Sv: Sommarmammor 2010 forts
*kl*
Varit hos MVC idag. Lillen växer o magen lika så även mina fötter o händer växer av vätska så nu åkte förlovningsringen av, hänger numer runt halsen. Lillkillen håller sig vänd åt rätt håll så nu är det bara att vänta - 3 1/2 vecka kvar till BF
Måste ta tag i att packa skötväskan till BB vet bara inte vad/vilka grejer jag ska packa, är riktigt duktig på att packa aldelens för mycket . Så förutom några blöjor, body, sockor- just de måste fixa sockor, mer kläder kanske, babyolja - varför då eg?, amningskupor, tvättservetter. Vad mer behöver jag eg.?

Sen måste jag skriva denna födselplan oxå samma där vad tusan ska jag skriva, har väl ett hum ung. hur jag vill ha det o så men övrigt?
Lilleman har börjat trycka på ganska mycket neråt på sistone så det börjar kännas allt mer verkligt nu. Vet inte om det är kraftiga sammandragningar jag har på kvällarna eller om det är förvärkar, ont o lite obehagligt är det iaf. BM tyckte att jag skulle ta någon alvedon på kvällen om det blir för besvärligt så får väl lyssna på henne då.
Nu när det börjar kännas allt mer verkligt med lite mer "smärta" så börjar jag även känna lite "panik" inför förlossningen- känns som om det är så mycket som inte är ordnat men vet inte riktigt vad det ska vara.. o sen allt inför och under själva förlossningen. Nu har verkligheten börjat komma ikapp o jag vet inte om jag välkomnar den alla dagar. Känner mig väldigt osäker nu när jag inser att jag inte riktigt har kontroll på hela situationen- jag kan ju inte kontrollera när-var-hur lilleman bestämmer sig för att nu är det dags att komma ut.
Shit vad panikslagen jag "låter" men det är faktiskt lite så här jag börjat känna de sista veckorna, har även haft en kort period då jag haft inte direkt ångest men oro över hur ska det bli sen när han väl är här för ja allt kommer att förändras. Detta har väl lagt sig någorlunda men ibland infinner sig den känslan igen för att bara försvinna o jag känner mig helt plötsligt som världens starkaste människa o "det här kommer jag att fixa herregud!" Har pratat lite med min sambo om detta o han lugnar o tröstar mig så hans stöd har jag till 100 %. Dock höll allt på att rasa då han var med om den hemska olyckan för drygt 1 månad sedan o jag kände då verkligen hur ska jag klara allt detta!? O var då väldigt nära att bryta ihop totalt, men för hans skull o inför alla andra var jag tvungen att visa mig stark o ta tag i allt ihopa o visst det fixade sig om än det tog oerhört mycket på mig. Nu är han nästan helt återställd, lite ben som fortfarande behöver läka o så men det är bara en tidsfråga, så har återigen hans fulla stöd.
För det mesta så håller jag detta djupt inom mig själv o det kommer bara fram ibland så att jag känner denna "oro" andra stunder känner jag mig så säker på allt detta o att jag kommer att bli en toppen mamman som kommer att fixa allt- för det är då så omvärlden ser mig, o jag ser fram mot ett liv med barn. Men denna osäkerhetskänsla som smyger över mig ibland är riktigt hemsk o jobbig. Ja vet att jag kanske borde prata med någon men har som så svårt att öppna mig om sådant här, även inför dom jag älskar. Att det kommer nu och här är nog bara för att jag behöver få ut det någonstans så jag kanske kan ta tag i detta innan det är försent.
Vet inte om allt detta kommer sig av att jag är storasyster (4 yngre syskon) och har då alltid tagit mest ansvar, sett till att saker o ting blivit gjorda, hållit efter mina syskon (kan tillägga att vi haft en fantastisk uppväxt med underbara föräldrar så kan inte lägga något på dom att dom inte tagit sitt ansvar etc). O så är det fortfarande - ska vi syskon göra något så blir det automatiskt att det är jag som tar tag i trådarna för att styra upp saker o ting. Samma lika hemma och på jobbet, vill man få något gjort- gör det själv. Inser nu att jag är lite av ett kontrollfreak
Så-där-ja det var dages psykfall i form av en roman, inser när jag läser igenom detta att jag pladdrar på en hel den o verkligen går från fröken självförtroende till lilla-jag-utan-något-som-helst-självförtroende på ca 0,1 sek, snacka om att vara rörig.