Separation

[QueenLilith]

Ja jag vet. Och jag vill verkligen inte fortsätta vara hans mamma, tar sån onödig energi. Försöker liksom fasa ut det…

Har läst med i tråden (fick upp den igen från andra tråden) och måste ändå säga att det verkar lite som en "blessing in disguise" att han lämnade, för fattar att du blev sjukskriven som skulle behöva att styra upp precis allt med den jäkla mannen. Blir så upprörd av att läsa hans agerande
Han har verkligen fått dig att fixa allt hela tiden när man läser, så förstår verkligen hur man blir helt slut på att styra och ställa allt hela tiden.

Och vilka söta ankungar, hoppas vi får se mer på dom

 

[Kristall10]

Har läst med i tråden (fick upp den igen från andra tråden) och måste ändå säga att det verkar lite som en "blessing in disguise" att han lämnade, för fattar att du blev sjukskriven som skulle behöva att styra upp precis allt med den jäkla mannen. Blir så upprörd av att läsa hans agerande
Han har verkligen fått dig att fixa allt hela tiden när man läser, så förstår verkligen hur man blir helt slut på att styra och ställa allt hela tiden.

Och vilka söta ankungar, hoppas vi får se mer på dom

Ja verkligen!
Har inte mått så här bra på flera år, trots min sjukdom. Bästa sommaren på väldigt länge.
Jag har inte fattat förrän han flyttade ut hur mycket han påverkat mig negativt och hur mycket extra jobb han skapat för mig.
Men när man är mitt i det så känns allt normalt och det är svårt att se hur det verkligen är.
Det är ju rätt bakvänt att mitt liv som sjukskriven ensamstående på en liten hästgård är lättare än när vi bodde två vuxna här.
När han är här och tex hämtar sina saker eller något annat så får jag fortfarande ångestpåslag av hans stress och irritation.
Har insett att mitt liv till största del gått ut på att försöka curla honom för att slippa hans stress och dåliga humör. Både för min och barnens skull.
Sonen sa tex förra veckan ”pappa är alltid stressad, men han är ganska snäll ändå”.
Han har aldrig varit fysisk elak men har kunnat skrika och vara arg främst på barnen. Mot mig har han mest bara varit sur och spydig.
Detta har ökat i takt med hans psykiska mående dalat. Jag hoppas han är trevligare mot sin nya. Men jag hoppas även att hon kan säga åt honom om han beter sig illa.
Som jag skrivit tidigare så behöver han en mamma som tar hand om honom… Hans mamma dog i cancer för 7 år sedan och efter det så var det som att hela hans värld rasade.
Det är därför jag får för mig att denna 63 åriga kvinna han nu är tillsammans med är något slags mammasubstitut.
Men det är bara min högst personliga uppfattning.

Jag njuter av min gård och får nypa mig i armen emellanåt för att verkligen förstå att den nu bara är min
Jag fixar och donar i min takt och är stolt över det jag åstadkommer.
Katterna och ankorna följer mig vart jag än går och hästarna betar i sin hage som går runt gården. Så trots att jag bor själv mitt ute i skogen känner jag mig aldrig ensam.
Ankorna blir 7 veckor på lördag och är så roliga! Kommer när jag ropar och går ingenstans om inte jag är med.
Kl 21.45 varje kväll går de hem till sig för att sova

 

[QueenLilith]

Ja verkligen!
Har inte mått så här bra på flera år, trots min sjukdom. Bästa sommaren på väldigt länge.
Jag har inte fattat förrän han flyttade ut hur mycket han påverkat mig negativt och hur mycket extra jobb han skapat för mig.
Men när man är mitt i det så känns allt normalt och det är svårt att se hur det verkligen är.
Det är ju rätt bakvänt att mitt liv som sjukskriven ensamstående på en liten hästgård är lättare än när vi bodde två vuxna här.
När han är här och tex hämtar sina saker eller något annat så får jag fortfarande ångestpåslag av hans stress och irritation.
Har insett att mitt liv till största del gått ut på att försöka curla honom för att slippa hans stress och dåliga humör. Både för min och barnens skull.
Sonen sa tex förra veckan ”pappa är alltid stressad, men han är ganska snäll ändå”.
Han har aldrig varit fysisk elak men har kunnat skrika och vara arg främst på barnen. Mot mig har han mest bara varit sur och spydig.
Detta har ökat i takt med hans psykiska mående dalat. Jag hoppas han är trevligare mot sin nya. Men jag hoppas även att hon kan säga åt honom om han beter sig illa.
Som jag skrivit tidigare så behöver han en mamma som tar hand om honom… Hans mamma dog i cancer för 7 år sedan och efter det så var det som att hela hans värld rasade.
Det är därför jag får för mig att denna 63 åriga kvinna han nu är tillsammans med är något slags mammasubstitut.
Men det är bara min högst personliga uppfattning.

Jag njuter av min gård och får nypa mig i armen emellanåt för att verkligen förstå att den nu bara är min
Jag fixar och donar i min takt och är stolt över det jag åstadkommer.
Katterna och ankorna följer mig vart jag än går och hästarna betar i sin hage som går runt gården. Så trots att jag bor själv mitt ute i skogen känner jag mig aldrig ensam.
Ankorna blir 7 veckor på lördag och är så roliga! Kommer när jag ropar och går ingenstans om inte jag är med.
Kl 21.45 varje kväll går de hem till sig för att sova

Visa bifogad fil 188828

Så glad man blir av att läsa detta det är så otroligt vanligt att man kan hamna i en förhållande som dränerar en totalt, men man ser det inte när man är i det. Lite som grodan som kokas. Det händer långsamt så man inte känner av man är i kokande vatten.
Men också vilken härlig känsla för dig att kunna få känna dig lite kär igen och bli bekräftat. För ditt ex låter så jäkla ocharmig och egoistisk.

Tycker också du varit jäklig stark I det hela

 

[lingonben]

Heja dig, så kul att höra
Jag kan ju säga att det var exakt likadant för mig, när exet flyttade ut blev det mindre arbetsbörda för mig på mammaveckorna trots ensam med två förskolebarn och hus. Både praktiskt och psykiskt alltså.

 

[Kristall10]

Lite mera gnäll men skönt att få ventilera lite.

Tur barnen är hos mig den vecka skolan börjar. Pappan hade ingen aning vilka datum de börjar skolan trots att det bara är en snabb googling bort. Olika datum då dottern börjar gymnasiet och de har skolstart två dagar före grundskolan, tydligen svårt att ta reda på.
Eftersom vi bor ca 1,5 mil i från där bussen in till stan och gymnasiet går så är det rätt viktigt att dottern kan köra Epa in till busstationen. Pappan som är duktig på fordon och skruva osv har sagt att han ska bygga om hans gamla volvo till Epa i sommar. Men än har han inte börjat och skolan börjar om 1,5 vecka… Han är i grannstaden hos hans nya varje ledig dag/vecka.
Så hur dottern ska ta sig till och från bussen vet jag inte.
Jag har svårt att orka skjutsa henne och pappan jobbar. Men han får lösa det på något sätt. Har hon tur kanske hon kan lifta med sonens skolskjuts.
Vi söker lägenhet åt henne och hennes kompis i stan men tills de får en måste hon ju åka buss.

Det har varit lite struligt kring dotterns gymnasieantagning då hon saknade två poäng på sista matteprovet för att få godkänt betyg i matte. Nu fick hon F och är därmed inte behörig att söka till gymnasiet.
Pappan har ingen koll kring detta och fast än jag försöker förklara så förstår han ändå inte problemet. Hon har väldigt bra betyg i övrigt så det gör det hela lite mer komplicerat då hon egentligen inte hör hemma på individuella programmet.
Jag har i veckan fått jaga rektorer, SYV, lärare mfl som äntligen är tillbaka efter semestern ang detta och försökt ordna med hur vi ska hitta en bra lösning för henne. Vilket gör att jag nu är väldigt slut då sånt tar mycket energi av mig.
Jag är även den som ordnar med ansökan om skolskjuts, busskort, söka lägenhet i stan till dottern och hennes kompis, kolla upp inackorderingstillägg osv osv.
Som grädde på moset tappade pappan bort sonens nyinköpta regnjacka som jag köpt åt honom för några veckor sedan. Han har ingen aning om vart den är men jag var tydlig med att han får köpa en ny så nu har han tack och lov en regnjacka igen, välbehövligt!
Det är så mycket såna där småsaker som jag hela tiden behöver ha koll på trots att de bor halva tiden hos pappan.
Men som jag skrivit tidigare så försöker jag fasa ut det och lägga över ansvar på honom. Men såna viktiga saker vågar jag inte lämna över för då blir det bara kaos och det är jag som då måste reda upp kaoset.
Jag får tex fortfarande påminnelsefakturor som är hans då jag finns kvar i något register.
Varje månad behöver han betala 100kr extra på tex bredbandet pga att han inte betalar fakturan i tid.
Fakturan för sonens fotbollsträning står
På honom och skulle ha varit betald i Maj. Den betalade han nu efter många påminnelser.

Men! Han har äntligen städat ur ena förrådsladan samt under skärmtaket utanför. Så nu kan jag använda utrymmet till att förvara grejer och inte bara ha en soptipp där.
Väldigt bra att tex få in cyklarna under tak…
Vedboden som fortfarande är en soptipp lovade han städa ur senare i höst när getingarna är borta. De har byggt fullt med bon under allt skrot så det går inte att vara där inne och röra nu.
Fatta hur mycket utrymme jag kommer få när alla hans saker är borta. Helt otroligt! Och så skönt att kunna få in veden under tak.
Den har behövt stå ute under alla år då fd sambo haft för mycket skrot i vedboden.

Har fått några bokningar på vinterförvaring av husvagn/husbil nu. Så det blir lite extra pengar in på kontot. Täcker hästarnas hökostnader i alla fall vilket är skönt.

 

[Lilla]

Av det du beskriver så är det verkligen hans förlust - inte din. Förstår självklart att det är jättetufft, speciellt med tanke på hur han hanterat det, men på sikt lär du få det bättre utan honom. Du grejar det!

Men HUR kan inte skolan ha hjälpt en elev som saknar två ynka poäng att komplettera detta innan betygen sattes?
Det kan ju finnas elever som inte lägger ner sig och jag känner ju inte din dotter men det låter otroligt dåligt.

 

[SaraXX]

Jag förstår precis frustrationen. Och det är lätt när man står bredvid att säga att man ska släppa det till pappan men eftersom det är barnet som kommer i kläm och jag är mamma 100 % av tiden så löser jag det hellre, snarare än att det ska vara nån prestigegrej.

Barnen vet själva att pappan inte har koll, och påpekar det. Det är inte min sak att se till att han får det.

 

[Kristall10]

Men HUR kan inte skolan ha hjälpt en elev som saknar två ynka poäng att komplettera detta innan betygen sattes?
Det kan ju finnas elever som inte lägger ner sig och jag känner ju inte din dotter men det låter otroligt dåligt.

Skolan har erbjudit extra mattelektioner en gång i veckan som dottern har gått på. Men upplevt där att det är som en vanlig lektion och hon får vänta mycket på hjälp. Ibland har inte läraren kommit dit osv.
Hon har haft F i matte sedan förra hösten och jag har pratat med skolan ofta om detta, att vi måste hjälpas åt så hon når godkänt till sommaren. Men de har inte låtit så bekymrade och jag har inte fått den återkoppling jag bett om (tex få veta vad hon behöver träna extra på så jag kan hjälpa henne hemma) så jag har tolkat det som att hon med största sannolikhet kommer få godkänt. Hon har även gått lovskola men det har varit lite samma där, tagit tid att få hjälp.
Det är två områden hon inte har godkänt i gällande matten. Och på sommarskolan i år efter avslutningen tog jag för givet att det var de områdena hon skulle få hjälp med och sedan få tenta av. Dottern påpekade även det för ansvarig lärare vilka delar hon behövde hjälp med. Men nej, hon blev tillsagd att jobba ut matteboken de fått vilket hon gjorde, gjorde även extrablad osv. Men på provet så saknades det ändå två poäng i från godkänt så det blev F i slutbetyget.
Väldigt bakvänt, det håller alla inblandade med om men det är så vår kommun har bestämt att det ska gå till.
Men Syven på högstadiet är jättebra och försöker ordna på alla sätt så dottern kommer in på en vanlig gymnasieutbildning och inte ska behöva läsa ett år på individuella programmet.

 

[Krålus]

Nu vet jag inte om det finns lägenheter i ditt område men jag har fått tips om siten homeq.se @Kristall10

 

[Lilla]

Skolan har erbjudit extra mattelektioner en gång i veckan som dottern har gått på. Men upplevt där att det är som en vanlig lektion och hon får vänta mycket på hjälp. Ibland har inte läraren kommit dit osv.
Hon har haft F i matte sedan förra hösten och jag har pratat med skolan ofta om detta, att vi måste hjälpas åt så hon når godkänt till sommaren. Men de har inte låtit så bekymrade och jag har inte fått den återkoppling jag bett om (tex få veta vad hon behöver träna extra på så jag kan hjälpa henne hemma) så jag har tolkat det som att hon med största sannolikhet kommer få godkänt. Hon har även gått lovskola men det har varit lite samma där, tagit tid att få hjälp.
Det är två områden hon inte har godkänt i gällande matten. Och på sommarskolan i år efter avslutningen tog jag för givet att det var de områdena hon skulle få hjälp med och sedan få tenta av. Dottern påpekade även det för ansvarig lärare vilka delar hon behövde hjälp med. Men nej, hon blev tillsagd att jobba ut matteboken de fått vilket hon gjorde, gjorde även extrablad osv. Men på provet så saknades det ändå två poäng i från godkänt så det blev F i slutbetyget.
Väldigt bakvänt, det håller alla inblandade med om men det är så vår kommun har bestämt att det ska gå till.
Men Syven på högstadiet är jättebra och försöker ordna på alla sätt så dottern kommer in på en vanlig gymnasieutbildning och inte ska behöva läsa ett år på individuella programmet.

Ok men då har bekymret varit lite mer än två poäng. Hoppas att det löser sig.

 

[Kristall10]

Jag förstår precis frustrationen. Och det är lätt när man står bredvid att säga att man ska släppa det till pappan men eftersom det är barnet som kommer i kläm och jag är mamma 100 % av tiden så löser jag det hellre, snarare än att det ska vara nån prestigegrej.

Barnen vet själva att pappan inte har koll, och påpekar det. Det är inte min sak att se till att han får det.

Ja precis, jag har ju ansvar varesig jag vill det eller inte så tar inte pappan ansvar så måste ju jag.
Men det är ändå bagateller jämfört med allt jag var tvungen att ordna när vi bodde ihop, till/för honom…
Tex göra matlådor för en vecka när han skulle jobba borta. Trots att jag var dålig och hade haft feber konstant i en månads tid, hade feber ytterligare två månader efter det.
Har nästan aldrig feber sedan han flyttade ut.
Feber hör till den ansträngningsutlösta försämring som är ett av huvudsymptomen hos min sjukdom, vilket han vet. Men blir lika förvånad varje gång jag blir dålig.

 

[Kristall10]

Ok men då har bekymret varit lite mer än två poäng. Hoppas att det löser sig.

Hon har legat på gränsen och vägt hela läsåret. På något sätt löser det sig.

 

[SiZo]

Jag förstår att det blir väldigt jobbigt att dra i allt detta själv.

Men vad händer om du bara slutar dra i det som egentligen ska ligga på honom? Framförallt tänker jag här om konsekvensen inte blir livsomvälvande för barnen givetvis.

Du kommer säkert bli mer stressad i början, men på sikt så kanske han skärper ihop sig lite? För så länge som du gör det åt honom så kommer han garanterat inte att lära sig.

 

[ameo]

Ett sätt att sänka stressnivån är väl att skriva över ansvaret för sånt som berör barnen på dig, så att de åtminstone inte blir lidande för det. T.ex betalning för sonens fotboll.
Se till att de har surf på sina egna telefoner som de kan använda om de behöver uppkoppling för att göra sina läxor när de är hos pappan, så kan han strula bäst han vill med sitt internetabonnemang.
Skaffa (nåja, se till att exet köper, eftersom han inte ordnat den utlovade Epan) dottern en moped eller elsparkcykel som hon kan ta sig till skolbussen med, om EPAn inte blir klar och ni inte hittar någon lägenhet till skolstarten.

 

[cambodia]

Jag förstår precis, mitt ex fortsätter fortfarande låta mig göra vissa saker pga ”jag är ju så dåligt på sånt där”
Ja, då gör jag det för att det ska bli bra för sonen men jag blir så trött!
Det är synd att vi gjorde så att han är skriven på hennes adress så hon får all post, och tex fritidskortet kunde bara den som barnet bor med söka. Därmed blev det aldrig av. Men jag kommer inte heller kunna förklara nyttan av att han är skriven hos mig istället.
Jag fixade så vi fick delad faktura för barnomsorg, för det visade sig att jag råkat betala allt själv i cirka ett år utan att hon reagerat. Dålig koll av mig med förstås.
Hon tyckte också det var dåligt att hon sparat mer än mig till barnet så jag fick förklara att vi hade bestämt så eftersom jag var mammaledig nästan ett år och därmed hade lägre inkomst (nu sparar vi lika sedan flera år).

Ibland undrar man vad man tänkte från första början

(Ursäkta rant, det är ett ämne som triggar mig!)

 

[Kristall10]

Ett sätt att sänka stressnivån är väl att skriva över ansvaret för sånt som berör barnen på dig, så att de åtminstone inte blir lidande för det. T.ex betalning för sonens fotboll.
Se till att de har surf på sina egna telefoner som de kan använda om de behöver uppkoppling för att göra sina läxor när de är hos pappan, så kan han strula bäst han vill med sitt internetabonnemang.
Skaffa (nåja, se till att exet köper, eftersom han inte ordnat den utlovade Epan) dottern en moped eller elsparkcykel som hon kan ta sig till skolbussen med, om EPAn inte blir klar och ni inte hittar någon lägenhet till skolstarten.

Lidande blir det inte, men det är störande för mig.
Internet är nog pappan mer beroende av än barnen så han betalar fakturan men alltid efter påminnelse. Och han känner kvinnan på kansliet som har hand om sonens fotbollsfaktura så det ska nog mycket till innan han blir utesluten ur laget. Vi har kommit överens om att han betalar den fakturan pga att han har bättre ekonomi än mig.
Men sånt som är väldigt viktigt det ser jag till att ordna med.

 

[Kristall10]

Jag förstår precis, mitt ex fortsätter fortfarande låta mig göra vissa saker pga ”jag är ju så dåligt på sånt där”
Ja, då gör jag det för att det ska bli bra för sonen men jag blir så trött!
Det är synd att vi gjorde så att han är skriven på hennes adress så hon får all post, och tex fritidskortet kunde bara den som barnet bor med söka. Därmed blev det aldrig av. Men jag kommer inte heller kunna förklara nyttan av att han är skriven hos mig istället.
Jag fixade så vi fick delad faktura för barnomsorg, för det visade sig att jag råkat betala allt själv i cirka ett år utan att hon reagerat. Dålig koll av mig med förstås.
Hon tyckte också det var dåligt att hon sparat mer än mig till barnet så jag fick förklara att vi hade bestämt så eftersom jag var mammaledig nästan ett år och därmed hade lägre inkomst (nu sparar vi lika sedan flera år).

Ibland undrar man vad man tänkte från första början

(Ursäkta rant, det är ett ämne som triggar mig!)

Här har pappan aldrig sparat något till barnen utan det har jag försökt göra trots att det är jag som alltid tjänat minst, varit mest föräldraledig och sjukskriven.
Tror aldrig han ens har tänkt tanken.

 

[Kristall10]

Alltså jag blev just riktigt irriterad på honom.
Det är min barnvecka men eftersom hans syster är uppe och hälsar på så skulle barnen vara hos honom från igår till i morgon.
Nu strax före kl 22 kommer han och lämnar dottern utan att någon av dem har hört av sig om det.
Det är som att bara för att han har bott här och jag typ alltid är ensam hemma så kan man komma och gå som man vill.
Klart dottern får komma tidigare om hon vill men hör då av er innan!
De tar verkligen föregivet att jag inte har något privatliv. Så sjukt respektlöst!
Det händer titt som tätt att han eller han och barnen bara dyker upp helt plötsligt, men det är i alla fall dagtid.
Killen som jag träffat är fortfarande väldigt hemlig. Vill absolut inte gå ut med något till anhöriga/vänner förrän jag vet mer hur seriöst det är. Känner att jag aldrig vågar låta honom komma hit då jag aldrig vet om barn eller fd sambo dyker upp.
Är trött och slut idag och detta blev droppen så jag grät av ilska när jag ringde upp fd sambo.
Han skulle försöka tänka på det framöver…

 

[QueenLilith]

Ja precis, jag har ju ansvar varesig jag vill det eller inte så tar inte pappan ansvar så måste ju jag.
Men det är ändå bagateller jämfört med allt jag var tvungen att ordna när vi bodde ihop, till/för honom…
Tex göra matlådor för en vecka när han skulle jobba borta. Trots att jag var dålig och hade haft feber konstant i en månads tid, hade feber ytterligare två månader efter det.
Har nästan aldrig feber sedan han flyttade ut.
Feber hör till den ansträngningsutlösta försämring som är ett av huvudsymptomen hos min sjukdom, vilket han vet. Men blir lika förvånad varje gång jag blir dålig.

Detta är så viktigt och många inte ser men det psykiska mående påverkar ens hälsa extremt. Finns studier på att män lever längre i äktenskap och kvinnor i kortare tid. Man fattar ju varför när man läser om såna idioter som ditt ex. Herregud!

 

[QueenLilith]

Alltså jag blev just riktigt irriterad på honom.
Det är min barnvecka men eftersom hans syster är uppe och hälsar på så skulle barnen vara hos honom från igår till i morgon.
Nu strax före kl 22 kommer han och lämnar dottern utan att någon av dem har hört av sig om det.
Det är som att bara för att han har bott här och jag typ alltid är ensam hemma så kan man komma och gå som man vill.
Klart dottern får komma tidigare om hon vill men hör då av er innan!
De tar verkligen föregivet att jag inte har något privatliv. Så sjukt respektlöst!
Det händer titt som tätt att han eller han och barnen bara dyker upp helt plötsligt, men det är i alla fall dagtid.
Killen som jag träffat är fortfarande väldigt hemlig. Vill absolut inte gå ut med något till anhöriga/vänner förrän jag vet mer hur seriöst det är. Känner att jag aldrig vågar låta honom komma hit då jag aldrig vet om barn eller fd sambo dyker upp.
Är trött och slut idag och detta blev droppen så jag grät av ilska när jag ringde upp fd sambo.
Han skulle försöka tänka på det framöver…

Med al rätt! Jag blir fan sur bara jag läser om det jävla idiot!