Snart tar jag livet av mig, jag klarar inte av livet längre

[chaosgirl]

Misslyckas hela tiden
Är det så här livet ska vara så vill jag inte leva längre

Jag klarade inte av att studera utan blev sjukskriven

Jag klarar inte av att jobba

Blev sjukskriven

Jag klarar inte av att vara vuxen

Jag kan inte laga mat, diska eller komma ihåg att äta..

Jag sover bara när jag tar medicin

Jag har olidliga humörsvängningar

Jag medicineras mot medelsvår depressiv episod , sömnstörning och humörsvängningar och ångest

Jag har på fyra år med min familj inte kommit någonstans

Jag provade att bo ensam

Resulterade i överdos och åt inte på 14 dagar

Jag provade i år igen att plugga

Gick åt helvete

Jag ser inte konsekvenser av det jag gör så jag har åter igen ställt till det för familjen

Och just nu känner jag bara för att ge upp på livet

För jag är 22 år och fungerar som ett barn och ingen förstår varför jag inte lär mig någon gång

 

[Manza]

Misslyckas hela tiden
Är det så här livet ska vara så vill jag inte leva längre

Jag klarade inte av att studera utan blev sjukskriven

Jag klarar inte av att jobba

Blev sjukskriven

Jag klarar inte av att vara vuxen

Jag kan inte laga mat, diska eller komma ihåg att äta..

Jag sover bara när jag tar medicin

Jag har olidliga humörsvängningar

Jag medicineras mot medelsvår depressiv episod , sömnstörning och humörsvängningar och ångest

Jag har på fyra år med min familj inte kommit någonstans

Jag provade att bo ensam

Resulterade i överdos och åt inte på 14 dagar

Jag provade i år igen att plugga

Gick åt helvete

Jag ser inte konsekvenser av det jag gör så jag har åter igen ställt till det för familjen

Och just nu känner jag bara för att ge upp på livet

För jag är 22 år och fungerar som ett barn och ingen förstår varför jag inte lär mig någon gång

Hej hjärtat

Du verkar ha det jättejobbigt och då kan livet kännas för jävligt. De sjukdomar du har som gör det svårt att orka plugga och jobba och kanske också att klara av sånt där vardagligt som att tvätta och städa, de är inte ditt fel.

Kan du få ökat stöd på något sätt? Du skriver att du medicineras, kan din läkare hjälpa dig vidare?

Kram!

 

[chaosgirl]

Jag har ingen aning
Det enda jag vet är att jag behöver ha en inkomst på nått sätt annars får jag inte bo kvar hemma och då klarar jag mig inte alls..


Min läkare får jag träffa först den 4:e november

Min psykolog är tydligen sjukskriven helt plötsligt från ingenstans ..
Nu när jag behöver henne som mest

Ska på möte på soc ang min ansökan om kontaktperson iaf

 

[Manza]

Jag har ingen aning
Det enda jag vet är att jag behöver ha en inkomst på nått sätt annars får jag inte bo kvar hemma och då klarar jag mig inte alls..


Min läkare får jag träffa först den 4:e november

Min psykolog är tydligen sjukskriven helt plötsligt från ingenstans ..
Nu när jag behöver henne som mest

Ska på möte på soc ang min ansökan om kontaktperson iaf

Möte hos soc är ju jättebra och konstruktivt! Om jag var du skulle jag skriva ut trådstarten och ta med den, om det är så att du tycker det är svårt att formulera dig när du kommer dit. Hos soc kan du ju också prata om hur du kan lösa det med inkomst! Hur länge dröjer det innan du ska dit?

Kan du ringa eller maila din läkarmottagning och se om det finns möjlighet att komma tidigare? Du kan säga ungefär att "Hej, jag har ett besök inbokat då och då, men nu är det så att mitt mående har blivit jättemycket sämre och jag har tankar om att jag inte orkar leva längre. Uppepå det har min psykolog blivit sjukskriven så jag kan inte vända mig dit heller."

Det dumma när man mår dåligt och inte kan se ljuset i tunneln är ju att det är då man måste ha en massa energi för att orka se till att man får hjälp. Och hur ska det gå ihop liksom!

 

[chaosgirl]

Okey får göra det då jag är jättedåligt på att formulera mig

 

[Manza]

Okey får göra det då jag är jättedåligt på att formulera mig

Jag tycker inte alls du verkar jättedålig på att formulera dig! Som sagt, skriv ut trådstarten och ta med dig och om du känner att det är lättare att ta med ett till papper där du har allt nerskrivet så gör det! Det är liksom viktigare att du berättar allt än hur du berättar det.

 

[nypet]

Du har tappat tråden!
Jag skulle lika gärna kunna fråga dig; Varför känns livet ibland så meningslöst och förvirrat? Varför upplever jag att jag sitter fast och inte kommer loss? Varför tar allt emot och känns som en enda lång uppförsbacke? Varför är jag tröttare när jag vaknade än när jag la mig? Varför drabbas just jag av alla motgångar? Listan kan göras oändligt lång men mitt svar till dig: Du har tappat livets röda tråd!
Att tappa sin tråd är inte alls ovanligt. Snarare tvärt om, särskilt i dessa tider vi lever i just nu. Se dig bara omkring. Att hitta sin röda tråd är inte alltid enkelt. Det enda som krävs är att du faktiskt vill göra det, det är bara du som kan förändra ditt liv.

 

[Manza]

Du har tappat tråden!
Jag skulle lika gärna kunna fråga dig; Varför känns livet ibland så meningslöst och förvirrat? Varför upplever jag att jag sitter fast och inte kommer loss? Varför tar allt emot och känns som en enda lång uppförsbacke? Varför är jag tröttare när jag vaknade än när jag la mig? Varför drabbas just jag av alla motgångar? Listan kan göras oändligt lång men mitt svar till dig: Du har tappat livets röda tråd!
Att tappa sin tråd är inte alls ovanligt. Snarare tvärt om, särskilt i dessa tider vi lever i just nu. Se dig bara omkring. Att hitta sin röda tråd är inte alltid enkelt. Det enda som krävs är att du faktiskt vill göra det, det är bara du som kan förändra ditt liv.

A fast nä, lägg av med att förminska ts mående genom att hävda att det bara handlar om inställning! Det handlar inte alls bara om vilja och positivt tänkande, det handlar om sjukdomar.

 

[Manza]

@nypet
Nä nu känner jag att jag var alldeles för snäll i mitt förra svar. Du ska ge blanka sjutton i att bemöta den här unga människans känsla av hopplöshet och självmordstankar (!) med några förbannade plattityder om livets röda tråd och att allt löser sig bara man vill tillräckligt mycket! Förstår du inte hur empatilöst det är att tala om för någon som är så nära bristningsgränsen att allt hen behöver göra är att vilja mer?!

@chaosgirl
Du ska INTE lyssna på vad nypet skriver. Du behöver inte alls känna att du bara måste kämpa och vilja lite till, du ska känna att du har rätt att få hjälp att må bättre.

 

[athena_arabians]

Jag har ingen aning
Det enda jag vet är att jag behöver ha en inkomst på nått sätt annars får jag inte bo kvar hemma och då klarar jag mig inte alls..


Min läkare får jag träffa först den 4:e november

Min psykolog är tydligen sjukskriven helt plötsligt från ingenstans ..
Nu när jag behöver henne som mest

Ska på möte på soc ang min ansökan om kontaktperson iaf

Jag förstår det känns tungt och jävligt men du har ju faktiskt gjort något jättebra när du kontaktat soc och fått till ett möte! Det är sällan (aldrig) man kan fixa allt på en gång, man får ta en sak i taget.

Håller med @Manza, du behöver få hjälp snabbt från sjukvården.

Dessutom har du inte misslyckats eller är misslyckad. Du har problem med sjukdom(ar) som läkarna inte fått kläm på ännu. Snälla du, ge dem en chans att hjälpa dig

*stor kram*

 

[Fagelungen]

Misslyckas hela tiden
Är det så här livet ska vara så vill jag inte leva längre

Jag klarade inte av att studera utan blev sjukskriven

Jag klarar inte av att jobba

Blev sjukskriven

Jag klarar inte av att vara vuxen

Jag kan inte laga mat, diska eller komma ihåg att äta..

Jag sover bara när jag tar medicin

Jag har olidliga humörsvängningar

Jag medicineras mot medelsvår depressiv episod , sömnstörning och humörsvängningar och ångest

Jag har på fyra år med min familj inte kommit någonstans

Jag provade att bo ensam

Resulterade i överdos och åt inte på 14 dagar

Jag provade i år igen att plugga

Gick åt helvete

Jag ser inte konsekvenser av det jag gör så jag har åter igen ställt till det för familjen

Och just nu känner jag bara för att ge upp på livet

För jag är 22 år och fungerar som ett barn och ingen förstår varför jag inte lär mig någon gång

Om du visste vad jag kan tänka mig hur du känner. Har själv varit sjukskriven i tre år pga psykiska problem, och vägen tillbaka är så lång att jag varken kan se vägen eller målet.
Men vem är det som bestämmer vad man ska kräva av en människa?
För en del människor kommer det tider då det enda man kan kräva är att människan håller sig ovanför vattenytan. Tider och situationer där diska, städa, jobba, gå i skola och dylikt får läggas åt sidan och fokus flyttas till att läka och hitta mening igen. Och du, ge inte upp. Även om man tror att man inte bidrar något till samhället när man inte kan jobba/studera som är det första man tänker på när det kommer till att bidra till samhället, så är inte det din uppgift just nu. Du bidrar just nu genom att överleva, jag skulle kunna tänka mig att du en dag kommer fixa att jobba eller studera igen, men skulle du mot förmodan inte klara det, så har du ändå en viktig roll i samhället, runt dina kära. Du fick livet av en anledning, och står du bara ut så tror jag garanterat att du kan hitta vilja och mening.
Kram

 

[Fagelungen]

Om du visste vad jag kan tänka mig hur du känner. Har själv varit sjukskriven i tre år pga psykiska problem, och vägen tillbaka är så lång att jag varken kan se vägen eller målet.
Men vem är det som bestämmer vad man ska kräva av en människa?
För en del människor kommer det tider då det enda man kan kräva är att människan håller sig ovanför vattenytan. Tider och situationer där diska, städa, jobba, gå i skola och dylikt får läggas åt sidan och fokus flyttas till att läka och hitta mening igen. Och du, ge inte upp. Även om man tror att man inte bidrar något till samhället när man inte kan jobba/studera som är det första man tänker på när det kommer till att bidra till samhället, så är inte det din uppgift just nu. Du bidrar just nu genom att överleva, jag skulle kunna tänka mig att du en dag kommer fixa att jobba eller studera igen, men skulle du mot förmodan inte klara det, så har du ändå en viktig roll i samhället, runt dina kära. Du fick livet av en anledning, och står du bara ut så tror jag garanterat att du kan hitta vilja och mening.
Kram

Menar inte att det handlar om vilja eller inte. Man har olika förutsättningar, men det finns hjälp att få. Man måste bara hitta rätt

 

[Shaggy]

Du har tappat tråden!
Jag skulle lika gärna kunna fråga dig; Varför känns livet ibland så meningslöst och förvirrat? Varför upplever jag att jag sitter fast och inte kommer loss? Varför tar allt emot och känns som en enda lång uppförsbacke? Varför är jag tröttare när jag vaknade än när jag la mig? Varför drabbas just jag av alla motgångar? Listan kan göras oändligt lång men mitt svar till dig: Du har tappat livets röda tråd!
Att tappa sin tråd är inte alls ovanligt. Snarare tvärt om, särskilt i dessa tider vi lever i just nu. Se dig bara omkring. Att hitta sin röda tråd är inte alltid enkelt. Det enda som krävs är att du faktiskt vill göra det, det är bara du som kan förändra ditt liv.

Den här inställningen är vidrig . Det är en sak att försöka peppa och försöka få en människa som mår som TS att jobba på att ändra sina tankebanor, been there done that (ja jag mår ofta piss fortfarande och ja mitt liv känns oftast som en kamp utan viloplatser). Det är en helt annan sak att ta ifrån en människa rätten att ens känna som hon gör.
Jag mådde fysiskt illa när jag läste ditt inlägg. När jag mått som sämst höll min chef på med de där flosklerna och stundtals funderade jag på att strypa karln och andra gånger så funderade jag på om det var värt att slita vidare då jag uppenbarligen inte ens dög till att få ha mina egna känslor eller min egen personlighet. I bägge fallen föll jag längre ner i hopplöshetens bottenlösa dike.
När man är deprimerad så kan ett skosnöre som går av slita bort all ork man uppbådat för att genomföra en skitsak. I en deprimerad hjärna så rör sig "alla" tankar i en negativ riktning. Livet blir oöverstigligt även av småsaker. Det oöverstigliga botas inte av ett flåshurtigt inläg på ett forum av någon som klampar på den hjälpsökandes sista försvar mot tomheten .

 

[chaosgirl]

Tack för alla svar , det värmer och jag vet att jag inte får ge vika för mina tankar men det känns nattsvart för tillfället ;(

 

[Manza]

Tack för alla svar , det värmer och jag vet att jag inte får ge vika för mina tankar men det känns nattsvart för tillfället ;(

Då kanske det är läge att ringa psykakuten? Var inte rädd för det, du skulle väl åka till akuten om du var allvarligt fysiskt sjuk?

 

[GotAsecret]

Min första tanke var om du kanske har borderline/emotionell instabilitet?
Det är INTE menat att tillskriva dig diagnoser du kanske inte har, men jag känner igen mig i en hel del av det du skriver och tänkte att det kanske var en tanke som kanske kunde vara till någon hjälp för dig.
Hur som helst, var rädd om dig och strunta högaktningsfullt i alla som säger att det är inställning/inbillning det handlar om och att bara "rycka upp" sig.
Finns här om du vill prata, bara pm:a
Många kramar! ♡

 

[chaosgirl]

Borderline är något jag misstänkt länge

 

[chaosgirl]

Whwycd : vi har pratat mkt genom åren på buke och du har mig på fb
Bara att jag skriver anonymt här nu för vill inte visa för mkt vem jag är

 

[Smulu]

@chaosgirl vet inte riktigt vad jag ska skriva, så nöjer mig med att säga så här: Jag lovar att hur mörkt det än är just nu. En dag så ser du en liten strimma glädje i tillvaron. Behöver du hjälp på något vis, samtal eller medicin för att så småningom nå dit. Ta den!
Till dess, skriv hur mycket eller lite du vill, här i tråden eller i PM.
Du har vänner!! Gamla och blivande. ️

 

[chaosgirl]

Tack det värmer massor!

Skönt att ha bästa buke till stöd!