Snälla hjälp mig...

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Han är ju redan försäkrad där och tar du då över hans försäkring får du ju samma villkor som han försäkrades på.. Det är jättebra!!!
Hoppas din egen veterinär också tycker att det låter okej, ägaren verkar ju också bra... Så LYCKA TILL!!!

Har du ingen bild att lägga ut på denna "underbara" häst???

Hej! Jo jag har en bild, men jag vet inte om den gör honom rättvis... får se om jag kan klura ut hur man gör ... Har försökt ringa min veterinär men hon kan inte svara nu så jag väntar med spänd förväntan. Jag vet att jag i vilket fall kommer att få höra att jag är tokig. Jag vet att man inte köper en häst med "fel" men jag läste igår en artikel om Lundbäcks Mynta... Visste ni att hon köptes som fyraåring med lös benbit, är idag 18 (?) år och aldrig haft problem med den. I alla fall en liten tröst för mig som är helt tokig!(Läs på: http://www.hippson.se/7292 )

Känner dock att detta är mitt beslut att ta efter det att min veterinär gett sitt utlåtande (uppdaterar er givetvis). Är ingen oerfaren hästryttare eller ägare så jag vet att det eg. är fel. Hade det varit en annan häst hade jag inte köpt honom. Hoppas bara att han ska hålla länge till då jag verkligen älskar honom av hela mitt hjärta och lite till!

 

[Dan_W]

Sv: Snälla hjälp mig...

Hej kära Fiatempo!

Att ingen ytterligare skelettförändring har skett sen sist låter som ett gott tecken. Det finns troligtvis goda chanser att han inte blir så mycket sämre med tiden utan det håller sig stabilt. När han blir riktigt gammal kan lederna såklart bli sämre men den risken finns ju på alla hästar.

Om din vetrinär oxå tycker det verkar ok tycker jag du ska slå till, om du känner att du har råd. En häst som man verkligen älskar är värt allt guld i världen och är faktiskt inte så himla lätt att hitta.

Jag vill ge dig ett tips för att hålla hästen så problemfri som möjligt, försök ordna så du kan ha den på lösdrift om det går. För en häst som har nedsatt funktion i lederna är kontinuerlig rörelse väldigt viktig för att lederna hela tiden ska hållas smörjda och inte slitas ännu mer. Vad jag menar är att det är väldigt viktigt att hästen inte står helt stilla för långa stunder åt gången.

En annan sak att tänka på är att en häst med nedsatt ledfunktin inte är lämplig att ställa av under nån längre tid. Lederna mår bäst av ungefär jämn belastning hela tiden. Det är ju lite svårt att uppnå men man bör i alla fall tänka på att inte variera mängden ridning för mycket.

Ju lugnare du tar det med ridningen desto längre kommer hästen antagligen att hålla. Att rida mycket på böjda spår dvs ridbana sliter väldigt mycket även på friska leder så var sparsam med detta. Tänk oxå på att värma upp långsamt och försiktigt innan du börjar jobba hästen.

Försök undvika att behandla ev ledinflammationer med kortison. Fråga gärna din vetrinär om det finns andra alternativ om det skulle bli så. Kortison bryter ned ledbrosket och dessutom påverkar boxvilan (som är nödvändig i samband med kortison just pga att leden försvagas) hästen mycket negativt både fysiskt och psykiskt.

Hoppas jag inte bara kommit med en massa tråkiga råd nu, jag vill bara hjälpa dig utifrån mina erfarenheter. Jag tror verkligen din (blivande) häst kan leva och ridas problemfritt i många långa lyckliga år framöver.

Lycka till!!

 

[Sissan]

Sv: Snälla hjälp mig...

Men har han nu en fullständig försäkring, du ska bara ha han till fritidsridning och veterinärerna säjer att han kommer att funka och du får han till billigare pris, så kan det ju inte vara en helt idiotisk affär heller om du nu tycker så mycket om hästen..
Du har ju dessutom kännt hästen ett tag så det är inte samma sak som att köpa en häst på annons med anmärkningar, du vet ju vad du köper på fler än ett vis.. Lycka till!!

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Hoppas jag inte bara kommit med en massa tråkiga råd nu, jag vill bara hjälpa dig utifrån mina erfarenheter. Jag tror verkligen din (blivande) häst kan leva och ridas problemfritt i många långa lyckliga år framöver.

Lycka till!![/QUOTE]

Tack! Det var jättebra råd! Jag ska verkligen göra allt för att han ska må så bra som möjligt! Och som du skriver är det svårt att hitta den där hästen med "Det största H:t"! Som sagt, om min veterinär inte totalt avråder mig från detta kommer jag att köpa honom med alla hans "fel och brister" och vara beredd på dem. Känner att om jag åtminstone kan få några år med den häst jag älskar mest av allt är det värt varenda öre! Måste tillägga att jag dessutom har en helt fantastisk familj som stöttar mig till tusen procent vad jag än beslutar mig för att göra!

Förrrästen: Hur gör man för att lägga ut bilder - fattar inte ???

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Men har han nu en fullständig försäkring, du ska bara ha han till fritidsridning och veterinärerna säjer att han kommer att funka och du får han till billigare pris, så kan det ju inte vara en helt idiotisk affär heller om du nu tycker så mycket om hästen..
Du har ju dessutom kännt hästen ett tag så det är inte samma sak som att köpa en häst på annons med anmärkningar, du vet ju vad du köper på fler än ett vis.. Lycka till!!

Du är sååå söt! Säger precis det jag vill höra haha ! Känns bra att ni förstår. En tjej som jag pratade med igår tyckte jag var helt galen och att jag bara köpte på mig problem. Men hon VET INTE hur jag känner för denna häst...

 

[Sissan]

Sv: Snälla hjälp mig...

Jag la in bilden på http://s52.photobucket.com sen var det bara att flytta hit den...

 

[Sissan]

Sv: Snälla hjälp mig...

En tjej som jag pratade med igår tyckte jag var helt galen och att jag bara köpte på mig problem. Men hon VET INTE hur jag känner för denna häst...

Men det är just det, du känner hästen, du har haft han tidigare då blir det inte samma sak som att du precis har hittat en häst på annons med diverse fel. För hade det varit så att du aldrig sett eller vetat nåt om hästen sen tidigare så hade jag nog hållit med om att det vore dumt att köpa han men nu ser ju den bilden helt annorlunda ut.. Vet man vad man köper mer än genom ett vet.intyg så tycker jag att det är fullt okej. Stå på dig, du är ändå alltid dum som hästägare, finns alltid nån som talar om vilka missar du gör och hur fel hästar du köper.....

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Ja visst är det så... jag är galen men jag har bannemej ett stort djurhjärta och det är jag stolt över i en värld som denna!

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Veterinären har inte hört av sig än... tycker det är såååå himla jobbigt att bara sitta och vänta på ett telefonsamtal.... Gahhh!

 

[allfunderaren]

Sv: Snälla hjälp mig...

Jag förstår det! Kan du inte ringa själv? Det skulle iaf jag gjort, man blir ju galen på att vänta

Jag ville bara skriva att jag förstår om du bestämmer dig för att köpa hästen. När man blivit så fäst vid en häst så kan man inte släppa den. Jag tycker att bara man vet vad man gör och är beredd på att det kan bli en hel del klinikbesök och kanske inte så mycket ridning så ska man lyssna till hjärtat. Hästen kan fylla en funktion som sällskapshäst också, om du kan tänka dig det.

Å andra sidan kanske allt kommer att fungera som du tänkt dig eftersom du förmodligen kommer att vara försiktig och tänka på hur hästen används.

Lycka till!

 

[Apollo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Hört nåt

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Så kom dagen då hjärtat gick sönder....

Det finns enligt min veterinär INGEN möjlighet att han kommer att hålla. Artrosen finns på båda bak och är så pass kraftig att man inte kan se på bilderna om det är flera lösa benbitar eller inte...

Jag vet inte vad jag ska skriva, allt känns så meningslöst... Veterinären sa det att anledningen till att han ändå är i ett så pass bra skick beror enbart på att hans nuvarande ryttare har hittat ett sätt att rida på som han håller för JUST NU. Det finns inga möjligheter att han blir bättre, inga garantier för att han kommer att hålla si eller så länge. Dessutom menar hon att ett miljöombyte (ny ryttare, mark m.m.) kan vara totalt förödande. Hon säger att ingen köper en sån häst. Hon vet också hur pass mycket jag tycker om honom och sa "...hade det varit någon annan hade jag sagt du är galen, men du älskar verkligen den hästen och det ska både han och hans nuvarande ägare vara glada för". Hon menade att jag inte ska ge en enda krona för honom, möjligtvis ta honom på foder men då kan jag ändå aldrig veta om han har ont när jag rider, vi kommer inte kunna rida dressyr, vi kommer förmodligen aldrig kunna galoppera med de andra i stallet ue m.m. Och jag som tyckte att det dessutom skulle bli så roligt att få lite stallkompisar att ha kul med då jag känt mig så ensam sen jag flyttade till Göteborg... Visst hade jag kunnat ta honom på foder, iochförsig skulle jag kunna betala alla pengar i världen bara för ett år med honom, men jag skulle ALDRIG kunna leva med vissheten att han kanske har ont när jag rider...

Tack alla ni som stöttat mig! Ni ska veta hur mycket det har betytt för mig... Ni som har hästar som ni älskar över allt annat - ta vara på varenda sekund!

 

[Apollo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Usch ja, vet hur du känner, dig den hästen vi hyrde i 1 år och ville köpa och som vi trodde var frisk hade böjprovsreaktioner på 3 ben.

Det blev ju inget köp utan vi fick med stor sorg i hjärtat lämna tilbaka honom.

Men efter regn kommer sol , och 3 månader senare så hittade vi vår nuvarande häst som fortfarande bor hos oss.
Detta var 5 år sen, men det är klart man tänker mycket på den andra och undrar om han har det bra.

 

[Sissan]

Sv: Snälla hjälp mig...

Nej så tråkigt!!!!!
Men jag håller med Apollo, det kommer alltid sol efter regn men ibland tar det tid...
Lider med dig då jag vet hur hemskt det känns...

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Detta inlägg kommer att bli låååååååååångt!

Jo jag vet. Men det kommer aldrig att finnas en annan som honom. Å andra sidan finns det ingen annan som jag, som du, som någon individ oavsett "sort"...

Visst kommer det komma en dag då jag hittar en annan häst att älska, men han är speciell för mig. Har haft hästar hela livet, en egen innan, ridit in, till o.s.v. massa andra hästar och INGEN, jag menar ingen, har berört mig som han. Han har varit min motivation, min sorg och min glädje sen den dag då jag såg honom för första gången. Det var och ÄR fortfarande kärlek vid första ögonkastet.

Jag träffade honom första gången då han gick på bete med en häst som jag red åt en annan tjej. En tjej skulle komma och provrida honom så jag lovade ägaren att jag skulle följa med henne ut på en ridtur. Jag märkte direkt att hästen var speciell. Kommer fortfarande ihåg då han och den häst jag red kom över kullen och det enda jag såg var honom... Sedan den dagen har jag varit förlorad. Jag ringde (usch! detta låter hemskt) hans ägare efter ridturen och frågade om jag inte kunde få ta honom på foder istället. Det fick jag och det var verkligen ingen solksenshistoria hela vägen därefter.

Första dagen sprang han över mig i stallet. Andra dagen hade han sönder halva stalinredningen. Tredje dagen kom min tränare för att tömköra honom och han slog runt av ilska tre gånger varpå hon sa att "denna häst är galen Sofia, du måste för din egen skull och säkerhet lämna tillbaka honom". Men ack, jag hade bestämt mig. I fyra månader kämpade jag med att få honom stå stilla när jag hoppade upp, att kunna ha honom uppbunden i stallet, att fatta galopp utan att han skulle kasta av mig - ALLT! De andra människorna i stallet fullkomligen livrädda för honom, men jag var där varje dag - från tidig morgon till sen kväll. Jag börade longera honom och vi "lekte" genom att han sprang efter mig och jag honom, busade, pussades och gick på promenader. Tillslut var vi helt oskiljaktiga, han fullkomligen sprang efter staketet när han hörde min bil, en gång gick han in i sadelkammaren när jag var där (hade in bundit upp honom ordentligt ) m.m.m.m. Dressyren började gå riktigt bra och sista månaden åkte vi på vår och hans enda tävling - terränghoppning på klubbnivå och vi vann!

Hade vetat sen första dagen att jag skulle flytta till Göteborg efter detta år och varje dag i ett halvår då vi kommit så nära varandra var en knut i magen eftersom jag inte skulle kunna ta med mig honom - jag hade inte råd eller tid då jag skulle börja plugga i en stad där jag inte kände någon. Så sen den dagen då vi skildes (en annan tjej tog över honom) har jag inte kunnat träffa honom för mitt eget dåliga samvete och känsla av att ha övergivit honom. Varje dag som jag bott här har jag dock haft ett kort på honom brevid datorn och på kylskåpet...

Så i lördags då vi möttes igen efter 5 år och jag t.o.m. trodde att det här är inte sant... jag hade bara väntat på den dag jag skulle kunna återuppta hästägandet igen och hade ALDRIG i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle bli så att jag skulle få honom. Har alltid sagt till alla att om han skulle bli till salu då skulle jag köpa honom på en gång. Han var ett ouppnåeligt mål... Vi skulle ha hela sommaren tillsammans. Rida och bada som han älskar, jag skulle sitta i hagen och bara titta på honom, mamma skulle ta kort på honom och mig i midsommar med kransarna i "håret", vi skulle... vi skulle...

Men så står jag här idag. Med grimman som han skulle få åka "hem" i i handen och vet inte ens hur länge han kommer att kunna gå. Och det är JAG som rivit upp hela denna historia. Mitt fel. Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara hur jag känner mig. Detta var verkligen den dag då mitt hjärta dog, krossat p.g.a. en kärlek som aldrig någonsin kommer att få en chans igen på riktigt.

 

[Korven]

Sv: Snälla hjälp mig...

Det finns inget man kan säga som lindrar just nu, men tröstkram i alla fall.

 

[Apollo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Det är nog så att det finns bara 1 häst som man får en sån kontakt med. En kontakt som är utöver den vanliga, som är som den rätta kärleken. Har man upplevt det så är det svårt att skiljas.
Min första häst, Arena , hade jag en underbar kontakt med, det var bara hon och jag. Jag kan fortfarande få en tår i ögat och känna stor saknad efter henne, fast det är över 20 år sen.

Det har funnits många hästar efter henne men ingen som hon och det kommer det aldrig att finnas heller.

Man får ta tillvara den glädjen som dom givit oss, men det är svårt när man måste skiljas åt.
Hoppas att du nån gång hittar en ny häst. Jag önskar dig Lycka till.

 

[Fiatempo]

Sv: Snälla hjälp mig...

Ni är så söta allihopa! Ja det är MIN hjärtehäst och kommer ALLTID att vara det.

Har nu pratat med hans ägare och hon förstår mig till 100%. Enda anledningen till att hon hade tänkt sälja honom var att hon ville att vi skulle få vara tillsammans och då har som sagt jag och hon inte ens träffats personligen, utan bara "pratat" med varandra på omvägar. Hon som ägde honom när jag hade han på foder hade dock berättat hur "kära" vi var i varandra och den nya ägaren har alltid haft mig i åtanke. Nu är fallet som det är och eftersom han är så speciell kommer ägaren inte att låta honom lämna stallet. Om hennes egen veterinär säger att han håller för henne ett tag till så rider de på i vanlig takt. Om han säger att det här är inge bra alls så triangelmärker hon honom och han får gå och leva "glada livet" med goa stalltjejer som pysslar och donar med honom på gården för all framtid.

Måste säga att då bestämde jag mig på allvar... Låter hjärtat styra även här. Kanske var det meningen att jag skulle behöva gå igenom detta för att nångång kunna gå vidare. Hade detta inte hänt hade jag alltid tänkt "Tänkt om det hade varit han, om jag haft kvar honom" o.s.v. Nu har han det ju så bra så varför för att jag är självisk flytta honom 40 mil och ge honom en än mer oviss framtid. Jag älskar honom och därför är detta det bästa. Ska dock fortsätta hälsa på så fort jag är "hemma", pyssla med honom, pussa på honom och minnas de tider vi haft och ändå inte "utesluta" honom ur mitt liv nu igen bara för att jag är ledsen. Åker och hälsar på redan i helgen igen och lovar att ta ett fint kort på honom då så ni får se den för mig UNDERBARASTE HÄSTEN I VÄRLDEN! Givetvis i sin nya fina grimma som jag köpt som han självklart ska få ha kvar!

Tack än en gång!

 

[Camigween]

Sv: Snälla hjälp mig...

Får vi se en bild på underverket???

 

[straaawberry]

Sv: Snälla hjälp mig...

Jag la in bilden på http://s52.photobucket.com sen var det bara att flytta hit den...

Är det bara jag som tror att det där var liite fel adress ?