Skälla eller lurig fälla?

Status
Stängd för vidare inlägg.

mian1

Trådstartare
Har ett par bekanta som är jättetrevliga, men som styrs helt och hållet av sin 1,5-åring. De är en "gorilla-familj" och en fanatisk sådan. Alltså kan de omöjligt neka sitt barn något och det gäller hemma hos dem så väl som hemma hos andra. Vilket leder till att vi inte vill bjuda in familjen längre utan brukar skynda oss ut när vi ser dem i antågande. Tråkigt, men vad gör man?
De gånger som de ändå kommer in försöker jag att strunta i ungen och hoppas att det händer något som får mamman att reagera. Vill barnet t.ex. hälla upp saft själv i ett glas så får han det för mamman och häller då självklart både bord och golv fullt. Mamman torkar sitt barn, men även om jag i protest inte går efter trasa och mopp utan låter saften vara kvar så reagerar inte mamman med att försöka torka upp efter sig. Bara med ett "hoppsan". När pappan är med är det bättre ordning.
Barnet är nu ett riktigt elände och han bankar, kastar och slår omkring sig och skriker så fort han inte får vad han vill omedelbart. Han slår efter mina hundar, men jag har slutat att skydda honom utan skyddar bara hundarna om ungen har fått tag på något tillhygge. Annars skäller hundarna på honom och det skiter jag uppriktigt i för jag är så trött på dem.

Varje gång de är här säger vi ifrån. Vi ber dem passa sitt barn och ibland ber vi dem gå hem för att ungen inte går att ha i möblerade rum. Ändå händer inget.

De är som sagt trevliga och två av de ytterst få vi känner i området där vi bor. Det är bara det att de blir hysteriska om barnet gnäller eller skriker och de är övertygade om att det skulle ge barnet svåra trauman för livet om de nekar honom något han pekar på.

Vad gör man då? Ska vi skälla ut dem och bli arga, vilket skulle resultera i att vi inte längre skulle vara vänner och det hade varit synd. De förstår ju uppenbarligen inte våra tillsägningar!
Eller ska man gillra en lurig fälla som får dem att skämmas? Har jag en porslinsfigur framme så vill ungen ha den att banka med och mamman ger då den till honom "att titta på" (självklart försöker han slå den i bordet eller kasta den). Kanske då ta fram nån ful porslinspjäs från förrådet och fixa till den så att den lätt går sönder? Eller vända öppna spisens sopborste i asklådan så att det dammar ordentligt nästa gång ungen slår den i möblerna (!!!) ? Vi har en gitarr med trasig hals - kanske kan vi limma den lite löst och ställa den i gitarrstället?
Eller ska vi bara utesluta dem ur bekantskapskretsen för att de inte klarar av att vara sociala när de har barn? Varför blir folk sådana?
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Jag har haft såna människor hemma hos mig, och de får veta att antingen så får ungen lyda under MINA regler i MITT hus eller så får de komma hit utan barn. Hittills har jag inte blivit av med nån vän med barn :)
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Har också haft såna "vänner". Vi fick barn samtidig, så det var ju lämpligt att umgås.... :smirk:
Droppen blev en gång när vi var där på kräftskiva, deras son, som då kan ha varit ett par-tre år kastade med flit näve efter näve med grus upp på bordet. Jag flög upp som skrek till, rent reflexmässig, att vad tusan GÖR du!!
Pappan tittade förvånat på mig och menade "så är det att ha barn".
Sen slutade vi umgås, mina barn är inga änglar, men jag skulle aldrig för mitt liv låta dom göra vad som helst utan tillsägelse.
Denna familjen ändrade sitt liv totalt efter barnen, ofta sov dom middag från 18.00 - 20.00, för att sen vara vakna halva natten. Föräldrarnas kommentar när man undrade hur i hela världen de kunde ha det så var att barnen visst hade den dygnsrytmen. :smirk:
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Lite trist att AP (det du kallar "gorilla") associeras med sån här "fri" uppfostran. Är det deras uppfattning att de är såna eller din tolkning? Om det är deras uppfattning att de lever efter AP-tänket så har de missuppfattat GROVT. Jag tror knappast gorillor låter sina barn göra vad de vill heller, snarare får de verkligen lära sig hur livet går till.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Jag skulle antingen sluta umgås med familjen ifråga eller säga ifrån på skarpen till deras barn... Kan de inte ta det så slutar de nog kommai vilket fall som helst...
Nog för att min unge är en rackarunge så har hon peppar peppar ännu inte haft sönder något hemma hos någon annan oss och det hon har haft sönder här är mer olyckor än ren illvilja. Däremot har det hänt att hon har plockat bland saker där hon inte borde men då har jag talat om att hon har gjort fel och sen har vi plockat ihop det tillsammans. Våra bästa kompisar brukar även tillrättavisa henne om det är något fel, vilket faktiskt brukar ta riktigt skruv på henne... ;)
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Alla uppfostringsmetoder går ju att tolka som man vill. Jag har ju som sagt läst igenom boken jag fick och mycket var helt okej och tänkvärt, annat passade mig inte alls. Kan lugnt påstå att deras tolkning av AP skiljer sig markant mot vad jag tyckte mig läsa.
Det finns ingen fri uppfostran utan det finns, enligt mig, uppfostran eller ingen uppfostran. De som hävdar att avsaknad av uppfostran är "fri uppfostran" är helt enkelt lata och låter ungen göra som den vill. Och vem kan tycka om en person, stor som liten, som inte vet att uppföra sig? Taskigt av föräldrarna tycker jag!
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Visst har vi väl pratar i nån annan tråd om konsten att sätta gränser?
Barn far illa av att INTE ha några gränser att hålla sig inom! De far MER ILLA av att få allt de vill och pkar på än att man säjer ifrån på skarpen och sätter tydliga gränser.

Ärligt talat, jag hade inte släppt in en sån familj i mitt hem mer än en gång och då hade jag dessutom sagt ifrån att HÄR följer man våra regler. PUNKT!

Min frisör (bor på landet, har salongen i en bod på gården) talade om att hon tyckte det var skönt när mina barn var med, för hon vet att de inte kommer riva halva boden. Tydligen fanns nån tidigare granne vars barn systematiskt tömde varenda hylla hon hade med schampon och liknande. ALLT låg i en salig röra på golvet är de varit där.
Och jag såg garanterat ut osm ett levande frågetecken och undrade om det verkligen FINNS såna barn? Selma skulle inte ens tänka tanken att kasta ner en enda flask från en hylla... (Signe är ju lite liten för att ha börjat med såna utsvävningar än)
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Här är det,liksom i många andra fall, inte barnet som gör fel- för han vet inte bättre. Han skriker och pekar och mamman hämtar allt han vill ha. Utan att fråga om jag tycker att det är okej och utan att plocka bort efter sig när de lekt klart med mina saker. Och utan att städa upp utspillt vatten eller kiss på golvet.
Ett tag körde jag med pikar och snälla tillsägningar, men det biter inte på mamman.

I vilket fall ska inte JAG behöva uppfostra barn och föräldrar bara för att de är på besök hemma hos mig. Det vägrar jag! I så fall kan de stanna hemma istället. Har jag regler i mitt hem som skiljer sig från normala regler så självklart måste jag upplysa om det, men normalt uppförande måste man ju klara av själv? Har jag mina hundar med mig hemma hos någon annan så får de INTE krypa ner i sängen bara för att jag låter dem göra det hemma. Hade nån av hundarna kissat på golvet för att den var dåligt rastad så hade jag inte bara omedelbart skurat golvet själv utan jag hade också skämts ögonen ur mig och hade hunden fått följa med på fler besök så hade jag gjort allt för att kisseriet inte skulle upprepas.

Så ska jag springa efter barnet och kolla honom och dessutom jaga mamman och hela tiden tala om för henne att hon ska låta bli mina grejer och att hon ska passa sitt barn - ja, då vill jag inte ha besök alls! Ett besök ska vara trevligt.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

ameo skrev:
Visst har vi väl pratar i nån annan tråd om konsten att sätta gränser?
Barn far illa av att INTE ha några gränser att hålla sig inom! De far MER ILLA av att få allt de vill och pkar på än att man säjer ifrån på skarpen och sätter tydliga gränser.

Ärligt talat, jag hade inte släppt in en sån familj i mitt hem mer än en gång och då hade jag dessutom sagt ifrån att HÄR följer man våra regler. PUNKT!

Min frisör (bor på landet, har salongen i en bod på gården) talade om att hon tyckte det var skönt när mina barn var med, för hon vet att de inte kommer riva halva boden. Tydligen fanns nån tidigare granne vars barn systematiskt tömde varenda hylla hon hade med schampon och liknande. ALLT låg i en salig röra på golvet är de varit där.
Och jag såg garanterat ut osm ett levande frågetecken och undrade om det verkligen FINNS såna barn? Selma skulle inte ens tänka tanken att kasta ner en enda flask från en hylla... (Signe är ju lite liten för att ha börjat med såna utsvävningar än)

Visst är det konstigt att det faktiskt finns sådana föräldrar och dessutom rätt gott om dem. Vi har flera f.d. kompisar som varit precis som alla andra innan de fick barn och de har respekterat sina medmänniskor. Flera av våra f.d. kompispar har vi varit tvugna att bryta kontakten med efter att de fått barn för vi känner inte igen dem.
Denna bekant-familjen var jättetrevlig att umgås med fram tills barnet blev stort nog att visa sin egen vilja. Nu styr han sina föräldrar med järnhand, framförallt mamman som blir fullkomligt hysterisk om ungen gråter eller är arg.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Och ungen lär sig snabbt att pipa lite för minsta lilla så får han sin vilja genom... *suck*
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Självklart! Och de hävdar att barn under 3 år inte går att lära några regler. Fast uppenbarligen är barnet mycket väl kapabelt att lära ut regler i alla fall. Lära föräldrarna sina regler och att de ska lyda snabbt på befallning!
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Självklart ska inte du behöva uppfostra någon annans barn eller jaga mamman. Besök ska vara trevliga! Varför inte offra ngt kökstillbehör som barnet får ta direkt och sedan får du vara stenhård med mamman att INGENTING mer hämtas eller plockas med. Hon får väl ta med egna leksaker! Vid ev. kiss på golvet (vilket borde vara ytterst pinsamt för mamman) så får du säga att du tar för givet att hon städar upp efter sitt barn!
Jag tycker också du kan säga att du tycker att det är jobbigt med barnets uppförande och att du tar för givet att dina regler gäller i ditt hem och det är förälderns sak att se till att de efterlyds.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Jag skulle säga ifrån att hos mig gör man såhär. Passar det inte så kan de besöka någon annan.

Som du skriver att de hämtar minsta grej han pekar på så låter det ju mer som "curling-föräldrar" ;) . Att jag reagerade är att du genast satte stämpel att de är "gorilla-föräldrar" när inget i deras beteende som du beskrivit det har något som helst med det att göra. JAG vill inte associeras med "såna", därför reagerar jag.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Tja, inte så enkelt...
Själv tror jag inte på att hålla på och fya och säga nej till småfolk i den åldern MEN det hindrar ju inte att man som förälder passar och förekommer sitt barn!
Att tjata på och förmana en så liten person som en 1,5 åring anser jag vara förkastligt däremot så kan man ju, när man är borta, hälla upp saften åt ungen i köket på bänken om det nu är så att den vill göra allt själv. På så vis så ser ju inte ungen att hällning pågår och blir väl bara glad att få saft.
Sedan kan man ju som förälder be om att vissa saker kan ställas undan och att man stänger till vissa rum om barnet är "härjigt".
Nej, att passa på sina barn när man är hos främmande hör till vanligt folkvett anser jag. Att låta barnen härja runt gör ju bara att andra vuxna ogillar ungarna och det är verkligen att göra sina barn en björntjänst. Det är ju inte barnens fel att föräldrarna är ohyfsade, tyvärr får de dock ofta ta smällen...
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Mina guldgossar är fullständigt hejdlösa hemma, änglar i skola o hos dagmamma dvs lyder och borta så funkar det för det mesta men om dom härjar och mina tillsägelser inte tar så har jag sagt till mina bekanta ATT TA I PÅ SKARPEN. Det funkar för det mesta och annars får jag ställa ut ena ungen på trappen tills han lovar att vara snäll annars åker vi hem. Inte kul alltid men enda att göra.

Ungar som inte sköter sig hos mig får veta rakt av vad som gäller - fast nu för tiden när jag har egna ligister är ribban ganska hög.
Den kompis som inte blivit tacksam för hjälpen har jag ännu inte träffat. faktum är att även när jag är borta säger jag till andras ungar o det funkar - det är bara mina som helt oförstående rasar vidare.
Hellre en bunt fulla tonåringar än mina 2 på krigsstigen......
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

mian1 skrev:
Vad gör man då? Ska vi skälla ut dem och bli arga, vilket skulle resultera i att vi inte längre skulle vara vänner och det hade varit synd. De förstår ju uppenbarligen inte våra tillsägningar!
Eller ska man gillra en lurig fälla som får dem att skämmas?

Det är märkligt att dom inte reagerar på det normalt skämsiga i att förstöra/smutsa ner nåt hemma hos nån annan. Eftersom de inte reagerar med vanlig hövlighet är dom nog extremt hårdhudade och tål att ni talar klarspråk med dem. Typ att ni säger "kan vi ses hemma hos er för er lilla grabb stökar ner så mycket". Eller att ni så fort något blir nedstökat säger till föräldrarna "här har du en trasa". Just när det gäller hundarna och andra djur tycker jag att du ska säga till föräldrarna att Ester och Doris faktiskt skulle kunna hugga om de blir trängda, det borde väl få de flesta föräldrar att agera. Förmodligen bättre att överdriva farorna med hundarna så att de får vara i fred.

Fällor tror jag inte på - risken är att meddelandet inte går fram om de är så tjockskalliga på just det planet. Och då står du där med mormors porslinsfågel i kras (vilket kanske inte nödvändigtvis är en förlust.) Biter inget av detta så får ni väl ses utomhus.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

mian1 skrev:
Vad gör man då? Ska vi skälla ut dem och bli arga, vilket skulle resultera i att vi inte längre skulle vara vänner och det hade varit synd. De förstår ju uppenbarligen inte våra tillsägningar!
Eller ska man gillra en lurig fälla som får dem att skämmas? Har jag en porslinsfigur framme så vill ungen ha den att banka med och mamman ger då den till honom "att titta på" (självklart försöker han slå den i bordet eller kasta den). Kanske då ta fram nån ful porslinspjäs från förrådet och fixa till den så att den lätt går sönder? Eller vända öppna spisens sopborste i asklådan så att det dammar ordentligt nästa gång ungen slår den i möblerna (!!!) ? Vi har en gitarr med trasig hals - kanske kan vi limma den lite löst och ställa den i gitarrstället?
Eller ska vi bara utesluta dem ur bekantskapskretsen för att de inte klarar av att vara sociala när de har barn? Varför blir folk sådana?
Låter helt galet det där. Gorillaförälder vill jag INTE bli!
Eftersom morsan skiter i om saften sprider sig över ditt bord och golv så undrar jag om hon kommer bry sig så mycket om en porslinsfigur eller gitarr går sönder heller.....

Jag vet inte hur jag skulle göra. Antagligen utesluta dem ur bekantskapskretsen. Ungen lär ju inte med denna fostran bli särskilt dräglig när han blir äldre heller...... Kanske vore det allra bästa att förklara lugnt o sansat varför ni inte kan umgås med dem längre. Att tala om att "vi har bestämt oss för att ni inte är välkomna hem till oss längre. Ni är jättebra personer, men vi står helt enkelt inte ut med att erat barn förstör allt i vårat umgänge. Vi tycker han är en gullig unge, men vi vill inte ha våra saker förstörda eller saft på vårt golv för att NI känner att det är okej". De blir säkert skitgriniga och arga, men då VET de varför och kanske, kanske kanske får sig en tankeställare - åtminstone efteråt.
 
Sv: Skälla eller lurig fälla?

Magdalena skrev:
Lite trist att AP (det du kallar "gorilla") associeras med sån här "fri" uppfostran. Är det deras uppfattning att de är såna eller din tolkning? Om det är deras uppfattning att de lever efter AP-tänket så har de missuppfattat GROVT. Jag tror knappast gorillor låter sina barn göra vad de vill heller, snarare får de verkligen lära sig hur livet går till.
hmm, då kanske man kan vara gorilla ändå?? ;)

Fri fostran = ingen fostran uppenbarligen.... :crazy:
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
20 463
Senast: Zewz
·
Småbarn En person i våran närhet har ett barn som är ungefär lika gammal som vårat. Runt 2 år. Pappan till barnet mår riktigt riktigt dåligt och...
2 3 4
Svar
63
· Visningar
7 703
Senast: Hyacinth
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
14 279
Senast: TinyWiny
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
24 187
Senast: Amk
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp