Skulden av att ha det bra

[Palermo]

Jag håller med, och jag är övertygad om att @Palermo inte heller menade att vårt levnadssätt på något vis är bättre. Men vi har sluppit krig, svält, nästan alla får vård, skattefinansierad skola, nästan alla har tak över huvudet osv. Så även om jag inte tror att vi är lyckligare som befolkning, om man bortser från världens mer eländiga platser där svält, sjukdomar och krig härjar, så har vi en grundtrygghet som jag känner en stor tacksamhet för och ett välfärdsystem som visserligen har brister men ändå är ett av de starkaste i världen. Sen lyckligare, det vet jag inte. Enligt en bok jag läste har människan en tendens att nästan alltid landa på 70% ”bra” när man tillfrågas, på skalan 0-100. Vi verkar vara otroligt anpassningsbara, och är livet inte just nu extra svårt eller extra kul så ligger vi och och guppar på 70%.

Vi bör ju vara mindre traumatiserade. Våra barn dör inte i krig eller av undernäring eller ebola. Jag tycker att det är en jäkla vinst, individellt. Politiskt borde alla krafter sättas in mot de där problemen med det snaraste, även om det kostar mig ett årgångsvin eller två.

 

[Amha]

Det är en intressant fråga som lyfts här. Jag själv känner inte direkt någon skuld för att vi har det bra, med bra möjligheter till ett välordnat liv osv. Lever med en vuxen jag älskar och vi har två gemensamma barn. Hund, häst, katter, stort fint hus lantligt i Sthlms län och ett helt okej pendlingsavstånd till stan.

Jag tänker inte dagligen på det här problemet, men det som gör ondast i mig är hur det ser ut i andra länder. Hur ska man ens komma åt problemet där? Här kan vi ju jobba med det med olika insatser men när möjligheterna inte finns då? Ja visst, läkare utan gränser och andra organisationer men jag har så svårt att se hur de skulle kunna vända det hela. Krig, svält pga klimat, bönder som blir av med sina marker, barnarbete /.../.

 

[Midsommarblomster]

Ja visst, läkare utan gränser och andra organisationer men jag har så svårt att se hur de skulle kunna vända det hela. Krig, svält pga klimat, bönder som blir av med sina marker, barnarbete /.../.

Hjälporganisationer kan inte vända någonting utan det måste politiken, och dess internationella relationer göra. Men jag tänker att man kan skilja på det stora och det lilla. Jag kan inte se till att alla barn i Sverige växer upp med en dräglig ekonomi, men när vi köper julklappar till Stadsmissionen varje år så vet jag att det är någon som får den där julklappen som kanske inte inte hade fått någon annars. Eller ytterst få, och kanske inte någon ny. Det löser inte systemet men det kanske underlättade för någon förälder just denna gång, och kanske gjorde ett barn glad och kanske fick känslan av utanförskap att minska lite. När jag donerar till UNHCR eller Läkare utan gränser så vet jag också att det inte löser systemet, men det kanske räckte till en extra vårdtimme eller ett extra matpaket och just där och då så gjorde det sannolikt en liten skillnad i någons liv. Det är betydelsefullt för mig. Så jag tänker att fram tills att systemet är löst, vilket jag betvivlar att det någonsin kommer bli, så kan även småsaker här och var betyda någonting och göra skillnad för de som behöver mest hjälp. Att det inte behöver vara "allt eller inget" som privatperson.

 

[MacGyver 2.0]

Jag känner ingen skuld eller har "ångest" över att ha det bra, man kan faktiskt välja själv hur man vill ha det, strunta i att tänka så mycket och att älta det man ändå inte kan göra nåt åt. Världen är orättvis och det har den alltid varit. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skänka pengar och att lägga pengar i en tiggarmugg, no way, aldrig, dom pengarna tillsammans med bärstånden som växer upp längs vägarna hjälper till att göda kriminalitet, inte alla men tillräckligt många för att jag ska avstå. Mitt liv och det jag har har jag själv skapat från två tomma händer och det kan andra göra också om viljan bara finns, jag har aldrig fått hjälp med att ens slå i en spik utan klarat mig själv och rättat mun efter matsäcken, det är då det går framåt.

 

[BernT]

Jag känner ingen skuld eller har "ångest" över att ha det bra, man kan faktiskt välja själv hur man vill ha det, strunta i att tänka så mycket och att älta det man ändå inte kan göra nåt åt. Världen är orättvis och det har den alltid varit. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skänka pengar och att lägga pengar i en tiggarmugg, no way, aldrig, dom pengarna tillsammans med bärstånden som växer upp längs vägarna hjälper till att göda kriminalitet, inte alla men tillräckligt många för att jag ska avstå. Mitt liv och det jag har har jag själv skapat från två tomma händer och det kan andra göra också om viljan bara finns, jag har aldrig fått hjälp med att ens slå i en spik utan klarat mig själv och rättat mun efter matsäcken, det är då det går framåt.

Inte jag heller, jag och min man har slitit röven av oss för att komma dit vi är och vi har det väldigt bra nu. Men det är tack vare oss själva. Så jag tänker inte ha dåligt samvete för det.

Jag kan däremot tycka synd om andra som har det sämre. Ett tag mådde jag jättedåligt när jag såg andra som det var synd om/hade det tufft. Tills min man sa att det där är ju att se ner på människor. Att utgå från att de vill leva sitt liv exakt som jag. För JAG hade mått dåligt om jag levde så/var i den situationen. Det blir liksom förmätet att tro att alla vill ha det som jag och det är så hiiiimla synd om de som inte har det så.

Djur som far illa klarar jag inte, skänker pengar till lokala organisationer som hjälper djur och jag tar hand om skadade djur om det behövs (inom ramen av vad som är tillåtet). Även insekter

 

[Niyama]

Jag känner ingen skuld eller har "ångest" över att ha det bra, man kan faktiskt välja själv hur man vill ha det, strunta i att tänka så mycket och att älta det man ändå inte kan göra nåt åt. Världen är orättvis och det har den alltid varit. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att skänka pengar och att lägga pengar i en tiggarmugg, no way, aldrig, dom pengarna tillsammans med bärstånden som växer upp längs vägarna hjälper till att göda kriminalitet, inte alla men tillräckligt många för att jag ska avstå. Mitt liv och det jag har har jag själv skapat från två tomma händer och det kan andra göra också om viljan bara finns, jag har aldrig fått hjälp med att ens slå i en spik utan klarat mig själv och rättat mun efter matsäcken, det är då det går framåt.

Men va? Nej, alla kan inte välja själv?

 

[manda]

Men hur ska man annars göra för att få veta vad man tycker och känner?

Visst kan man behöva klura lite om det är en svår situation, men samtidigt vill man väl veta vad det är man känner och varför man gör det. Tänker jag.

Men visst är du medveten om att nuläget i psykologisk forskning pekar på att den allra största delen av vår psykologiska och beteendemässiga konstruktion inte är medveten?

Vissa saker kan enkelt medvetandegöras men andra inte. Saker som trauma kan påverka hur enkelt det är, men vissa aspekter av att vara människa är inget som gemene man kan lyfta till en medveten nivå.

Du låter som att ditt sinne (och även generaliserat till sinnen överlag) är eller kan göras 100% medvetet vilket i så fall vore inget mindre än en forskningssensation. Jag vet inte om du menar att framställa dig så?

 

[parellikusken]

Men va? Nej, alla kan inte välja själv?

Verkligen, hade det varit ett val hade jag inte valt att vara sjuk och sjukskriven så mycket som jag varit genom åren.

 

[Midsommarblomster]

Inte jag heller, jag och min man har slitit röven av oss för att komma dit vi är och vi har det väldigt bra nu. Men det är tack vare oss själva. Så jag tänker inte ha dåligt samvete för det.

Jag tänker att det där med att slita och därmed förtjäna kan vara ett vanskligt tankesätt. Både det här med skuld och förtjäna i sammanhanget är nog vanskligt. Vi har ju individuella förutsättningar som påverkar hur mycket vi behöver slita för att få utdelning, både i arv och miljö. Utöver det kan ju utdelningen variera kraftigt beroende på tur, otur eller strukturella förutsättningar. Pratar man ekonomi så kan men behöver inte "slita" ge utdelning, en del arbetar i vården och andra finans. Jag skulle inte mena att vårdyrken är mindre slitsamma.

Jag navigerar mig någonstans mitt emellan stukturperspektivet och aktörsperspektivet och kan absolut erkänna individens egna handlingsutrymme och gärningar. Vi kan i olika grad påverka våra liv. Men strukturer spelar en stor roll och för mig då att säga "jag förtjänar" skulle innebära att jag på något vis har gjort saker som andra inte har gjort. Det kan vara sant, men behöver verkligen inte vara det. Ett vettigare förhållningssätt kan jag tycka, kanske är att bara låta det vara vad det är. "Jag har arbetat såhär och jag har det såhär", utan att värdera det gentemot andra vilket nog både begreppen "förtjäna" och "skuld" gör.

 

[Niyama]

Verkligen, hade det varit ett val hade jag inte valt att vara sjuk och sjukskriven så mycket som jag varit genom åren.

Jag har väl haft det svårt i svenska mått mätt men tänker på det som diskuterats som krig bl.a. Hur fan fixar man det "bara viljan finns"?

Har man dessutom oturen att drabbas av sjukdom eller födas med en funktionsnedsättning så blir ju livet förstås svårare här, men tusen gånger värre i många andra länder. Oavsett "vilja".

 

[BernT]

Jag tänker att det där med att slita och därmed förtjäna kan vara ett vanskligt tankesätt. Både det här med skuld och förtjäna i sammanhanget är nog vanskligt. Vi har ju individuella förutsättningar som påverkar hur mycket vi behöver slita för att få utdelning, både i arv och miljö. Utöver det kan ju utdelningen variera kraftigt beroende på tur, otur eller strukturella förutsättningar. Pratar man ekonomi så kan men behöver inte "slita" ge utdelning, en del arbetar i vården och andra finans. Jag skulle inte mena att vårdyrken är mindre slitsamma.

Jag navigerar mig någonstans mitt emellan stukturperspektivet och aktörsperspektivet och kan absolut erkänna individens egna handlingsutrymme och gärningar. Vi kan i olika grad påverka våra liv. Men strukturer spelar en stor roll och för mig då att säga "jag förtjänar" skulle innebära att jag på något vis har gjort saker som andra inte har gjort. Det kan vara sant, men behöver verkligen inte vara det. Ett vettigare förhållningssätt kan jag tycka, kanske är att bara låta det vara vad det är. "Jag har arbetat såhär och jag har det såhär", utan att värdera det gentemot andra vilket nog både begreppen "förtjäna" och "skuld" gör.

Jag håller inte med. Du menar att du känner skuld om du köper dyr villa. Skuld mot vem, fattiga? De kan ändå inte köpa villan om du avstår. Jag tycker det är lite unket att förutsätta att alla vill ha exakt det liv en själv har, att det är Drömlivet. Du kanske tycker dyra villan är målet, andra tycker att det är ett mardrömsliv med den villan.

 

[BernT]

Jag har väl haft det svårt i svenska mått mätt men tänker på det som diskuterats som krig bl.a. Hur fan fixar man det "bara viljan finns"?

Har man dessutom oturen att drabbas av sjukdom eller födas med en funktionsnedsättning så blir ju livet förstås svårare här, men tusen gånger värre i många andra länder. Oavsett "vilja".

De allra flesta är ju dock inte funktionsnedsatta eller födda mitt i brinnande krig.

 

[Midsommarblomster]

Jag håller inte med. Du menar att du känner skuld om du köper dyr villa. Skuld mot vem, fattiga? De kan ändå inte köpa villan om du avstår. Jag tycker det är lite unket att förutsätta att alla vill ha exakt det liv en själv har, att det är Drömlivet. Du kanske tycker dyra villan är målet, andra tycker att det är ett mardrömsliv med den villan.

Jag har aldrig förutsatt att andra vill ha det jag har. Det är du som har lyft det i tråden. Jag har pratat om vad vi med överflöd gör av vårt överflöd.

 

[BernT]

Jag har aldrig förutsatt att andra vill ha det jag har. Det är du som har lyft det i tråden. Jag har pratat om vad vi med överflöd gör av vårt överflöd.

Låter så på beskrivningen av pojken, tolkar din text som att du antar att han är fattig och det är synd om honom. Aja vi kommer aldrig tycka lika i det här. Vad man gör av sitt överflöd är upp till en själv särskilt när man skapat det på egen hand.

 

[Niyama]

Jag håller inte med. Du menar att du känner skuld om du köper dyr villa. Skuld mot vem, fattiga? De kan ändå inte köpa villan om du avstår. Jag tycker det är lite unket att förutsätta att alla vill ha exakt det liv en själv har, att det är Drömlivet. Du kanske tycker dyra villan är målet, andra tycker att det är ett mardrömsliv med den villan.

Grejen är väl att leva "lyxigt" när en del inte ens har råd med mat. T.ex.

Nu bor jag i en mindre hyresrätt och lever enkelt, flyger inte osv. Kan ändå känna dåligt samvete över bilen. Klimat/miljömässigt men även allt onödigt jag lägger pengar på tänker jag på hur onödigt det egentligen är (och då köper jag inte direkt mycket).

 

[BernT]

Grejen är väl att leva "lyxigt" när en del inte ens har råd med mat. T.ex.

Nu bor jag i en mindre hyresrätt och lever enkelt, flyger inte osv. Kan ändå känna dåligt samvete över bilen. Klimat/miljömässigt men även allt onödigt jag lägger pengar på tänker jag på hur onödigt det egentligen är (och då köper jag inte direkt mycket).

Konsumera mindre kan typ alla göra men det tycker jag är en helt annan fråga.

 

[Hermelin]

Inte jag heller, jag och min man har slitit röven av oss för att komma dit vi är och vi har det väldigt bra nu. Men det är tack vare oss själva. Så jag tänker inte ha dåligt samvete för det.

Jag kan däremot tycka synd om andra som har det sämre. Ett tag mådde jag jättedåligt när jag såg andra som det var synd om/hade det tufft. Tills min man sa att det där är ju att se ner på människor. Att utgå från att de vill leva sitt liv exakt som jag. För JAG hade mått dåligt om jag levde så/var i den situationen. Det blir liksom förmätet att tro att alla vill ha det som jag och det är så hiiiimla synd om de som inte har det så.

Djur som far illa klarar jag inte, skänker pengar till lokala organisationer som hjälper djur och jag tar hand om skadade djur om det behövs (inom ramen av vad som är tillåtet). Även insekter

Jo, men ni har slitit utifrån en ganska privilegierad plattform. Dvs plattformen som det innebär att vara född i Sverige och med alla de fördelar som det innebär. Alla har inte möjligheten att göra det ni har gjort med enbart arbetsinsats.

 

[Thaliaste]

Jag håller inte med. Du menar att du känner skuld om du köper dyr villa. Skuld mot vem, fattiga? De kan ändå inte köpa villan om du avstår. Jag tycker det är lite unket att förutsätta att alla vill ha exakt det liv en själv har, att det är Drömlivet. Du kanske tycker dyra villan är målet, andra tycker att det är ett mardrömsliv med den villan.

Det är ju inte just villan i sig som alla vill ha, utan möjligheten att välja. Någon annan som har ekonomisk möjlighet kanske väljer att byta yrke, gå ner i arbetstid eller resa. Eller bara att köpa bättre mat till sina barn eller bor större om man hade mer pengar, om man är på den änden av skalan.

Tänker du att det är unket att tro att andra människor också skulle vilja ha större frihet att välja i sina liv? Tycker det är ett märkligt resonemang i så fall. Och om det endast är er villa du och din man har hakat upp er på så behöver ni nog tänka ite större kring vad era pengar ger er möjlighet till som inte andra har.

 

[Midsommarblomster]

Låter så på beskrivningen av pojken, tolkar din text som att du antar att han är fattig och det är synd om honom. Aja vi kommer aldrig tycka lika i det här. Vad man gör av sitt överflöd är upp till en själv särskilt när man skapat det på egen hand.

Jag skulle se det som rimligt att anta att en pojke som både ser smutsig och trasig ut, och som samlar pant, önskar pengar. Vilken form av boende han eventuellt drömmer om har jag ingen aning om.

 

[BernT]

Det är ju inte just villan i sig som alla vill ha, utan möjligheten att välja. Någon annan som har ekonomisk möjlighet kanske väljer att byta yrke, gå ner i arbetstid eller resa. Eller bara att köpa bättre mat till sina barn eller bor större om man hade mer pengar, om man är på den änden av skalan.

Tänker du att det är unket att tro att andra människor också skulle vilja ha större frihet att välja i sina liv? Tycker det är ett märkligt resonemang i så fall. Och om det endast är er villa du och din man har hakat upp er på så behöver ni nog tänka ite större kring vad era pengar ger er möjlighet till som inte andra har.

Det är iofs inte min villa jag skrev om utan den i trådstarten

Att vilja ha möjlighet oavsett vad är inte konstigt men att tycka att andra som inte har det jag (eller valfri annan) har är det synd om/man känner skuld mot är i mina ögon att se ner på folk. Nu tänker ju inte TS så så det är mer allmänt till andra som resonerar så.