Varning för känsliga, om man inte kan läsa om uppkastningen. Min sambo var ute på krogen inatt. Han har lite svårt att lära sig vart gränsen går men brukar ändå hålla sig någorlunda (alltså inga spyor och kontaktbar). Inatt har han dock blivit bjuden på ganska mycket då han fyllde år igår och han kan såklart inte säga nej.. Detta har resulterat i en nerspydd säng, drömmen för mig som har fobi för spyor. Jag tror att första spyan kom strax innan 03.00 och efter mycket övertalning fick jag med honom till toaletten där han spydde någon gång till medan jag tappert städade undan. Han har sedan första spyan halvt sovit dock väldigt oroligt och snurrat runt i hela sängen. Fram tills ca 04.30 (alltså typ en timma sedan) har det kommit lite granna då och då, nu verkar det vara "slut" i magen.
Då till min fråga. Jag skulle behöva åka hem till päronen och tvätta täcken/lakan då alla tvättider idag såklart var upptagna, vilket aldrig händer annars. Jag väntar på att de ska vakna, hoppas och tror att de vaknar senast 08.00. Skulle såklart vilja tvätta allt så fort som möjligt av uppenbara skäl. Vågar jag lämna honom? Han var vaken ca 30 minuter, tog en dusch, grät lite för att han skämdes och pratade lite, nu har han sovit lugnt och djupt lika länge. Det värsta verkar vara över, men han har aldrig blivit såhär dålig innan under tiden vi varit tillsammans, är risken stor att han blir sämre en gång till när jag är borta? Första spyan sov han igenom, jag fick väcka honom själv, de andra gångerna har han vaknat men varit väldigt förvirrad och behövt hjälp att pricka en av alla de skålar/soptunnor jag ställt ut över hela lägenheten.
Hoppas det finns någon vaken som orkat läsa igenom mitt inlägg, som råkade bli en novell, och kan ge lite tips till en höns-flickvän
Då till min fråga. Jag skulle behöva åka hem till päronen och tvätta täcken/lakan då alla tvättider idag såklart var upptagna, vilket aldrig händer annars. Jag väntar på att de ska vakna, hoppas och tror att de vaknar senast 08.00. Skulle såklart vilja tvätta allt så fort som möjligt av uppenbara skäl. Vågar jag lämna honom? Han var vaken ca 30 minuter, tog en dusch, grät lite för att han skämdes och pratade lite, nu har han sovit lugnt och djupt lika länge. Det värsta verkar vara över, men han har aldrig blivit såhär dålig innan under tiden vi varit tillsammans, är risken stor att han blir sämre en gång till när jag är borta? Första spyan sov han igenom, jag fick väcka honom själv, de andra gångerna har han vaknat men varit väldigt förvirrad och behövt hjälp att pricka en av alla de skålar/soptunnor jag ställt ut över hela lägenheten.
Hoppas det finns någon vaken som orkat läsa igenom mitt inlägg, som råkade bli en novell, och kan ge lite tips till en höns-flickvän