Snart tar jag livet av mig, jag klarar inte av livet längre

[chaosgirl]

Ingen ljusning utan jag faller djupare för varje dag som går..

@chaosgirl Vad skönt att du i alla fall fick hjälp med recept. Jag hoppas att du blir erbjuden någon mer hjälp av dem för det låter som det kan behövas. Annars tycker jag du söker till din vc och försöker få en samtalsterapeut.

Hur mår du nu? Någon ljusning?

n B

 

[Cattis_E]

@chaosgirl Då måste vi hitta ett sätt att ordna mer hjälp till dig.
Ring psykakuten? Och öppenpsykiatrin och var brutalt ärlig med hur illa du mår.
Försök inte hålla dig samlad under samtalen utan gråt eller släpp fram paniken under samtalen, de är vana vid det.

Vill du ha hjälp att ringa så PM:a mig så reder vi ut vad jag behöver veta så hjälper jag dig att ringa.

Kämpa på!
Kram

 

[vallhund]

@chaosgirl Då måste vi hitta ett sätt att ordna mer hjälp till dig.
Ring psykakuten? Och öppenpsykiatrin och var brutalt ärlig med hur illa du mår.
Försök inte hålla dig samlad under samtalen utan gråt eller släpp fram paniken under samtalen, de är vana vid det.

Vill du ha hjälp att ringa så PM:a mig så reder vi ut vad jag behöver veta så hjälper jag dig att ringa.

Kämpa på!
Kram

Håller med, tycker dock du skall åka in till psykakuten eller mobila teamet, sen är det bara att flippra ut så att du blir inlagd. Du skall inte vara ensam som du mår just nu.

 

[krambanan]

När jag mått som sämst höll min chef på med de där flosklerna och stundtals funderade jag på att strypa karln och andra gånger så funderade jag på om det var värt att slita vidare då jag uppenbarligen inte ens dög till att få ha mina egna känslor eller min egen personlighet. I bägge fallen föll jag längre ner i hopplöshetens bottenlösa dike.

Sådär håller min sambo på när jag nu är nära att braka ihop helt. Inte med dom flosklerna men med att förminska mina känslor. Om jag bara gjorde/var/tyckte si och så så skulle jag må bättre. Det "roliga" är att han själv har mått dåligt hela sitt liv och inte kommit någonstans med sitt mående egentligen. Detta gör mig förtvivlat ledsen ibland och förbannat arg en bra dag.

Till TS: Stå på dig om hjälp från sjukvården trots att det är kämpigt och motigt! Orkar du inte själv be någon du litar på om hjälp. Du ÄR inte misslyckad! Du behöver hjälp och att erkänna det är otroligt starkt (tro mig jag vet hur svårt det är).

 

[Kaktuzblomma]

Hur går det med dig TS? Har du fått någon hjälp utav psyk?

Håller med, tycker dock du skall åka in till psykakuten eller mobila teamet, sen är det bara att flippra ut så att du blir inlagd. Du skall inte vara ensam som du mår just nu.

Det här är vad du behöver just nu. Det är jävligt svårt att göra något när man sitter på botten utav ett avgrundslöst hål och kämpar för att bara fortsätta att andas. Finns det möjlighet för dig att få komma till ett boende? Eller att få en stödperson? Så att du slipper känna stress över att inte komma ihåg/orka med dagliga rutiner, det är väldigt viktigt att du tex äter regelbundet + att du inte är själv. Nästa steg kan vara att hitta en bra psykolog, det kan vara svårt, men är värt det när man hittar rätt.

När mitt psyke kraschade för 15år sedan och jag utvecklade ett självskadebeteende fick jag också höra massa floskler om att det bara var att rycka upp sig, bestämma sig för att vara positiv, att jag bara ville ha uppmärksamhet etc. Kuratorn på skolan gav mig en bok med föreningar i staden, för jag hade ju bara tråkigt. Skolsyster och KF försökte att skuldbelägga. Familjen, ja, de försökte stötta, men hade noll koll så det blev bara fel och en hel del floskler. Det dröjde många år utav psykisk bergochdalbana och en utbrändhet innan jag fick hjälp. Mamma tvingade iväg mig till en doktor och sa att jag inte fick komma hem utan medicin. Tant doktorn sa att vi skulle prova Sertralin och att det kunde ta ett par veckor innan någon skillnad skulle märkas. Det tog två dagar. Mitt psykiska tillstånd är idag, fem år senare, mycket jämnare och jag kan leva ett liv utifrån mina förutsättningar istället för att bara existera. Jag hade gärna velat ha samtalsterapi men det får jag inte för jag är inte rädd för att prata med folk och skäms inte för min psykiska ohälsa.

 

[chaosgirl]

Psyk har förnyat recepten på zyprexa och imovane.. Det glömde förnya lergiganen och de har lovat att skicka kallelse så fort det finns läkartider men de tror inte det blir innan årsskiftet...

Det är vad som har hänt
Jag faller varje timma och snart är det försent..

Psykakuten lägger bara in om man gjort allvarligt självmordsförsök eller ser saker.. Så de. Skickar bara hem en med mera piller

 

[Gumman]

Kontakta psykakuten om läget är akut, vilket det verkar vara. Du måste få en diagnos ställd, annars får du inte rätt hjälp med medicinering och stöd. Kommunen har stödpersoner som kan följa med dig på läkarbesök, socialen med mera. Du är inte ensam om att känna hopplöshet och vara sjukskriven. Det gäller att finna rätt hjälp och få rätt stöd i rätt tillfälle. En svår ekvation att få ihop, men det går.

 

[chaosgirl]

Kommun avslog min ansökan ..

 

[chaosgirl]

Igår tog jag 2 imovane,2 lergigan och 2 theralen för att få sova. Jag vaknade vid 8:30 och ända fram till 11:30 ungefär så kände jag mig drogad men jag kände inget annat.. Inga jobbiga tankar och inga impulser


Om psyk tror att jag ska hålla mig stabil på dessa mediciner fram till nästa år så borde de läsa mina journaler och se att jag får överdosimpulser och har jag mediciner hemma så går det illa..

Jag hade apodos förut och det var jobbigt men ändå bra tack vare att jag kan inte hantera mina impulser


Jag har bett en vän om hjälp med kontakten med psyk men det verkar inte hjälpa..

Jag är 22 år men ser ingen mening med livet när jag mår så här

 

[chaosgirl]

Igår svalde jag 8 st theralen, 2 st 7,5 mg imovane och 1 st 5 mg zyprexa för att ångesten var så hemsk..

Jag faller och igår hade jag lika gärna kunnat ta intox då jag orkade inte stå emot impulserna.

Jag vaknade idag helt groggy och med en hemsk ångest och ringde psyk ,

Bönade och bad om en tid men psykologen är fortsatt sjukskriven till 8:e december och jag fick prata in ett meddelande på min fd samtalskontakt telefon som förhoppningsvis ringer upp mig

 

[vallhund]

Igår svalde jag 8 st theralen, 2 st 7,5 mg imovane och 1 st 5 mg zyprexa för att ångesten var så hemsk..

Jag faller och igår hade jag lika gärna kunnat ta intox då jag orkade inte stå emot impulserna.

Jag vaknade idag helt groggy och med en hemsk ångest och ringde psyk ,

Bönade och bad om en tid men psykologen är fortsatt sjukskriven till 8:e december och jag fick prata in ett meddelande på min fd samtalskontakt telefon som förhoppningsvis ringer upp mig

Förr eller senare lyckas du förmodligen ta livet av dig, oavsiktligt om inte annat.
Har du kontaktat @Cattis_E som erbjudit sig att hjälpa dig att ringa? Hon kan säkert sätta fyr i baken på soc oxå så att du får en personlig ombudsman som tillvaratar dina intressen.

 

[chaosgirl]

Jag har svarar cattis men har inte vågat erkänna vem jag är ännu

Vågar inte riktigt vara nå annat än anonym, jag är rädd att någon ska känna igen mig :/

 

[aprilmaj]

@chaosgirl
Jag undrar om du inte har blandat ihop personligt ombud med kontaktperson. Personligt ombud kan du oftast själv kontakta, utan att gå via kommunen. Jag tror att du skulle ha stor hjälp av ett personligt ombud. Här är telnr i ditt område:

Västmanland
Arboga
Norberg
021-39 49 01
021-39 49 01
Kommunens info om PO
Fagersta
Sala
021-39 49 01
021-39 49 01
Kommunens info om PO
Kommunens info om PO
Hallstahammar
Skinnskatteberg
021-39 49 01
0222-450 00 vx
Kommunens info om PO
kommun@skinnskatteberg.se
Saknar PO
Kungsör
Surahammar
021-39 49 01
021-39 49 01
Kommunens info om PO
Köping
Västerås
021-39 49 01
021-39 49 01
Kommunens info om PO
Kommunens info om PO

 

[chaosgirl]

I torsdags fick jag efter att min mamma tryckt på så fick jag komma till min fd samtalskontakt på psyk.

Hon hjälpte mig med ansökan lss på kontaktperson och hon skulle trycka på om en tidigare läkarkontakt och fick en ny tid till henne

Hon är guld värd ?

Plötsligt blev det lite lättare att orka med livet

 

[Texaz]

Härligt att höra!

Ta emot ALL hjälp du kan få!

 

[chaosgirl]

Det

Härligt att höra!

Ta emot ALL hjälp du kan få!

det ska jag göra !

 

[SoffiProppi]

Misslyckas hela tiden
Är det så här livet ska vara så vill jag inte leva längre

Jag klarade inte av att studera utan blev sjukskriven

Jag klarar inte av att jobba

Blev sjukskriven

Jag klarar inte av att vara vuxen

Jag kan inte laga mat, diska eller komma ihåg att äta..

Jag sover bara när jag tar medicin

Jag har olidliga humörsvängningar

Jag medicineras mot medelsvår depressiv episod , sömnstörning och humörsvängningar och ångest

Jag har på fyra år med min familj inte kommit någonstans

Jag provade att bo ensam

Resulterade i överdos och åt inte på 14 dagar

Jag provade i år igen att plugga

Gick åt helvete

Jag ser inte konsekvenser av det jag gör så jag har åter igen ställt till det för familjen

Och just nu känner jag bara för att ge upp på livet

För jag är 22 år och fungerar som ett barn och ingen förstår varför jag inte lär mig någon gång

Hej!

Jag känner igen mig i så mycket du skriver, behöver du någonsin någon att prata med så slå mig en signal (tid på dygnet är inte relevant, svarar jag inte direkt så ringer jag upp). Vi kan prata om kaniner, politik eller livet, vad som helst egentligen. Jag skickar ett PM med mitt nummer!

Du är inte ensam i denna situation, men otroligt värdefull och jag vill att du fortsätter leva.

En jättekram!

 

[diabla]

Igår svalde jag 8 st theralen, 2 st 7,5 mg imovane och 1 st 5 mg zyprexa för att ångesten var så hemsk..

Jag faller och igår hade jag lika gärna kunnat ta intox då jag orkade inte stå emot impulserna.

Men det är väll klart att du har ångest och impulser när du inte har ett jobb, ingen utbildning, du kan inte äta, sova, städa laga mat och vad det nu mer vad du skrev. Det är klart att du har ångest och känner dej nere och att du tappat livslusten! Helt naturligt och skulle hända vem som helst i din situation.

Men att ta massa medicin kommer ju inte att ändra på att du inte har jobb, att du inte har utbildning, att du inte kan diska, sova, äta etc. Visst, om anledningen till att du inte har ett jobb är för att du inte klarade av att ha ett jobb för att du har mentala problem, så ja, då kan medicin hjälpa. men på ditt första inlägg verkar det ju mer som att du är ledsen för att du är "stuck in a rut" utan jobb och boende.

Vad har du för planer för framtiden? du är ju bara 22 år, har du några länder du vill resa till? nått du vill se och göra? nått att se framtemot som kan hjälpa dej ta dej ur den här svackan?

 

[chaosgirl]

Nej jag mår dåligt , jobb osv beror inte på att jag är deprimerad , min uppväxt har bidragit till att jag mår dåligt osv

Jag har mått sämre ju äldre jag blirboch väntar på en utredning på psyk för att ta reda på orsaken till mitt måenfe

 

[_Charlotte_]

Nej jag mår dåligt , jobb osv beror inte på att jag är deprimerad , min uppväxt har bidragit till att jag mår dåligt osv

Jag har mått sämre ju äldre jag blirboch väntar på en utredning på psyk för att ta reda på orsaken till mitt måenfe

Jag känner igen mig i en hel del av det du skriver.
Ingen kan förstås säga till dig att det garanterat kommer bli bättre, men sannolikheten är väldigt stor för att du kommer må bättre längre fram i livet. Och om du avslutar livet i förtid, då får du ju aldrig veta hur bra det kan bli.

Jag har också mått sämre ju äldre jag blivit, genomgick en utredning som "gav" vissa diagnoser som jag nu går i terapi för att lära mig leva med. Och även här kan det vara väldigt lång väntetid till läkare. Jag såg till att de visste att om någon tid skulle dyka upp, en sen avbokning eller så, så skulle jag kunna komma med kort varsel. På så vis fick jag en tid efter några veckor bara. Så se till att de vet att du kan komma även samma dag om de får återbud. Ibland blir ju folk sjuka och kan inte komma på sin bokade tid.

Jag såg också att någon skrev och frågade om vad du ville göra i livet. Om du är en sån person som har mål och drömmar, så är det ett jättebra tips att tänka på det du vill göra för att lättare kunna ta dig igenom det här svåra just nu.
Men om du inte är en sån person, utan kanske är lika som mig som inte alls har några drömmar eller planer för framtiden, så tror jag att du ska försöka att vara här och nu och inte tänka så mycket på framtiden. Inte just nu iallafall, det kan leda till mycket onödig stress isåfall.
Det är du som känner dig själv bäst, så du vet vilken sorts person du är och vad som fungerar för dig. Det viktiga är att du lyssnar på det.