 gånger innan man blivit en duktig ryttare (och efter en 50 ggr lär det ju ta längre och längre tid till nästa). Ibland på Buke stöter man ju på tonåringar som rider mycket och som aldrig fallit av?

(samtidigt som som såklart andra ytterligheten är berättelser om privatryttare som hade en häst som ung som de föll av från nästan varje gång och inte i små busiga bocksprång eller oro över ett hörn i ridhuset, utan en häst om inte trivdes med att ridas, det kan ju inte vara bra heller såklart.)
Jag undviker att åka av i högsta möjliga mån iom en allvarlig nackskada som gör att jag lättare kan bryta nacken.
Trots det har jag jobbat som problemlösare länge och även ridit ut hästar ägarna tyckte var bökiga att rida ut.
Jag hade inte ramlat av på 10 år, tills sadelgjorden sprack på min egen häst 🙄😅, iom dels är jag rätt sadelfast. Men främst checkar jag av innan jag hoppar upp på hästar att mina hjälper funkar. Då kan jag bryta det värsta med de hjälperna och det system jag har.
Att vara riskmedveten behöver inte betyda att undvika saker. Och att tex rida ut behöver inte vara större skaderisk om man har ett system och rutin.
Många har inte kunskap om hur de kan hantera hästars olika instinkter, hur man kan skola dem etc för att funka bättre ute. Folk har inte vana att rida ut på samma sätt som när det inte fanns så mkt ridhus och ridbanor överallt.
Sista stallet jag stod i i Stockholm hade lite preppade ridvägar och släta stigar. När ett träd fallit ner över ridvägen vågade flera inte rida ut. Man kunde alltså gå runt det i skogen. Men det vågade inte vissa. Så är det inte sällan i storstäderna.
Man tar lektion i dressyr, hopp etc. Men inte i att rida ut. Det kan vara oerhört lärorikt att ge sig ut med en problemlösare t.ex. och få lektion i naturen.
Jag har en kompis/kollega som jobbar mkt så. Särskilt med unghästar. De blir både sunda, får bra kroppskontroll och människorna lär sig hantera olika situationer och får en lugn och sansad relation till sin häst även ute.
 
Jag tror att det finns en bild av att hästen inte blir trött eftersom den fortfarande vill springa - vilket givetvis inte alltid är sant. Men det finns ju hästar som har väldigt bra kondis också. Min häst som mår bra av att pysa ur sig hade tidigare otroligt bra kondition - troligen just för att vi gjorde det här jobbet. Jag var på en tredagarskurs med två ridpass om dagen, min häst var den enda som pallade alla sex pass utan anpassningar. Ju bättre kondition, desto viktigare med ordentlig rörelse. Nu är han i ett uppbyggnadsskede efter en operation för ett drygt år sen. Han har inte alls så bra kondis, men det har inte varit bra för honom med den långa vilan. Vi försöker nu hitta en mer lagom nivå, han har ju också blivit några år äldre, om än inte lastgammal än.
Om man har såna som bara tänder till av att galoppera, för vissa gör ju det, kan man antingen testa en fräsch trav lääänge. Det triggar mindre hästen flyktsystem IOM att de flyr främst i galopp.
Att skritta flera h offroad i rejäl terräng brukar också ge samma slut-i-kroppen-förnöjsamhet.
Men absolut håller jag med om att många galopperar för lite.
Man ser ju tex sällan, läs aldrig, en polohäst tagga upp av galopp. De är vana vid en massa galopp och triggar inte upp så som vissa som har så mkt laddad energi i kroppen som exploderar i galopp.
 
Jag undviker att åka av i högsta möjliga mån iom en allvarlig nackskada som gör att jag lättare kan bryta nacken.
Trots det har jag jobbat som problemlösare länge och även ridit ut hästar ägarna tyckte var bökiga att rida ut.
Jag hade inte ramlat av på 10 år, tills sadelgjorden sprack på min egen häst 🙄😅, iom dels är jag rätt sadelfast. Men främst checkar jag av innan jag hoppar upp på hästar att mina hjälper funkar. Då kan jag bryta det värsta med de hjälperna och det system jag har.
Att vara riskmedveten behöver inte betyda att undvika saker. Och att tex rida ut behöver inte vara större skaderisk om man har ett system och rutin.
Många har inte kunskap om hur de kan hantera hästars olika instinkter, hur man kan skola dem etc för att funka bättre ute. Folk har inte vana att rida ut på samma sätt som när det inte fanns så mkt ridhus och ridbanor överallt.
Sista stallet jag stod i i Stockholm hade lite preppade ridvägar och släta stigar. När ett träd fallit ner över ridvägen vågade flera inte rida ut. Man kunde alltså gå runt det i skogen. Men det vågade inte vissa. Så är det inte sällan i storstäderna.
Man tar lektion i dressyr, hopp etc. Men inte i att rida ut. Det kan vara oerhört lärorikt att ge sig ut med en problemlösare t.ex. och få lektion i naturen.
Jag har en kompis/kollega som jobbar mkt så. Särskilt med unghästar. De blir både sunda, får bra kroppskontroll och människorna lär sig hantera olika situationer och får en lugn och sansad relation till sin häst även ute.
Så du åkte inte av som yngre?
 
Jag har världens snällaste och dessutom med bred, bekväm rygg. Jag - som med åren och flera olyckor blivit superfeg/rädd - rider honom utan problem i barbackapadd (på banan..). När han fick ont och började protestera med att inte vilja gå fram så tänkte jag att jag skulle utesluta sadeln. Det var lika med barbackapadd så jag tänkte att jag provar barbacka med. Då vet jag om problemet är vikt på ryggen enbart.

Alltså bara att ta sig UPP på ryggen barbacka var ju en utmaning. Men sen satt jag ju bekvämt och stabilt. Trodde jag. Tills jag började skritta. Hästen skrittar mycket stilla och snällt. Och jag inser att jag tappat ALL känsla för balans och att trava inte är att tänka på. Inte ens i snigelfart på världens snällaste 😅 det kändes liksom som om jag skulle vingla av redan i skritt 🫣
Exakt så!
 
Jag hade ridit i 3 år då jag köpte egen häst som jag mestadels red i terräng själv. Den gick fram överallt och det vara aldrig några problem. Ända jag undvek var att möta större fordon än bilar och travade då alltid till nåt ställe där jag kunde stå med hästen vid sidan av vägen. Dagens krångliga hästar har jag inte fått nån utbildning i att hantera i knepiga situationer då jag aldrig ridit såna.
 
Jag hade ridit i 3 år då jag köpte egen häst som jag mestadels red i terräng själv. Den gick fram överallt och det vara aldrig några problem. Ända jag undvek var att möta större fordon än bilar och travade då alltid till nåt ställe där jag kunde stå med hästen vid sidan av vägen. Dagens krångliga hästar har jag inte fått nån utbildning i att hantera i knepiga situationer då jag aldrig ridit såna.
Men tycker du inte att du har ett ganska litet underlag för att kunna uttala dig om dagens hästar i allmänhet?
 
Vet jag inte suttit på åtminstone 6 dom senaste åren som varit krångligare än vad jag är van med.
Jo, men ganska många har väl erfarenheten att provrida hästar man av en eller annan orsak inte går ihop med, och så kanske ha tur och hitta någon eller några som är det man letar efter?

Min första ponny var definitivt inte en som jag skulle valt själv eller som jag passade speciellt bra ihop med, men utbudet på orten var väl inte jättestort och inte tänkte pappa hålla på och läsa massa annonser (det där är väl kanske en aspekt av dåtidens hästletande som litegrann glömd bort). Jag tog den jag fick. Som vuxen ät jag superglad att enklare ha överblick över åtminstone de hästar som faktiskt kommer ut på annons, och att enkelt kunna beskriva det jag letar efter.
 
Jo, men ganska många har väl erfarenheten att provrida hästar man av en eller annan orsak inte går ihop med, och så kanske ha tur och hitta någon eller några som är det man letar efter?

Min första ponny var definitivt inte en som jag skulle valt själv eller som jag passade speciellt bra ihop med, men utbudet på orten var väl inte jättestort och inte tänkte pappa hålla på och läsa massa annonser (det där är väl kanske en aspekt av dåtidens hästletande som litegrann glömd bort). Jag tog den jag fick. Som vuxen ät jag superglad att enklare ha överblick över åtminstone de hästar som faktiskt kommer ut på annons, och att enkelt kunna beskriva det jag letar efter.
Den jag har nu kan ja absolut rida snäll och sådär men rider inte ut i alla fall inte ensam och helst inte möter bilar på vägen. Inte för att den nödvändigtvis reagerar på bilen men den kan ju bli rädd för en fågel i ett träd och hoppa ut på vägen eller nåt. Rider man ensam är det också ett väldans gnäggande hela tiden. Håller helst till i närheten av dom andra hästarna som går i hagen och då går det bra att galoppera över fält etc. Kan reagera väldigt snabbt och springa iväg lite eller hoppa snabbt åt sidan vilket är lite scary om den blir skrämd. Annars väldigt snäll och lättriden men upplever den som lite dåligt miljötränad och lite svårigheter med att lämna flocken. Piggare att rida på vintern än sommaren och ibland lite lat, andra dagar mittemellan och vissa dagar överpigg. Annars brukar jag uppleva hästar antingen pigga eller tröga överlag men denna är åt alla håll beroende på humör.
 
Jag hade ridit i 3 år då jag köpte egen häst som jag mestadels red i terräng själv. Den gick fram överallt och det vara aldrig några problem. Ända jag undvek var att möta större fordon än bilar och travade då alltid till nåt ställe där jag kunde stå med hästen vid sidan av vägen. Dagens krångliga hästar har jag inte fått nån utbildning i att hantera i knepiga situationer då jag aldrig ridit såna.
Jag har alltid ridit ut mkt. Och mest hållit på med bökigare hästar. Så jag hade mycket sadeltimmar ute på stökiga hästar och inte haft större besvär med dem. Men jag tycker ändå jag har god behållning av att rida ut med problemlösarkompisen som hållit på längre och mer just ute. Jag har ju blandat med rehab och dressyr och inte specialiserat mig lika mkt som honom. Han kan fortfarande lära mig mkt.
Jag bokade åt honom förut för att se till att kunna träna mer själv om jag fixade andra kunder på gården.
Det blev rätt populärt med de lektionerna.
Och jag har själv haft liknande då jag rider någon av mina med någon som har problem med sin häst. Det är väl i vissa fall bra om tränaren rider igenom en del saker. Ryttaren kan bli för långsam, otydlig eller spänd. Men som några steg senare kan ägaren uppsuttet få jobba igenom saker och få verktyg att hantera saker.
I en hel del fall triggar ryttaren hästen, medvetet eller omedvetet. Vill människan försöka kan man i många fall lösa en hel del problem.
 
Den jag har nu kan ja absolut rida snäll och sådär men rider inte ut i alla fall inte ensam och helst inte möter bilar på vägen. Inte för att den nödvändigtvis reagerar på bilen men den kan ju bli rädd för en fågel i ett träd och hoppa ut på vägen eller nåt. Rider man ensam är det också ett väldans gnäggande hela tiden. Håller helst till i närheten av dom andra hästarna som går i hagen och då går det bra att galoppera över fält etc. Kan reagera väldigt snabbt och springa iväg lite eller hoppa snabbt åt sidan vilket är lite scary om den blir skrämd. Annars väldigt snäll och lättriden men upplever den som lite dåligt miljötränad och lite svårigheter med att lämna flocken. Piggare att rida på vintern än sommaren och ibland lite lat, andra dagar mittemellan och vissa dagar överpigg. Annars brukar jag uppleva hästar antingen pigga eller tröga överlag men denna är åt alla håll beroende på humör.
Det är det ju faktiskt upp till dig att träna på, att lämna flocken och att miljöträna hästen.
 
Det är det ju faktiskt upp till dig att träna på, att lämna flocken och att miljöträna hästen.
Det är sånt jag tänker inte blivit gjort i hästens unga år att den gått för mycket i ridhus. Hade detta varit samma häst för 20 år sen hade den kanske varit exakt så som jag vill ha den.
 
Den jag har nu kan ja absolut rida snäll och sådär men rider inte ut i alla fall inte ensam och helst inte möter bilar på vägen. Inte för att den nödvändigtvis reagerar på bilen men den kan ju bli rädd för en fågel i ett träd och hoppa ut på vägen eller nåt. Rider man ensam är det också ett väldans gnäggande hela tiden. Håller helst till i närheten av dom andra hästarna som går i hagen och då går det bra att galoppera över fält etc. Kan reagera väldigt snabbt och springa iväg lite eller hoppa snabbt åt sidan vilket är lite scary om den blir skrämd. Annars väldigt snäll och lättriden men upplever den som lite dåligt miljötränad och lite svårigheter med att lämna flocken. Piggare att rida på vintern än sommaren och ibland lite lat, andra dagar mittemellan och vissa dagar överpigg. Annars brukar jag uppleva hästar antingen pigga eller tröga överlag men denna är åt alla håll beroende på humör.
Ok. Ja, en del av det där är säkert hur hästen är lagd, en del är tidigare erfarenheter och en del är du 🙂

Jag håller absolut med om att hästar har personligheter. Allt är inte upp till ryttaren. Men rätt mycket är det, särskilt vad gäller just reaktioner på miljön.

Min femtonåriga häst behöver löpande träna på att kunna stå ensam i box korta stunder. Vi gör helt klart framsteg när vi tränar regelbundet, men blir det en paus på några månader är vi tillbaka på ruta ett. Så det är upp till mig. Däremot kan jag ju inte påverka att han som individ är mer flockbunden är unghästen, som aldrig behöver ensamträna.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Hönstråden del III

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp