Skulden av att ha det bra

[Niyama]

De allra flesta är ju dock inte funktionsnedsatta eller födda mitt i brinnande krig.

Nej, inte de flesta. Men typ 800 miljoner människor har inte tillräckligt med mat. 117 miljoner (tror jag?) lever på flykt. Som exempel. Det är lite för många för att hävda att bara viljan finns kan minsann andra också fixa sig ett bra liv.

 

[BernT]

Nej, inte de flesta. Men typ 800 miljoner människor har inte tillräckligt med mat. 117 miljoner (tror jag?) lever på flykt. Som exempel. Det är lite för många för att hävda att bara viljan finns kan minsann andra också fixa sig ett bra liv.

Och det är jättehemskt men inte mitt personliga ansvar. Sverige betalar massor i bistånd som jag och alla andra genom skatten bidrar till.

 

[Niyama]

Och det är jättehemskt men inte mitt personliga ansvar. Sverige betalar massor i bistånd som jag och alla andra genom skatten bidrar till.

Har aldrig hävdat att det är någons personliga ansvar? Det jag svarade på var detta inlägg (min fetning):

Jag känner ingen skuld eller har "ångest" över att ha det bra, man kan faktiskt välja själv hur man vill ha det, strunta i att tänka så mycket och att älta det man ändå inte kan göra nåt åt. Världen är orättvis och det har den alltid varit. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skänka pengar och att lägga pengar i en tiggarmugg, no way, aldrig, dom pengarna tillsammans med bärstånden som växer upp längs vägarna hjälper till att göda kriminalitet, inte alla men tillräckligt många för att jag ska avstå. Mitt liv och det jag har har jag själv skapat från två tomma händer och det kan andra göra också om viljan bara finns, jag har aldrig fått hjälp med att ens slå i en spik utan klarat mig själv och rättat mun efter matsäcken, det är då det går framåt.

Det är naivt och okunnigt att tro att "bara viljan finns" kan alla ordna sig ett bra liv.

 

[BernT]

Har aldrig hävdat att det är någons personliga ansvar? Det jag svarade på var detta inlägg (min fetning):

Det är naivt och okunnigt att tro att "bara viljan finns" kan alla ordna sig ett bra liv.

Hen utgår ju antagligen från sig själv och jämför sig med personer med hyfsat liknande förutsättningar dvs typ inte född i krigshärd eller u-land men vad vet jag.

 

[Midsommarblomster]

Hen utgår ju antagligen från sig själv och jämför sig med personer med hyfsat liknande förutsättningar dvs typ inte född i krigshärd eller u-land men vad vet jag.

Jag och min man har haft väldigt olika förutsättningar, trots att vi är familj idag. Jag och min bror också. Mycket på grund av att jag ärvde ångestproblematik från vår pappas sida av släkten och har, apropå att slita, fått slita med det. Det är ingen snyfthistoria för jag har det som sagt väldigt bra. Men bara för att belysa att ”hyfsat liknande förutsättningar” inte gäller bara för att man exempelvis är född i Sverige. Psykisk sjukdom, psykisk ohälsa, sjukdomar, utanförskap och fattigdom existerar här också.

 

[BernT]

Jag och min man har haft väldigt olika förutsättningar, trots att vi är familj idag. Jag och min bror också. Mycket på grund av att jag ärvde ångestproblematik från vår pappas sida av släkten och har, apropå att slita, fått slita med det. Det är ingen snyfthistoria för jag har det som sagt väldigt bra. Men bara för att belysa att ”hyfsat liknande förutsättningar” inte gäller bara för att man exempelvis är född i Sverige. Psykisk sjukdom, psykisk ohälsa, sjukdomar, utanförskap och fattigdom existerar här också.

Det tror jag alla förstår. Herregud jag har också vuxit upp fattigt. Min man har också kommit från enkla medel liksom.

 

[Midsommarblomster]

Det tror jag alla förstår. Herregud jag har också vuxit upp fattigt. Min man har också kommit från enkla medel liksom.

Tänker du att du och de som kommer från rika hemförhållanden har haft hyfsat liknande förutsättningar? Exempelvis de som fick sin första lägenhet betald av sina föräldrar?

 

[MacGyver 2.0]

Har aldrig hävdat att det är någons personliga ansvar? Det jag svarade på var detta inlägg (min fetning):

Det är naivt och okunnigt att tro att "bara viljan finns" kan alla ordna sig ett bra liv.

Finns ingen vilja blir det heller ingen förändring, det är du väl medveten om iallafall? Hur mycket vi än vill kan varken du eller jag förändra världen, väljer man att ta in precis allt negativt hamnar man till slut på psyket och där har jag iallafall inte tänkt hamna.

 

[BernT]

Tänker du att du och de som kommer från rika hemförhållanden har haft hyfsat liknande förutsättningar? Exempelvis de som fick sin första lägenhet betald av sina föräldrar?

Jag kan ju inte jämföra mig med dem rakt av. Jag kan konstatera att de haft en lättare väg in på bostadsmarknaden än vad jag haft. Men jag har ändå lyckats ta mig in. Genom slit.

 

[Midsommarblomster]

Finns ingen vilja blir det heller ingen förändring, det är du väl medveten om iallafall? Hur mycket vi än vill kan varken du eller jag förändra världen, väljer man att ta in precis allt negativt hamnar man till slut på psyket och där har jag iallafall inte tänkt hamna.

Så är det. Det har jag skrivit en hel del om tråden. Det jag pratat om nu är en förståelse för olika förutsättningar. En dålig förutsättning är ingen ursäkt att lägga sig platt, och en god förutsättning är inget skäl att slå sig för bröstet. Typ.

 

[Midsommarblomster]

Jag kan ju inte jämföra mig med dem rakt av. Jag kan konstatera att de haft en lättare väg in på bostadsmarknaden än vad jag haft. Men jag har ändå lyckats ta mig in. Genom slit.

Jo, vi med. Jag har ändå förmågan att notera att andras slit kan vara jämvärdigt eller större och ändå inte ge samma ekonomiska utslag.

 

[monster1]

Jag tänker nog att världen är orättvis och det är mycket slumpen som placerat oss där vi är. Jag har haft turen att födas på en plats och i en tid där det är fred och det finns ett välstånd till föräldrar som har det bra ställt (svensson i radhus nivå menar jag då). Jag har turen att min familj har ordnade ekonomiska förhållanden och en stabilitet i relationerna med ett stöttande nätverk.

Jag hade lika gärna kunnat fötts i Palestina och mina familj trasats sönder av bomber eller i en helt annan tid i Sveriges historia och därmed plågats av svält och armod. Det finns så många helt andra scenarier där man kunnat hamna och då levt ett helt annat mycket svårare liv. Det är helt och hållet slumpen som gör att jag lever här och nu under de förhållanden som jag har. Det tänker jag är bra att vara ödmjuk inför och därmed inte döma andra människor eller sig själv.

Jag tänker på hur världskända artister beskriver sin väg till stjärnstatus med både talang, arbete och en stor portion tur. För man kan ha både talang och arbeta jättehårt med något och ändå inte komma vidare. Man måste också ha turen att träffa rätt person vid rätt tillfälle eller vara på en speciellt plats i sitt liv vid rätt tillfälle för att saker ska hända. Att man själv ens föddes är ju ett lyckokast, att ens föräldrar träffades, att just den äggcellen mötte just den spermien, saker som händer i ens liv som formar en. Inget av det är ju en plan eller någon form av produkt av ett medvetet hårt arbete. Det är tur/slump.

Alla människor är inte delade samma hand i livet. Vi får väll göra det bästa av det vi har och hjälpa till där man kan med det man kan just då. Ingen blir direkt hjälpt av att man själv får runt och känner skuld eller mår dåligt. Snarare tvärt om så man får försöka uppskatta livet när det är bra och sedan göra vad man kan för det andra i den nivå man känner är funktionell för en själv.

 

[monster1]

De allra flesta är ju dock inte funktionsnedsatta eller födda mitt i brinnande krig.

https://unicef.se/skydd-fran-vald-och-exploatering/barn-i-konflikter/alla/1 20% av världens barn bor i konfliktdrabbade länder
https://www.mfd.se/utgangspunkter/f...en/funktionshinderspolitiken-internationellt/ 15% av alla människor i världen lever med ett funktionshinder.

Så 1/5 barn i världen och 3 av 20 människor har en funktions nedsättning det är väl ändå rätt många?

 

[Breaktown]

De allra flesta är ju dock inte funktionsnedsatta eller födda mitt i brinnande krig.

Fast det finns ju inga som helst anledningar att dra det till sådana här ytterligheter. Det är ju inte så att alla friska människor i länder där det råder fred har samma förutsättningar.

Till exempel så håller jag med dig till 100 % om att du inte ska ha dåligt samvete för att du har tagit dig dit du har i livet ekonomiskt. Däremot så tycker jag att man (nu menar jag generellt, har ingen aning om vad du känner och inte) efter att ha nått dit ska vara väldigt medveten om att folk har väldigt olika förutsättningar för samma resa och ha en ödmjukhet inför det. Privilegium är inget man ska behöva ha dåligt samvete för, men man ska vara medveten om dem.

Det hade exempelvis varit under BETYDLIGT svårare förutsättningar du "slitit röven av dig", om du inte råkat födas i ett land där det fanns barnbidrag, gratis utbildning och föräldraförsäkring. Det finns också många saker som kan hända under uppväxten som gör att två personer som växer upp i Sverige får enormt olika förutsättningar att "lyckas", även om de grundläggande förutsättningarna (lika land och lagstiftning) är lika.

 

[BernT]

Fast det finns ju inga som helst anledningar att dra det till sådana här ytterligheter. Det är ju inte så att alla friska människor i länder där det råder fred har samma förutsättningar.

Till exempel så håller jag med dig till 100 % om att du inte ska ha dåligt samvete för att du har tagit dig dit du har i livet ekonomiskt. Däremot så tycker jag att man (nu menar jag generellt, har ingen aning om vad du känner och inte) efter att ha nått dit ska vara väldigt medveten om att folk har väldigt olika förutsättningar för samma resa och ha en ödmjukhet inför det. Privilegium är inget man ska behöva ha dåligt samvete för, men man ska vara medveten om dem.

Det hade exempelvis varit under BETYDLIGT svårare förutsättningar du "slitit röven av dig", om du inte råkat födas i ett land där det fanns barnbidrag, gratis utbildning och föräldraförsäkring. Det finns också många saker som kan hända under uppväxten som gör att två personer som växer upp i Sverige får enormt olika förutsättningar att "lyckas", även om de grundläggande förutsättningarna (lika land och lagstiftning) är lika.

Om vi ska eländes-jämföra barndom/förutsättningar så hamnar jag nog i topp här i tråden/forumet. Men av respekt för andra inblandade kommer jag aldrig ta upp det mer än att det var fattigt. Så jo jag vet att förutsättningarna kan ändras, men har ändå enbart tack vare eget slit kommit dit jag är idag.

Att kunna erkänna att jag slitit och lyckats gör ju inte att andras slit/lyckats/inte lyckats blir varken mindre eller större. Två saker kan samexistera.

 

[Amha]

Hjälporganisationer kan inte vända någonting utan det måste politiken, och dess internationella relationer göra.

Det var lite det jag menade. Vi kan inte styra andra länder, vi kan jobba på det vi har hemma i våra egna länder, om vi lever i demokratiska länder dvs. Rösta "rätt" för det vi känner brister och kanske engagera oss politiskt men det blir ju här det syns, trots att vi generellt har hyggliga förhållanden här med utbildningsmöjligheter, vård och en del bidrag. Sen är jag naturligtvis väl medveten om att vi har en del ekonomiska problem också men även där tänker jag att vi har större möjligheter att hjälpa direkt än på andra sidan planeten.

 

[athena_arabians]

Jag tänker nog att världen är orättvis och det är mycket slumpen som placerat oss där vi är. Jag har haft turen att födas på en plats och i en tid där det är fred och det finns ett välstånd till föräldrar som har det bra ställt (svensson i radhus nivå menar jag då). Jag har turen att min familj har ordnade ekonomiska förhållanden och en stabilitet i relationerna med ett stöttande nätverk.

Jag hade lika gärna kunnat fötts i Palestina och mina familj trasats sönder av bomber eller i en helt annan tid i Sveriges historia och därmed plågats av svält och armod. Det finns så många helt andra scenarier där man kunnat hamna och då levt ett helt annat mycket svårare liv. Det är helt och hållet slumpen som gör att jag lever här och nu under de förhållanden som jag har. Det tänker jag är bra att vara ödmjuk inför och därmed inte döma andra människor eller sig själv.

Jag tänker på hur världskända artister beskriver sin väg till stjärnstatus med både talang, arbete och en stor portion tur. För man kan ha både talang och arbeta jättehårt med något och ändå inte komma vidare. Man måste också ha turen att träffa rätt person vid rätt tillfälle eller vara på en speciellt plats i sitt liv vid rätt tillfälle för att saker ska hända. Att man själv ens föddes är ju ett lyckokast, att ens föräldrar träffades, att just den äggcellen mötte just den spermien, saker som händer i ens liv som formar en. Inget av det är ju en plan eller någon form av produkt av ett medvetet hårt arbete. Det är tur/slump.

Alla människor är inte delade samma hand i livet. Vi får väll göra det bästa av det vi har och hjälpa till där man kan med det man kan just då. Ingen blir direkt hjälpt av att man själv får runt och känner skuld eller mår dåligt. Snarare tvärt om så man får försöka uppskatta livet när det är bra och sedan göra vad man kan för det andra i den nivå man känner är funktionell för en själv.

Jag instämmer.

*rent allmänt funderande*

Jag brukar säga att om en anser att tillvaron ska vara rättvis för alla spelar en fel spel sas. Att bli upprörd för att något upplevs som orättvist är kontraproduktivt och gör en garanterat inte lyckligare. Jag och många av mina nära släktingar har mindre till större hälsoproblem med en stor ärftlig komponent men det är inget vi ser som orättvist, det bara är och något vi lärt oss hantera. Ingen av oss är något offer eller stackars.

Min bakgrund är fattig (med svenska mått mätt, definitivt ingen medelklass) men jag har aldrig känt mig fattig eller att jag saknat något. Visst, klart att jag registrerade att vi inte åkte på utlandssemester men jag hade fullt med saker att göra på hemmaplan. Mina somrar var allt annat än tråkiga.

Jag har definitivt gjort en klassresa vilket inte är lätt för en hör aldrig hemma helt och hållet någonstans. Samtidigt gör det också att jag kan passa in i de flesta sammanhang, för att jag har provat på det mesta.

Som (numera) höginkomsttagare anser jag det min förbannade plikt att bidra lite mer än min skattsedel. Jag är dessutom uppfostrad till att en hjälper efter förmåga, oavsett om en rik eller fattig (det behöver ju inte vara i pengar alltid). För mig personligen ger jag främst till "icke-sexiga" syften (att samla pengar till barncancerforskning är inte direkt svårt...) som hjälper hemlösa, missbrukare osv. Dvs de människor som brukar anses vara längst ner i samhällsstrukturen. Det gör jag för att det är rätt, inte för att göda mitt ego. Det är något jag anser en ska vara noga med. Givetvis gillar vi människor känslan vi får när vi kan hjälpa andra men en ska vara lite försiktig så det inte blir det enda syftet.

Däremot har jag noll dåligt samvete för att jag tjänar bra och rent allmänt har en bra tillvaro. Att jag är där jag är är en kombination av förmåga, slit och tur (väldigt lite slit om jag ska vara ärlig, jag har liksom bara följt med ). Jag köper glatt min dyra champagne... men det är inget jag anser att jag förtjänat, jag har bara haft tur som har råd att göra det.

 

[Breaktown]

Om vi ska eländes-jämföra barndom/förutsättningar så hamnar jag nog i topp här i tråden/forumet. Men av respekt för andra inblandade kommer jag aldrig ta upp det mer än att det var fattigt. Så jo jag vet att förutsättningarna kan ändras, men har ändå enbart tack vare eget slit kommit dit jag är idag.

Att kunna erkänna att jag slitit och lyckats gör ju inte att andras slit/lyckats/inte lyckats blir varken mindre eller större. Två saker kan samexistera.

Ja som jag skrev så menade jag inte dig personligen eftersom jag inte vet dina personliga förutsättningar. Jag menade rent generellt och som svar på ditt inlägg om att de flesta inte har funktionsnedsättningar eller är födda under brinnande krig.

Fast jag håller helt enkelt inte med dig om att det enbart är genom eget slit som du (eller någon annan) kommit dit du är idag i det globala perspektiv som diskussionen var i. Att du inte hade hamnat där du är idag UTAN allt ditt egna slit är något helt annat.

 

[Mabuse]

Men visst är du medveten om att nuläget i psykologisk forskning pekar på att den allra största delen av vår psykologiska och beteendemässiga konstruktion inte är medveten?

Vissa saker kan enkelt medvetandegöras men andra inte. Saker som trauma kan påverka hur enkelt det är, men vissa aspekter av att vara människa är inget som gemene man kan lyfta till en medveten nivå.

Du låter som att ditt sinne (och även generaliserat till sinnen överlag) är eller kan göras 100% medvetet vilket i så fall vore inget mindre än en forskningssensation. Jag vet inte om du menar att framställa dig så?

Fast nu drar du det till en ytterlighet. Man kan inte veta allt, om inte annat för att allt inte har en orsak, men nåt går ju att fundera ut. Annars vore ju självinsikt och problemlösning omöjligheter. Och de är de ju inte.

 

[manda]

Fast nu drar du det till en ytterlighet. Man kan inte veta allt, om inte annat för att allt inte har en orsak, men nåt går ju att fundera ut. Annars vore ju självinsikt och problemlösning omöjligheter. Och de är de ju inte.

Jo det gör jag såklart. Just för att du också gör det, åt andra hållet.

Jag har ägnat över ett decennium heltid åt att studera introspektion (i det personliga och universella självet) och det är väl som vanligt att ju mer man studerar ett ämne desto mer förstår man hur lite man som person och mänsklighet vet (och hur tilltalande det är med allt som finns kvar att veta). Jag tycker väl mest att du gör dig lite löjlig kring att upprepa hur fantastiskt enkel introspektion är, men det har du såklart all rätt att göra och jag ska sluta lägga mig i det.

Jag är generellt för självreflekterande och introspektion. Det betyder inte att jag tycker det är ”bara att”, eller lösningen på allt, eller att individen kan komma tillrätta med samhällsstrukturella dilemman genom att helt enkelt rannsaka sig själv lite.