Social tjänsten

Status
Stängd för vidare inlägg.

Golden_Heart

Trådstartare
En förälder i min bekantskapskrets har lite problem med socialtjänsten.
Den har en dotter (snart 13 år) som har ätstörningar och självskadebeteende m.m., men kan också frisera sanningen rätt ofta.
Tjejen kan 1177 oerhört bra. Har ett superbra språk, dock inte med den betoningen på vissa ord eller val av fel ord. Empatisk och pejlar in folk oerhört bra. Omger sig med andra ungdomar på nätet som har psykologiska problem samt lyssnar på sådana kanaler på youtube.
Har gått hos en kurator/ psykolog på familjehälsan.
Utredning påbörjad hos BUP.
Sociala fick hybris genom något ifrån skolan som de inte vill dela med sig.
Så tjejen har haft en veckas semester hos sin mormor ca 10 dagar på annat ort utan skola och bara haft med sig sin mobil.
Vilka rättigheter har barnet?
Vilka rättigheter har föräldrarna?
Hur skulle ni göra?
Om tjejen är sådan att hon friserar sanningen, idagsläget misstrodd då av sina föräldrar pga detta, ska alla på soc etc bara blåögd tror tjejen och föräldrarna har inget att säga till om?
Jag försöker bara hjälpa föräldern. Själv också för att veta om man någonsin skulle få med social tjänsten att göra.
 
En förälder i min bekantskapskrets har lite problem med socialtjänsten.
Den har en dotter (snart 13 år) som har ätstörningar och självskadebeteende m.m., men kan också frisera sanningen rätt ofta.
Tjejen kan 1177 oerhört bra. Har ett superbra språk, dock inte med den betoningen på vissa ord eller val av fel ord. Empatisk och pejlar in folk oerhört bra. Omger sig med andra ungdomar på nätet som har psykologiska problem samt lyssnar på sådana kanaler på youtube.
Har gått hos en kurator/ psykolog på familjehälsan.
Utredning påbörjad hos BUP.
Sociala fick hybris genom något ifrån skolan som de inte vill dela med sig.
Så tjejen har haft en veckas semester hos sin mormor ca 10 dagar på annat ort utan skola och bara haft med sig sin mobil.
Vilka rättigheter har barnet?
Vilka rättigheter har föräldrarna?
Hur skulle ni göra?
Om tjejen är sådan att hon friserar sanningen, idagsläget misstrodd då av sina föräldrar pga detta, ska alla på soc etc bara blåögd tror tjejen och föräldrarna har inget att säga till om?
Jag försöker bara hjälpa föräldern. Själv också för att veta om man någonsin skulle få med social tjänsten att göra.
Jag förstår nog inte heller riktigt vad du menar? Jag jobbar på socialtjänsten och givetvis tror vi inte ”blåögt” bara på barnen, men det är mitt jobb att ta barns berättelser på allvar och utreda vad det är som har hänt och vad familjen behöver för stöd. Vi lyssnar på både barnet och föräldrarna.
 
Socialtjänsten delar med sig av anmälan men föräldrarna kan behöva be om den. Det kanske är en bra början men jag förstår inte heller problemet.
 
det låter som om föräldrarna har problem med sitt barn och behöver stöttning. Nu vet jag inte vad barnet friserar men måste det vara frisering? Kan det inte vara barnets upplevelse och föräldern har en annan syn på saken?
Oavsett så hoppas jag familjen får hjälp
 
Det enda man kan vara säker på är att ett barn inte blir som detta barn bara genom DNA.

Vem som får barnet att må så här kan det finnas många svar på (föräldrar, släkt, personer i maktposition, trauma) och jag tycker socialen gör helt rätt i att ta det hela på allvar.

Känner ett av dessa barn (vilket du i stort sett skulle kunna ha beskrivit i ditt inlägg), och det idag vuxna barnet, jobbar fortfarande med sviterna efter att ha bott hos sina föräldrar som utåt sett är både mycket välanpassade och mycket trovärdiga Och i många år duperat de flesta I sin omgivning.
 
En förälder i min bekantskapskrets har lite problem med socialtjänsten.
Den har en dotter (snart 13 år) som har ätstörningar och självskadebeteende m.m., men kan också frisera sanningen rätt ofta.
Tjejen kan 1177 oerhört bra. Har ett superbra språk, dock inte med den betoningen på vissa ord eller val av fel ord. Empatisk och pejlar in folk oerhört bra. Omger sig med andra ungdomar på nätet som har psykologiska problem samt lyssnar på sådana kanaler på youtube.
Har gått hos en kurator/ psykolog på familjehälsan.
Utredning påbörjad hos BUP.
Sociala fick hybris genom något ifrån skolan som de inte vill dela med sig.
Så tjejen har haft en veckas semester hos sin mormor ca 10 dagar på annat ort utan skola och bara haft med sig sin mobil.
Vilka rättigheter har barnet?
Vilka rättigheter har föräldrarna?
Hur skulle ni göra?
Om tjejen är sådan att hon friserar sanningen, idagsläget misstrodd då av sina föräldrar pga detta, ska alla på soc etc bara blåögd tror tjejen och föräldrarna har inget att säga till om?
Jag försöker bara hjälpa föräldern. Själv också för att veta om man någonsin skulle få med social tjänsten att göra.

Om det var mitt barn det gällde skulle jag självklart samarbeta på det bästa sätt jag kunde och ta emot all hjälp som erbjöds. Om barnet tycker att det finns ett problem så gör det det, oavsett hur det det ut. Förstår inte riktigt varför din vän ser detta som något dåligt.
 
Om tjejen är sådan att hon friserar sanningen, idagsläget misstrodd då av sina föräldrar pga detta, ska alla på soc etc bara blåögd tror tjejen och föräldrarna har inget att säga till om?
Jag försöker bara hjälpa föräldern. Själv också för att veta om man någonsin skulle få med social tjänsten att göra.

Jag förstår precis vad du menar.
Och jo, alla på soc o dess omgivning kommer bara blåögt att tro på tjejen och nä föräldrarna kommer inget att ha att säga till om.
Föräldrar/ föräldern kommer alltså till en typ rättegång utan att kunna försvara sig eller bevisa något även om de skulle kunna för ingen kommer lyssna på föräldern.
 
Jag förstår precis vad du menar.
Och jo, alla på soc o dess omgivning kommer bara blåögt att tro på tjejen och nä föräldrarna kommer inget att ha att säga till om.
Föräldrar/ föräldern kommer alltså till en typ rättegång utan att kunna försvara sig eller bevisa något även om de skulle kunna för ingen kommer lyssna på föräldern.
Det är ju en väldigt tråkig upplevelse du verkar ha av socialtjänsten, jag lyssnar alltid på både barnet och den vuxna men ibland är inte föräldern nöjd med den bedömningen vi gör och då känns det säkert som att vi inte lyssnat. Det handlar inte om att kunna bevisa något utan om att ta barns upplevelser på allvar. Det som oroar mig mycket när barn berättar om dåliga hemförhållanden är när föräldrarna inte kan möta barnen i deras upplevelse utan förnekar eller säger att barnet ljuger. Oavsett vad som är sant och inte så har ju barnet den upplevelse det har och då behöver man som förälder kunna möta det och prata om det för att se vad man kan göra bättre.
 
Det handlar inte om att kunna bevisa något utan om att ta barns upplevelser på allvar. Det som oroar mig mycket när barn berättar om dåliga hemförhållanden är när föräldrarna inte kan möta barnen i deras upplevelse utan förnekar eller säger att barnet ljuger. Oavsett vad som är sant och inte så har ju barnet den upplevelse det har och då behöver man som förälder kunna möta det och prata om det för att se vad man kan göra bättre.

Det gäller inte mig men det du skriver är exakt , och då menar jag exakt det jag genom kontakt/ hjälp med soc fått höra. Det jag menar att det finns faktiskt barn som ljuger som TS pratar om och är man förälder i ett sådant fall så måste man känna sig helt rättslös. Man får INGEN hjälp. Oerhört tungt att bemöta sådant när man själv inte har stöttning utan tvärtom.
Det måste för en förälder vara oerhört tungt och svårt att möta upp och prata om något påhittat och göra något bättre av sådant som inte finns.
 
Det är ju en väldigt tråkig upplevelse du verkar ha av socialtjänsten, jag lyssnar alltid på både barnet och den vuxna men ibland är inte föräldern nöjd med den bedömningen vi gör och då känns det säkert som att vi inte lyssnat.

Socialtjänst, Pub, skolsköterskor, kuratorer , psykologer, läkare ja de flesta är rent sagt dåliga. Det finns några guldkorn.
 
Det gäller inte mig men det du skriver är exakt , och då menar jag exakt det jag genom kontakt/ hjälp med soc fått höra. Det jag menar att det finns faktiskt barn som ljuger som TS pratar om och är man förälder i ett sådant fall så måste man känna sig helt rättslös. Man får INGEN hjälp. Oerhört tungt att bemöta sådant när man själv inte har stöttning utan tvärtom.
Det måste för en förälder vara oerhört tungt och svårt att möta upp och prata om något påhittat och göra något bättre av sådant som inte finns.

Det är alltid den som har rätt och inte blir trodd på som känner sig rättslös oavsett om man är barnet eller föräldrarna.

Att ljuga är inte ett bevis på att det egentligen inte hänt något. Det barn som ljuger kan överdriva och lägga på handlingar för att bli trodd, för att få den empati man Egentligen förtjänar.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ TW = Trigger warning för psykisk ohälsa. Jag tog äntligen kontakt med kuratorn på vårdcentralen för ett tag sen. Som liten hade jag...
Svar
2
· Visningar
1 080
Senast: Tofs
·
Övr. Barn Vi som både människor och föräldrar är öppna toleranta människor och har försökt fostra våra barn i samma anda. Det har så här långt...
2
Svar
32
· Visningar
3 804
Senast: Ridinglady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Hundrädda
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp