Såkallat fri efter en månad in låst

Det känns som hur länge somhelst men tydligen så var det i en månad som jag var på bup. EN MÅNAD. Det kanske inte låter sålänge för andra men det är som att jag inte kommer håg hur det var innan det. Som att det var ett HELT annat liv som inte ens var JAG.
Och en månad på bup är som MINST ett år i verkliga livet. Och jag har ALDRIG varit ifred på en månad. Inte ens på toa inte när jag har duschat inte när jag har sovit ALDRIG. Och andra har be stämt exakt vad jag ska äta och när vilka mediciner jag ska ta vad jag ska göra ALLT. Om man inte har varit där så fattar man nog inte hur det är.
Men ja nu är jag såkallat fri. Men egentligen inte för för detförsta så är jag ju fast i rullstolen så jag är ALDRIG fri. Och jag är på hvb och måste ha en personal med mig helatiden så jag får ÄNDÅ inte vara ifred. Och dom ska också ha extra koll på maten och jag får inte ens ha minegen telefon som jag vill. Så det är inte precis att jag är FRI.
Och o avsett så är jag fast i min kropp och med min hjärna och det är det allra värsta.
Och jag har skit dåligt sam vete för jag vet att jag har jätte bra föräldrar världens bästa hundar världens finaste pojkvän jätte bra vänner jag bor på världens bästa hvb. Jag VET att jag har så så sååå mycket tur! Och jag VET att många har varit med om sååå mycket värre saker att vissa har blivit tvingade till äckel saker av sinegen pappa eller av flera personer på samma gång och att dom har blivit på hoppade av nån helt helt o känd och massa sånt. Jäm fört med sånt så har jag bara varit med om små saker. Och dom sämsta värsta sakerna i mitt liv är pågrund av MIG och det kommer jag ALDRIG bli fri från.

 

[athena_arabians]

Fast jag har inte rätt att ut trycka det och jag har inte rätt att förklara. Och det BLIR ändå för minskande om jaf försöker förklara en miljon gånger och ingen lyssnar och bara säger mot att andra inte tycker att jag är som jag känner.
Och JAG VET att det inte är kört för det gick åt helvete denhär gången med polis förhöret. Men DET KÄNNS SKIT och det KÄNNS som att ingen lyssnar på mig det KÄNNS som att jag är värde lös för att JAG måste förklara till alla som på stog DET KOMMER GÅ BRA att det gick åt helvete. Som JAG kände INNSN men detenda domflesta sa var Det kommer gå bra och NEJ då lyssnade dom INTE på mig eller acsepterade MIG och då känner jag mig inte sedd eller lyssnad på och då KÄNNER jag mig värde lös.
Men det är nog ganska menings löst att försöka förklara det mera.

Jag kan givetvis inte tala för någon annan men jag lyssnar och försöker inte förminska eller ta ifrån dig rätten till dina känslor

Ibland blir saker skit helt enkelt Och jag är rätt övertygad om att ingen tycker det är enkelt eller en bagatell med ett polisförhör.

 

[LiviaFilippa]

Jag kan givetvis inte tala för någon annan men jag lyssnar och försöker inte förminska eller ta ifrån dig rätten till dina känslor

Ibland blir saker skit helt enkelt Och jag är rätt övertygad om att ingen tycker det är enkelt eller en bagatell med ett polisförhör.

Det är ändå det DOMFLESTA gör.
Och jag ger upp att försöka förklara för det är uppen bart o möjligt.

 

[Mauen]

Vad jobbigt att det inte gick bra. Vad hände? (Om du vill berätta).

Jag vet att ibland när jag är nere så är det jättejobbigt att höra att det kommer kännas bättre, det är inte så farligt av ena eller andra anledningen och dessutom få en massa peppande råd. Då känns det som ingen tar mig på allvar, som jag måste ta i ännu mer för att nån ska förstå att jag mår skit. Oerhört frustrerande. Är det så det känns för dig? På vilket sätt ska vi bemöta fig för att det ska kännas bättre, som att vi ser dig och tar dina känslor på allvar? För jag vill gärna skriva med dig, men jag kan ju inte hålla med om att du är värdelös när jag inte tycker det. Även om jag förstår att det känns så. Vill du bara att vi lyssnar och tröstar?

 

[Elementary]

Plus att om alla bara säger Det kommer gå bra så är det uppen bart så jävla själv klart att ALLA klarar att vara i polis förhör så det är helt o tänk bart att det INTE går bra. Så ingen lyssnar ens på mig utan bara är säkra att det KOMMER gå bra.
Så uppen bart så är ju jag o vanligt extra värde lös då som inte ens klarar nånting som alla är sååå säkra att ALLA klarar så allaandra bara VET att det kommer gå bra. Fattar ni hur jävla dålig jag är då som ÄNDÅ inte klarar det fast det är sååå själv klart för allaandra att det skulle gå bra? Men såklart så lyckas JAG att det går skit.

Jag har ofta tänkt på de där sakerna som folk säger som är menade att vara upplyftande, alltså saker som "du klarar det här!" och "det kommer gå bra!". De gör ju så för att de vill visa att de tror på en och för att lyfta upp personen de "hejar" på. De vill att man ska känna sig positiv och stärka ens självförtroende. Men jag ser och förstår och känner själv hur det direkt blir som ett ordentligt slag i ansiktet när man då inte klarar det, det blir ännu mer som ett nederlag när man fick höra att det skulle gå så bra minsann och så blev det inte så. Istället för att hjälpa självförtroendet så åker det ner i botten.

Men det är egentligen inte så de menar, alls. De tror inte att det kommer gå lekande lätt eller att det är så självklart att det går bra, men de önskar att det ska bli så och vill visa en det. Det är alltså inte menat så bokstavligt, och det kan vara svårt för många människor att förstå att sådana vanliga uttryck inte funkar bra för alla. Det är "bara så man säger".

För mig funkar det mycket bättre om folk säger "jag hoppas det går bra" eller "lycka till" när jag ska göra något. Då finns det inga ord som kan låta som att de förväntar sig att man "ska" klara av det.

Jag har varit borta från Buke i flera år och loggar bara motvilligt in så därför har jag inte skrivit i dina trådar tidigare eller tryckt gilla på dina inlägg, men jag har läst. Jag kanske blir en av alla de där i statistiken som du ser har läst men inte svarar/reagerar som du nämnt förut. Det kanske är fler som jag som gör så? Men jag ser dig, jag hör dig (eller, läser dina ord, men du fattar) och jag tycker att jag förstår en hel del. Jag hoppas att jag gör det i alla fall.

Jag kan förresten inte heller ta hand om min hund. Jag kan inte gå promenader eller orkar vara med honom om han tex låter mycket eller kräver uppmärksamhet vid "fel tillfälle". Jag kan ofta känna mig som en urusel hundägare. Men vovven älskar mig ändå och de gånger jag orkar leka eller träna så är jag hans bästa människa i hela världen. Jag tänker att det får vara så, det kan ju inte riktigt vara på nåt annat sätt så som livet ser ut nu. Och jag tänker också att min familj får förstå samma sak som min hund fattar, att jag inte alltid är den där personen de kan vända sig till eller ställa krav på, men när jag orkar så är jag så bra jag bara kan vara. Det får duga så, för alla.

 

[Islandshästryttare]

Jag ber om ursäkt om jag fått dig att må ännu sämre är än vad du gör eller att du känner att du behöver försvara dig @EmmaFilippa . Jag vill inte vara orsak till det. Du kommer fortsatt att finnas i mina tankar men jag kommer inte att skriva mer här just nu. Önskar verkligen att du får må bättre i framtiden

 

[Luff]

Ditt värde ligger inte i vad du gör eller klarar av utan i vad du ÄR. Empatisk, snäll, djurvän och modig för att du försöker allt vad du orkar. Och det är ok att vara arg, ledsen och tycka allt är åt helvete och att misslyckas. Det är ju mycket för dig. Så otroligt tunga saker. Ingen här begär att du ska fixa något alls. Vi vill bara ha dig kvar.

 

[Rosett]

Plus att om alla bara säger Det kommer gå bra så är det uppen bart så jävla själv klart att ALLA klarar att vara i polis förhör så det är helt o tänk bart att det INTE går bra. Så ingen lyssnar ens på mig utan bara är säkra att det KOMMER gå bra.
Så uppen bart så är ju jag o vanligt extra värde lös då som inte ens klarar nånting som alla är sååå säkra att ALLA klarar så allaandra bara VET att det kommer gå bra. Fattar ni hur jävla dålig jag är då som ÄNDÅ inte klarar det fast det är sååå själv klart för allaandra att det skulle gå bra? Men såklart så lyckas JAG att det går skit.

Jag är väldigt säker på att folk säger till alla som ska bli förhörda att "det kommer gå bra".
Ingen normal person skulle säga till ett brottsoffer att "ditt förhör kommer bli en katastrof, du kommer inte klara av det alls".
Det finns garanterat massor av barn och vuxna som inte klarat av ett eller flera förhör så det är absolut inget konstigt eller fel med dig.

 

[LiviaFilippa]

Vad jobbigt att det inte gick bra. Vad hände? (Om du vill berätta).

Jag vet att ibland när jag är nere så är det jättejobbigt att höra att det kommer kännas bättre, det är inte så farligt av ena eller andra anledningen och dessutom få en massa peppande råd. Då känns det som ingen tar mig på allvar, som jag måste ta i ännu mer för att nån ska förstå att jag mår skit. Oerhört frustrerande. Är det så det känns för dig? På vilket sätt ska vi bemöta fig för att det ska kännas bättre, som att vi ser dig och tar dina känslor på allvar? För jag vill gärna skriva med dig, men jag kan ju inte hålla med om att du är värdelös när jag inte tycker det. Även om jag förstår att det känns så. Vill du bara att vi lyssnar och tröstar?

Ja det känns som att jag inte blir lyssnad på alls och inte tagen på allvar. Och jag vet inte men jag vill bara att andra ska LYSSNA och inte bara säga mot så dom inte ens lyssnar på det jag försöker förklara.

 

[LiviaFilippa]

Jag har ofta tänkt på de där sakerna som folk säger som är menade att vara upplyftande, alltså saker som "du klarar det här!" och "det kommer gå bra!". De gör ju så för att de vill visa att de tror på en och för att lyfta upp personen de "hejar" på. De vill att man ska känna sig positiv och stärka ens självförtroende. Men jag ser och förstår och känner själv hur det direkt blir som ett ordentligt slag i ansiktet när man då inte klarar det, det blir ännu mer som ett nederlag när man fick höra att det skulle gå så bra minsann och så blev det inte så. Istället för att hjälpa självförtroendet så åker det ner i botten.

Men det är egentligen inte så de menar, alls. De tror inte att det kommer gå lekande lätt eller att det är så självklart att det går bra, men de önskar att det ska bli så och vill visa en det. Det är alltså inte menat så bokstavligt, och det kan vara svårt för många människor att förstå att sådana vanliga uttryck inte funkar bra för alla. Det är "bara så man säger".

För mig funkar det mycket bättre om folk säger "jag hoppas det går bra" eller "lycka till" när jag ska göra något. Då finns det inga ord som kan låta som att de förväntar sig att man "ska" klara av det.

Jag har varit borta från Buke i flera år och loggar bara motvilligt in så därför har jag inte skrivit i dina trådar tidigare eller tryckt gilla på dina inlägg, men jag har läst. Jag kanske blir en av alla de där i statistiken som du ser har läst men inte svarar/reagerar som du nämnt förut. Det kanske är fler som jag som gör så? Men jag ser dig, jag hör dig (eller, läser dina ord, men du fattar) och jag tycker att jag förstår en hel del. Jag hoppas att jag gör det i alla fall.

Jag kan förresten inte heller ta hand om min hund. Jag kan inte gå promenader eller orkar vara med honom om han tex låter mycket eller kräver uppmärksamhet vid "fel tillfälle". Jag kan ofta känna mig som en urusel hundägare. Men vovven älskar mig ändå och de gånger jag orkar leka eller träna så är jag hans bästa människa i hela världen. Jag tänker att det får vara så, det kan ju inte riktigt vara på nåt annat sätt så som livet ser ut nu. Och jag tänker också att min familj får förstå samma sak som min hund fattar, att jag inte alltid är den där personen de kan vända sig till eller ställa krav på, men när jag orkar så är jag så bra jag bara kan vara. Det får duga så, för alla.

Ja exakt du förklarade VÄLDIGT bra det jag menar också! Och att det blir som ett slag och ett ännu större neder lag. Och att jag inte ens kan förklara det så det var jätte bra att du kunde det iallafall

 

[Blyger]

Jag förstår ofta vad du menar men har svårt att sätta ord på det själv så kan inte alltid svara på ett bra sätt.

 

[LiviaFilippa]

Jag ber om ursäkt om jag fått dig att må ännu sämre är än vad du gör eller att du känner att du behöver försvara dig @EmmaFilippa . Jag vill inte vara orsak till det. Du kommer fortsatt att finnas i mina tankar men jag kommer inte att skriva mer här just nu. Önskar verkligen att du får må bättre i framtiden

EXAKT dethär är vad jag menar att om jag försöker förklara så fattar ingen och jag är för jobbig och så försvinner folk istället för att lyssna på MIG. Men ändå så får jag inte säga att det är så för då har jag fel.

 

[LiviaFilippa]

Ditt värde ligger inte i vad du gör eller klarar av utan i vad du ÄR. Empatisk, snäll, djurvän och modig för att du försöker allt vad du orkar. Och det är ok att vara arg, ledsen och tycka allt är åt helvete och att misslyckas. Det är ju mycket för dig. Så otroligt tunga saker. Ingen här begär att du ska fixa något alls. Vi vill bara ha dig kvar.

Men jag ÄR ju inte det och jag ÄR ändå fel även om jag försöker vara dom sakerna så får jag ändå skit för det. Så jag ÄR fel enligt ANDRA.

 

[LiviaFilippa]

Jag är väldigt säker på att folk säger till alla som ska bli förhörda att "det kommer gå bra".
Ingen normal person skulle säga till ett brottsoffer att "ditt förhör kommer bli en katastrof, du kommer inte klara av det alls".
Det finns garanterat massor av barn och vuxna som inte klarat av ett eller flera förhör så det är absolut inget konstigt eller fel med dig.

Men INGEN kan se in i fram tiden så varför ska man försöka låtsas att man kan det då? Jag menar inte att nån skulle ha sagt att det kommer gå åt helvete heller för INGEN kunde VETA hur det skulle gå så varför måste man säga det då så blir det bara värre när det INTE går bra?
Motför tillexempel att man hoppas att det går bra eller nånting så är det iallafall inte som ett krav eller att det är helt själv klart som man miss lyckas med.

 

[Rosett]

Men INGEN kan se in i fram tiden så varför ska man försöka låtsas att man kan det då? Jag menar inte att nån skulle ha sagt att det kommer gå åt helvete heller för INGEN kunde VETA hur det skulle gå så varför måste man säga det då så blir det bara värre när det INTE går bra?
Motför tillexempel att man hoppas att det går bra eller nånting så är det iallafall inte som ett krav eller att det är helt själv klart som man miss lyckas med.

Jag tror jag förstår hur du menar.
Tror det är lite neurotypiskt. Alltså att tänka/säga att det kommer säääkert gå bra för då tror de att man blir lugn och allt blir bra.
Jag har ju autism och vill veta hur saker ska bli, inte att folk bara påstår hur det kommer bli. Jag vill hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta, så om nåt går fel blir jag inte chockad.

(Neurotypiskt är det sätt som folk utan autism eller adhd fungerar.)

 

[the_connemara]

Jag förstår ofta vad du menar men har svårt att sätta ord på det själv så kan inte alltid svara på ett bra sätt.

Så känner jag också @EmmaFilippa. För mig så är du helt otrolig på att sätta ord på känslor. Jag liksom nickar och blir varm inombords av även om många saker du beskriver är så mörka men har inga egna ord för att beskriva känslan av typ förståelse? Och fattar det blir skitjobbigt när du sedan känner att du INTE blir förstådd ❤❤❤

 

[the_connemara]

Men INGEN kan se in i fram tiden så varför ska man försöka låtsas att man kan det då? Jag menar inte att nån skulle ha sagt att det kommer gå åt helvete heller för INGEN kunde VETA hur det skulle gå så varför måste man säga det då så blir det bara värre när det INTE går bra?
Motför tillexempel att man hoppas att det går bra eller nånting så är det iallafall inte som ett krav eller att det är helt själv klart som man miss lyckas med.

Jag tror jag förstår hur du menar.
Tror det är lite neurotypiskt. Alltså att tänka/säga att det kommer säääkert gå bra för då tror de att man blir lugn och allt blir bra.
Jag har ju autism och vill veta hur saker ska bli, inte att folk bara påstår hur det kommer bli. Jag vill hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta, så om nåt går fel blir jag inte chockad.

(Neurotypiskt är det sätt som folk utan autism eller adhd fungerar.)

Jag instämmer. Jag har också svårt att säga "det kommer gå bra" till någon för det VET jag ju inte. Och lägger alldeles för mycket energi på att tänka ut saker jag kan säga istället som låter bra för folk i allmänhet (för jag vill ju tex förmedla en peppande känsla i sådana lägen) men som också känns rätt för mig.

 

[nullo-modo]

EXAKT dethär är vad jag menar att om jag försöker förklara så fattar ingen och jag är för jobbig och så försvinner folk istället för att lyssna på MIG. Men ändå så får jag inte säga att det är så för då har jag fel.

Har lyssnat (läst) att du tycker du är värdelös, äcklig och fel som smittar andra med hur du är MEN jag håller inte med dig och tycker du inte är något av det.

För att någon inte håller med innebär det inte att den inte har lyssnat utan innebär att den inte tycker samma som den personen den lyssnat på.

 

[Mauen]

Ja det känns som att jag inte blir lyssnad på alls och inte tagen på allvar. Och jag vet inte men jag vill bara att andra ska LYSSNA och inte bara säga mot så dom inte ens lyssnar på det jag försöker förklara.

Jag ska försöka. Men jag tror du är bättre på att få fram det du vill säga än vad jag är, så du får ha lite överseende med mig. Jag vill bara väl.

 

[gulakatten]

Men INGEN kan se in i fram tiden så varför ska man försöka låtsas att man kan det då? Jag menar inte att nån skulle ha sagt att det kommer gå åt helvete heller för INGEN kunde VETA hur det skulle gå så varför måste man säga det då så blir det bara värre när det INTE går bra?
Motför tillexempel att man hoppas att det går bra eller nånting så är det iallafall inte som ett krav eller att det är helt själv klart som man miss lyckas med.

Jag förstår vad du menar och tycker att det du skriver är väldigt logiskt. Folk skriver och säger sånt för att vara snälla men förstår inte att man lägger en press på dig genom att skriva så. Faktum är att det är tufft att må dåligt och det kan vara tufft att gå på förhör hos polisen. Det i kombination kan vara mycket kämpigt. Men man vill vara snäll och peppa och missar då att om du inte orkar eller kan genomföra förhöret så blir det som att de säger att du borde ha klarat det, även om de absolut inte menar så.

När jag mår dåligt hatar jag att folk säger till mig att det blir bra för de vet ju inte. Däremot får man gärna säga att man hoppas att det blir bra eller att allt kan bli bra i framtiden.

Kram från mig om du vill ha den.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror jag förstår hur du menar.
Tror det är lite neurotypiskt. Alltså att tänka/säga att det kommer säääkert gå bra för då tror de att man blir lugn och allt blir bra.
Jag har ju autism och vill veta hur saker ska bli, inte att folk bara påstår hur det kommer bli. Jag vill hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta, så om nåt går fel blir jag inte chockad.

(Neurotypiskt är det sätt som folk utan autism eller adhd fungerar.)

Jag blir iallafall inte lugn för att nån på står att nånting KOMMER gå bra som dom inte har nån aning om det stämmer eller inte. Utan det blir som ett hugg i magen och att det be tyder att jag är ännu mera värde lös och miss lyckad om jag inte ens klarar det för allaandra tycker att det är helt SJÄLV KLART att det kommer gå bra.
Och jag vill också VETA men ibland så går ju inte det och jag kan iallafall inte bara in billa migsjälv att det kommer gå bra då.