Spara pengar

[Luzzan]

Jag (och sambon) sparar ca 30-45 % av våra samlade inkomster varje månad. Sparandet går till lite olika bitar, en del till pensionsspar, en del till saker vi vill göra med väldigt kort horisont (små renoveringar exv), en del till semester och en större del till planerade större renoveringar.
Pensionssparandet gör vi via Lysa, har två portföljer med olika risk där.

Vi har en budget där vi för över pengar till de vanliga utgifterna och amortering. Sen beräknar vårt excelark hur mycket av resterande kronor som ska föras över till de olika sparkontona och till våra separat konton för eget spenderande.
Vi sparar för att ha trygghet, undvika ta lån till renoveringar och för att vi gillar att göra sakerna själva.

 

[Islandshästryttare]

Jag och sambon sparar för gemensam buffert både på bankkonto för kortsiktiga utgifter typ diskmaskinen går sönder eller vi vill tapetsera eller måla om ett rum sen har vi ett gemensamt avanzakonto för sparande på längre sikt. , Sen har jag eget sparande med egen buffert där sätter jag av en viss summa per månad. Så har jag ett avanzasparande långsiktigt som jag hoppas jag kan slippa röra innan pensionen, där gör jag dels månadsinsättningar och så går jag in och köper aktier några gånger per år för lite större summor. Min sambo har också eget sparande på lite olika sätt.

 

[TygerTyger]

Jag har räknat ut en budget och utefter den har jag satt mina spara mål, kunde höja mitt sparande när jag tog bort hästen och på så vis fick pengar över till annat så att säga...

Sådan ledsam anledning. Jag tänker att det generellt nog är vanligt att man har vant sig vid att lägga en viss summa på vissa saker av en eller annan anledning, och sen har man möjlighet att öka sitt sparande ordentligt när något ändras. Det låter som om du kunde öka ditt sparande när du inte behövde betala för hästen? Jag kunde det när min inkomst inte längre var studiemedel utan riktig lön.

 

[_Taggis_]

Sådan ledsam anledning. Jag tänker att det generellt nog är vanligt att man har vant sig vid att lägga en viss summa på vissa saker av en eller annan anledning, och sen har man möjlighet att öka sitt sparande ordentligt när något ändras. Det låter som om du kunde öka ditt sparande när du inte behövde betala för hästen? Jag kunde det när min inkomst inte längre var studiemedel utan riktig lön.

Men det är väl inget konstigt? Jag lägger minst 7000 i månaden på hästen, så om jag inte hade den skulle jag ju kunnat spara de pengarna? När jag gick från studiemedel till riktig lön lade jag överskottet i ett sparande som jag sedan köpte häst för kontant, inget konstigt det heller? Det är ju bara ett konstaterande av pengabruk.

 

[TygerTyger]

Trygghet och frihet är de drivande krafterna här också. Jag sparar på tre olika konton:

1. Gemensamt sparkonto med sambon, som fungerar som en buffert för allt som har med lägenheten att göra. Det är härifrån vi tar pengar om vi skulle behöva köpa en ny kyl, vilja renovera eller helt enkelt köpa en dyrare pryl/möbel av något slag. Vi pytsar in ett lika stort belopp båda två varje månad.
2. Eget sparkonto där pengarna är bara mina. De här pengarna är lite tänkta som "fuck off-kapital" och det är t.ex. de jag skulle ta av om jag skulle få för mig att säga upp mig utan att ha ett nytt jobb att gå till. Det är dock också okej att ta av dem om det skulle dyka upp något stort/dyrt som jag verkligen vill ha/behöver. Jag kommer t.ex. att ta ett par tusenlappar från det kontot i höst för att kunna njuta av min bästa väns bröllop + möhippa utan att behöva budgetera stenhårt den månaden (och känna mig stressad av det).
3. Investeringssparkonto där jag sparar till framtida pension. Jag har fortfarande 35 år kvar i arbetslivet, men det känns bra att vara lite beredd redan nu. Här sparar jag dock betydligt mer sporadiskt, brukar föra över några tusenlappar när jag känner mig ovanligt rik av någon anledning (en stor del av det arv jag fick i våras åkte till exempel in där)

Jag sätter i nuläget 10% av min nettolön på konto 1 varje månad och 10% av nettolönen på konto 2. Vissa månader blir det mer eller mindre (oftast mer) till konto 2, det enda jag aldrig tullar på är beloppet som går in på konto 1 eftersom det är gemensamt samt känns viktigast.

Jag för alltid över pengar till sparkontona samma dag som jag får lön, för att veta att det som är kvar på kontot är "fritt" så att säga. Sambon gör tvärtom (förutom för vårt gemensamma sparande, dit går pengar från bådas konton den 1 varje månad) och ser hur mycket han har kvar i slutet av månaden, och det sätter han in på sitt eget sparkonto. Så hade kontrollfreaken här aldrig klarat av att leva!

Jag gör nog inget särskilt för att kunna spara tror jag, utan jag har sparat på ungefär samma sätt i flera år - samtidigt som jag haft ungefär samma utgifter - så det går på ren vana. Sparandet är liksom en lika självklar del av budgeten som amorteringen eller mobilräkningen. När jag får löneförhöjning brukar jag dock alltid se över saken och se om jag kan spara lite mer någonstans, så ökat sparande får alltid prioritet som så.

Kan helt förstå reaktionen på sambons beteende! Jag gör i och för sig ofta något som liknar hans upplägg men då har jag hela tiden det ekonomiska i bakhuvudet under månaden, så innan nästa lön blir det nog en lite större insättning i sparande än vad det hade varit om jag hade bestämt ett belopp på förhand.

2*10% uppfattar jag som ungefär dubbelt så mycket som många "privatekonomiska rådgivare" brukar tipsa om. Snyggt! Minns du hur det blev så till att börja med? Och menar du att hela löneförhöjningen går till ökat sparande eller fördelar det sig på något annat sätt?

 

[Ajda]

Sparar för trygghet. Trygghet att kunna betala om något går sönder hemma (har hus), kunna betala veterinärräkningar.

Men även för inköp av djur och semester.

Gillar egentligen inte den här typen av trådarför oftast svarar personer att de lägger undan stora mängder varje månad, vilket bara skapar ångest.

Egentligen är det de små utgifterna som gör skillnad. Vi har 4 hästar, 2 barn, snart 2 hundar, bilar, hus osv. Små utgifter vet jag inte vad det är.

 

[Mineur]

Kan helt förstå reaktionen på sambons beteende! Jag gör i och för sig ofta något som liknar hans upplägg men då har jag hela tiden det ekonomiska i bakhuvudet under månaden, så innan nästa lön blir det nog en lite större insättning i sparande än vad det hade varit om jag hade bestämt ett belopp på förhand.

2*10% uppfattar jag som ungefär dubbelt så mycket som många "privatekonomiska rådgivare" brukar tipsa om. Snyggt! Minns du hur det blev så till att börja med? Och menar du att hela löneförhöjningen går till ökat sparande eller fördelar det sig på något annat sätt?

Det är det kanske! Jag inspirerades av att läsa om Elizabeth Warrens "50/20/30"-budgetregel för ett par år sedan, där 20 representerar att just 20% av nettoinkomsten ska gå till sparande. Tyckte att det lät vettigt och testade för att se om jag kunde få det att funka, och det kunde jag! Då har jag dock inga barn, husdjur, bil eller dyra vanor (förutom att jag tränar crossfit som kostar en tusenlapp i månaden, det är mycket i jämförelse med mina andra nöjesutgifter) så jag passar nog på att spara lite extra mycket nu innan någon av de sakerna eventuellt ändras

När jag senast fick löneförhöjning gick lönen upp med ca 2000 per månad, och då bestämde jag att hälften av det skulle gå till ökat sparande medan resten fick bo kvar på det vanliga kontot och användas lite planlöst sådär. Jag är med andra ord ett fan av att bestämma mig för något först, och sedan fixa och trixa med pengarna så att jag kan uppnå det. Därav min aversion mot sambons sparande-teknik, men whatever floats your boat antar jag

 

[tanten]

Jag har svårt att spara bestämda summor varje månad. Lever på sjukpenning och vissa månader går allt åt till räkningar och mat, andra blir det en slant över. De bättre månaderna stoppar jag in så mycket pengar det går på kontot för att kunna ta av de månader som jag går back.

Har inte så många år kvar till pensionsåldern och kommer att ha ungefär lika usel inkomst då. Men jag har bäddat för det genom att amortera av huslånet medan jag jobbade och nu sänka amorteringen till ett minimum.

Mitt sparande är i princip mitt hus. Köpte skapligt billigt och på de få år jag ägt det har det stigit till dubbla värdet ungefär.


Jag har hela livet försökt ha en skaplig buffert. Just nu har jag ungefär fyra månadsinkomster. Det är för lite men är bättre än inget.

 

[TheRedLightning]

Sådan ledsam anledning. Jag tänker att det generellt nog är vanligt att man har vant sig vid att lägga en viss summa på vissa saker av en eller annan anledning, och sen har man möjlighet att öka sitt sparande ordentligt när något ändras. Det låter som om du kunde öka ditt sparande när du inte behövde betala för hästen? Jag kunde det när min inkomst inte längre var studiemedel utan riktig lön.

Vissa månader kan jag sätta undan lite mer, beror helt på va jag får i lön vilket i sin tur beror på hur mycket övertid det varit osv.

 

[kolblakkur]

Vi sparar min inkomst varje månad. Den ligger på runt 13500-16000. Så lever vi på makens lön. Vi tycker det fungerar bra, förr när vi hade båda lönerna så var det så mycket pengar som ”försvann”. Lever ganska snålt (eller ja, vi överkonsumerar inte) skriver upp allt vad vi köper och diskuterar vad vi kunde gjort annorlunda, bor billigt. Sparformerna är amortering på huset, pensionssparande och på ett konto med 0,50% ränta. Är inte intresserade av fonder och dylikt. Sparar inte till något särskilt egentligen utan lägger det som en allmän buffert. Har dock en dröm om att kunna vara tjänstledig i typ ett halvår och bara få vara.

 

[TygerTyger]

Men det är väl inget konstigt? Jag lägger minst 7000 i månaden på hästen, så om jag inte hade den skulle jag ju kunnat spara de pengarna? När jag gick från studiemedel till riktig lön lade jag överskottet i ett sparande som jag sedan köpte häst för kontant, inget konstigt det heller? Det är ju bara ett konstaterande av pengabruk.

Konstigt skulle jag inte säga, men knappast självklart heller. Det verkar inte vara normen att alla som någon gång levt på studiemedel och sen börjat jobba heltid genast och för evigt sparar hela mellanskillnaden minus differensen för specifika studentrabatter?

 

[karamelldrottningen]

Just nu har jag inte råd att spara tyvärr. Pluggar heltid och jobbar mindre men jobbar ju för att hålla mig flytande. Men sparar just nu inte ens till pensionen vilket ju säger sig självt att det är dåligt. Ska dock ta tag i detta om några år och då blir även inkomsterna högre förhoppningsvis.
Svårt att spara om man inte har råd liksom
Amorterar dock varje månad och har en buffert och lite fonder mm men skulle behöva spara mer egentligen

 

[TygerTyger]

Gillar egentligen inte den här typen av trådarför oftast svarar personer att de lägger undan stora mängder varje månad, vilket bara skapar ångest.

Egentligen är det de små utgifterna som gör skillnad. Vi har 4 hästar, 2 barn, snart 2 hundar, bilar, hus osv. Små utgifter vet jag inte vad det är.

Jag förstår inte riktigt, kan du utveckla? Min upplevelse av alla jämförelsetrådar är att gruppen som är "bättre" än något slags genomsnitt snabbt blir överrepresenterade bland svaren. Det är roligare att berätta att ens resultat på (en del av) högskoleprovet är bättre än medel så just i Buke-tråden har folk minst 1.30, det är roligare att berätta att ens aktier har gått upp så snittpersonen slår index. O.s.v.

Jag tycker ändå att trådarna kan ha ett syfte i form av inspiration. Sen ska inte jag heller låtsas vara genomsnittlig i mitt sparande - dels satsar jag på det väldigt medvetet nuförtiden och dels har jag genomsnittlig lön men inte genomsnittligt antal barn, bilar etc.

 

[vilde]

Jag sparar nog mest för att det handlar om hur jag vill leva mitt liv och att leva resurssnålt har i sig ett mycket stort egenvärde. Även om resurssnålt inte är helt samma som ekonomiskt sparande blir det ofta resultatet.

 

[_Taggis_]

Konstigt skulle jag inte säga, men knappast självklart heller. Det verkar inte vara normen att alla som någon gång levt på studiemedel och sen börjat jobba heltid genast och för evigt sparar hela mellanskillnaden minus differensen för specifika studentrabatter?

Nja knappast för evigt, man har ju oftast en önskan om nån sorts levnadsstandard högre än vad man kan ha på 8000 kr/mån (som CSN låg på under min studietid). För min del var drivkraften med studier att få en högre inkomst = högre levnadsstandard. Med de utgifter jag skaffat mig sedan dess skulle det vara svårt att motivera mig till att gå tillbaka och plugga, men det känns osannolikt att jag behöver göra det då jag numera har 3 yrkesutbildningar och nån av dem kommer jag väl kunna försörja mig av.

Men jag håller med dig, det är nog inte självklart för folk att lägga undan mer för att en ökar sin inkomst. Om en säljer en häst så skaffar en väl i regel nåt annat som kostar pengar, även om jag för egen del har svårt att se vad jag skulle lägga 7000 kr löpande per månad på...

 

[Bexzor]

Jag sparar för en trygghet, och ha en buffert som gör det möjligt.

Det varierar vilka summor som sätts in då jag är student sen 4 år och min man arbetar heltid. Våra utgifter varierar varje månad beroende på elräkningar, sophämtningsräkning, slamsugningsräkning osv.

Har följande sparkonton
*Pensionssparande
*Gemensamt sparande
*Barnsparande
*Semestersparande
*El-sparande (då vi har dyr el på vintern)

Hur jag försöker spara pengar/minska utgifterna?
Köper på rea och begagnat i den mån det går. Nu när vi väntar tillökning så kom jag över 2 kompletta vagnar för sammanlagt 1600 kr. Det var mycket letande på blocket, och i god tid för att kunna få de vagnar jag vill ha men billigare. Köper jag semesterboende så gör jag det långt innan när det ofta är billigare och/eller med erbjudande så det blir billigare även med avbeställningsskydd. Sänkte nyss hundens försäkring med ca 500 kr i månaden, samt flyttade en bil till samma bolag som vi redan har massor på. Vilket blev billigare än det vi betalar nu.

Kör även oftast planerade resor, dvs om min man ändå åker förbi affären på vägen hem så åker inte jag in extra för att handla.

 

[bettysmatte]

Jag sparar för att ha råd med det oförutsedda i första hand. Ibland ser det rätt trevligt ut på mitt sparkonto, och ibland rätt magert, beroende på vad som har hänt. För några månader sedan gick det t.ex. i rask takt ungefär 12000 kr till att laga bil och släp. Då var jag glad att sparpengarna fanns, men det var sorgligt att se summan minska drastiskt. Denna månad ser jag fram emot att kunna slänga in mycket på sparkontot, i och med semesterlön och retroaktiv lönehöjning. Dock har jag precis varit på klinik med ena hästen, så vi får väl se hur mycket som försvinner dit......

 

[AraSlei]

Jag sparar främst för olika bufferts.
Hundbuffert, hopp och lek-buffert, bilbuffert, husbuffert...
Utöver det sparar jag till pensionen (ISK) och har ett allmänt ISK-konto för framtida husköp/husbygge.
Autogiro till avanza och resten för jag över manuellt när lönen kommer

 

[MissFideli]

Jag skulle vilja spara till kontantinsatsen på ett hus. Och buffert. Tyvärr är marginalerna inte så stora, så ofta händer det nått som gör att sparpengarna går åt. Men, jobbar på!

 

[Zinfernia]

Jag är tämligen hopplös på att spara. Jag har alltid varit rätt bra på att tjäna pengar men också förbaskat duktig på att bränna allt på kort tid Första gången jag verkligen behövde spara till något specifikt var förra året när jag köpte min nya lägenhet och dels behövde göra en totalrenovering och dels införskaffa nya möbler, då levde jag väldigt snålt jämfört med vad jag annars gör.

Nu är snart alla renoveringskostnader och möbelinköp avklarade och då kan jag bygga upp ett bra sparande även om jag egentligen inte behöver undan så mycket. Jag har rätt mycket pengar i kommande arv som väntar, tillräckligt för att göra mig till både (obelånad) bostads- och kontantmiljonär men hade jag inte haft den tryggheten hade jag säkert varit mer driven att dra ner på onödig lyxkonsumtion och istället lägga pengarna på hög. Nu blir det nog mer något mellanting, jag kommer att spara litegrann för att ha pengar jag snabbt kommer åt men fortfarande leva ett gott liv.

Om jag kommer till en punkt där jag måste spara pengar skulle jag först och främst dra in på all utemat, alla spontana shoppingrundor och liknande. Om det ändå skulle knipa skulle jag stoppa amorteringen av bostadslånet. Min lägenhet är så lågt belånad att jag inte behöver amortera alls så där hade jag också kunnat kapa kostnaderna.
Resterande är svårt att sänka. Hästen och katten gör jag mig inte av för allt i världen, min (tjänste)bil är redan billig i drift i och med att jag behöver den i jobbet, jag har via jobbet gratis mobil & internet (har än så länge i mitt 35-åriga liv aldrig behövt betala en telefonräkning ), har inga laster som snus/cigaretter och kan leva på nudlar om det så krävs.