Pappa kan bidra med lite grejer på temat bilar. (Mitt misstag med bromsvätskan tidigare i tråden är faktiskt ett undantag, för efter nästan trettio år med den mannen vet man hur man
inte ska misshandla sina bilar

.)
Om man har en bil där bensinmätaren inte fungerar, kör inte med taktiken "jag känner min bil och vet att jag inte behöver tanka riktigt än". Kör heller definitivt inte flera kilometer ut i absolut ingenstans, det fanns inte ens en väg, och bli för all del inte förvånad sen över att du fick bensinslut. Detta var före mobilernas tid. Min bror, då åtta år gammal, fick springa en halvmil hem till farmor och farfar så farfar kunde komma och hämta dem med traktorn. Detta hände flera gånger. Samma man och samma bil körde dessutom fast sig i samma åker vid ett annat tillfälle, för att pappa tyckte att det "inte var så blött" i marken, i typ februari när tjälen går ur jorden. Farfar fick komma med traktorn den gången också.
En annan gång skulle pappa för en gångs skull köra mig till stallet. Det var när jag gick på högstadiet, och då hade vi hästarna så nära hemma att jag alltid brukade cykla, men av någon anledning var han med den gången. Mamma hade precis bytt bil, och pappa hade fått överta hennes Volvo 240, modell gammal redan då, och han var väl inte överdrivet förtjust i den. När vi skulle hem startade inte bilen. Alls. Han som hade stallet var biltokig och älskade amerikanska bilar/hade garage hemma. Han försökte slå knut på sig själv för att hitta det mystiska felet på pappas vrålåk. Inget fel hittades, förrän typ en timme senare när han något uppgivet frågade om pappa hade tankat. Det var ju just det han inte hade gjort, tydligen.