Skola rektor *arg* som f*n

[Snuffsan]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Steg 2 - "Man kallar - om man inte redan gjort det förut - till möte med barnets föräldrar" Du skrev : Vi har varit på elevsamtal med rektor o kopani. Det är alltså gjort.

Steg 3 - "Föräldrarna samarbetar inte och vill inte veta av BUP och tester och problemet kvarstår" Du skrev ju i ditt första inlägg att pojken inte ville gå till skolpsykologen. Det är ju du som förälder som måste prata för din pojke och få honom att gå till psykologen.

Jag tycker inte att det verkar som om skolan hoppat över steg 2 och 3.

Varför vill din pojke inte prata med psykologen?

 

[cetzyboy]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Vet inte , han säger bara nej, men tid är bokad nu.
Vi ville ha tid direkt men skolan sa att vi inte kunde tvinga honom.
Därför har vi sökt oss iväg på egen hand privat.
/Cetzy

 

[Daydream]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Håller med, de barn som inte fått folkvett hemifrån måste få gå i koncentrationsklass eller likn.

 

[Mampas]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Läraren ska undervisa ALLA barn; möta ALLA barn på dess nivå.

Även de barn som inte är i lärarens "ram" för hur elever ska bete sig.

 

[cetzyboy]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Min son har folkvett HEMMA och borta MEN inte i just skolan .
Hemma leker han utmärkt med kamrater, han hälsar tackar och är artig det är folkvett anser jag.
Varför det är så förstår jag inte ???
På övriga platser fungerar det också utmärkt ex. föreningsliv och fester mm mm
/Cetzy

 

[Mampas]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Skrev ett långt svar som jag inte kunde skicka för det var för kort?? Orkar inte skriva allt igen utan det blir kortkort.

Nåväl, jag vet att det redan vid punkt ett brukar falla. Tyvärr. Ambitionerna är goda och är bra, men i praktiken funkar det sällan som det ska.
Skolans styrdokument är det främsta beviset för det. Skolan har ej de resurser som gör att vi kan följa dem.

Att det tar lång tid innan eleverna får hjälp gör att så många blir lidande; tänk att behöva gå till sitt arbete i så många år utan att det blir bättre. Vi vuxna kan ju sluta/byta arbetsplats men eleverna ska vara på detta arbete i åtminstone nio år; de får inte säga upp sig.

En vuxen person som umgås med barn måste, oavsett om den vill eller ej, ta sitt ansvar och sätta gränser. Detta är fostran även om man inte blir plastförälder för det. Denna fostran sker inte bara innanför skolans väggar utan också med barnens kompisar och kompisars barn och på affären etc...

Jag förstår inte hur en lärare kan säga att densamme inte fostrar barnen? Vad gör de då?

 

[Geshira]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Jag förstår inte hur en lärare kan säga att densamme inte fostrar barnen? Vad gör de då?

Nja, jag tror att det är en nyansskillnad mellan att fostra och att ha ANSVAR för barnens fostran.

Givetvis fostrar läraren/skolan barnen. Det finns ju regler som ska följas, värderingar som ska förmedlas osv. Sådant arbetar man ju med varje dag på ett eller annat sätt. Men ansvaret för barnets uppfostran ligger på hemmet.
Om det brister i skolan (eller när de är på stan och handlar, eller när de är hos kompisar och leker) så kan man aldrig lägga över ansvaret på skolan/affären/kompisens föräldrar. De sistnämnda gör väl sina insatser när barnet löper amok eller uppför sig asocialt, men de kan ju inte hållas ansvariga för barnets handlingar.

Tror att det är den skillnaden som vi försöker framföra.

 

[Mampas]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Nej, andra vuxna kan inte, i lagens mening, hållas som ansvariga. Om t ex ett barn snattar och jag ser så behöver jag inte göra något. Låtsas som det regnar. Men jag vill mena att jag då ÄR medansvarig. Även om jag inte gjort ngt jag blir fälld för.

Jag tror nog att de flesta som skrivit i denna tråd har greppat att det är föräldrarna som har huvudansvaret för sina barns uppfostran.

 

[Mampas]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Okki Dokki!

 

[vargen]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Läraren ska undervisa ALLA barn; möta ALLA barn på dess nivå.

Även de barn som inte är i lärarens "ram" för hur elever ska bete sig.

AMEN!
Detta tycks dock ha glömts bort lite grann... Jag har fått en känsla av att många lärare "ger upp" för lätt och bara kastar över problemet till föräldrarna när barnet inte klarar att hålla jämna steg med kamraterna.

T.ex: Goda vänner till mig har en son på 15 år. När knappt 4 veckor av 9:an återstod får han en lapp med hem där läraren skrivit att han inte kommer att få godkänt i tre ämnen. Vad 17 ska man hinna göra åt det på knappt 4 veckor??!! Läraren hade tidigare påpekat att pojken hade svårt för vissa ämnen, men att han inte skulle klara kursen var det ingen som sa. Nu plötsligt var problemet föräladrarnas (och pojkens) och läraren gick glatt på semester och började planera för sin nya klass.

Sorry, ett litet avhopp från ursprungstråden, men jag vill bara påvisa en del av problematiken mellan lärare/elever/föräldrar och vad som är vems ansvar.

//C

 

[Snuffsan]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Så du menar att på 9 år har föräldrarna inte haft en aning om att sonen har problem i skolan? Hur kan man undgå att märka sånt? Har man ingen kommunikation med barnet? Har man aldrig sett hur det går på proven och hur tidigare betyg sett ut? Hur kan man missa sånt som förälder?

 

[vargen]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Så du menar att på 9 år har föräldrarna inte haft en aning om att sonen har problem i skolan? Hur kan man undgå att märka sånt? Har man ingen kommunikation med barnet? Har man aldrig sett hur det går på proven och hur tidigare betyg sett ut? Hur kan man missa sånt som förälder?

Läraren har kommunicerat att han haft svårt med de här ämnena, men att det hårda arbete han (och föräldrarna) lagt ner på kvällar och helger hemma i köket har gett resultat och han är jätteduktig - bara han anstränger sig. På utvecklingssamtalet sa hon likadant och 3 månader senare får de veta att han inte kommer att få betyg i dessa ämnen. Det är en viss skillnad på att ha svårt för ett ämne och att inte ens få betyg i det, tycker du inte?

Dessutom ställer jag mig frågan: Vems ansvar är det att utbilda våra barn? Om en elev har svårt för ett visst ämne och läraren säger att h*n måste plugga extra hemma för att kunna hänga med på lektionerna - vem ska då hjälpa barnetnär h*n inte är i skolan? Är det rimligt att förvänta sig att alla föräldrar har koll på de ämnen som läses och därmed kan vara barnet till hjälp?

En stilla undran bara...

//C

 

[Snuffsan]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Att plugga extra hemma innebär ju inte att barnet ska läsa in helt nya kapitel, eller hur? Meningen är att barnen får undervisning i skolan och att han/hon sedan ska repetera och öva hemma så mycket man behöver för att klara ämnet. En svag elev behöver lägga mer tid än en som har lätt för ämnet. På en del skolor finns det t.ex. mattestugor och läshjälp för de som behöver hjälp. På den skola jag praktiserar gnälls det ibland, mest i samband med prov, för att man inte hänger med i matten, likaväl är det tomt i mattestugan. Varför? Jo, för inte ska eleverna behöva plugga efter skoltid! Stackarna. :smirk:

Om han inte får betyg i ämnet då han går ut 9:an har det inte varit svaga kunskaper någon månad, det kan jag garantera. Som lärare har man faktiskt som mål att alla elever ska ha de kunskaper som krävs för att klara sig. Hur har han klarat de nationella proven?

 

[break_a_leg]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Håller med, de barn som inte fått folkvett hemifrån måste få gå i koncentrationsklass eller likn.

Har jag skrivit att vissa barn ska gå i specialklass?

 

[break_a_leg]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

På min praktikskola har högtstadieeleverna läxhjälp vissa eftermiddagar. Vissa ungdomar säger att de ska komma, men dyker de upp - nej! Kommunen har också sommarskola för de som inte klarar målen, dit brukar dock många komma.

 

[Comatose]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

*borttagen dubbel tråd*

 

[Comatose]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Ursprungligen postat av Mampas
Läraren ska undervisa ALLA barn; möta ALLA barn på dess nivå.

Även de barn som inte är i lärarens "ram" för hur elever ska bete sig.

Ja? Och hur tror du att det fungerar med trettio barn på en lärare, kanske speciellt om det är en problemklass? Det är jättefint uttryckt, men i vissa klasser omöjligt att efterleva. Ibland får man helt enkelt sänka sina krav. För annars går man under själv. Mitt jobb är inte mitt liv även om jag har ett viktigt jobb. Jag tror de flesta lärare gör så gott de kan, med tanke på de resurser de faktiskt har.

 

[AraSlei]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Nej, det är inte brottsligt, men det är något som stör hela klassens arbetsro och som man som förälder bör ta itu med.

En förälder som inte är emd i skolan hela tiden kan inte påverka sin unge genom att tjata o gnata hemma. Våran klass är den värsta på skolan, vi har haft föräldrar med på lektionerna vilket hjälpte lite, men inte spec mkt. Visst, min morsa o farsa tjatar på mig hemma, men det är lixom inte ngt man tänker på när man är i skolan. Våra lärare säger inte ens att vi ska vara tysta, dom bara klagar på oss inför våra mentorer.

 

[Snuffsan]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Om du läser vad jag skrivit några gånger tidigare så kan och SKA en förälder ha lagt sådana grundläggande värderingar i sitt barn att barnet ska ha respekt för andra människor. En förälder är väl inte med och bevakar dig hela livet? Du är 14 år står det i din presentation, har du inte förstånd att vara tyst på lektionerna utan att din mamma ska behöva förklara det för dig?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Skola rektor *arg* som f*n

Ibland är lärare otroligt konflikträdda och säger inte till föräldrarna i klartext hur det ligger till.

Föräldrar, i sin tur, kan vara rädda för sitt eget barn och vågar inte ställa krav.

Då kan det bli som det du beskriver... tyvärr.