Känner mig lite knäpp
Har de senaste dagarna fyllts av en sorg eller vad det är, för att detta är sista gången jag är gravid.
Vi har pratat och sagt att två barn blir bra, det tog ju tid att få till dottern (9-10 aktiva försök), så vi sa innan denna graviditet att blir det en till är det roligt - men jag närmar mig 40 år, så det kan ju bli svårare. Poff, ett försök och jag var gravid.
Blir 15 månader mellan dottern och sonen nu, så intensivt kommer det bli. Helt okomplicerad var inte graviditeten med dottern (tog blodförtunnande sprutor varje dag, fick GDM osv) och denna gången är det också blodförtunnande sprutor och tidig GDM. Ska bli skönt att slippa den skiten sen. Ändå, nu när han sparkar, lägger jag min hand på magen och tänker "fan, efter det här kommer jag aldrig mer få känna sparkande fötter och boxande armar där inne igen".
Kommer räcka fint med två barn, men ändå känns det sorgligt..inte få gå på KUB, RUL, känna sparkar, ha en nyfödd på bröstet igen...
Har förstått att jag är långt ifrån ensam att tänka/känna så, hoppas att känslan av jag är nöjd med barnafödandet infaller sen när vår pojke är här iallafall.
Känner igen mig! Jag vet att jag vissa dagar kommer känna att det är mer än nog med tre barn, jisses de två vi redan har är sjövilda nästan dygnet runt! Jag är inte heller en person som tycker att det är fullständigt rosenskimrande att vara gravid, och själva födandet hade jag mer än gärna hoppat över. ÄNDÅ känns det sorgligt att det är sista gången jag är gravid, jättekonstigt!