Vi galopperade ju allihopa både på uteritten förra veckan och på ovalbanan igår. Klart hästarna blir glada (speciellt dessa som går med ganska mycket nybörjare), men samtidigt är det fantastiskt lösgörande både mentalt och fysiskt, så jag tycker att man missar mycket om det inte galopperas i en tillräckligt erfaren grupp.
Vi galopperade ju allihopa både på uteritten förra veckan och på ovalbanan igår. Klart hästarna blir glada (speciellt dessa som går med ganska mycket nybörjare), men samtidigt är det fantastiskt lösgörande både mentalt och fysiskt, så jag tycker att man missar mycket om det inte galopperas i en tillräckligt erfaren grupp.
Hoarfrost
Trådstartare
Ja. Dessutom gör man sig själv en björntjänst. Är hästarna vana vid att galoppera samtidigt blir det ju ingen grej av det hela.
Min J var lite pigg, så flera gånger ropade jag ”vi kommer på insidan” och så swishade vi förbi.
Sen var det en överpigg gamling på 23 år som varvade alla flera gånger. 
Igår blev det uteritt! Jag tillbringade de första 5-10min med att vara grinig över hur mörkt det var, och att "gaah betalar ju för lektionsridning inte för att rida ut". Men det är ju inget att göra åt just då!
Så även om det är ett irritiationsmoment, och jag ser fram emot input från ridlärare, så hade jag och Herr Fux en mysig tur. Blev lite galopp också!
Försökte använda all input från den andra ridskolan och ändå rida aktivt. Det gick bättre och bättre ju längre tiden gick. Herr Fux är stor och stel, och har spenderat större delen av livet som körhäst har jag för mig. Så jobbade mest på att vara mjuka. Kom inte nära att få mindre i handen, men han verkade iaf uppmjukad när vi kom hem.
Han känns tyvärr lite oren ibland också, så vi får nog se hur hösten blir. Har varit borta två långa perioder pga hälta. Annars har jag ridit honom en hel del. Fin men tung, som ett slagskepp. Hoppas få rida lite olika hästar till hösten, men Herr Fux också såklart.
Annars rider jag medryttarhästen 2-3ggr/vecka, utöver de två lektionerna (hösten blir INTENSIV på hästfronten
). Och vi rider mest ut, så därför är jag lite bortskämd och vill ha redig lektionsridning så jag får input
Så även om det är ett irritiationsmoment, och jag ser fram emot input från ridlärare, så hade jag och Herr Fux en mysig tur. Blev lite galopp också!
Försökte använda all input från den andra ridskolan och ändå rida aktivt. Det gick bättre och bättre ju längre tiden gick. Herr Fux är stor och stel, och har spenderat större delen av livet som körhäst har jag för mig. Så jobbade mest på att vara mjuka. Kom inte nära att få mindre i handen, men han verkade iaf uppmjukad när vi kom hem.
Han känns tyvärr lite oren ibland också, så vi får nog se hur hösten blir. Har varit borta två långa perioder pga hälta. Annars har jag ridit honom en hel del. Fin men tung, som ett slagskepp. Hoppas få rida lite olika hästar till hösten, men Herr Fux också såklart.
Annars rider jag medryttarhästen 2-3ggr/vecka, utöver de två lektionerna (hösten blir INTENSIV på hästfronten
). Och vi rider mest ut, så därför är jag lite bortskämd och vill ha redig lektionsridning så jag får input Exakt så verkligen!
Det känns som att om de började öva så skulle det bli bra på rätt kort tid.
De kan ju införa det på de mest avancerade lektionerna till att börja med eller så.
Märkligt att inte galoppera samtidigt? Aldrig ens tänkt tanken förutom med relativt nya ryttare som ska lära sig då så är det ju en annan sak. Då kanske man vill ha mer koll på varje häst och ryttare. Sen kan vi galoppera två och två ibland för att en del islandshästar har svårt för galoppen i paddocken eller ska jobba specifikt med fattningar och ridläraren vill hinna se alla. Men vi galopperar alla ute och på ovalbanan och även i paddocken ibland
Ridlektion idag.
Idag fick jag kakan igen, Heter egentligen Vakur, men eftersom det redan finns en som heter så i ridskolan, får han smeknamnet kakan.
Idag skulle vi ha tölt på schemat och takt. Så värmde upp i paddock.
Idag red ridläraren också. Så när vi värmt upp skulle vi ställa oss vid staket på långsidan så vi kunde höra ridläraren på grusvägen utanför. Så vi fick blunda och lyssna på takten i olika gångarter. Vi kunde även höra när hästen rolla i tölttakten.
Sen vi fick vi rida själva i tölt. Kakan ville absolut inte lämna kompisarna i paddocken och var väldigt motsträvig. Men fick ut men handbromsen låg i. Så vi trava bort och tölta tillbaka.
Sen bytte ridläraren och jag hästar, så jag fick Vakur som jag tävlade med 4 juni.
Han behövde jag knappt ge hjälperna för tölt så vi tölta på bra. lite roll men fick tillbaka han fint.
Nästa lektion blir förhoppningsvis nått liknande.
Idag fick jag kakan igen, Heter egentligen Vakur, men eftersom det redan finns en som heter så i ridskolan, får han smeknamnet kakan.
Idag skulle vi ha tölt på schemat och takt. Så värmde upp i paddock.
Idag red ridläraren också. Så när vi värmt upp skulle vi ställa oss vid staket på långsidan så vi kunde höra ridläraren på grusvägen utanför. Så vi fick blunda och lyssna på takten i olika gångarter. Vi kunde även höra när hästen rolla i tölttakten.
Sen vi fick vi rida själva i tölt. Kakan ville absolut inte lämna kompisarna i paddocken och var väldigt motsträvig. Men fick ut men handbromsen låg i. Så vi trava bort och tölta tillbaka.
Sen bytte ridläraren och jag hästar, så jag fick Vakur som jag tävlade med 4 juni.
Han behövde jag knappt ge hjälperna för tölt så vi tölta på bra. lite roll men fick tillbaka han fint.
Nästa lektion blir förhoppningsvis nått liknande.
Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på fina fina Bullen. Han var dyyyyr i går. Hade lätt kunnat byta bort min lägenhet mot honom
Jag fick för första gången rida honom på bett, ridläraren ville att vi skulle försöka (han får ju sår i mungipan lätt). Hon lovade att hålla stenkoll på om hon tyckte han verkade obekväm eller såg något begynnande sår. Jag tog med hackamoret ner för säkerhets skull. Han tävlas ju i dressyr på bett, men jag skulle inte stå ut med mig själv om jag visste att jag gjort honom illa i munnen.
Satt upp och skrittade iväg. Red med långa tyglar och gjorde lite skänkelvikningar, halt med vikthjälper, bågar osv helt utan att ta i tyglarna. Han lyssnade superfint! Tog sedan i slutet av framskrittningen tag lite i bettet för att göra halt och han lyssnade fint där med, väldigt fint till och med.
Vi kortade tyglarna, jag var otroligt försiktig men kom sedan på att jag nog var för försiktig vilket ju inte heller skulle hjälpa. Bestämde mig för att vara superdupernoga med att ha mjuka och snälla händer men inte "fega" med dem heller.
Huvudövningen för dagen var en stor båge på ena långsidan. Vi skulle först korta skritten vid varje sväng (alla hörn på kortsidorna, svängen upp i bågen, toppen på bågen) och sedan öka skritten på raka spår (raka delarna av bågen, raka delen av kortsidorna, långsidan). Bullen var en helt annan häst. Han lyssnade så himla fint när jag bad honom korta, var kanske lite seg framåt, men mjuk i handen och gick att ställa och... allt?
Red på och kunde knappt tro att det var samma häst.
Vi gjorde samma i trav och här blev det uppenbart att han gick lite med handbromsen i. Eftersom jag nu verkligen kunde kommunicera på ett helt annat sätt red jag faktiskt till sargen där det låg ett dressyrspö och lånade det. Jag ville på alla sätt försöka hålla händerna extra snälla och ville inte heller sitta och nöta skänklar så det fick bli dressyrspö, så kunde jag lägga ifrån mig det om Bullen blev springig.
Till min stora förvåning blev han inte det. Nu använde jag spöet väldigt sparsamt och han lyssnade väldigt mycket bättre efter ett par pet med det, men... heeelt annan häst.
När vi hade kommit ur handbromsen upptäckte jag ganska snart att jag kunde påverka honom på helt andra sätt än innan. Det var snudd på att jag kunde styra exakt var hovarna trampade, var öronen var vinklade och hur svansen rörde sig. Helt jäkla magiskt.
Vi kom mer och mer in i en härlig form där han bar sig själv helt och hållet, jag hade en supertrevlig känsla från hans mun där han försiktigt tog stöd. Jag lät honom ta sitt eget stöd och bad aldrig om mer eller mindre, bara om han helt släppte kontakten lirkade jag lite och uppmuntrade honom att ta stöd igen. Han fick en mer och mer hög form.
Vi fortsatte på vägen med att fatta galopp på vissa raksträckor, men behöll skritt i svängar. Vi kunde gå från galopp till skritt utan problem och fattningarna var magiska! Jag kunde välja kort och bärig galopp och han höll sig där!
Vi fick sedan rulla på en stund i galopp, och allt var bara magiskt. Bullen blev stundtals lite springig men jag behövde bara ändra viktläge så lugnade han sig lite och jobbade mer i form. Här någonstans fick han en riktigt fin hög form och kändes liksom fjäderlätt i hela kroppen jämfört med annars när det känns som att styra runt ett gäng stockar. Iom att han kom loss från bogen (antar jag) började han även gå väldigt stadigt, tugga lite på bettet och frusta nöjt.
Vi skulle sedan skänkelvika på volterna. Här lyckades jag spänna mig konstigt och Bullen visade direkt mycket tydligt att det inte var najs. Lyckades dock skärpa mig och då gick det rätt bra. Vi fick ingen perfekt volt skänkelvikning, men någon kvarts volt, någon gång en halv volt osv. Mitt fel helt uppenbart, han flyttade jättefint när jag gjorde rätt.
Ett par galopper till blev det sedan. Bullen var magisk och allt var så lätt och underbart!
När vi sedan travade av kändes han mjuk, lätt, fluffig och han lyssnade på minsta lilla tanke hos mig.
Herregud vilken upplevelse det var. Som jag kämpat och kämpat med Bullen. Jag har varit frustrerad, vi har gjort stora framsteg, haft bakslag med mera. Att han går bättre och gillar bett mycket mer är helt uppenbart men så klart blir det knivigt om det är så att det blir sår i mungiporna. Ridläraren tyckte dock jag passade superbra med honom på bett och att han såg glad och pigg ut. Så nu ska jag få rida honom på bett! Men även kanske behöva rida på hack då och då.
Kom på när jag körde hem att jag inte frågade om jag själv ska avgöra om det blir bett eller hack eller om jag bör fråga ridläraren innan. Får fråga nästa gång.
Lättnaden var så total att jag började gråta på vägen hem. Det är sååå mycket som släppte att jag knappt visste vad jag skulle göra med lyckan
Jag fick för första gången rida honom på bett, ridläraren ville att vi skulle försöka (han får ju sår i mungipan lätt). Hon lovade att hålla stenkoll på om hon tyckte han verkade obekväm eller såg något begynnande sår. Jag tog med hackamoret ner för säkerhets skull. Han tävlas ju i dressyr på bett, men jag skulle inte stå ut med mig själv om jag visste att jag gjort honom illa i munnen.
Satt upp och skrittade iväg. Red med långa tyglar och gjorde lite skänkelvikningar, halt med vikthjälper, bågar osv helt utan att ta i tyglarna. Han lyssnade superfint! Tog sedan i slutet av framskrittningen tag lite i bettet för att göra halt och han lyssnade fint där med, väldigt fint till och med.
Vi kortade tyglarna, jag var otroligt försiktig men kom sedan på att jag nog var för försiktig vilket ju inte heller skulle hjälpa. Bestämde mig för att vara superdupernoga med att ha mjuka och snälla händer men inte "fega" med dem heller.
Huvudövningen för dagen var en stor båge på ena långsidan. Vi skulle först korta skritten vid varje sväng (alla hörn på kortsidorna, svängen upp i bågen, toppen på bågen) och sedan öka skritten på raka spår (raka delarna av bågen, raka delen av kortsidorna, långsidan). Bullen var en helt annan häst. Han lyssnade så himla fint när jag bad honom korta, var kanske lite seg framåt, men mjuk i handen och gick att ställa och... allt?
Red på och kunde knappt tro att det var samma häst.
Vi gjorde samma i trav och här blev det uppenbart att han gick lite med handbromsen i. Eftersom jag nu verkligen kunde kommunicera på ett helt annat sätt red jag faktiskt till sargen där det låg ett dressyrspö och lånade det. Jag ville på alla sätt försöka hålla händerna extra snälla och ville inte heller sitta och nöta skänklar så det fick bli dressyrspö, så kunde jag lägga ifrån mig det om Bullen blev springig.
Till min stora förvåning blev han inte det. Nu använde jag spöet väldigt sparsamt och han lyssnade väldigt mycket bättre efter ett par pet med det, men... heeelt annan häst.
När vi hade kommit ur handbromsen upptäckte jag ganska snart att jag kunde påverka honom på helt andra sätt än innan. Det var snudd på att jag kunde styra exakt var hovarna trampade, var öronen var vinklade och hur svansen rörde sig. Helt jäkla magiskt.
Vi kom mer och mer in i en härlig form där han bar sig själv helt och hållet, jag hade en supertrevlig känsla från hans mun där han försiktigt tog stöd. Jag lät honom ta sitt eget stöd och bad aldrig om mer eller mindre, bara om han helt släppte kontakten lirkade jag lite och uppmuntrade honom att ta stöd igen. Han fick en mer och mer hög form.
Vi fortsatte på vägen med att fatta galopp på vissa raksträckor, men behöll skritt i svängar. Vi kunde gå från galopp till skritt utan problem
och fattningarna var magiska! Jag kunde välja kort och bärig galopp och han höll sig där!Vi fick sedan rulla på en stund i galopp, och allt var bara magiskt. Bullen blev stundtals lite springig men jag behövde bara ändra viktläge så lugnade han sig lite och jobbade mer i form. Här någonstans fick han en riktigt fin hög form och kändes liksom fjäderlätt i hela kroppen jämfört med annars när det känns som att styra runt ett gäng stockar. Iom att han kom loss från bogen (antar jag) började han även gå väldigt stadigt, tugga lite på bettet och frusta nöjt.
Vi skulle sedan skänkelvika på volterna. Här lyckades jag spänna mig konstigt och Bullen visade direkt mycket tydligt att det inte var najs. Lyckades dock skärpa mig och då gick det rätt bra. Vi fick ingen perfekt volt skänkelvikning, men någon kvarts volt, någon gång en halv volt osv. Mitt fel helt uppenbart, han flyttade jättefint när jag gjorde rätt.
Ett par galopper till blev det sedan. Bullen var magisk och allt var så lätt och underbart!
När vi sedan travade av kändes han mjuk, lätt, fluffig och han lyssnade på minsta lilla tanke hos mig.
Herregud vilken upplevelse det var. Som jag kämpat och kämpat med Bullen. Jag har varit frustrerad, vi har gjort stora framsteg, haft bakslag med mera. Att han går bättre och gillar bett mycket mer är helt uppenbart men så klart blir det knivigt om det är så att det blir sår i mungiporna. Ridläraren tyckte dock jag passade superbra med honom på bett och att han såg glad och pigg ut. Så nu ska jag få rida honom på bett! Men även kanske behöva rida på hack då och då.
Kom på när jag körde hem att jag inte frågade om jag själv ska avgöra om det blir bett eller hack eller om jag bör fråga ridläraren innan. Får fråga nästa gång.
Lättnaden var så total att jag började gråta på vägen hem. Det är sååå mycket som släppte att jag knappt visste vad jag skulle göra med lyckan
Förstår känslan! Magiskt att få rida på bett igen när man harvat på på hack ett tag. Om de funkar bra på bett vill säga, vilket ju den här hästen uppenbarligen gör i och med att han tävlas på det. Heja dig och bra jobbat att få det förtroendet!Lektion i går på fina fina Bullen. Han var dyyyyr i går. Hade lätt kunnat byta bort min lägenhet mot honom
Jag fick för första gången rida honom på bett, ridläraren ville att vi skulle försöka (han får ju sår i mungipan lätt). Hon lovade att hålla stenkoll på om hon tyckte han verkade obekväm eller såg något begynnande sår. Jag tog med hackamoret ner för säkerhets skull. Han tävlas ju i dressyr på bett, men jag skulle inte stå ut med mig själv om jag visste att jag gjort honom illa i munnen.
Satt upp och skrittade iväg. Red med långa tyglar och gjorde lite skänkelvikningar, halt med vikthjälper, bågar osv helt utan att ta i tyglarna. Han lyssnade superfint! Tog sedan i slutet av framskrittningen tag lite i bettet för att göra halt och han lyssnade fint där med, väldigt fint till och med.
Vi kortade tyglarna, jag var otroligt försiktig men kom sedan på att jag nog var för försiktig vilket ju inte heller skulle hjälpa. Bestämde mig för att vara superdupernoga med att ha mjuka och snälla händer men inte "fega" med dem heller.
Huvudövningen för dagen var en stor båge på ena långsidan. Vi skulle först korta skritten vid varje sväng (alla hörn på kortsidorna, svängen upp i bågen, toppen på bågen) och sedan öka skritten på raka spår (raka delarna av bågen, raka delen av kortsidorna, långsidan). Bullen var en helt annan häst. Han lyssnade så himla fint när jag bad honom korta, var kanske lite seg framåt, men mjuk i handen och gick att ställa och... allt?
Red på och kunde knappt tro att det var samma häst.
Vi gjorde samma i trav och här blev det uppenbart att han gick lite med handbromsen i. Eftersom jag nu verkligen kunde kommunicera på ett helt annat sätt red jag faktiskt till sargen där det låg ett dressyrspö och lånade det. Jag ville på alla sätt försöka hålla händerna extra snälla och ville inte heller sitta och nöta skänklar så det fick bli dressyrspö, så kunde jag lägga ifrån mig det om Bullen blev springig.
Till min stora förvåning blev han inte det. Nu använde jag spöet väldigt sparsamt och han lyssnade väldigt mycket bättre efter ett par pet med det, men... heeelt annan häst.
När vi hade kommit ur handbromsen upptäckte jag ganska snart att jag kunde påverka honom på helt andra sätt än innan. Det var snudd på att jag kunde styra exakt var hovarna trampade, var öronen var vinklade och hur svansen rörde sig. Helt jäkla magiskt.
Vi kom mer och mer in i en härlig form där han bar sig själv helt och hållet, jag hade en supertrevlig känsla från hans mun där han försiktigt tog stöd. Jag lät honom ta sitt eget stöd och bad aldrig om mer eller mindre, bara om han helt släppte kontakten lirkade jag lite och uppmuntrade honom att ta stöd igen. Han fick en mer och mer hög form.
Vi fortsatte på vägen med att fatta galopp på vissa raksträckor, men behöll skritt i svängar. Vi kunde gå från galopp till skritt utan problem
Vi fick sedan rulla på en stund i galopp, och allt var bara magiskt. Bullen blev stundtals lite springig men jag behövde bara ändra viktläge så lugnade han sig lite och jobbade mer i form. Här någonstans fick han en riktigt fin hög form och kändes liksom fjäderlätt i hela kroppen jämfört med annars när det känns som att styra runt ett gäng stockar. Iom att han kom loss från bogen (antar jag) började han även gå väldigt stadigt, tugga lite på bettet och frusta nöjt.
Vi skulle sedan skänkelvika på volterna. Här lyckades jag spänna mig konstigt och Bullen visade direkt mycket tydligt att det inte var najs. Lyckades dock skärpa mig och då gick det rätt bra. Vi fick ingen perfekt volt skänkelvikning, men någon kvarts volt, någon gång en halv volt osv. Mitt fel helt uppenbart, han flyttade jättefint när jag gjorde rätt.
Ett par galopper till blev det sedan. Bullen var magisk och allt var så lätt och underbart!
När vi sedan travade av kändes han mjuk, lätt, fluffig och han lyssnade på minsta lilla tanke hos mig.
Herregud vilken upplevelse det var. Som jag kämpat och kämpat med Bullen. Jag har varit frustrerad, vi har gjort stora framsteg, haft bakslag med mera. Att han går bättre och gillar bett mycket mer är helt uppenbart men så klart blir det knivigt om det är så att det blir sår i mungiporna. Ridläraren tyckte dock jag passade superbra med honom på bett och att han såg glad och pigg ut. Så nu ska jag få rida honom på bett! Men även kanske behöva rida på hack då och då.
Kom på när jag körde hem att jag inte frågade om jag själv ska avgöra om det blir bett eller hack eller om jag bör fråga ridläraren innan. Får fråga nästa gång.
Lättnaden var så total att jag började gråta på vägen hem. Det är sååå mycket som släppte att jag knappt visste vad jag skulle göra med lyckan
Vansinnigt roligt lektion igår. Jag tror att jag är fast för alltid nu…
Fick J igen och vi började med att rida fram i skritt med halter, volter och skänkelvikning. Jag hade faktiskt ett spö med, använde det 2-3 gånger precis i början när han inte svarade direkt framåt i igångsättningarna efter halt. Sen behövdes det inte mer, han var så pigg igår!
Vi hade fokus tempoväxlingar, så efter uppvärmning blev det först skritt på kortsidorna och tölt på långsidorna. Sen kort tölt på kortsidorna och ökad (jag tänker att det förmodligen är mellantölt egentligen) på långsidorna. J tyckte att det var så skoj och jag kunde göra tempoväxlingarna mest med sits och skänklar. Roligt!
Vi avslutade på ovalbanan. Först kort tölt ett varv (till min förvåning tyckte jag det var kul också, jag som trodde att jag var ren fartdåre) innan vi gjorde som innan med kort tölt på kortsidor och ökad tölt på långsidorna.
Sen testade vi att rida ökad tölt hela tiden, men på en hand. Jag kunde t.o.m. sänka handen till manen och J (som gärna travar) töltade vidare.
Sist blev det galopp på ovalbanan och det var häftigt att rida på en hand. Fick lite aha-upplevelse då J trängde inåt i vänster varv och jag kände det som att min skänkel var ”okontaktbar” medan det i höger varv var plättlätt att med skänkeln placera honom där jag ville ha honom på spåret. Tror vi bägge är lite svagare i vänster helt enkelt.
Avskritt med feedback, tar med mig orden om att J såg så glad och positiv ut hela passet.
Försöker övertala mig själv att jag visst har råd med en islänning också… Tanken med att rida lektion var att fräscha upp minnet inför en ridresa (och rida mer än jag kan på min ridhäst), men det kanske slutar med att jag fortsätter rida på ridskola ändå…
Fick J igen och vi började med att rida fram i skritt med halter, volter och skänkelvikning. Jag hade faktiskt ett spö med, använde det 2-3 gånger precis i början när han inte svarade direkt framåt i igångsättningarna efter halt. Sen behövdes det inte mer, han var så pigg igår!
Vi hade fokus tempoväxlingar, så efter uppvärmning blev det först skritt på kortsidorna och tölt på långsidorna. Sen kort tölt på kortsidorna och ökad (jag tänker att det förmodligen är mellantölt egentligen) på långsidorna. J tyckte att det var så skoj och jag kunde göra tempoväxlingarna mest med sits och skänklar. Roligt!
Vi avslutade på ovalbanan. Först kort tölt ett varv (till min förvåning tyckte jag det var kul också, jag som trodde att jag var ren fartdåre) innan vi gjorde som innan med kort tölt på kortsidor och ökad tölt på långsidorna.
Sen testade vi att rida ökad tölt hela tiden, men på en hand. Jag kunde t.o.m. sänka handen till manen och J (som gärna travar) töltade vidare.
Sist blev det galopp på ovalbanan och det var häftigt att rida på en hand. Fick lite aha-upplevelse då J trängde inåt i vänster varv och jag kände det som att min skänkel var ”okontaktbar” medan det i höger varv var plättlätt att med skänkeln placera honom där jag ville ha honom på spåret. Tror vi bägge är lite svagare i vänster helt enkelt.
Avskritt med feedback, tar med mig orden om att J såg så glad och positiv ut hela passet.
Försöker övertala mig själv att jag visst har råd med en islänning också… Tanken med att rida lektion var att fräscha upp minnet inför en ridresa (och rida mer än jag kan på min ridhäst), men det kanske slutar med att jag fortsätter rida på ridskola ändå…
Lektion på Knorris igår.
Extra kränkt när jag skulle göra iordning. Han avskyr ju att bli borstad annars (utom huvudkli) och nu tror jag det är något med fällning/vinterpäls som gör allt extra hemskt. Vi stod på gången som vanligt och det var hovar/tänder/ben överallt. Fick bli den nödvändigaste borstningen, och extra huvudgos eftersom han gillar det.
Lektionen började vi med att skritta ute lite. På banan var det sedan tre bommar, som vi under lektionen skulle rida över i alla gångarter. I galoppen skulle vi vända upp mot bommarna och sedan fatta galopp.
Lektionen gick väldigt bra, fick bra kontakt med Knorris och red lite självständigt för att få kontakt med högersidan.
Han galopperar t.ex. väldigt fint i höger varv, men ställning och böjning är det knivigare med.
På den här ridskolan räknar de med att vi lägger in volter och böjda spår självständigt, och jag som är van vid att bli tillsagd när vi ska vara på volt har hamnat runt runt på fyrkanten av bara farten. Så ska försöka komma ihåg att lägga in mer voltarbete själv. Hade dock en superhärlig galopp i höger varv, som var riktigt lång, fantastisk känsla att få sitta och verkligen känna hur sisten ska vara i galopp och fokusera på detaljerna. Det krävdes så små hjälper för att hålla galoppen, vilket var härligt. Kunde jobba i galoppen istället för att göra allt i min makt för at hålla igång den.
Över bommarna var jag lite svajig, behöver bli bättre på att vara stabil i bålen. I galoppen fick vi till ett par bra fattningar mot bommarna, men några var lite för obeslutsamma. Och jag behöver följa med lite bättre med handen över bommarna.
Och vrida om fötterna, som alltid
Överlag går det bättre och bättre dock. Kommer ner mycket bättre i sadeln, upp med bröstet och jobbar med hela skänkeln på ett helt annat sätt. Knorris brukar också slänga med huvudet en del i slutet av lektionen, men där har jag börjat på koll på kontakten med munnen och drivningen, så mycket mindre sånt igår.
Idag blir det dubbel lektion! Rider istället för en person i min gamla grupp på ridskolan, och sedan igen en timme senare i min vanliga grupp. Dessutom slut på uteritter nu, så jag kommer vara mör.
Ska bli så spännande att se om de insikter jag fått nu på nya ridksolan kommer att hjälpa mig!
Extra kränkt när jag skulle göra iordning. Han avskyr ju att bli borstad annars (utom huvudkli) och nu tror jag det är något med fällning/vinterpäls som gör allt extra hemskt. Vi stod på gången som vanligt och det var hovar/tänder/ben överallt. Fick bli den nödvändigaste borstningen, och extra huvudgos eftersom han gillar det.
Lektionen började vi med att skritta ute lite. På banan var det sedan tre bommar, som vi under lektionen skulle rida över i alla gångarter. I galoppen skulle vi vända upp mot bommarna och sedan fatta galopp.
Lektionen gick väldigt bra, fick bra kontakt med Knorris och red lite självständigt för att få kontakt med högersidan.
Han galopperar t.ex. väldigt fint i höger varv, men ställning och böjning är det knivigare med.
På den här ridskolan räknar de med att vi lägger in volter och böjda spår självständigt, och jag som är van vid att bli tillsagd när vi ska vara på volt har hamnat runt runt på fyrkanten av bara farten. Så ska försöka komma ihåg att lägga in mer voltarbete själv. Hade dock en superhärlig galopp i höger varv, som var riktigt lång, fantastisk känsla att få sitta och verkligen känna hur sisten ska vara i galopp och fokusera på detaljerna. Det krävdes så små hjälper för att hålla galoppen, vilket var härligt. Kunde jobba i galoppen istället för att göra allt i min makt för at hålla igång den.
Över bommarna var jag lite svajig, behöver bli bättre på att vara stabil i bålen. I galoppen fick vi till ett par bra fattningar mot bommarna, men några var lite för obeslutsamma. Och jag behöver följa med lite bättre med handen över bommarna.
Och vrida om fötterna, som alltid
Överlag går det bättre och bättre dock. Kommer ner mycket bättre i sadeln, upp med bröstet och jobbar med hela skänkeln på ett helt annat sätt. Knorris brukar också slänga med huvudet en del i slutet av lektionen, men där har jag börjat på koll på kontakten med munnen och drivningen, så mycket mindre sånt igår.
Idag blir det dubbel lektion! Rider istället för en person i min gamla grupp på ridskolan, och sedan igen en timme senare i min vanliga grupp. Dessutom slut på uteritter nu, så jag kommer vara mör.
Ska bli så spännande att se om de insikter jag fått nu på nya ridksolan kommer att hjälpa mig!
Ja just ja, ridlektioner i tisdags.
Stora fuxen på första lektionen, gick sådär. Blev okej på slutet. Men han är stor och stel och stapplig och blir typ nervös att han är oren. Det är han visst inte men men.
Andra lektionen blev det samma häst, har bett att kanske få byta nästa gång. Han är jättefin, men det känns som att lite omväxling är bra.
Fick feedback som väl var välbehövlig. Men man kan väl säga att jag tycker det finns olika sätt att ge feedback på.
Åkte mest därifrån med känslan att jag skadar hästar och inte kan rida. (Även om det gick över sen.)
Blir intressant om det blir annan häst nu på tisdag!
Stora fuxen på första lektionen, gick sådär. Blev okej på slutet. Men han är stor och stel och stapplig och blir typ nervös att han är oren. Det är han visst inte men men.
Andra lektionen blev det samma häst, har bett att kanske få byta nästa gång. Han är jättefin, men det känns som att lite omväxling är bra.
Fick feedback som väl var välbehövlig. Men man kan väl säga att jag tycker det finns olika sätt att ge feedback på.
Åkte mest därifrån med känslan att jag skadar hästar och inte kan rida. (Även om det gick över sen.)
Blir intressant om det blir annan häst nu på tisdag!
Ridlektion idag, fick favoriten Einar. Idag stod det tölt och takt på schemat, samt försöka hitta bra ridvägar ute. Det innebär kunna rida rakt på grusvägen, skänkelvika med mer. sen fick vi prova tölta i led och bredvid , bredvid var skitkul för vi skulle hålla samma takt med hästen bredvid. Lite svårt då våran häst bredvid ville trava. Men en intensiv och rolig lektion med mycket lärdom.
Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går på Bullen.
Jag fick välja själv om jag ville rida med bett eller hack. Ridläraren rekommenderade bett, så då tog jag det. Hon tyckte att jag gott kunde välja bett över hack för det mesta.
Vi bestämde att jag fick välja själv när jag ska rida Bullen om det blir på hack eller bett - men att hon skriver en liten lapp vid hästlistan om det är så att hon bestämt om jag ska ta något annat.
Han gick lektionen innan och såg väldigt obekväm ut. Tjejen som red fipplade mycket med händerna och armarna. Typ svingade Bullens huvud fram och tillbaka. Vad jag minns brukar hon inte det så jag funderade ett tag på om det var något Bullen gjorde eller vad... Kom inte fram till något.
Jag hörde att hon fick mycket feedback om det efteråt.
Nå jag satt upp och red iväg på hellånga tyglar. Myyycket handbroms i. Jag bad honom att skritta på men det var som att han hela tiden hade bromsen i ändå, fast han skrittade på? Tänkte att han var stel (konstigt iom att han precis gått en lektion) för det kändes så. Fortsatte bara att marschera på med lite snälla böjar och några halter här och där. Tyckte inte riktigt jag fick ur handbromsen innan det var dags att korta tyglarna dock.
Vi började med skänkelvikningar längs långsidorna. Vi skulle skänkelvika, när det kändes bra rakrikta, sen skänkelvika igen osv lite självständigt. Inte världens bästa övning för mig och Bullen, dels är han svår att flytta (iaf på hack) och dels hade han handbromsen i. Det hade passat bättre med något fartfyllt
Vi kämpade på men jag fick mest en häst som böjde på halsen. Försökte skritta på ordentligt emellan när vi rakriktade och på kortsidorna men han kändes fortfarande handbromsig och stel.
Jag testade faktiskt här att göra så som tjejen innan hade gjort, bara för att se vad det var hon försökte göra. Upptäckte att Bullen (som var lite fipplig med huvudet allmänt) liksom inte hann vifta runt med huvudet och/eller slänga upp och ner med det när hans huvud pendlade fram och tillbaka. Dock ville jag inte ha den genvägen utan slutade ganska fort med det och försökte i stället rida med mjuka, följsamma händer. Samma resultat, men lite mer jobb.
Efter det fick vi galoppera. Fick till en superfin fattning men handbromsen var där och hotade avbrott i galoppen. Tills jag hittade en långsida som var helt hästfri, då ställde jag mig upp och bad honom springa så underlaget yrde. Efter det ingen handbroms och inga hot om avbrott. Bara glad häst Då vet jag det till nästa gång, bränna på en massa får ur handbromsen. Dock inget jag hade kunnat göra på hack- det är det som blir knepigt. På hack hade han blivit otroligt springig om jag utfört samma manöver. Springig och tung som satan i handen med noll broms. Nu var han relativt lätt att hämta tillbaka och blev kanske lite springig och upprörd över att det var över, men lyssnade fint på förhållningar.
Vi bytte om volt och började sedan med skänkelvikningar i andra varvet.
De här skänkelvikningarna gick väldigt mycket bättre. Inte perfekt men han flyttade och jag kände att vi var på väg mot något vettigt och att hans kropp inte kändes så där stel och kantig. De blev bättre och bättre. För min egen del måste jag vara lite mer stilla när jag ska skänkelvika honom, jag kände att jag blev lite så att jag vred mig underligt och fipplade med kroppen för att jag så gärna ville att det skulle funka. Då blev det värdelösa skänkelvikningar.
Satt jag däremot rakt över honom, fipplade minimalt och i stället gjorde rätt blev det bra. Ska bara få kroppen att fatta också...
Sedan blev det mer galopp på fyrkanten och sedan in i volterna där vi fick öka och minska volten först och sedan trava innanför spåret ca 1-2 meter. Vi skulle skänkelvika på volten och genast fick jag och Bullen problem. Han ville icke! Slängde runt med huvudet och fick motorstopp mest hela tiden. Vems fel? Mitt Jag behöver bli bättre på skänkelvikning på volt och min kropp måste sluta vilja så himla mycket Inte konstigt han inte vill när det är en jobbig uppgift som kräver styrka och balans och så sitter jag där uppe som någon viljestark ostbåge.
Vi skänkelvikte sedan ut på spåret och galopperade ca 2 varv innan vi bytte om volt och gjorde om samma som i andra varvet. Här fick jag kvitto på att det är mitt fel att han inte vill, för han var likadan på det här varvet. Nåja, nästa gång ska jag vara bättre!
Vi fick sedan rida en hel del serpentiner i trav där vi skulle skänkelvika i topparna. Här red jag bättre för jag hade fattat vad jag sysslade med innan. Tyckte det gick förhållandevis bra.
Sist skulle vi rida skänkelvikningar från A och C, ut mot långsidan och sikta mot att hamna någonstans efter halva långsidan. Så en rätt svag vinkel eller hur man ska säga. Fokus på raka och bra skänkelvikningar och flyt framåt.
Knäppt nog så bara funkade det för oss. Lite segt framåt men vi fick superfina korrekta skänkelvikningar. Ridläraren berömde och bad mig försöka hitta lite motor framåt så skulle det bli perfekt. Tror vi fick till 4-5 såna där perfekta skänkelvikningar
Efter det travade och skrittade vi av självständigt. När jag var klar och hade gett lång tygel fick jag beröm för skritten. Det var något jag inte tänkte på då men när ridläraren hade sagt det märkte jag. Mjuk i kroppen marscherade han på i fin takt och kändes liksom lugn och nöjd i kroppen. Han hade en jättefin skritt!
Bra lektion på Bullen. Inte lika magisk, men han kändes ju lite knasig från början. Vi lyckades dock komma fram till något fint till slut. Pratade med ridläraren om att han hade känts mer fipplig med huvudet, lite kantig i kroppen osv och att jag trodde det berodde ganska mkt på handbromsen i. Hon höll med och tyckte att jag nästa gång kan prova att vara lite mer på så jag får fram honom ordentligt. Det funkar ju när man har bett. Fick även beröm för att jag aldrig blev hård i handen trots att han fipplade med huvudet och så.
Jag fick välja själv om jag ville rida med bett eller hack. Ridläraren rekommenderade bett, så då tog jag det. Hon tyckte att jag gott kunde välja bett över hack för det mesta.
Vi bestämde att jag fick välja själv när jag ska rida Bullen om det blir på hack eller bett - men att hon skriver en liten lapp vid hästlistan om det är så att hon bestämt om jag ska ta något annat.
Han gick lektionen innan och såg väldigt obekväm ut. Tjejen som red fipplade mycket med händerna och armarna. Typ svingade Bullens huvud fram och tillbaka. Vad jag minns brukar hon inte det så jag funderade ett tag på om det var något Bullen gjorde eller vad... Kom inte fram till något.
Jag hörde att hon fick mycket feedback om det efteråt.
Nå jag satt upp och red iväg på hellånga tyglar. Myyycket handbroms i. Jag bad honom att skritta på men det var som att han hela tiden hade bromsen i ändå, fast han skrittade på? Tänkte att han var stel (konstigt iom att han precis gått en lektion) för det kändes så. Fortsatte bara att marschera på med lite snälla böjar och några halter här och där. Tyckte inte riktigt jag fick ur handbromsen innan det var dags att korta tyglarna dock.
Vi började med skänkelvikningar längs långsidorna. Vi skulle skänkelvika, när det kändes bra rakrikta, sen skänkelvika igen osv lite självständigt. Inte världens bästa övning för mig och Bullen, dels är han svår att flytta (iaf på hack) och dels hade han handbromsen i. Det hade passat bättre med något fartfyllt
Vi kämpade på men jag fick mest en häst som böjde på halsen. Försökte skritta på ordentligt emellan när vi rakriktade och på kortsidorna men han kändes fortfarande handbromsig och stel.
Jag testade faktiskt här att göra så som tjejen innan hade gjort, bara för att se vad det var hon försökte göra. Upptäckte att Bullen (som var lite fipplig med huvudet allmänt) liksom inte hann vifta runt med huvudet och/eller slänga upp och ner med det när hans huvud pendlade fram och tillbaka. Dock ville jag inte ha den genvägen utan slutade ganska fort med det och försökte i stället rida med mjuka, följsamma händer. Samma resultat, men lite mer jobb.
Efter det fick vi galoppera. Fick till en superfin fattning men handbromsen var där och hotade avbrott i galoppen. Tills jag hittade en långsida som var helt hästfri, då ställde jag mig upp och bad honom springa så underlaget yrde. Efter det ingen handbroms och inga hot om avbrott. Bara glad häst
Då vet jag det till nästa gång, bränna på en massa får ur handbromsen. Dock inget jag hade kunnat göra på hack- det är det som blir knepigt. På hack hade han blivit otroligt springig om jag utfört samma manöver. Springig och tung som satan i handen med noll broms. Nu var han relativt lätt att hämta tillbaka och blev kanske lite springig och upprörd över att det var över, men lyssnade fint på förhållningar.Vi bytte om volt och började sedan med skänkelvikningar i andra varvet.
De här skänkelvikningarna gick väldigt mycket bättre. Inte perfekt men han flyttade och jag kände att vi var på väg mot något vettigt och att hans kropp inte kändes så där stel och kantig. De blev bättre och bättre. För min egen del måste jag vara lite mer stilla när jag ska skänkelvika honom, jag kände att jag blev lite så att jag vred mig underligt och fipplade med kroppen för att jag så gärna ville att det skulle funka. Då blev det värdelösa skänkelvikningar.
Satt jag däremot rakt över honom, fipplade minimalt och i stället gjorde rätt blev det bra.
Ska bara få kroppen att fatta också...Sedan blev det mer galopp på fyrkanten och sedan in i volterna där vi fick öka och minska volten först och sedan trava innanför spåret ca 1-2 meter. Vi skulle skänkelvika på volten och genast fick jag och Bullen problem. Han ville icke! Slängde runt med huvudet och fick motorstopp mest hela tiden. Vems fel? Mitt
Jag behöver bli bättre på skänkelvikning på volt och min kropp måste sluta vilja så himla mycket Inte konstigt han inte vill när det är en jobbig uppgift som kräver styrka och balans och så sitter jag där uppe som någon viljestark ostbåge.Vi skänkelvikte sedan ut på spåret och galopperade ca 2 varv innan vi bytte om volt och gjorde om samma som i andra varvet. Här fick jag kvitto på att det är mitt fel att han inte vill, för han var likadan på det här varvet. Nåja, nästa gång ska jag vara bättre!
Vi fick sedan rida en hel del serpentiner i trav där vi skulle skänkelvika i topparna. Här red jag bättre för jag hade fattat vad jag sysslade med innan. Tyckte det gick förhållandevis bra.
Sist skulle vi rida skänkelvikningar från A och C, ut mot långsidan och sikta mot att hamna någonstans efter halva långsidan. Så en rätt svag vinkel eller hur man ska säga. Fokus på raka och bra skänkelvikningar och flyt framåt.
Knäppt nog så bara funkade det för oss. Lite segt framåt men vi fick superfina korrekta skänkelvikningar. Ridläraren berömde och bad mig försöka hitta lite motor framåt så skulle det bli perfekt. Tror vi fick till 4-5 såna där perfekta skänkelvikningar
Efter det travade och skrittade vi av självständigt. När jag var klar och hade gett lång tygel fick jag beröm för skritten. Det var något jag inte tänkte på då men när ridläraren hade sagt det märkte jag. Mjuk i kroppen marscherade han på i fin takt och kändes liksom lugn och nöjd i kroppen. Han hade en jättefin skritt!
Bra lektion på Bullen. Inte lika magisk, men han kändes ju lite knasig från början. Vi lyckades dock komma fram till något fint till slut. Pratade med ridläraren om att han hade känts mer fipplig med huvudet, lite kantig i kroppen osv och att jag trodde det berodde ganska mkt på handbromsen i. Hon höll med och tyckte att jag nästa gång kan prova att vara lite mer på så jag får fram honom ordentligt. Det funkar ju när man har bett. Fick även beröm för att jag aldrig blev hård i handen trots att han fipplade med huvudet och så.
Igår fick jag en av mina favoriter, F. Blev alldeles glad och pirrig när jag såg det. Det stod hoppning på schemat och det kändes sådär. Har inte hoppat sen i våras och jag är ringrostig. Just hoppning tycker jag är färskvara, helst skulle jag hoppa varje vecka.
F gick lektionen före, så jag mötte upp honom och han såg redan busig ut. Älskar det! Jag kortade stiglädren sisådär fem hål och satt upp.
Framskritt med halter och volter. F kändes piggare än jag minns honom, han tyckte att halterna var lite onödigt och ville gärna gå iväg. Kände nästan hur han rullade med ögonen när jag envisades med att vi skulle stå stilla så länge jag ville.
Sen travade vi (väldigt jobbigt enligt F som föredrar tölt) runt fyrkanten, över tre bommar på ena kortsidan. Det kändes lite segt att bara trava runt och inte ha fler övningar än så. Efter flera varv så fick vi byta varv och göra samma sak igen. Segt… Eller F travade såklart snällt, men så fort jag försökte ta lite kontakt med munnen eller sitta mindre i ”unghästsits” så blev det tölt.
Sen skulle vi hoppa ett kryss på ena långsidan. Det var knappt 20 cm och jag blev lite full i skratt att jag varit bekymrad över att hoppa. F sprang så glatt över hindret (i tölt), men det blev såklart inget språng. Efter några repetitioner fick vi hoppa (gå…) över en cavaletti på 10 cm och ett kryss på 20 cm (andra långsidan). F fortsatte att tölta och jag fortsatte att försöka få honom i trav. Några gånger travade han iaf en bit mot hindret innan han bytte.
Sen hoppade vi bana en och en. Det var långsida, snett igenom, långsida. Inga konstigheter förutom att F bestämde sig för att inte hoppa hindret på diagonalen. Det var hela 30 cm så han sprang helt sonika igenom. Han är verkligen ingen hopphäst.
Vi avslutade med att en och en få komma på ett lite högre kryss, typ 35-40 cm. Fick en lite bättre känsla när jag fick upp F i galopp, då blev det faktiskt ett litet skutt över. Heja! På slutet hoppade vi nästan ström över krysset vilket alla hästar verkar uppskatta.
Det var väldigt nyttigt att hoppa en annan häst än min egna. Är så van vid att hon bjuder mot allt och jag behöver bara hålla mig kvar och styra. Här fick jag driva, rama in, styra och samtidigt försöka att inte röra mig i sadeln. Nyttigt! Sist jag hoppade en annan häst var 2018.
När vi skrittade av gav ridläraren feedback. Hon tyckte att jag hade coachat F jättebra, han är svår med traven och tycker mest att hoppning är onödigt. Hon var väldigt nöjd med de sista sprången där han kom igång med kroppen.
Jag hade också skoj, men ser fram emot nästa vecka då vi ska träna inför tävlingen (jag ska inte tävla) på ovalbanan.
F gick lektionen före, så jag mötte upp honom och han såg redan busig ut. Älskar det!
Jag kortade stiglädren sisådär fem hål och satt upp.Framskritt med halter och volter. F kändes piggare än jag minns honom, han tyckte att halterna var lite onödigt och ville gärna gå iväg. Kände nästan hur han rullade med ögonen när jag envisades med att vi skulle stå stilla så länge jag ville.
Sen travade vi (väldigt jobbigt enligt F som föredrar tölt) runt fyrkanten, över tre bommar på ena kortsidan. Det kändes lite segt att bara trava runt och inte ha fler övningar än så. Efter flera varv så fick vi byta varv och göra samma sak igen. Segt… Eller F travade såklart snällt, men så fort jag försökte ta lite kontakt med munnen eller sitta mindre i ”unghästsits” så blev det tölt.
Sen skulle vi hoppa ett kryss på ena långsidan. Det var knappt 20 cm och jag blev lite full i skratt att jag varit bekymrad över att hoppa. F sprang så glatt över hindret (i tölt), men det blev såklart inget språng. Efter några repetitioner fick vi hoppa (gå…) över en cavaletti på 10 cm och ett kryss på 20 cm (andra långsidan). F fortsatte att tölta och jag fortsatte att försöka få honom i trav. Några gånger travade han iaf en bit mot hindret innan han bytte.
Sen hoppade vi bana en och en. Det var långsida, snett igenom, långsida. Inga konstigheter förutom att F bestämde sig för att inte hoppa hindret på diagonalen. Det var hela 30 cm så han sprang helt sonika igenom. Han är verkligen ingen hopphäst.
Vi avslutade med att en och en få komma på ett lite högre kryss, typ 35-40 cm. Fick en lite bättre känsla när jag fick upp F i galopp, då blev det faktiskt ett litet skutt över. Heja! På slutet hoppade vi nästan ström över krysset vilket alla hästar verkar uppskatta.
Det var väldigt nyttigt att hoppa en annan häst än min egna. Är så van vid att hon bjuder mot allt och jag behöver bara hålla mig kvar och styra. Här fick jag driva, rama in, styra och samtidigt försöka att inte röra mig i sadeln. Nyttigt! Sist jag hoppade en annan häst var 2018.
När vi skrittade av gav ridläraren feedback. Hon tyckte att jag hade coachat F jättebra, han är svår med traven och tycker mest att hoppning är onödigt. Hon var väldigt nöjd med de sista sprången där han kom igång med kroppen.
Jag hade också skoj, men ser fram emot nästa vecka då vi ska träna inför tävlingen (jag ska inte tävla) på ovalbanan.
Knorris igår, gick mycket bättre med borstningen. Funkade att stå nära och borsta "hårt".
Vi red markarbete, men blev lite kaos, så mest tre bommar och ett litet kryss. Knorris var jättefin. Jag gled runt lite och hade inte 100% fokus av någon anledning, och det märktes. Tajmingen lyste med sin frånvaro. Märks väl att jag knappt hoppat eller ridit markarbete sedan jag började rida igen. Hinner liksom inte rida ordentligt på korta vägar etc.
Med det sagt gick också mycket bra under lektionen. Rullade på i galopp i bägge varv, jättehärligt. Fin bjudning och jag föjde med mjukt när vi väl tog oss över krysset. Red i höger varv, skulle sedan svänga in efter M på långsidan, fatta vänster, galoppera över bommarna och göra båge åt vänster och hoppa krysset. Det blev ofta höger galopp och lika bra att rida förbi krysset. Nåja. Bara att jobba vidare till nästa gång!
Missar dock närmsta två veckorna, iofs pga av rolig resa, men ändå
Vi red markarbete, men blev lite kaos, så mest tre bommar och ett litet kryss. Knorris var jättefin. Jag gled runt lite och hade inte 100% fokus av någon anledning, och det märktes. Tajmingen lyste med sin frånvaro. Märks väl att jag knappt hoppat eller ridit markarbete sedan jag började rida igen. Hinner liksom inte rida ordentligt på korta vägar etc.
Med det sagt gick också mycket bra under lektionen. Rullade på i galopp i bägge varv, jättehärligt. Fin bjudning och jag föjde med mjukt när vi väl tog oss över krysset. Red i höger varv, skulle sedan svänga in efter M på långsidan, fatta vänster, galoppera över bommarna och göra båge åt vänster och hoppa krysset. Det blev ofta höger galopp och lika bra att rida förbi krysset. Nåja. Bara att jobba vidare till nästa gång!
Missar dock närmsta två veckorna, iofs pga av rolig resa, men ändå
Idag på gamla ridskolan fick jag stifta en ny bekantskap!
Han har tidigare varit privathäst men går nu lektioner. Gick lektionen innan med juniorer så jag passade på att kika lite. Där gick han mest runt med halsen rätt ut och surade ihop då och då (volter var INTE roligt).
Fick tips att han kan ha en del åsikter och att det funkar bättre att fråga än att bestämma på honom.
Hoppade upp och vilken DRÖM. Herregud vad roligt att få rida honom. Kan bara hoppas att jag får göra det många fler gånger. Välskolad och lyssnade fint på, tja, allt. Han surade ihop med mig med ett par gånger, när det blev alldeles för tråkigt att skritta runt på mittvolten. Men när vi hittade framåt-tänket igen blev det sååå bra.
för trött för att skriva ingående, är mest bara lycklig över en så himla nice lektion på så fin häst!
Inhoppare för ridläraren, men bra lektion.
Han har tidigare varit privathäst men går nu lektioner. Gick lektionen innan med juniorer så jag passade på att kika lite. Där gick han mest runt med halsen rätt ut och surade ihop då och då (volter var INTE roligt).
Fick tips att han kan ha en del åsikter och att det funkar bättre att fråga än att bestämma på honom.
Hoppade upp och vilken DRÖM. Herregud vad roligt att få rida honom. Kan bara hoppas att jag får göra det många fler gånger. Välskolad och lyssnade fint på, tja, allt. Han surade ihop med mig med ett par gånger, när det blev alldeles för tråkigt att skritta runt på mittvolten. Men när vi hittade framåt-tänket igen blev det sååå bra.
för trött för att skriva ingående, är mest bara lycklig över en så himla nice lektion på så fin häst!
Inhoppare för ridläraren, men bra lektion.
Hoarfrost
Trådstartare
Ridlektion i går på Bullen.
Han gick lektionen innan på hack men ridläraren sa innan att jag skulle ta med bettet ner och byta. Att jag jättegärna får rida med bett så mycket det bara går iom att hon sett att det funkar så bra mellan oss med bett.
Hade det varit en annan häst hade jag varit lite osäker på hur det skulle bli att byta träns i ridhuset, men det känns som att jag kan honom nu, och han kan mig. Vi har blivit ett litet team. Tog alltså helt sonika av hacket och gick en liten bit för att hänga det vid väggen, sedan tillbaka till Bullen som stod som ett ljus utan träns med öppen dörr medan kompisarna från förra lektionen gick ut. Han bara stod där och tittade efter mig typ "Jaha, du skulle bara hänga bort huvudgrejen. Jag väntar här!" Noll försök att gå iväg eller något.
Tränsade enkelt och snabbt. Gosade lite och pussade mulen som beröm för att han varit duktig. Sedan hoppade jag upp.
Alltså vilken stjärna den här hästen är? Jag orkar inte. Så här fint temperament kan man inte ha.
Nåja. Eftersom det var handbromsen i sist så red jag på direkt från början. Han har ju en "stor kropp" med stora rörelser och även om han vill fram fort är det med de där stora rörelserna. Jag ville få lite kvickare rörelser för att hjälpa honom att jobba ordentligt. Han är även väldigt skänkeldöv så jag började väldigt grundligt med att få honom att lyssna på skänkel osv.
Det gick helt okej, och jag var konsekvent under hela lektionen så det blev ett fint resultat sedan.
Vi började med att rida skänkelvikningar längs långsidorna. Nu när jag hade identifierat vad som var fel på förra lektionen försökte jag mitt bästa för att översätta det i kroppen. Det gick väldigt mycket bättre än sist! Vi fick då och då till jättefina tvärningar, men så var det som att jag tappade min kropp och då tappade även han. Jag får rida bättre helt enkelt
Efter det fick vi galoppera. Jag fick en helt underbar fattning följd av en väldigt trevlig framåt och bärig galopp som jag kunde cruisa runt på och göra precis vilka snirkelsnorklar och ökningar och minskningar jag ville med. Härlig känsla. Det enda minuset var att jag hade ganska lite i handen, han tog inte direkt stöd, men lyssnade fint på alla signaler och ridning med sits.
Vi red sedan in på två volter och där skulle vi minska galoppen, sen minska volten en meter, minska galoppen igen, bryta av till trav, minska traven, sakta av till skritt.
Sedan gjorde vi skänkelvikningar på volten. Det gick jättemycket bättre nu men inte superbra. Inget krångel med huvudet eller soppatorskar. Jag brydde mig inte så mycket om att det inte blev perfekta tvärningar eller hur han var formad utan fokuserade mer på mig.
När jag förenklade allt med kroppen flyttade han helt automagiskt jättefint runt på volten, så fort jag rörde till det lite för mycket blev det fult. Nå, jag har i alla fall hittat felet och hur jag ska göra i stället.
Efter det gjorde vi en serie galoppfattningar från både skritt och trav. Många direkt efter varandra. Ridläraren ville att vi skulle experimentera lite med själva fattningen. Typ om jag vill få en skjuten ur kanonfattning hur gör jag då, om jag vill smyga fram i galopp hur gör jag då. Hur känns kvaliteten på galoppen efteråt mm.
Jag och Bullen hade kul! Han lyssnade superfint, jag tror att det där med att få fram honom gjorde susen. Jag hade fram till nu jobbat mycket på att vara konsekvent och kräva reaktion på skänkel och sits, och nu fick jag verkligen betalt. Vi lattjade lite med hur vi gjorde fattningar och Bullen verkade tycka det var skitkul och gick där och frågade "Hur vill du att jag ska göra denna gång? Jag lyssnar och försöker mitt bästa!" Underbart. Vi kunde både få riktigt "höga" fattningar med stor kraft och jättesmygiga fattningar. Samlade fattningar och osamlade.
Bullen var superlyhörd efter det men jag hade ändå stundtals svårt att få honom att ta stöd i handen. I bland tog han stöd och blev jättefin, men så släppte han i bland. Försökte mest vara mjuk och stadig i min kontakt och bjuda på trevliga händer när han var där och tog stöd. Vill försöka knäcka den nöten härnäst. Han kanske vill ha mer "levande" händer och jag kanske är för stadig (stilla)?
Vi red sedan tiometersvolter på slutet och början av kortsidorna, och på långsidorna en stor båge upp till medellinjen, samt en volt utåt på bågen. Det var inte superlätt att rida ihop Bullen på de relativt små volterna, eftersom han nu var väldigt framåt. Men vi klarade även det med bravur. Jag kunde ha varit lite mer noggrann och konsekvent med min ställning osv.
När vi sedan travade av dem kändes Bullen superfin. Väldigt inlyssnande, lugn men pigg, nöjd, trevlig.
Pratade med ridläraren om skillnaden nu när jag ridit fram honom. Att jag kände att jag inte fått så mycket stöd i handen från honom. Fick lite tips och tricks och hon tyckte även det hade sett väldigt bra ut.
Är så himla nöjd med Bullen! Förstår inte varför de flesta ryttare dissar honom okej han är knepig och svår att få resultat på. Men resultatet man får och den vänskapskänslan han ger är värd alla frustrerade timmar på vägen dit
Han gick lektionen innan på hack men ridläraren sa innan att jag skulle ta med bettet ner och byta. Att jag jättegärna får rida med bett så mycket det bara går iom att hon sett att det funkar så bra mellan oss med bett.
Hade det varit en annan häst hade jag varit lite osäker på hur det skulle bli att byta träns i ridhuset, men det känns som att jag kan honom nu, och han kan mig. Vi har blivit ett litet team. Tog alltså helt sonika av hacket och gick en liten bit för att hänga det vid väggen, sedan tillbaka till Bullen som stod som ett ljus utan träns med öppen dörr medan kompisarna från förra lektionen gick ut. Han bara stod där och tittade efter mig typ "Jaha, du skulle bara hänga bort huvudgrejen. Jag väntar här!"
Noll försök att gå iväg eller något.Tränsade enkelt och snabbt. Gosade lite och pussade mulen som beröm för att han varit duktig. Sedan hoppade jag upp.
Alltså vilken stjärna den här hästen är? Jag orkar inte. Så här fint temperament kan man inte ha.
Nåja. Eftersom det var handbromsen i sist så red jag på direkt från början. Han har ju en "stor kropp" med stora rörelser och även om han vill fram fort är det med de där stora rörelserna. Jag ville få lite kvickare rörelser för att hjälpa honom att jobba ordentligt. Han är även väldigt skänkeldöv så jag började väldigt grundligt med att få honom att lyssna på skänkel osv.
Det gick helt okej, och jag var konsekvent under hela lektionen så det blev ett fint resultat sedan.
Vi började med att rida skänkelvikningar längs långsidorna. Nu när jag hade identifierat vad som var fel på förra lektionen försökte jag mitt bästa för att översätta det i kroppen. Det gick väldigt mycket bättre än sist! Vi fick då och då till jättefina tvärningar, men så var det som att jag tappade min kropp och då tappade även han. Jag får rida bättre helt enkelt
Efter det fick vi galoppera. Jag fick en helt underbar fattning följd av en väldigt trevlig framåt och bärig galopp som jag kunde cruisa runt på och göra precis vilka snirkelsnorklar och ökningar och minskningar jag ville med. Härlig känsla. Det enda minuset var att jag hade ganska lite i handen, han tog inte direkt stöd, men lyssnade fint på alla signaler och ridning med sits.
Vi red sedan in på två volter och där skulle vi minska galoppen, sen minska volten en meter, minska galoppen igen, bryta av till trav, minska traven, sakta av till skritt.
Sedan gjorde vi skänkelvikningar på volten. Det gick jättemycket bättre nu men inte superbra. Inget krångel med huvudet eller soppatorskar. Jag brydde mig inte så mycket om att det inte blev perfekta tvärningar eller hur han var formad utan fokuserade mer på mig.
När jag förenklade allt med kroppen flyttade han helt automagiskt jättefint runt på volten, så fort jag rörde till det lite för mycket blev det fult. Nå, jag har i alla fall hittat felet och hur jag ska göra i stället.
Efter det gjorde vi en serie galoppfattningar från både skritt och trav. Många direkt efter varandra. Ridläraren ville att vi skulle experimentera lite med själva fattningen. Typ om jag vill få en skjuten ur kanonfattning hur gör jag då, om jag vill smyga fram i galopp hur gör jag då. Hur känns kvaliteten på galoppen efteråt mm.
Jag och Bullen hade kul! Han lyssnade superfint, jag tror att det där med att få fram honom gjorde susen. Jag hade fram till nu jobbat mycket på att vara konsekvent och kräva reaktion på skänkel och sits, och nu fick jag verkligen betalt. Vi lattjade lite med hur vi gjorde fattningar och Bullen verkade tycka det var skitkul och gick där och frågade "Hur vill du att jag ska göra denna gång? Jag lyssnar och försöker mitt bästa!" Underbart. Vi kunde både få riktigt "höga" fattningar med stor kraft och jättesmygiga fattningar. Samlade fattningar och osamlade.
Bullen var superlyhörd efter det men jag hade ändå stundtals svårt att få honom att ta stöd i handen. I bland tog han stöd och blev jättefin, men så släppte han i bland. Försökte mest vara mjuk och stadig i min kontakt och bjuda på trevliga händer när han var där och tog stöd. Vill försöka knäcka den nöten härnäst. Han kanske vill ha mer "levande" händer och jag kanske är för stadig (stilla)?
Vi red sedan tiometersvolter på slutet och början av kortsidorna, och på långsidorna en stor båge upp till medellinjen, samt en volt utåt på bågen. Det var inte superlätt att rida ihop Bullen på de relativt små volterna, eftersom han nu var väldigt framåt. Men vi klarade även det med bravur. Jag kunde ha varit lite mer noggrann och konsekvent med min ställning osv.
När vi sedan travade av dem kändes Bullen superfin. Väldigt inlyssnande, lugn men pigg, nöjd, trevlig.
Pratade med ridläraren om skillnaden nu när jag ridit fram honom. Att jag kände att jag inte fått så mycket stöd i handen från honom. Fick lite tips och tricks och hon tyckte även det hade sett väldigt bra ut.
Är så himla nöjd med Bullen! Förstår inte varför de flesta ryttare dissar honom
okej han är knepig och svår att få resultat på. Men resultatet man får och den vänskapskänslan han ger är värd alla frustrerade timmar på vägen dit Igår fick jag rida F igen. Vi var bara fyra ekipage, väldigt lyxigt. Värmde upp i skritt med halter och volter innan vi gick ut på ovalbanan.
Vi fick tölta på långsidorna och skritta på kortsidorna samt göra skänkelvikning i kurvorna. F var upprörd i början (han gick lektionen innan där de gjorde samma övning) då jag gjorde fel och skulle flytta honom på voltspåret istället för från ena sidan till andra. Tog några gånger innan jag fattade varför han var så irriterad på mig. Men sen när jag gjorde rätt var han nöjd.
Sen fick vi trava på långsidorna och skritta på kortsidorna och kurvorna. Trav är onödigt enligt F så jag experimenterade med hur mycket jag fick göra på ryggen utan att han gick över i tölt. Jag ska helst vara helt stilla med handen, rida lätt lite framåtlutad och inte driva. Hehe.
Sen testade vi att öka traven och då stå i trepunktssits. Det funkade faktiskt över förväntan, även om F inte precis är nån gångartshäst. Hans ökningar är i nivå med min ridhästs arbetstrav.
Vi galopperade sen några varv innan vi avslutade med att en i taget göra en galoppökning på ena långsidan. Jag ställde mig i lätt sits och tjoade på, F svarade faktiskt med att öka lite. Han har som sagt inte mycket till register, men hans attityd är så underbar. Han anser att han är bäst.
Skrittade av och fick faktiskt några steg lite längre skritt. Men det krävdes verkligen en massa galopp för att komma dit. Ridläraren var nöjd iaf, ffa över att jag inte försöker pressa honom över hans förmåga, utan låter honom göra så gott han kan och vara nöjd med det.
Nästa gång blir det hästbyte, lite sorgligt men jag kanske får prova en ny stjärna. Har ju bara ridit sju av ridskolans hästar ännu.
Vi var bara fyra ekipage, väldigt lyxigt. Värmde upp i skritt med halter och volter innan vi gick ut på ovalbanan.Vi fick tölta på långsidorna och skritta på kortsidorna samt göra skänkelvikning i kurvorna. F var upprörd i början (han gick lektionen innan där de gjorde samma övning) då jag gjorde fel och skulle flytta honom på voltspåret istället för från ena sidan till andra. Tog några gånger innan jag fattade varför han var så irriterad på mig.
Men sen när jag gjorde rätt var han nöjd.Sen fick vi trava på långsidorna och skritta på kortsidorna och kurvorna. Trav är onödigt enligt F så jag experimenterade med hur mycket jag fick göra på ryggen utan att han gick över i tölt. Jag ska helst vara helt stilla med handen, rida lätt lite framåtlutad och inte driva. Hehe.
Sen testade vi att öka traven och då stå i trepunktssits. Det funkade faktiskt över förväntan, även om F inte precis är nån gångartshäst. Hans ökningar är i nivå med min ridhästs arbetstrav.
Vi galopperade sen några varv innan vi avslutade med att en i taget göra en galoppökning på ena långsidan. Jag ställde mig i lätt sits och tjoade på, F svarade faktiskt med att öka lite. Han har som sagt inte mycket till register, men hans attityd är så underbar. Han anser att han är bäst.
Skrittade av och fick faktiskt några steg lite längre skritt. Men det krävdes verkligen en massa galopp för att komma dit. Ridläraren var nöjd iaf, ffa över att jag inte försöker pressa honom över hans förmåga, utan låter honom göra så gott han kan och vara nöjd med det.
Nästa gång blir det hästbyte, lite sorgligt men jag kanske får prova en ny stjärna. Har ju bara ridit sju av ridskolans hästar ännu.
Hoarfrost
Trådstartare
Lektion i går, inte på Bullen Men på Krullen!
Jag har fastnat lite i att jag bara vill rida Bullen nu det senaste när jag har låst upp en ny dimension med honom. Men det är bra och nyttigt att rida andra också!
Dessutom är det alltid så här, jag får rida en knepig häst som ingen annan vill rida, kämpar mig upp till att kunna rida den bra, då plötsligt vill alla andra rida den hästen
Men det är bra! Revenge of the Bullen - the Retification!
Jag tittade lite på Krullen då han gick lektionen innan och han såg spänd ut, ville inte galoppera, vägrade stå still vid uppsittning osv. Tänkte att jahopp där har vi en nöt att knäcka.
Satt upp snabbt när jag kom ner. Tror han inte var beredd på att jag skulle sitta upp så fort. Han har ju alltid krånglat runt lite vid uppsittning men jag har upplevt att ju mer man grejar med stigläder etc desto mer krångel. Så jag tog i princip bara tyglarna, satte foten i stigbygeln och satt upp. Krullen såg ut så här
Eftersom han kändes som en s p ä n d fiolsträng satt jag bara där en stund och försökte känna eget lugn för att se om han kunde spänna av lite. Det kunde han inte, så jag skrittade iväg och tänkte att han kanske behövde röra på sig för att kunna spänna av.
Det fanns inget framåttänk i Krullen. Bara en extremspänd kort kropp med urholkad rygg som möjligen symaskinade lite fortare när jag skänklade men inte gick fortare.
Jag försökte sitta och inte störa honom i rörelserna, med lite halvlånga tyglar men så korta att han ändå kunde ta stöd om han ville. Krävde i princip bara att han skulle gå på framåt, inte så mycket mer.
Det blev dock inte särskilt mycket bättre. Krullen reagerade på skottkärran, bajskluttar, bitar av underlaget med något annorlunda färg etc.
Jag försökte lite med att hitta på massa saker typ skänkelvikning osv men han kändes snarare mer spänd. När jag försökte få honom att skritta på lite för att länga stegen blev det snarare trav.
Fick tips från ridläraren att inte skänkelvika eller något, möjligtvis någon båge här eller där. Fokusera på framåt, försöka länga stegen, få honom att känna avslappning i att röra kroppen. Lättare sagt än gjort, dels är det ju en ganska luddig grej "få hästen att känna avslappning i att röra kroppen" och dels blev Krullen nästan mer spänd av att röra sig fortare. När han till slut fick totalt psykbryt av att skottkärran existerade för 6e varvet i rad och småstegrade och slängde sig fick jag lite nog och sa till honom på skarpen att nu är det du som marscherar framåt. Då blev det en helt annan häst. Inte avspänd, fortfarande spänd men på ett mer vettigt sätt. Lyssnade bättre för skänkeln, mjuknade en aning i ryggen, och tittade visserligen på saker i ridhuset men utan att balla ur.
Fick beröm från ridläraren för att jag tydligen hade fått timingen väldigt bra i händelsekedjan.
Vi red först lite skänkelvikningar i trav. Krullen var lite för kort i kroppen för att det skulle bli superbra förflyttningar, men jag märkte att om jag bara flyttade halvfult och fokuserade på framåtdrivet mer är flyttningen blev han successivt mer avspänd och mer lugn i hjärnan. När vi rätade ut efter skänkelvikningarna märkte jag skillnad i hans kropp och rörelsemönster. Bra så, babysteps
Vi red även övningen med stora bågar på långsidan och volt på kortsidan, där vi skulle fatta galopp lite här och där självständigt. Fick tips här att fatta på de absolut enklaste ställena, eftersom Krullen varit ovillig till galopp och haft det lite svårt i kroppen den senaste tiden.
Fattningarna funkade ändå helt ok, jag hade trott att det skulle bli mer knepigt iom hur han betett sig på lektionen innan. Fick någon gång korsgalopp, men han var med på noterna och fattade varje gång jag bad honom. Gjorde fattningarna gradvis svårare och nöjde mig vid den svårighetsgrad där han verkade tycka att det nästan var värt att inte lyssna på piloten. Ville inte pressa vidare än så.
Vi galopperade sedan en liten stund på fyrkanten med fokus på att få en rätt avslappnad men ändå hållbar galopp. Gick sådär för mig och Krullen, han var fortfarande spänd, fortfarande lite för kort i kroppen, och ville inte riktigt möta mig i bettet. Men jag kände att vi långsamt kom någonstans även här - så jag fortsatte bara med det jag gjorde och försökte utstråla lugn om/när han liksom spände till i kroppen och kanske hoppade till för något.
Vi galopperade sedan in på kvartslinjerna och målet var att rida rakt mot väggen innan svängen.
Här fick jag kvitto på att Krullen inte hade en superdag, det var nästan som att han inte kunde fortsätta galoppera när det blev böjt spår. Jag förstår det, är man spänd som tusan, har sänkt rygg, kortat upp kroppen till tusen och inte känner att man kan ta stöd och hjälp från pilotens händer blir det svårt, kändes lite som att han inte kunde hålla balansen typ.
Jag kämpade vidare. Stöttade, ramade in, bjöd in till att slappna av, att komma fram till handen och ta hjälp därifrån osv. Pressade inte ihjäl honom när det blev korsgalopp eller avbrott utan väntade bara in enklaste platsen att fatta och fattade om.
Till slut kunde vi faktiskt galoppera rätt så avslappnat även genom kortsidorna där han hade supersvårt i början.
Efter det gjorde vi några serpentiner innan vi skulle trava av dem. Krullen hade fått ett helt annat lugn i kroppen och stundtals var han avslappnad, bar upp mig med ryggen och tog fint stöd i händerna.
Ganska nöjd med lektionen och hade ett halvlångt snack med ridläraren efter. Det blev inte någon wow lektion men att gå från s p ä n d som knappt kan hålla sig på marken, till avslappnad och jobba mer korrekt är ändå en rätt bra prestation både av mig själv och Krullen . Speciellt om man tänker att jag inte ridit Krullen på jättelänge
Men på Krullen! Jag har fastnat lite i att jag bara vill rida Bullen nu det senaste när jag har låst upp en ny dimension med honom. Men det är bra och nyttigt att rida andra också!
Dessutom är det alltid så här, jag får rida en knepig häst som ingen annan vill rida, kämpar mig upp till att kunna rida den bra, då plötsligt vill alla andra rida den hästen
Men det är bra! Revenge of the Bullen - the Retification!
Jag tittade lite på Krullen då han gick lektionen innan och han såg spänd ut, ville inte galoppera, vägrade stå still vid uppsittning osv. Tänkte att jahopp där har vi en nöt att knäcka.
Satt upp snabbt när jag kom ner. Tror han inte var beredd på att jag skulle sitta upp så fort. Han har ju alltid krånglat runt lite vid uppsittning men jag har upplevt att ju mer man grejar med stigläder etc desto mer krångel. Så jag tog i princip bara tyglarna, satte foten i stigbygeln och satt upp. Krullen såg ut så här
Eftersom han kändes som en s p ä n d fiolsträng satt jag bara där en stund och försökte känna eget lugn för att se om han kunde spänna av lite. Det kunde han inte, så jag skrittade iväg och tänkte att han kanske behövde röra på sig för att kunna spänna av.
Det fanns inget framåttänk i Krullen. Bara en extremspänd kort kropp med urholkad rygg som möjligen symaskinade lite fortare när jag skänklade men inte gick fortare.
Jag försökte sitta och inte störa honom i rörelserna, med lite halvlånga tyglar men så korta att han ändå kunde ta stöd om han ville. Krävde i princip bara att han skulle gå på framåt, inte så mycket mer.
Det blev dock inte särskilt mycket bättre. Krullen reagerade på skottkärran, bajskluttar, bitar av underlaget med något annorlunda färg etc.
Jag försökte lite med att hitta på massa saker typ skänkelvikning osv men han kändes snarare mer spänd. När jag försökte få honom att skritta på lite för att länga stegen blev det snarare trav.
Fick tips från ridläraren att inte skänkelvika eller något, möjligtvis någon båge här eller där. Fokusera på framåt, försöka länga stegen, få honom att känna avslappning i att röra kroppen. Lättare sagt än gjort, dels är det ju en ganska luddig grej "få hästen att känna avslappning i att röra kroppen" och dels blev Krullen nästan mer spänd av att röra sig fortare. När han till slut fick totalt psykbryt av att skottkärran existerade för 6e varvet i rad och småstegrade och slängde sig fick jag lite nog och sa till honom på skarpen att nu är det du som marscherar framåt. Då blev det en helt annan häst. Inte avspänd, fortfarande spänd men på ett mer vettigt sätt. Lyssnade bättre för skänkeln, mjuknade en aning i ryggen, och tittade visserligen på saker i ridhuset men utan att balla ur.
Fick beröm från ridläraren för att jag tydligen hade fått timingen väldigt bra i händelsekedjan.
Vi red först lite skänkelvikningar i trav. Krullen var lite för kort i kroppen för att det skulle bli superbra förflyttningar, men jag märkte att om jag bara flyttade halvfult och fokuserade på framåtdrivet mer är flyttningen blev han successivt mer avspänd och mer lugn i hjärnan. När vi rätade ut efter skänkelvikningarna märkte jag skillnad i hans kropp och rörelsemönster. Bra så, babysteps
Vi red även övningen med stora bågar på långsidan och volt på kortsidan, där vi skulle fatta galopp lite här och där självständigt. Fick tips här att fatta på de absolut enklaste ställena, eftersom Krullen varit ovillig till galopp och haft det lite svårt i kroppen den senaste tiden.
Fattningarna funkade ändå helt ok, jag hade trott att det skulle bli mer knepigt iom hur han betett sig på lektionen innan. Fick någon gång korsgalopp, men han var med på noterna och fattade varje gång jag bad honom. Gjorde fattningarna gradvis svårare och nöjde mig vid den svårighetsgrad där han verkade tycka att det nästan var värt att inte lyssna på piloten. Ville inte pressa vidare än så.
Vi galopperade sedan en liten stund på fyrkanten med fokus på att få en rätt avslappnad men ändå hållbar galopp. Gick sådär för mig och Krullen, han var fortfarande spänd, fortfarande lite för kort i kroppen, och ville inte riktigt möta mig i bettet. Men jag kände att vi långsamt kom någonstans även här - så jag fortsatte bara med det jag gjorde och försökte utstråla lugn om/när han liksom spände till i kroppen och kanske hoppade till för något.
Vi galopperade sedan in på kvartslinjerna och målet var att rida rakt mot väggen innan svängen.
Här fick jag kvitto på att Krullen inte hade en superdag, det var nästan som att han inte kunde fortsätta galoppera när det blev böjt spår. Jag förstår det, är man spänd som tusan, har sänkt rygg, kortat upp kroppen till tusen och inte känner att man kan ta stöd och hjälp från pilotens händer blir det svårt, kändes lite som att han inte kunde hålla balansen typ.
Jag kämpade vidare. Stöttade, ramade in, bjöd in till att slappna av, att komma fram till handen och ta hjälp därifrån osv. Pressade inte ihjäl honom när det blev korsgalopp eller avbrott utan väntade bara in enklaste platsen att fatta och fattade om.
Till slut kunde vi faktiskt galoppera rätt så avslappnat även genom kortsidorna där han hade supersvårt i början.
Efter det gjorde vi några serpentiner innan vi skulle trava av dem. Krullen hade fått ett helt annat lugn i kroppen och stundtals var han avslappnad, bar upp mig med ryggen och tog fint stöd i händerna.
Ganska nöjd med lektionen och hade ett halvlångt snack med ridläraren efter. Det blev inte någon wow lektion men att gå från s p ä n d som knappt kan hålla sig på marken, till avslappnad och jobba mer korrekt är ändå en rätt bra prestation både av mig själv och Krullen . Speciellt om man tänker att jag inte ridit Krullen på jättelänge
Liknande trådar
Ridning
Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆
Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Senast: Andromedae
·
Hästmänniskan
Hej alla Bukefalos..are?
Mitt namn är Brunte och jag är ny här.
Det är såhär att jag är en tjej på 25+ år som har ridit till och från...
Senast: prinsessfeminist
·
Hästhantering
Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Senast: Cambrie
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Michael Schultz: "Vad har vi för strategi för det här i framtiden?"- Hästnyheter Tävlingsarrangörer har svårt att få ihop det, samtidigt som Sveriges hopplandslag är bland det bästa i världen. Hopprofilen och tränaren...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 0
- Hästnyheter
-
Catharina Hansson: ”En avbruten ritt är också en ritt”
- Hästnyheter "Tänk om det funnits medaljer i gott omdöme", skriver Ridsports chefredaktör Catharina Hansson i den här krönikan, där hon vill lyfta...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 0
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Ta studenten
- Skola & Jobb Helt ot men blev nyfiken, varför korsar man tömmarna så i varandra?
- Freazer
- Svar: 61
- Visningar: 1 475
- Allmänt
-
Vad gör vi? Del CXCVII- Tjatter Det blir nog pulled pork mackor till lunch nar sonen kommer ... och kanske lite typisk Svensk senapssas nu nar jag blev pamind att det...
- hastflicka
- Svar: 324
- Visningar: 7 936
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Brukshundar och könsbunden aggressivitet- Hundavel & Ras Tänker mest i hemmet, men skönt att höra eftersom att jag är mest intresserad av belgarna men trodde att jag skulle behöva välja tik och...
- Tonto
- Svar: 8
- Visningar: 128
- Hund
Hästrelaterat
-
Tips på turridningar för vana ryttare?
- Hästmänniskan Jag hade inget problem med tölten trots att jag aldrig ridit islänning innan. Men så bad jag om en lätt-töltad också. Jag hade dock...
- Lingon
- Svar: 31
- Visningar: 1 222
- Hästmänniska
