Skaffa barn ett eller nån till?

[Human]

Ser fram emot att skaffa ett barn till, men är inte så taggad på att göra det än på ett tag.
Har dock alltid trott och "känt" att jag kommer få tvillingar, så blir det det så blir det ju tre barn. Vi får se helt enkelt. Men jag är inte så sugen på fler än två graviditeter iaf.

Haha, vad lustigt, jag är likadan med det där med tvillingar. Blev nästan förvånad åt andra hållet, när ultraljudet bara visade ett barn. Vi får väl se i framtiden om någon av oss får rätt

 

[Human]

Jag har aldrig haft barnlängtan eller tänkt på antal barn eller så. När jag och min partner diskuterade barn så var vi snabbt överens om att vår utgångspunkt var inga eller flera, inte bara ett. Nu har vi ett barn, och vi är fortfarande inställda på syskonförsök i framtiden. Innan vi fick barn tyckte jag att två lät bra, nu hade jag kunnat tänka mig fler än två. Min partner är dock pragmatisk och tycker det blir för dyrt med fler än två när man tänker framåt på resor och annat vi vill göra. Men vi får se hur det blir, vi bestämmer inte i förväg utan gör vad som känns rätt.

 

[julgrisen]

Jag har alltid tänkt att jag vill ha tre barn, jag har en yngre och en äldre syster och har alltid tyckt att det är perfekt med tre, men med åren har jag sen ändå tänkt att två kanske är tillräckligt. Sen visade det sig att jag blev gravid med tvillingar så det blev två på en gång. Jag är nöjd med de två barn vi har men nånstans kan jag tycka att det vore roligt med en till, känner mig liksom lite snuvad på en graviditet och en föräldraledighet. Jag är dock 36 år nu och mina pojkar är drygt 1,5 och vi känner inte att vi är så sugna på en till den närmsta tiden så vi får väl se! Sen är det ju det där med att det kan bli tvillingar igen som skrämmer oss lite. Tre barn är en sak men fyra känns mycket.

 

[Martenix]

Jag har alltid sett mig själv med stor familj och åtminstone 3-4 barn. Jag är själv uppvuxen med flera syskon och är väldigt barnkär så det har alltid känts självklart på något vis, ända sen jag var liten.

För två år sedan föddes sonen och jag hade en väldigt jobbig graviditet och mådde även dåligt efteråt. Både fysiskt och psykiskt. Det har krävts många olika kontakter med vården och har på det stora varit en väldigt jobbig tid som jag ännu inte upplever att jag är helt igenom. Därför är önskan om att någonsin behöva gå igenom en graviditet eller spädbarnstiden igen numera obefintlig. Så vi får väl se, kanske ändrar sig de känslorna med tiden. Men vad jag på förhand trodde jag ville har verkligen fått sig en törn på vägen vägen och nu börjar jag nog långsamt landa i att det blir bra hur det än blir. Det finns ju heller inga garantier när det gäller att få barn, mycket kan dyka upp längs vägen.

 

[Poison-heart]

Jag var länge aldrig säker på om jag verkligen ville ha barn. När jag träffade sambon och därmed fick två bonusbarn så kom verkligen längtan efter egna barn.
Efter första graviditeten och förlossningen var jag inte säker på att jag skulle klara föda ett barn till. Men tack vare lyhördhet från vården så vågade jag mig på ett andra barn och är väldigt tacksam för det Var länge helt säker på att nu blir det inga fler barn, men nu skulle jag gärna skaffa en trea lite längre fram. Jag är uppvuxen med två systrar och har alltid tyckt att tre barn är en normalstor familj. Men skulle det av någon anledning inte bli fler barn så är jag väldigt glad och tacksam för de barn jag har.

 

[Tilly_85]

Har två barn med några års mellanrum. Har alltid tänkt att om jag skaffar barn vill jag ha mer än ett. Både jag och min man kommer från stora familjer med många syskon. Familje dynamiken med 2 vuxna och mer än ett barn känns liksom bekant och rätt . Sen finns det ju såklart omständigheter runt som gör att det inte alltid kan bli som man såg för sig, men nu det blev så som jag såg för mig och det känns väldigt bra. Bebisar och barn är så roliga att få följa och jag trivs väldigt som mamma så fler barn hade kunnat vara trevligt det med men hade en väldigt jobbig första födsel och en tid efter dom var ganska tung + en jobbig graviditet på nr 2 så känner mig väldigt färdig med just den delen. Sen är vi vuxna väldigt praktiska och tänker på hur mycket extra en nr 3 innebär, de mesta i samhället är anpassat för två vuxna två barn tex resor, bilar, planlösning på hus etc och om vi skulle få en graviditet till och det blev tvillingar känns det lite mycket med 4, iaf för oss. Vi har iof hela tiden tänkt att vi är nöjda med det vi får, när vi började försöka med barn la vi ingen press på oss och tänkte blir det något är det kul men om inte så har vi det väldigt bra redan. Tror man kan ha en idé på vad man önskar sig, inse att saker kan ändras och att det som redan är också är bra och har sina fördelar.

 

[zassoo]

Jag håller med alla som skrivit att det är svårt att veta på förhand. Visst kan man ha en känsla för om man vill ha en stor familj, eller ha ett barn som man fokuserar på t.ex. Men utöver det tror jag på att känna efter under tidens gång.

Vi har pratat om 2-3 barn. Efter första kände vi relativt snabbt att det vore roligt med ett till. När andra barnet kom kände jag herreguuuuud vad jag inte skulle orka ett till barn, fick nästan panik av tanken på tre barn. Lite spädbarnschock tror jag, hade glömt hur intensivt det är med bebis (i alla fall våra bebisar, har märkt att det finns lättare barn också ).

Nu när minsta är 7,5 månader har paniken lagt sig men jag känner ingen direkt längtan efter ett till barn. Visst kan jag tänka att det vore så himla fint med en lillasyster eller lillebror till K och A och jag skulle älska det barnet oändligt. Men i praktiken tror jag att jag kommer må bäst av att vara färdig med barn nu, att få sakta men säkert ta mig ur småbarnsåren (ja det är ett tag kvar ). Jag känner idag ingen sorg över tanken att aldrig få vara gravid igen och aldrig amma. Snarare ser jag fram emot att allt som kommer med de barn jag har

 

[clusia]

Jag har alltid tänkt att jag vill ha ett barn. Har ett barn nu och är supernöjd med det. Vill inte ha fler. Ju mer jag läser och hör om syskonrelaterade liv så blir jag mer säker på att jag inte vill ha fler.

 

[Jenka]

Har velat ha barn i flera år säkert plus tio år nu men av olika anledningar inte varit läge för det.
Planen är att sluta med preventivmedel i början på nästa år och hoppas att det nu faktiskt blir något. Men så har jag tänkt massor. Ska man veta redan nu om man vill ha mer än ett barn?
Jag har själv inga syskon men tänker att jag gärna vill ha en stor familj. Stor och stor behöver den inte vara men drömmen hade varit 3 barn. Blir det ”bara” ett barn är det fantastiskt det också.

Ni som är liknande läge som mig hur tänker ni?

Jag har alltså inga barn i nuläget.

Nej, det behöver du inte veta nu!

Kanske till och med bättre att utvärdera "längs vägen"? Både för att känna efter hur det faktiskt är att ha barn och för att man aldrig vet hur livet blir ändå. Även om vi är många som haft en tydlig bild från början.

 

[Manji]

Jag ville ha två barn innan jag skaffade ett. Efter första ville jag inte ha fler. Sen blev första äldre och då ville jag ha en till. Medan jag bar på tvåan sökte jag mycket information om sterilisering, var helt säker på att detta blir sista och det vore skönt med ett permanent skydd utan hormoner. Jag är inte lika säker längre.

Sagt med det - man behöver inte bestämma sig för så himla mycket på förhand. Ta livet som det kommer, har man tur får man exakt det antal barn man vill ha.

Meeen ska du köpa en svindyr multisportvagn så rekommenderar jag att du köper en tvåsitsig oavsett barnplan

 

[vemsomhelst123]

Har velat ha barn i flera år säkert plus tio år nu men av olika anledningar inte varit läge för det.
Planen är att sluta med preventivmedel i början på nästa år och hoppas att det nu faktiskt blir något. Men så har jag tänkt massor. Ska man veta redan nu om man vill ha mer än ett barn?
Jag har själv inga syskon men tänker att jag gärna vill ha en stor familj. Stor och stor behöver den inte vara men drömmen hade varit 3 barn. Blir det ”bara” ett barn är det fantastiskt det också.

Ni som är liknande läge som mig hur tänker ni?

Jag har alltså inga barn i nuläget.

Jag har nog alltid tänkt två, men med tanke på hur jag mådde psykiskt under graviditeten, att förlossningen gick bra enbart pga vad jag upplevde som tur som hade personal som sa stopp istället för att pusha på och min ålder så blir det nog bara ett. Har alltid vetat att jag troligen inte skulle älska bebistiden, och det gjorde jag verkligen inte. Var inte föräldraledig jättemycket och jobbade kanske lite för mycket samtidigt som jag var ledig, men så kommer mitt liv se ut kommande 10 år oxå, och med tanke på att jag är 36 så blir det mest sannolikt inget mer barn.

 

[cirkus]

Jag har tre. Fick tvillingar först och var så nöjd och tacksam med det. Jag var själv med dom från att jag var i femte månaden och tänkte att jag hade tur som slapp fundera på syskon. Sen träffade kag en ny man och vi fick ett gemensamt barn.

 

[Ms_Antrop]

Jag har alltid bara velat ha ett barn, sen medans jag var gravid (med alla hormoner gissar jag) så ville jag ha två! Sen när barnet hade kommit och alla extra hormoner var borta fick jag panik av att tänka mig en till, så nu är jag supernöjd med mitt enda barn
Hon kommer i princip växa upp som ensambarn, hon har 4 syskon men alla är vuxna nu, den yngsta var 14 när vårt barn föddes.

 

[miumiu]

Jag tänker att man behöver inte veta nånting alls på förhand. Livet blir som det blir ändå, och det är inte säkert de blir som man tänkt för att man vill att det ska bli så heller. Och man kan vilja flera olika saker samtidigt.

Jag planerade ändå hyfsat länge ett barnlöst liv för mig själv. När jag var barn hade jag en solklar förebild bland min mammas väninnor (hon har för övrigt många barnfria vänner), och den här kvinnan levde själv med sina katter. Jag tyckte att hennes liv verkade toppen! Även som barn själv var jag smått skeptisk till konceptet barn

Nu har jag ju ändå ett barn idag, ändrade mig väl i 25-årsåldern när jag och min partner varit ett par i några år. Då kändes det plötsligt helt annorlunda. Sen tror jag inte att jag reflekterade så mycket över hurvida jag ville ha ett eller flera barn, har själv växt upp som endabarn i princip (har två halvsystrar som är 7 och 9 år äldre som jag träffat väldigt sporadiskt under uppväxten), och ser väl att det finns för och nackdelar med alla typer av familjekonstellationer. Jag tror jag länge hoppades på och önskade att längtan efter ett till barn skulle infinna sig för att jag väldigt gärna ville passa in i den svenska barnfamiljsnormen av någon anledning, men nu är vår son så stor att vi blir normbrytare hur vi än gör och jag är mer eller mindre content med hur vår familj ser ut. Jag har väl fortfarande några år på mig att "ångra" mig om det skulle vara så, men har av olika skäl svårt att se att det skulle bli så.

 

[Roheryn]

Jag har nog alltid känt att det är ett barn som gäller. Har aldrig haft någon längtan efter barn, men liksom kunnat se mig själv med ett barn, en dotter. Jag fick en dotter när jag var 29, älskar henne och är tacksam för att det blev just hon, men har aldrig längtat efter fler. Nu är jag 51 och det är definitivt för sent för fler och jag är helt nöjd med det.

 

[FengurLaugar]

Först ville jag inte ha barn alls. Sen träffade jag maken och vi båda tänkte att vi vill ha två barn, ev tre. Nu har vi två och är väldigt nöjda med det. Så det blir inga fler.

 

[piggelin]

Jag har aldrig drömt om att skaffa barn, är uppvuxen i en stor familj med massa småsyskon så var rätt trött på barn och bebisar. Sen började jag plugga och flyttade ihop med min sambo (varit ihop sen vi var 18) och jag började tänkte lite på familjebildning, men på lång sikt. Tänkte att vi nog bara skulle ha ett barn. Och vi skaffade ett barn när vi var 28, han är nu 1,5 år. Finns ingen längtan efter fler alls, jag hade jobbig graviditet och förlossning så är inget jag vill uppleva igen. Omgivningen är på oss mkt om att det snart är dags att skaffa en till. Och folk blir nästan provocerande när man säger att vi bara ska ha ett barn

 

[Poison-heart]

Jag har aldrig drömt om att skaffa barn, är uppvuxen i en stor familj med massa småsyskon så var rätt trött på barn och bebisar. Sen började jag plugga och flyttade ihop med min sambo (varit ihop sen vi var 18) och jag började tänkte lite på familjebildning, men på lång sikt. Tänkte att vi nog bara skulle ha ett barn. Och vi skaffade ett barn när vi var 28, han är nu 1,5 år. Finns ingen längtan efter fler alls, jag hade jobbig graviditet och förlossning så är inget jag vill uppleva igen. Omgivningen är på oss mkt om att det snart är dags att skaffa en till. Och folk blir nästan provocerande när man säger att vi bara ska ha ett barn

Känns som folk blir provocerade av båda delar. Jag och sambon har två gemensamma barn samt har han två äldre barn sedan tidigare.
Folk (både släkt och vänner) har flertalet sagt till oss saker typ som ”Ja men nu är ni väl ändå klara med barn” eller ”herregud, fyra barn, det räcker!!”

Nåt jag lärt mig är att folk stör sig på det mesta man gör eller inte gör

 

[miumiu]

Känns som folk blir provocerade av båda delar. Jag och sambon har två gemensamma barn samt har han två äldre barn sedan tidigare.
Folk (både släkt och vänner) har flertalet sagt till oss saker typ som ”Ja men nu är ni väl ändå klara med barn” eller ”herregud, fyra barn, det räcker!!”

Nåt jag lärt mig är att folk stör sig på det mesta man gör eller inte gör

Folk stör sig på allt som avviker från normen Min syster har 5 barn och hon kan vittna om att folk har åsikter om det också. Jag blev uppläxad i kollektivtrafiken av en total främling för att jag bara har ett barn en gång. Folk är fullständigt gränslösa.

 

[AraSlei]

Känns som folk blir provocerade av båda delar. Jag och sambon har två gemensamma barn samt har han två äldre barn sedan tidigare.
Folk (både släkt och vänner) har flertalet sagt till oss saker typ som ”Ja men nu är ni väl ändå klara med barn” eller ”herregud, fyra barn, det räcker!!”

Nåt jag lärt mig är att folk stör sig på det mesta man gör eller inte gör

Ja gud, jag har fyra hundar, bara det provocerar vissa enormt mycket
Inte blir det bättre när jag lägger till ”… och min partner har två.”